Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vellejus (Vellaeus, Velleus), Gaius Vellejus Paterculus - Wellesley, släkt - Wellesley, Richard Colley, earl av Mornington - Velletri - Wellhausen, Julius - Wellin, Bertha - Vellinge (Hvellinge) - Vellingk, släkt - Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Wellesley—Vellingk
234
Pannonien samt praetor 15 e. Kr., bekant
genom ett historiskt arbete (»Historia Romana»)
i två böcker, av vilka den förra är
ofullständigt bevarad. Den andra boken, som är av
större intresse, behandlar tiden från Kartagos
fall till 29 e. Kr. V. visar sig som en varm
beundrare av Tiberius. Genom det retoriska
patos, som präglar hans stil, får denna
beundran stundom alltför översvinnliga uttryck.
Men V. bör anses göra kejsaren mera
rättvisa än Tacitus’ svartmålningar. E. St.
Wellesley [coedzli], engelsk släkt, urspr.
kallad C o 11 e y el. C o w 1 e y, på 1500-talet
invandrad till Irland. En av dess medl.,
Richard Colley (1690—1758), antog efter
en kusin, vars egendomar han 1728 ärvde,
namnet W e s 1 e y, som småningom fick
formen W. Han blev 1746 irländsk pär med
namnet Mornington. Han hade
sonsönerna R. C. W. (se nedan), A. W. (se
Wellington) och H. W. (om den sistnämnde och
hans son H. R. Ch. W. se C o w 1 e y).
Wellesley [coedzli], Richard Colley
(1760—1842), earl av Mornington (1781),
markis W. (1799), engelsk krigare och
statsman. Led. av underhuset 1784, anslöt sig
W. till Pitt, som 1793
gjorde honom till led.
av Board of control
för indiska ärenden.
Han blev 1797
guvernör för Ostindiska
kompaniets indiska
besittningar och gav
snart prov på sin
överlägsna
administrativa talang. Sitt
fasta beslut att
befästa Clives och
War-ren Hastings’ verk
mot de franska
försö
ken att i s. Indien grundlägga ett med det
brittiska rivaliserande välde realiserade han
genom krigen mot TIpü Sähib och
marattfurs-tarna (se Indien, sp. 525). Principiellt
åsyftade hans politik att ställa så många
indiska stater som möjligt under brittiskt
protektorat. Kompaniets direktörer ogillade
emellertid land förvärven och ersatte 1805 W.
med lord Cornwallis. W. hade dock utstakat
riktlinjer för det anglo-indiska väldets
utveckling, som sedan aldrig helt kunde
överges. Efter hemkomsten tog han säte i
överhuset, var 1809—12 utrikesminister i
Perce-vals kabinett och 1821—28 lordlöjtnant på
Irland. Han återkallades som anhängare av
katolikernas emancipation, när brodern
hertigen av Wellington bildade ministär 1828. W.
närmade sig nu whigpartiet och var 1832—34
ånyo lordlöjtnant på Irland. W :s
»Despatch-es» utgåvos 1836—37 (5 bd). — Biogr. av G.
B. Malleson (1895); »Life and correspondance
of R. C. W.» (2 bd, 1914). (R. Sv-m.)
Velle’tri, stad i it. prov. Roma, Latium, på
Albanohergens s. ö. sluttning, 34 km s. ö. om
Rom; 37,057 inv. (1931; som kommun);
biskopssäte, känd vinort. Bland byggnader
märkas främst katedralen (nuv. byggnad från
1600-talet) samt Torre del Trivio, ett
klocktorn från 1300-talet. V. är volskernas Velitrae.
Wedlbausen [-hauzon], Julius, tysk
orientalist, bibelforskare (1844—1918), prof, i Greifs-
wald, Halle, Marburg och Göttingen (1892—
1913). Visade, att den s. k. Prästskriften i
Moseböckerna, som förut ansetts vara gammal,
var av sent datum, och i sammanhang härmed
grundläde han en riktigare uppfattning av
Israels religionshistoria. Hans märkligaste
arbete är »Geschichte Israels» (1878; 2:a
uppl. 1883 under titeln »Prolegomena zur
Geschichte Israels»; 6:e uppl. 1905, omtr. 1927).
Andra betydande verk äro bl. a. »Israelitische
und jüdische Geschichte» (1894; 7 :e uppl.
1914), »Skizzen und Vorarbeiten» (6 bd, 1884
—99). 1903—05 utgav han inl. och
kommentar till de tre första evangelierna (4 bd). Jfr
Bibelforskning, sp. 193, och P e n t
a-t e u k k r i t i k, sp. 821. S. H-r.
Wellin, B e r t h a, sjuksköterska, politiker
(f. 1870 u/0). Ägnade sig först åt
sjuksköter-skeverksamhet, från 1907 åt socialt arbete. Var
1908 en av initiativtagarna till Svensk
Sjuk-skötersketidning och 1910 till Svensk
sjuk-sköterskeförening (dess ordf. 1910—33, nu
he-dersordf.). Led. av arbetskommittén för
sjuksköterskors samarbete i Norden 1920—33, sekr.
1927—33, led. av Internationella
sjuksköter-skeförbundets centralstyrelse och dess
redaktionskommitté 1929—33. Har 1911—33
redigerat Svensk Sjukskötersketidning. Hon har
varit högerled. av stadsfullmäktige i
Stockholm och är led. av Andra kammaren (sedan
1921). K. N-hl.
Vellinge, förr H vel Ii n ge, socken i
Malmöhus län, Skytts härad, på Söderslätt, s. om
Malmö, vid den långgrunda Foteviken av
öresund; 16,03 kvkm, 1,703 inv. (1933). 1,376 har
åker; skog saknas. Kyrkbyn är
municipal-samhälle (120 har, 968 inv. 19^,3, tax.-värde
å fastighet 3,162,300 kr. 1932, tax. inkomst
1,048,550 kr.) och järnvägsknut för Malmö—
Trälleborgs och V.—Skanör—Falsterbo
järnvägar; sparbank och kommunal mellanskola.
Ingår i V. och Fuglie pastorat i Lunds stift,
Skytts kontrakt.
Vellingk, svensk släkt, ursprungligen från
Westfalen, kom på 1500-talet till Livland,
översten Otto V. (d. 1656) användes även
som svensk diplomat. Hans söner Otto V.
(1649—1708) och Mauritz V. (se nedan) blevo
friherrar 1676 och grevar, den förre 1706 (ej
introducerad), den senare 1711. Otto V.
utmärkte sig i slaget vid Lund 1676, blev 1678
överste för Tavastehus reg:te, 1683
generalmajor, 1687 landshövding över Gästrikland
m. m. och 1693 generallöjtnant och guvernör
i Skåne. Han blev general 1698 och s. å.
guvernör över Ingermanland och Keksholms
län. Vid Narva 1700 kommenderade han
högra flygeln och vid Düna 1701 kavalleriet.
Han stred även vid Kliszow 1702 och
Lemberg 1704 samt blev 1705 kungl. råd och
president i Äbo hovrätt (tillträdde ej). Ätten
utgick 1727 med M. V. (B. H-d.)
Vellingk, Mauritz, greve, riksråd (1651
—1727); jfr släktartikeln. Efter utländska
resor stred V. 1675 i Skåne, där han sårades
vid Lund 1676; s. å. blev han jämte sin bror
O. V. frih. Under Bohus’ belägring 1677 ledde
V. skickligt ingenjörsarbetena och blev 1678
överste vid Karelska reg:tet. V. blev 1680
envoyé i Köpenhamn men förflyttades 1683
till de lüneburgska hoven. 1687 blev han
överste och kommendant i Stade. Särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
