Verklighet—Verkställighet av dom 295 skilt i äldre tid, beteckning för en åskådning, som tenderar att låta människans frälsning och salighet helt el. delvis grunda sig på egna strävanden och prestationer, betraktade såsom »förtjänstfulla» gärningar. G. A-n. Verklighet, filos., ett av tänkandets mest fundamentala begrepp. I allt tänkande, som vill finna sanningen, synes v. förutsättas. V. lägger emellertid ingenting till det tänkta som sådant. »Hundra verkliga daler innehålla icke det ringaste mer än hundra möjliga» (Kant). Då något tänkes som verkligt, synes man därför i omdömet på något sätt gå utöver omdömesinnehållet till något icke i omdömet tänkt. (Jfr P h a 1 é n.) Dock ligga häri svårigheter, och över huvud är verklighets-begreppet just på grund av sin fundamentala karaktär ytterst svårt att bestämma. Möjl. skall den tanken komma att visa sig hållbar, att verklighetsbegreppet innehåller motsägande tankegångar, utan att fördenskull det vetenskapliga tänkandet omöjliggöres. G. O-a. Verkmått, äldre svenskt måttsystem (1739 —1855), i vilket enheten var 1 fot = 12 verktum. Jfr Fot och Tum. Verkningsgrad. 1. (Fysiol.) Se Muskelarbete. 2. (Maskin t.) En vid matematiska bestämningar av energiomsättningen i mekaniska, termiska el. elektriska anordningar använd faktor, vilken anger den grad av nyttig verkan, som anordningen erbjuder. V. anger förhållandet mellan nyttig och uppoffrad energi och uttryckes i procent av den senare. Då flera anordningar drivas efter varandra, anges den sammansatta v. genom produkten av de partiella. Om t. ex. ett gruvspel skall drivas med elektrisk kraft från en avlägsen vattenkraftstation och om vatten-turbinens v. är 80 %, den elektriska generatorns 90 %, upptransformatorns 95 %, hög-spänningsledningens 75 %, nedtransformatorns 95 %, den elektriska drivmotorns 85 % och gruvspelets 80 %, så är den sammansatta v. = 0,8 X 0,9 X 0,95 X 0,75 X 0,95 X 0,85 X 0,8 = 0,33. För varje 100 hkr, som uttagas ur vattenfallet, nyttiggöras således endast 33 hkr. De övriga 67 hkr omsättas förnämligast i värme. O. E. W.* Verkstad, i allm. arbetslokal för bedrivande av slöjd, hantverk el. mekanisk industri; i mera inskränkt mening anläggning för tillv. el. reparation av maskiner med tillbehör, transportanordningar m. m. (mekanisk verkstad). O. B-n. Verkstadsföreningen, se Sveriges verkstadsförening. Verkstadsklubbar el. Fabriksklubbar, fackligt organiserade arbetares sammanslutningar på arbetsplatserna. Där flera v. inom en industri finnas på en ort, bilda dessa tills, en lokalavd. inom det fackförbund arbetarna tillhöra. Jfr F a c k f ö r e n i n g, sp. 9. O. B-n. Verkstadsreglemente, se Arbetsordning 2. Verkstadsskolor avse att bereda ungdom efter avslutad folkskolkurs el. motsv. utbildning praktisk yrkesfärdighet. I v. är därför arbetssättet ung. dets. som i en yrkesverk-stad, och stundom äro de kombinerade med en sådan. Lärjungarna deltaga vanl. samtidigt i fortsättningsskolans undervisning. Lärotiden omfattar i regel ett år. V. tillhöra de s. k. 296 praktiska ungdomsskolorna (se d. o.), kunna anordnas såsom enskilda el. kommunala och kunna erhålla statsunderstöd. Fr. Sg. Verkstäderna, se Sveriges verkstadsförening. Verkställande makt, se Exekutivmakt. Verkställighet av dom, jur. Process (se d. o. 2) såsom ett led i statens rättsvård har till uppgift dels att för visst fall fastställa vad som är rätt, rättegång (se d. o.), och dels att bringa till verkställighet vad som i visst fall fastställts vara rätt, exekution (se d. o.). En av grunderna för sådan verkställighet är domstols dom, d. v. s. att domstol i rättegång fastställt vad som är rätt, men verkställighet kan ock ske, när detta fastställts på annat sätt, t. ex. i skiljedom el. genom förlikning. Om v. kan fråga vara endast när domen ålagt den tappande att något göra, tåla eller underlåta, däremot ej när domen endast fastställt ett rättsförhållandes existens, t. ex. äganderätten till en fastighet för den, som redan till fullo besitter den. Olika regler gälla för v. i tvistemål och i brottmål. I regel kan endast dom, meddelad av svensk domstol, här verkställas. Om v. i tvistemål handlar utsökningslagen kap. 3. Alltefter naturen hos det rättsanspråk, som skall verkställas, växlar sättet för verkställigheten. Genom utmätning (se d. o.) och dess följder eller i vissa fall införsel (se d. 0.) verkställes ett betalningsanspråk, genom restitution ett anspråk att utfå viss lös sak, genom avhysning eller vräkning (se d. o.) ett anspråk, att någon skall flytta från gård eller hus, o. s. v. I dessa och några andra fall skall ansökan om verkställighet göras hos den utmätningsman, där verkställigheten skall ske. I vissa fall är verkställigheten medelbar så tillvida, att, enär den tappande själv måste medverka, man söker framtvinga sådan medverkan genom vitesföreläggande, t. ex. för att tvinga en leverantör att fullgöra en leverans av varor eller en person att utföra visst arbete han åtagit sig. Har i sådant fall icke redan i domen förordnats om verkställigheten, måste ansökan därom göras hos överexekutor. Detsamma gäller också för vissa andra särskilda fall, där prövningen av verkställighetsfrågan icke ansetts kunna läggas hos utmätningsmannen. Vanl. kan verkställighet ske redan innan domen ännu vunnit laga kraft, i vissa fall dock endast om den vinnande ställer pant eller borgen och vid avhysning dessutom domstolen förordnat om sådan verkställighet. Är domen sådan, att ändringssökande blir onyttigt, om den redan verkställts, får den icke verkställas, innan den vunnit laga kraft. Utförliga regler om den praktiskt viktigaste verkställig-hetsformen, utmätning och dess följder, lämnas i utsökningslagen kap. 4, 5, 6 och 7. Möjligheterna att i Sverige ernå verkställighet av utländsk dom äro mycket begränsade (se Utländsk dom) men ha beträffande domar, meddelade i övriga skandinaviska länder, under de senaste åren väsentligen utvidgats, särskilt genom den betydelsefulla lagen 2 dec. 1932 om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge. Verkställighet av svensk dom i brottmål följer olika regler, när fråg-a