Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Verksynd—Vermeer
298
är om civil påföljd av brottet, ss. skadestånd,
och när det gäller ådömt straff. I förra
fallet gälla samma regler som för domar i
tvistemål. För verkställighet av straff, ådömt i
dom, fordras i regel, att domen vunnit laga
kraft. Undantag finnas dock, se lagen 26
mars 1909 ang. verkställighet i vissa fall av
straff, ådömt genom icke laga kraft ägande
utslag, och lagen 10 mars 1922 om anstånd
för vis«t fall med verkställighet av straff. V.,
varigenom böter ådömts, försiggår genom
utmätning, varför huvudsaki. samma regler som
för annan utmätning gälla men i vissa
avseenden dock särskilda bestämmelser äro givna. Om
verkställighet av frihetsstraff se d. o. T. E.
Verksynd el. Gärningssynd, varje enskild
avvikelse från Guds vilja i begär, tankar, ord
el. yttre gärningar, genom överträdelse el.
underlåtenhet. V. är en handling, inre el.
yttre, i motsats till arvsynden (se d. o.). V.
är ett först av dogmatiken såsom motsats till
arvsynd bildat begrepp. Intet av dessa båda
uttryck förekommer i bibeln. Se vidare
Arvsynd och Synd. E. Bg.*
Verktum, se Tum.
Verktygsmaskiner, arbetsmaskiner, avsedda
för bearbetning av metaller, sten el. trä. V.,
av vilka många olika slag finnas, ha medfört,
att arbetsoperationer, som knappast kunnat
utföras för hand, ske med stor lätthet. O. B-n.
Verlaine [värlä’n], Paul, fransk skald (1844
—96). V. var född i Metz, av god borgerlig
familj, och kommunaltjänsteman i Paris till
1871. S. å. gjorde han bekantskap med A.
Rimbaud (se d. o.) och
övergav sin hustru för
att med sin unge vän
bilda ett poetiskt
hjo-nelag, som slutade
med att han i
Bryssel sårade Rimbaud
med ett revolverskott
(1873) och ådömdes
två års fängelse. I
fängelset lät han
omvända sig, prövade,
återkommen till
Paris, olika yrken men
förföll alltmer,
delan
de sin tid mellan krogen och sjukhuset,
likgiltig för sitt växande rykte.
V., i mångt och mycket en modern Villon,
är den franska symbolismens ursprungligaste
poetgeni. Hans första diktsamlingar, »Poèmes
saturniens» (1866), »Fetes galantes» (1869)
och »La bonne chanson» (1870), visa honom
formellt ansluten till parnassisternas ideal,
men redan har hans vers det labila
stämningsläge och den melodiösa visklang, som skall
göra honom till den subjektivaste av nyare
franska skalder. De erotiska motiven
överväga. Bekantskapen med Rimbaud, borgerligt
förödande, frigjorde helt hans poetiska
originalitet och satte sin första frukt i en samling
»Romances sans paroles» (1874), som rymmer
några av pärlorna i hans diktning; på
fängelsevistelsen i Mons följde de ruelsefyllda
omvändelsedikterna »Sagesse» (1881). I »Jadis
et naguère» (1884) framlade han i
anslutning till Baudelaire sitt program: ren
stäm-ningsdikt, »musik framför allt», och denna
symbolistiska »Art poétique» kompletterades
med »Les poètes maudits» (s. å.), en knippa
essäer om bl. a. Rimbaud och Mallarmé,
som gjorde en större allmänhet bekant med
den nya skolan. I senare diktsamlingar,
»Amour» (1888), »Parallèlement» (1889),
»Bon-heur» (1891) m. fl., varierar V. tidigare
temata: från spleensjuk desperation till spröd
melankoli, från blasfemisk cynism till
extatisk madonnekult. Han utgav dessutom en
rad bekännelseskrifter på prosa, »Mes
höpi-taux» (1891), »Mes prisons» (1893),
»Confes-sions» (1895) m. fl. Hans »Correspondance»
utgavs av A. van Bever (2 bd, 1922—23). V.
har med sin musikaliska centrallyrik utövat
ett vidsträckt inflytande. Sami, skr., 5 bd,
1899, jämte tillägg 1903; bibliogr. av F.
Mon-tel 1924. — Monogr. av. E. Lepelletier (1907;
ny uppl. 1923), H. Nicolson (1921), L. Eckhoff
(1923), H. Strentz (1925), A. M. Tallgren (s. å.),
M. Coulon (1929) och F. Porché (1933). Kj. S-g.
Verlat [värlaT], Charles, belgisk målare
(1824—90), dir. för konstskolan i Weimar
1869, senare prof, vid och 1885 dir. för
akademien i Antwerpen. V. uppehöll sig två år i
Palestina och målade jämte genretavlor
därifrån bilder ur N. T. med österländska typer
och dräkter. Han sysslade även med
historie-och genremålning och porträtt men var bäst
i sina djurmålningar, t. ex. »Strid mellan ett
lejon och bufflar i öknen» (1878; Antwerpens
museum). G-gN.*
Werlauff, Erich Christian, dansk
historiker (1781—1871). Blev jur. kand. 1802 och
fil. dr 1808, var 1798—1861 anställd vid kungl.
bibi., från 1829 som överbibliotekarie, och var
1812—67 därjämte prof, i nordisk historia vid
univ. W. skrev talrika lärda verk, bl. a.
»Historiske efterretninger om det store kgl.
bibliothek» (1825; 2 :a, omarb. uppl. 1844), »Ole
Worms fortjenester af det nordiske
oldstu-dium» (i Nord. Tidsskr. for Oldkyndighed, 1,
1832), »Biografiske efterretninger om Arne
Magnussen» (ibid., 3, 1836) och särskilt hans
»Historiske antegnelser til L. Holbergs
lyst-spil», 1 (1838; 2:a uppl. 1858), samt
»Hol-bergiana» (1855). W :s intressanta minnen
äro tryckta 1910. P. E-t.
Werle, gren av mecklenburgska
furstehuset. Furst Henrik I av W. äktade 1262
Birger jarls dotter Rikissa (se d. o., sp. 817).
Henriks brorson Nikolaus I I (d. 1316) var
g. m. Erik Klippings dotter Rikissa.
Nikolaus’ dotter Sofia förlovades genom fördrag
1310 med hertig Erik Magnusson i Sverige,
men förlovningen hävdes, och hon blev g. m.
greve Gerhard III av Holstein (jfr
Gerhard, sp. 584).
We’rlhofs sjukdom [-häfs-], Werlhofs
fläcksjukdom, en form av purpura (se
d. o.) av obekant ursprung, uppkallad efter
den tyske läkaren P. G. Werlhof (1669—1767).
Verniafoss, vackert vattenfall (380 m) i övre
delen av Romsdalen, Norge.
Vermandois [värmädcua’1, fordom grevskap,
senare hertigdöme i Picardie, n. Frankrike, nu
uppdelat på dep. Aisne och Somme;
huvudstad var S:t-Quentin.
Vermeer [fermè’r] el. Van der M e e r,
namn på flera holländska målarfe under
1600-talet. Mest bekant är Jan Vermeer van
D e 1 f t, en av Hollands yppersta konstnärer
(1632—75). Hans framställningar av husliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
