Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Vermehren—Vermont
300
»Herre och dam vid spinett.» Målning av Jan Vermeer
van Delft på Windsors slott.
scener i småborgerliga interiörer och ett par
stadsbilder höra till det förnämsta inom det
holländska måleriet. »Utsikt över Delft» (i
Haags museum) är ett prov på hans
mästerliga ljusbehandling. Hans genrebild »Hos
kopplerskan» (daterad 1656), med en
fullkomligt Rembrandtsk glöd i färgen, återger
figurerna i naturlig storlek. Eljest äro hans
tavlor av mindre mått; ofta återges
personerna i blott halv figur. Till de berömdaste
höra »Flickan med vinglaset» (3 pers.; i
Braunschweigs museum), »Spetsknypplerskan»
(i Louvre), »Dam, som läser ett brev» (i
Dresden) och »Ung dam med pärlhalsband» (se
Holländsk konst, bild 10; i Berlin). —
Mouogr. av G. Vanzype (1908), B. Reifenberg
och W. Haussenstein (1924), J. Chantavoine
(1926) samt uppsatser av W. von Bode i
Re-pertorium für Kunstwissenschaft 1926—27. En
serie reproduktioner efter V:s tavlor utgavs
1907—08 under redaktion av C. Hofstede de
Groot. O. G-g. (E. L-k.)
Vermehren [färmé’ran], Johan Frederik
Nicolai, dansk målare (1823—1910).
Studerade vid konstakad. i Köpenhamn och för J. Roed.
1848 deltog V. som frivillig i kriget. Under
de följ, åren tillkommo flera av hans mest
betydande målningar, »Reservsoldatens avsked
från sin familj» (1849; konstmuseet i
Köpenhamn) och »Vetebrödsförsäljaren» (1851;
Hirschsprungs museum). 1855—57 vistades
han i Italien. V:s folklivsbilder äga typiskt
danskt kynne. Hans framställning av
»Fåraherden» (1853; konstmuseet i Köpenhamn)
har ansetts som en av de djupaste analyserna
av »primitiv dansk karaktär». Från
1870-talet målade han huvudsaki. porträtt. På
gamla dagar återvände han till genremålning
(»Schackspelare», 1890; Nationalmuseum i
Stockholm). V. var prof, vid modellskolan
1873—1901. — Monogr. av Th. Faaborg (2 bd,
1923—24). G-gN.*
Vermejo [ci)ärmä’^å], se B e r m e j o.
Ve’rmes, zool., se Maskar.
Vermètus, zool., se Snäckor, sp. 14 och
bild 7 på pl.
Vermice’ller, se Makaroni.
Vermigli [-miTji], P i e t r o, italiensk
teolog, vanl. kallad Petrus martyr (Peter
martyren), en av reformationens
verksammaste förkämpar i Europa (1500—62). Som
klosterprior påverkad av Juan de Valdés, slöt
sig V. 1541 ff. till Occhino m. fl. italienska
luteraner och började reformera och taga
nattvarden under båda gestalterna. 1542 flydde
han undan inkvisitionen till Zürich och
erhöll kort därefter anställning som teol. prof,
i Strassburg. 1547—53 verkade han vid
Oxfords univ., var sedan prof, i Strassburg och
från 1556 i Zürich. Tills, m. Bullinger
utarbetade han »Confessio helvetica posterior»
och blev en av den »reformerta» åskådningens
fäder. Jfr Chr. Hare, »Men and women of the
italian reformation» (1914). Hj. H-t.*
Wermlands enskilda bank grundades 1832
under namn av Wermlands provincialbank
(1856 ändrat till W.) med en grundfond av
828,600 rdr, delad i 5,524 lotter om 100 rdr
bko. Se även Enskilda banker, sp. 882.
Grundfonden ökades under åren till nuv.
22,239,300 kr., och banken visade länge
stegrad vinst, som möjliggjorde allt högre
utdelningar med maximum 1919 och 1920 med
22 %. 1921 utdelades 10 %, men därefter ha
inga utdelningar gjorts på grund av de stora
förluster, som orsakats av efterkrigsårens
depression i förening med alltför stora krediter,
delvis utom bankens egentliga
verksamhetsområde. 1911 övertog W. Kristinehamns
enskilda bank (gr. 1866). Rekonstruktion av
banken verkställdes efter 1923, då de båda
senaste årens förluster täcktes genom
anlitande av reservfonden, 25,102,200 kr.,
årsvinsterna, tillskott av lottägarna till
grundfonden med 18,903,405 kr. och upptagande av ett
förlagslån på 7 mill. kr. Huvudkontor i
Karlstad, 44 filialer, de flesta i Värmland. O. Å.
Vermont [v5må’nt], förk. V t., en av Nya
Englandsstaterna, begränsad av Massachusetts
i s., New Hampshire i ö., Kanada i n.
(gränsen följer parallellen 45° n. br.) och New York
i v., från vilket V. på en 160 km lång sträcka
skiljes av Champlainsjön; 24,470 kvkm, därav
1,140 kvkm vatten. Befolkningen var 1791
85,525, 1800 154,465, 1850 314,120, 1900
343,641, 1920 352,428, 1930 359,611 pers.;
43.161 utlandsfödda vita (12 %), därav 27,182
födda i Kanada.
Större delen av staten fylles av Green
mountains, tillhörande Appalacherna.
Berggrunden utgöres av bergarter från
prekam-brisk t. o. m. silurisk tid. Medan
Champlainsjön blott ligger 30 m ö. h., nå Green
mountains 1,337 m (M:t Mansfield). Klimatet är
utpräglat kontinentalt. Burlington vid
Champlainsjön i V:s n. v. del har en medeltemp.
i jan. av —7,3° C, i juli av 21,3°.
Nederbörden är 813 mm per år. Champlaindalen har
över 150, Green mountains’ högsta delar
under 100 dagar frostfri tid. V. var urspr.
skog-täckt, på höjdryggarna av gran och tall, i
de lägre områdena av lövskog, men den
värdefullaste skogen har skövlats.
Jordbruket är den viktigaste
näringsgrenen. Åkerarealen var 1930 4,500 kvkm (19 %
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
