299 Vermehren—Vermont 300 »Herre och dam vid spinett.» Målning av Jan Vermeer van Delft på Windsors slott. scener i småborgerliga interiörer och ett par stadsbilder höra till det förnämsta inom det holländska måleriet. »Utsikt över Delft» (i Haags museum) är ett prov på hans mästerliga ljusbehandling. Hans genrebild »Hos kopplerskan» (daterad 1656), med en fullkomligt Rembrandtsk glöd i färgen, återger figurerna i naturlig storlek. Eljest äro hans tavlor av mindre mått; ofta återges personerna i blott halv figur. Till de berömdaste höra »Flickan med vinglaset» (3 pers.; i Braunschweigs museum), »Spetsknypplerskan» (i Louvre), »Dam, som läser ett brev» (i Dresden) och »Ung dam med pärlhalsband» (se Holländsk konst, bild 10; i Berlin). — Mouogr. av G. Vanzype (1908), B. Reifenberg och W. Haussenstein (1924), J. Chantavoine (1926) samt uppsatser av W. von Bode i Re-pertorium für Kunstwissenschaft 1926—27. En serie reproduktioner efter V:s tavlor utgavs 1907—08 under redaktion av C. Hofstede de Groot. O. G-g. (E. L-k.) Vermehren [färmé'ran], Johan Frederik Nicolai, dansk målare (1823—1910). Studerade vid konstakad. i Köpenhamn och för J. Roed. 1848 deltog V. som frivillig i kriget. Under de följ, åren tillkommo flera av hans mest betydande målningar, »Reservsoldatens avsked från sin familj» (1849; konstmuseet i Köpenhamn) och »Vetebrödsförsäljaren» (1851; Hirschsprungs museum). 1855—57 vistades han i Italien. V:s folklivsbilder äga typiskt danskt kynne. Hans framställning av »Fåraherden» (1853; konstmuseet i Köpenhamn) har ansetts som en av de djupaste analyserna av »primitiv dansk karaktär». Från 1870-talet målade han huvudsaki. porträtt. På gamla dagar återvände han till genremålning (»Schackspelare», 1890; Nationalmuseum i Stockholm). V. var prof, vid modellskolan 1873—1901. — Monogr. av Th. Faaborg (2 bd, 1923—24). G-gN.* Vermejo [ci)ärmä'^å], se B e r m e j o. Ve'rmes, zool., se Maskar. Vermètus, zool., se Snäckor, sp. 14 och bild 7 på pl. Vermice'ller, se Makaroni. Vermigli [-miTji], P i e t r o, italiensk teolog, vanl. kallad Petrus martyr (Peter martyren), en av reformationens verksammaste förkämpar i Europa (1500—62). Som klosterprior påverkad av Juan de Valdés, slöt sig V. 1541 ff. till Occhino m. fl. italienska luteraner och började reformera och taga nattvarden under båda gestalterna. 1542 flydde han undan inkvisitionen till Zürich och erhöll kort därefter anställning som teol. prof, i Strassburg. 1547—53 verkade han vid Oxfords univ., var sedan prof, i Strassburg och från 1556 i Zürich. Tills, m. Bullinger utarbetade han »Confessio helvetica posterior» och blev en av den »reformerta» åskådningens fäder. Jfr Chr. Hare, »Men and women of the italian reformation» (1914). Hj. H-t.* Wermlands enskilda bank grundades 1832 under namn av Wermlands provincialbank (1856 ändrat till W.) med en grundfond av 828,600 rdr, delad i 5,524 lotter om 100 rdr bko. Se även Enskilda banker, sp. 882. Grundfonden ökades under åren till nuv. 22,239,300 kr., och banken visade länge stegrad vinst, som möjliggjorde allt högre utdelningar med maximum 1919 och 1920 med 22 %. 1921 utdelades 10 %, men därefter ha inga utdelningar gjorts på grund av de stora förluster, som orsakats av efterkrigsårens depression i förening med alltför stora krediter, delvis utom bankens egentliga verksamhetsområde. 1911 övertog W. Kristinehamns enskilda bank (gr. 1866). Rekonstruktion av banken verkställdes efter 1923, då de båda senaste årens förluster täcktes genom anlitande av reservfonden, 25,102,200 kr., årsvinsterna, tillskott av lottägarna till grundfonden med 18,903,405 kr. och upptagande av ett förlagslån på 7 mill. kr. Huvudkontor i Karlstad, 44 filialer, de flesta i Värmland. O. Å. Vermont [v5må'nt], förk. V t., en av Nya Englandsstaterna, begränsad av Massachusetts i s., New Hampshire i ö., Kanada i n. (gränsen följer parallellen 45° n. br.) och New York i v., från vilket V. på en 160 km lång sträcka skiljes av Champlainsjön; 24,470 kvkm, därav 1,140 kvkm vatten. Befolkningen var 1791 85,525, 1800 154,465, 1850 314,120, 1900 343,641, 1920 352,428, 1930 359,611 pers.; 43.161 utlandsfödda vita (12 %), därav 27,182 födda i Kanada. Större delen av staten fylles av Green mountains, tillhörande Appalacherna. Berggrunden utgöres av bergarter från prekam-brisk t. o. m. silurisk tid. Medan Champlainsjön blott ligger 30 m ö. h., nå Green mountains 1,337 m (M:t Mansfield). Klimatet är utpräglat kontinentalt. Burlington vid Champlainsjön i V:s n. v. del har en medeltemp. i jan. av —7,3° C, i juli av 21,3°. Nederbörden är 813 mm per år. Champlaindalen har över 150, Green mountains’ högsta delar under 100 dagar frostfri tid. V. var urspr. skog-täckt, på höjdryggarna av gran och tall, i de lägre områdena av lövskog, men den värdefullaste skogen har skövlats. Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen. Åkerarealen var 1930 4,500 kvkm (19 %