Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Werner, A- A. v.—Werner, G. A.
304
prof, i kemi vid univ. i Zürich. W. utförde,
biträdd av ett stort antal lärjungar,
synnerligen omfattande, i viss mån
banbrytande undersökningar inom
metallammoniakför-eningarnas (se d. o.) kemi, vars främsta
forskarnamn han är.
Till förklaringen av
bindningen av
ammoniak i dessa
föreningar, kristallvatten i
vanliga salter, över
huvud av
sammanhållningen av
beståndsdelarna i en
molekylförening (se d. o.)
bidrog W. väsentligt
genom sin teori om
bivalenser, d. v. s. ett
valensöverskott, som
träder i funktion
ef
ter det normala valensbeloppets,
huvudvalen-sernas, mättning. Ännu betydelsefullare är W :s
koordinationsteori. Han införde
begreppet koordinationstal, i regel = 6,
som bestämmer det högsta antal atomer eller
atomgrupper, som kunna direkt bindas av en
centralatom. Härigenom har W. kunnat ge en
omfattande och synnerligen fruktbar
systematik av den oorganiska kemiens föreningar.
(Fig. b vid art. Valenslära visar en
formelbild av föreningen svavelsyra enligt W :s
uppfattning.) W. behandlade även organiska,
stereokemiska problem och påvisade
stereoiso-meri hos kväveföreningar. Han har utgivit
»Neuere Anschauungen auf dem Gebiete der
anorganischen Chemie» (1905; 3:e uppl. 1913)
och erhöll Nobelpriset i kemi 1913. G. S-ck.
Werner, Anton Alexander von, tysk
målare (1843—1915), ägnade sig först åt
historiemåleri (»Luther på riksdagen i Worms» och »De
frivilligas upprop 1813», väggmålningar i
gymnasiet i Kiel) och åt genre (»Klosterliv», »En
kvartett» m. fl.). Han var även en produktiv
och ansedd illustratör. Under kriget 1870—71
besökte han krigsskådeplatsen. Vid truppernas
intåg i Berlin 1871 väckte W:s allegoriska
dekoration »Strid och seger» stor
förtjusning. Han fick i uppdrag att pryda
Sieges-säule med en komposition över segern (den
utfördes i glasmosaik av Salviati). 1 en följd
större och mindre målningar blev han det
stora krigets krönikör. Bland dessa
kompositioner märkas »Moltke i sitt arbetsrum i
Versailles» (1872; Kunsthalle i Hamburg),
»Kejsarproklamationen i Versailles» (fullb.
1876; i slottet i Berlin), »överläggningen om
kapitulationen vid Sedan» (1885; med
förträffligt karakteriserade typer) och
»Bis-marcks möte med Napoleon III efter slaget
vid Sedan» (se bild till art. B i s m a r c k, sp.
378). Senare utförde W. gruppbilden
»Berlin-kongressen 1878» (i rådhuset i Berlin) och
»Vilhelm II lyckönskar Moltke på hans
90-årsdag» (1896). W. målade även porträtt
(Scheffel, 1870, självporträtt i Uffizigalleriet),
altartavlor, panoramor och dioramor. Han
blev dir. för Berlins konstakad. 1875,
excellens och verkligt geheimeråd m. m. — W.
utgav 1896 en samling tal, hållna i konstakad.
i Berlin. Hans »Erlebnisse und Eindrücke
1870—1890» utkom 1913. — Jfr monogr. av
A. Rosenberg (1895). G-gN.*
Werner, Carl Fredrik, kulturhistoriker
(1830—1905). Var 1860—95 kamrer vid
Stockholms stads vattenledningsverk. Skrev en
mängd person- och litteraturhistoriska
uppsatser och artiklar i tidskr., reviderade 2:a
uppl. av »Svenskt biografiskt lexikon», bd
1—8 (1874—76), skrev en biogr. över G. A.
Silverstolpe (i monogr. om släkten
Silfver-stolpe 1884) m. m. och bisprang välvilligt
andra forskare. Sina stora samlingar skänkte
W. till Stockholms stadsarkiv. Jfr nekrolog
i Personhist. Tidskr. 1905. R-n B.
Werner, E., se Bürstenbinder.
Werner, F. von, se Murad efendi.
Werner, Friedrich L u d w i g
Zacharias, tysk dramatiker (1768—1823).
Beklädde olika poster inom förvaltningen,
bl. a. i Warszawa och Berlin, gav sig
sedan ut på resor, vistades 1808 hos madame
de Stael på Coppet och blev 1811 i Rom
katolik. Sedan W. 1814 blivit präst,
bosatte han sig i Wien, där han gjorde sig
bemärkt genom blandningen av svulstig mystik
och cynisk kvickhet i sina predikningar. W.
väckte även uppseende genom sitt
dubbeldrama »Die Söhne des Thals» (1803—04;
»Dalens söner», 1817), vari han låter
tempelher-reordens undergång åvägabringas av ett
hemlighetsfullt frimurarsällskap. Skådespelet
»Martin Luther, oder die Weihe der Kraft»
(1805; »Martin Luther», 1817) lider av veklig
extas i karaktärsteckningen, »Der Kreuz an
der Ostsee» (1806) behandlar de hedniska
preussarnas omvändelse till kristendomen. Sitt
avfall från lutherdomen kungjorde W. i
skådespelet »Die Weihe der Unkraft» (1814).
Mystik och skräck härska i hans senare dramer,
av vilka enaktaren »Der vier und zwanzigste
Februar» (1810) vart upphovet till de s. k.
Schicksalstragödien, ödessorgespelen, där
slumpen el. ett blint öde motståndslöst krossar
sitt offer. W. var den ende nyromantiker, som
hade framgång på scenen: han fann lätt starka
effekter och ägde kraft i uttrycket men sökte
framför allt upp det hemska. W:s
»Ausge-wählte Schriften» utgåvos i 15 bd 1840—41;
av hans brev utkom ett urval i 2 bd 1914. —
Monogr. av G. Gabetti (1916; på it.), P.
Han-kamer (1920), E. Klein (1926), F. Stuckert (s.
å.) och G. Carow (1933). R-n B.
Werner, Fritz, tysk målare (1827—1909),
målade mestadels genremotiv från 1700-talet.
Bland hans små, elegant utförda målningar
märkas »Kopparsticksamatörer» (1868;
Dres-dengalleriet), »Fredrik II i sitt bibliotek i
Sanssouci» (1880) och »Bibliotekarien» (1904;
nationalgalleriet i Berlin). Han målade även
stämningar (»Montmartre i regn», 1868),
interiörer och stadsbilder från Holland och
Belgien och landskap samt utförde raderingar
efter egna och Menzels tavlor. G-gN.*
Werner, Gotthard Adolf, målare (1837
—1903). Studerade vid Konstakad. i
Stockholm 1857—61 och 1861—65 i Paris. Till W:s
tidigare arbeten hör »Ludvig den helige av
Frankrike» (för kyrkan Notre-Dame
d’Ar-gentré i Bretagne). Han övergick i Antwerpen
till katolska läran och vistades sedan ett par
år i Spanien, Paris och Italien. I Rom
till-kommo »Ansgarius’ sändning» (katolska
kyrkan i Malmö) samt flera motiv från Neapel
och Pompeji (1874—75). I det nyuppförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
