Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner, Gotthard Adolf - Werner, Gustav Albert - Verner, Karl Adolf - Werner, Karl Friedrich Heinrich - Werner, Richard Maria - Wernerit - Vernerska lagen - Vernet, Antoine Charles (Carle) - Vernet, Claude Joseph - Vernet, Horace - Verneuil, Philippe-Édouard Poulletier de - Wernher der Gartenaere - Vernier, Pierre - Wernigerode - Verninac, Raimond Verninac de Saint Maur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Werner, G. A.—Verninac
306
Bolinderska huset i Stockholm målade W.
1877—78 frisen »Järnets seger över guldet»
(i olja, sedermera flyttad till Järnkontorets
hus). »De tolv apostlarna», bröstbilder i
Värnhems kyrka, äro trol. från denna tid.
Vidare märkas »Kvinnorna vid graven»
(utställd 1880; Mariakyrkan i Visby), »Hans
Brasks avskedsmässa i Linköpings domkyrka»
(s. å.; köptes av Oskar II, skiss i
Nationalmuseum) och »Kristi uppståndelse» (utställd
1881; i S:t Pauli kyrka i Göteborg). W.
gjorde flera resor men var eljest bosatt i Italien
till sin död. Bland hans målningar från det
senare skedet äro »Debora» (1897; skiss i
Nationalmuseum), »Eva med ormen» (1900),
»Madonnan med barnet» (1901),
»Självporträtt» (1902), de tre sistnämnda m. fl. i
Linköping. — I sökandet efter ett förenklat
uttryckssätt och monumental hållning står W.
ensam bland sina landsmän under
realistskedet. Hans förebilder äro gamla mästare,
spanjorer, venezianer och toscanska målare.
Hans mest njutbara alster äro skisser och
småtavlor från Spanien, Italien och Egypten
med motiv från gatan el. från öknen. G-g N.*
Werner, Gustav Albert, tysk
predikant och filantrop (1809—87). Påverkad av
Oberlin, grundade W. som pastor i Walddorf
vid Tübingen ett räddningshem för barn,
med vilket han 1840 flyttade till Reutlingen.
Där utvidgades företaget med industriella
anläggningar, vilkas avkastning gick till
barnen och de fattiga. Ännu i dag bestå tio
anstalter och tre fabriker. Verksam även
som kringresande predikant, blev W. en
pio-niär för tanken på det kristna kärleks- och
rättfärdighetskravets tillgodoseende inom den
vid 1800-talets mitt uppkommande
storindustrien. Som ivrig swedenborgare förbjöds W.
1851 att predika i Württemberg. — Litt.:
Monogr. av G. Kneile (1923) m. fl.;
Jahres-berichte der Gustav Werner-Stiftung zum
Bruderhaus in Reutlingen. E. Nwn.
Verner, Karl Adolf, dansk språkforskare
(1846—96). Tog 1873 magisterkonferens i
slaviska språk, blev 1876 anställd vid univ.-bibi,
i Halle, 1883 docent och 1888 prof, i slaviska
språk i Köpenhamn. V. publicerade 1876 i
Zeitschrift für Vergleichende Sprachforschung
den i mer än ett avseende epokgörande
uppsatsen »Eine Ausnahme der ersten
Lautver-schiebung», vari han uppvisar den
ursprungliga indoeuropeiska accentens genomgripande
betydelse för språkutvecklingen (»Vernerska
lagen»). Först genom V:s arbete kan den
germanska ljudskridningens långa
upptäckts-historia anses avslutad. I samma tidskrift
publicerade V. s. å. en annan även mycket
viktig artikel, »Zur Ablautsfrage». V :s
»Af-handlinger og breve» utgåvos 1903, med biogr.
av M. Vibæk. Ad. N-n.*
Werner, Karl Friedrich Heinrich,
tysk målare (1808—94). Vistades 20 år i
Italien och reste därefter i England, Spanien,
Orienten, Egypten och Grekland. Hans
akvarellmålningar (landskap, arkitektur,
genremotiv) äro otaliga, och han ansågs som en
av de främsta inom denna konstart.
Werner, Richard Maria, tysk
litteraturhistoriker (1854—1913), prof, i Lemberg
1883. Skrev bl. a. »Lyrik und die Lyriker»
(1890) och arbeten i 1800-talets tyska
littera
tur- och teaterhistoria, framför allt om C. F.
Hebbel, vars verk han utgav. R-n B.
Wernerlt, miner., se Skapolit.
Vernerska lagen, se Verner, K. A.
Vernet [värnä’], An t oi n e Charles,
kallad C a r 1 e, fransk bataljmålare (1758—
1835), son till C. J. V. Var en ypperlig
hästmålare, vilket framgår av bl. a. »Æmilius
Paullus’ triumftåg». Det franska fälttåget i
Italien illustrerade han med en serie
målningar, t. ex. »Slaget vid Marengo»
(Versailles). V. var även en god tecknare av sin
tids Paris, och otaliga äro de skildringar han
gjort från salonger, kaféer, jakter och
kapplöpningar. Monogr. av A. Dayot (1925). G. W.L.
Vernet [värnä’], Claude Joseph, fransk
marinmålare (1714—89). V. målade med
förkärlek effektfullt arrangerade storm- och
ovä-dersskildringar, ss. skeppsbrott i månsken och
blixtbelysta nattstämningar vid havet, och
var härigenom en föregångare till
romantiken. Han fick i uppdrag att avbilda större
franska hamnstäder, vilka 15 målningar,
förutom flera andra arbeten av hans hand, nu
finnas i Louvre. — Litt.: Florence
Ingersoll-Smouse, »J. V.» (2 dir, 1926). G. W. L.
Vernet [värnä’], H o r a c e, fransk
militärmålare (1789—1863), son till A. Ch. V.
Uppnådde redan vid unga år stor popularitet;
blev 1828 dir. för franska akad. i Rom. Några
av hans mest kända tavlor äro »Napoleons
avsked av sitt garde i Fontainebleau» (1825),
»Mazeppa bunden på en vild häst» och
»Försvaret av Barrière de Clichy». För
Ver-saillesgalleriet målade V. jättestora dukar
över slagen vid Jena, Friedland och Wagram
samt erövringen av Abd-el-Kaders läger; den
sistnämnda tavlan är 21 m lång. I sin konst
var V. en god illustratör men saknade
koloristisk begåvning, och hans rykte och enorma
framgång motsvaras ej av hans konstnärliga
förtjänster. — Litt.: Ch. Blanc, »Les trois
Vernet» (1898); A. Dayot, »Les Vernet»
(s. å.). G. W. L.
Verneui! [värnö’j], Philippe-Édouard
Poulletie r de, fransk geolog och
paleon-tolog (1805—73). V., som hade en oberoende
ställning, fick intresse för geologiska studier
och bereste stora delar av Europa, särskilt
för att utforska de paleozoiska bildningarna.
V. deltog i Murchisons stora
undersökningsresa genom Ryssland 1840—42, och senare
ägnade han sitt arbete särskilt åt Spaniens
geologi. K. A. G.
Wernher der Gartenaere [vä’rnor där [-ga’rto-näro],-] {+ga’rto-
näro],+} tysk medeltidsskald, skrev omkr. 1275
»Meier Helmbrecht», en folklig och åskådlig
versberättelse om en bondson, som sällat sig
till ett rovriddarfölje. Nytysk övers, av W.
Vesper (1906). R-n B.
Vernier [värnie’], Pierre, fransk
matematiker (1580—1637). Jfr N o n i e.
Wernigerode [värnigørå’dø], stad i preuss.
prov. Sachsen, vid n. sluttningen av Harz;
23,326 inv. (1933). Bland stadens
medeltids-byggnader märkes bl. a. rådhuset (1400-talet;
se bild sp. 307). Det högt belägna slottet,
ombyggt i medeltida stil 1862—84, tillhör
furstarna av Stolberg-W. W. har åtskillig industri
och är en livligt besökt turistort.
Verninac [-na’k], RaimondV. deSaint
Maur, fransk diplomat (1761—1822). Var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
