305 Werner, G. A.—Verninac 306 Bolinderska huset i Stockholm målade W. 1877—78 frisen »Järnets seger över guldet» (i olja, sedermera flyttad till Järnkontorets hus). »De tolv apostlarna», bröstbilder i Värnhems kyrka, äro trol. från denna tid. Vidare märkas »Kvinnorna vid graven» (utställd 1880; Mariakyrkan i Visby), »Hans Brasks avskedsmässa i Linköpings domkyrka» (s. å.; köptes av Oskar II, skiss i Nationalmuseum) och »Kristi uppståndelse» (utställd 1881; i S:t Pauli kyrka i Göteborg). W. gjorde flera resor men var eljest bosatt i Italien till sin död. Bland hans målningar från det senare skedet äro »Debora» (1897; skiss i Nationalmuseum), »Eva med ormen» (1900), »Madonnan med barnet» (1901), »Självporträtt» (1902), de tre sistnämnda m. fl. i Linköping. — I sökandet efter ett förenklat uttryckssätt och monumental hållning står W. ensam bland sina landsmän under realistskedet. Hans förebilder äro gamla mästare, spanjorer, venezianer och toscanska målare. Hans mest njutbara alster äro skisser och småtavlor från Spanien, Italien och Egypten med motiv från gatan el. från öknen. G-g N.* Werner, Gustav Albert, tysk predikant och filantrop (1809—87). Påverkad av Oberlin, grundade W. som pastor i Walddorf vid Tübingen ett räddningshem för barn, med vilket han 1840 flyttade till Reutlingen. Där utvidgades företaget med industriella anläggningar, vilkas avkastning gick till barnen och de fattiga. Ännu i dag bestå tio anstalter och tre fabriker. Verksam även som kringresande predikant, blev W. en pio-niär för tanken på det kristna kärleks- och rättfärdighetskravets tillgodoseende inom den vid 1800-talets mitt uppkommande storindustrien. Som ivrig swedenborgare förbjöds W. 1851 att predika i Württemberg. — Litt.: Monogr. av G. Kneile (1923) m. fl.; Jahres-berichte der Gustav Werner-Stiftung zum Bruderhaus in Reutlingen. E. Nwn. Verner, Karl Adolf, dansk språkforskare (1846—96). Tog 1873 magisterkonferens i slaviska språk, blev 1876 anställd vid univ.-bibi, i Halle, 1883 docent och 1888 prof, i slaviska språk i Köpenhamn. V. publicerade 1876 i Zeitschrift für Vergleichende Sprachforschung den i mer än ett avseende epokgörande uppsatsen »Eine Ausnahme der ersten Lautver-schiebung», vari han uppvisar den ursprungliga indoeuropeiska accentens genomgripande betydelse för språkutvecklingen (»Vernerska lagen»). Först genom V:s arbete kan den germanska ljudskridningens långa upptäckts-historia anses avslutad. I samma tidskrift publicerade V. s. å. en annan även mycket viktig artikel, »Zur Ablautsfrage». V :s »Af-handlinger og breve» utgåvos 1903, med biogr. av M. Vibæk. Ad. N-n.* Werner, Karl Friedrich Heinrich, tysk målare (1808—94). Vistades 20 år i Italien och reste därefter i England, Spanien, Orienten, Egypten och Grekland. Hans akvarellmålningar (landskap, arkitektur, genremotiv) äro otaliga, och han ansågs som en av de främsta inom denna konstart. Werner, Richard Maria, tysk litteraturhistoriker (1854—1913), prof, i Lemberg 1883. Skrev bl. a. »Lyrik und die Lyriker» (1890) och arbeten i 1800-talets tyska littera tur- och teaterhistoria, framför allt om C. F. Hebbel, vars verk han utgav. R-n B. Wernerlt, miner., se Skapolit. Vernerska lagen, se Verner, K. A. Vernet [värnä'], An t oi n e Charles, kallad C a r 1 e, fransk bataljmålare (1758— 1835), son till C. J. V. Var en ypperlig hästmålare, vilket framgår av bl. a. »Æmilius Paullus’ triumftåg». Det franska fälttåget i Italien illustrerade han med en serie målningar, t. ex. »Slaget vid Marengo» (Versailles). V. var även en god tecknare av sin tids Paris, och otaliga äro de skildringar han gjort från salonger, kaféer, jakter och kapplöpningar. Monogr. av A. Dayot (1925). G. W.L. Vernet [värnä'], Claude Joseph, fransk marinmålare (1714—89). V. målade med förkärlek effektfullt arrangerade storm- och ovä-dersskildringar, ss. skeppsbrott i månsken och blixtbelysta nattstämningar vid havet, och var härigenom en föregångare till romantiken. Han fick i uppdrag att avbilda större franska hamnstäder, vilka 15 målningar, förutom flera andra arbeten av hans hand, nu finnas i Louvre. — Litt.: Florence Ingersoll-Smouse, »J. V.» (2 dir, 1926). G. W. L. Vernet [värnä'], H o r a c e, fransk militärmålare (1789—1863), son till A. Ch. V. Uppnådde redan vid unga år stor popularitet; blev 1828 dir. för franska akad. i Rom. Några av hans mest kända tavlor äro »Napoleons avsked av sitt garde i Fontainebleau» (1825), »Mazeppa bunden på en vild häst» och »Försvaret av Barrière de Clichy». För Ver-saillesgalleriet målade V. jättestora dukar över slagen vid Jena, Friedland och Wagram samt erövringen av Abd-el-Kaders läger; den sistnämnda tavlan är 21 m lång. I sin konst var V. en god illustratör men saknade koloristisk begåvning, och hans rykte och enorma framgång motsvaras ej av hans konstnärliga förtjänster. — Litt.: Ch. Blanc, »Les trois Vernet» (1898); A. Dayot, »Les Vernet» (s. å.). G. W. L. Verneui! [värnö'j], Philippe-Édouard Poulletie r de, fransk geolog och paleon-tolog (1805—73). V., som hade en oberoende ställning, fick intresse för geologiska studier och bereste stora delar av Europa, särskilt för att utforska de paleozoiska bildningarna. V. deltog i Murchisons stora undersökningsresa genom Ryssland 1840—42, och senare ägnade han sitt arbete särskilt åt Spaniens geologi. K. A. G. Wernher der Gartenaere [vä'rnor där [-ga'rto-näro],-] {+ga'rto- näro],+} tysk medeltidsskald, skrev omkr. 1275 »Meier Helmbrecht», en folklig och åskådlig versberättelse om en bondson, som sällat sig till ett rovriddarfölje. Nytysk övers, av W. Vesper (1906). R-n B. Vernier [värnie'], Pierre, fransk matematiker (1580—1637). Jfr N o n i e. Wernigerode [värnigørå'dø], stad i preuss. prov. Sachsen, vid n. sluttningen av Harz; 23,326 inv. (1933). Bland stadens medeltids-byggnader märkes bl. a. rådhuset (1400-talet; se bild sp. 307). Det högt belägna slottet, ombyggt i medeltida stil 1862—84, tillhör furstarna av Stolberg-W. W. har åtskillig industri och är en livligt besökt turistort. Verninac [-na'k], RaimondV. deSaint Maur, fransk diplomat (1761—1822). Var