323 Wesley—V esper titel för statens ansvariga rådgivare inför tronen samt för vissa andra ämbetsmän av högsta rang. I det nya Turkiet är v. nu i olika fall som titel ersatt av andra, vanl. vekil. Jfr Storvesir och Vekil. G. Rqt. Wesley [cae'zli], Charles, engelsk präst och hymnförfattare (1707—88), bror till J. W. Som akademisk lärare i Oxford grundade W. 1729 den »heliga klubb», vars medl. kallades »metodister» (se M e t o d i s m). Med J. W. for han 1735 till Georgia för att verka som präst och indianmissionär och kom där i beröring med herrnhutismen. Återkommen till London 1736 och där påverkad av den herrnhu-tiske pastorn P. Böhler och direkt Lutherstu-dium, fick W. 21 maj 1738 uppleva den rättfärdiggörande trons visshet. Han verkade sedan till 1756 som rese- och fältpredikant i den metodistiska väckelsens tjänst. W., den engelska kristenhetens mest produktive andlige sångare, lär ha författat (el. översatt) omkr. 6,500 religiösa sånger och hymner. Jfr Psalm, sp. 216. — Litt.: E. Liedgren, »Den andliga sången på anglosaxisk mark» (1927), samt litt. till Wesley, John. E. Nwn. Wesley [coe'zli], John, metodismens grund-läggare (1703—91), bror till Ch. W. Född i Ep-worth, blev W. diakon 1725 och master of arts 1727, bosatte sig 1729 i Oxford och blev där ledare i en av brodern bildad studentförening med hög-kyrklig och mystiskasketisk inställning (»den heliga klubben»). I likhet med Charles W. blev J. W. under en Amerika-vistelse (1735—37) påverkad av herrnhutismen. Efter hemkomsten upplevde han 24 maj 1738 kl. 8,45 e. m. den evangeliska fräls- ningsvissheten (vid en herrnhutisk sammankomst). Tills, m. Charles predikade han väckelse och »biblisk helighet» på ett sätt, som ledde till den metodistiska rörelsens uppkomst (se Metodi sm). W. fick ett oerhört inflytande över allt talrikare åhörarskaror. Tänkare el. teolog av betydenhet var han icke men en kraftfull organisatör med stor administrativ förmåga. Trots stark betoning av tron lade han mycken vikt vid gärningarna och blev genom sin lära om fullkomlig helgelse genom tron banbrytareTör den moderna »helgelserörelsen». W. utgav bl. a. »Christian library» (50 bd, 1749—55) och jämte Charles »Collection of psalms and hymns» (1738; flera uppl.). J. och Ch. Wesleys »Poetical works» utgåvos i ny uppl. av G. Osborn (13 bd, 1868 —72). J. W:s »Works» utgåvos av T. Jackson (14 bd, 1829—31; 11 :e uppl. i 15 bd 1856—57; däribland är W:s dagbok särskilt värdefull, ofta utg. separat, kritisk uppl. av N. Curnock i 8 bd 1909—16). — Litt.: Monogr. av J. Tyer-man (3 bd, 1870—71; 5:e uppl. 1890; det metodistiska huvudverket) och J. S. Simon (1921, 1923, 1925, 1927); Laura Petri, »J. W.» (1928); J. W. E. Sommer, »J. W, und die soziale Frage» (1930); M. L. Edwards, »J. W. and the eighteenth century» (1933). E. Nwn. Vesnic [vä'snitj], M i 1 e n k o, serbisk diplomat och politiker (1862 el. 1863—1921). Blev 1888 jur. dr i München, 1893 professor i folkrätt i Belgrad och 1904 serbisk minister i Paris. Som sådan verkade V. med iver för Serbiens expansionssträvanden, var serbisk delegerad vid Londonkonferensen 1913 och deltog som Jugoslaviens konseljpresident maj—dec. 1920 i förarbetena till Lilla enten-tens bildande och fördraget med Italien i Rapallo 1920. A. A-t. Ve'spa, zool., se Getinga r. Vespasiänus, T itus Flavius, romersk kejsare (9—79 e. Kr.). Vann militära utmärkelser, blev konsul 51 och sändes 67 att nedslå judarnas uppror. V. hade Judéen utom huvudstaden i sitt våld, då missnöjet med Vi-tellius’ upphöjelse år 69 föranledde hans utropande till kejsare i Orienten. Vid årets slut hade Rom erövrats av de pannoniska trupperna och Vitel-lius dödats, varpå V. erkändes som kejsare av senaten. Han anlände våren 70 till Rom. — V. sökte bevara alla riksdelar för imperiet. Största svårigheten bereddes av batavernas resning under lulius Civilis. Urspr. ett ingripande till V :s förmån mot Vitellius, avsåg den längre fram upprättandet av ett imperium Galliarum. Kampen slutade år 70 med en förlikning. S. å. erövrades och förstördes Jerusalem av Titus. Mot parter och germaner tryggades gränserna, och kilen mellan Donau och Rhen (agri decu-mates) intogs inom rikets område. Åtskilliga vasallfurstendömen införlivades med provinserna. — V:s inre regering blev ett energiskt arbete för rikets ekonomiska återupprättande; han pålade undersåtarna dryga skatter. V. främjade medborgarrättens utbredning; försök inom senaten att åt denna vinna ökad makt avvisade han. Jupitertemplet på Capi-tolium, nedbränt strax före Vitellius’ död, återuppbyggdes. Fredens tempel och den flaviska amfiteatern (Colosseum) uppfördes. V. avled 79 och efterlämnade minnet av en duglig regent. E. St. Ve'sper, lat. namn på Hesperos (se d. o.). Ve'sper el. V e's p e r a, lat., »afton», kyrklig bönestund vid sextiden på aftonen. V. tillhör liorae canonicae (se d. o.) och utvecklades under medeltiden till en fullständig gudstjänst med rik liturgi. Luther bibehöll v. men under annan form (jfr Aftonsång). De dagliga aftonbönerna, som nu sällan förekomma i svenska kyrkan, äro en förenklad kvarleva av v. Emellertid strävar den ritualis-tiska riktningen att återupptaga denna gudstjänstform, ehuru med ringa framgång. O. Hpl. Vesper [fä'spar], W i 11, tysk författare (f. 1882). Har skrivit diktsamlingar (»Der blüh-ende Baum», 1916, »Briefe zweier Liebenden», s. å., »Mutter und Kind», 1920), romaner (»Martin Luthers Jugendjahre», 1918, »Die Wanderung des Herrn Ulrich von Hutten»,