Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vesir, Vezir, Vizir, Visir - Wesley, Charles - Wesley, John - Vesnić, Milenko - Vespa - Vespasianus, Titus Flavius - Vesper (Hesperos) - Vesper el. Vespera (afton) - Vesper, Will
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Wesley—V esper
titel för statens ansvariga rådgivare inför
tronen samt för vissa andra ämbetsmän av
högsta rang. I det nya Turkiet är v. nu i
olika fall som titel ersatt av andra, vanl.
vekil. Jfr Storvesir och Vekil. G. Rqt.
Wesley [cae’zli], Charles, engelsk präst
och hymnförfattare (1707—88), bror till J. W.
Som akademisk lärare i Oxford grundade W.
1729 den »heliga klubb», vars medl. kallades
»metodister» (se M e t o d i s m). Med J. W.
for han 1735 till Georgia för att verka som
präst och indianmissionär och kom där i
beröring med herrnhutismen. Återkommen till
London 1736 och där påverkad av den
herrnhu-tiske pastorn P. Böhler och direkt
Lutherstu-dium, fick W. 21 maj 1738 uppleva den
rättfärdiggörande trons visshet. Han verkade
sedan till 1756 som rese- och fältpredikant i
den metodistiska väckelsens tjänst. W., den
engelska kristenhetens mest produktive
andlige sångare, lär ha författat (el. översatt)
omkr. 6,500 religiösa sånger och hymner. Jfr
Psalm, sp. 216. — Litt.: E. Liedgren, »Den
andliga sången på anglosaxisk mark» (1927),
samt litt. till Wesley, John. E. Nwn.
Wesley [coe’zli], John, metodismens
grund-läggare (1703—91), bror till Ch. W. Född i
Ep-worth, blev W. diakon 1725 och master of
arts 1727, bosatte sig 1729 i Oxford och blev
där ledare i en av
brodern bildad
studentförening med
hög-kyrklig och
mystiskasketisk inställning
(»den heliga
klubben»). I likhet med
Charles W. blev J.
W. under en
Amerika-vistelse (1735—37)
påverkad av
herrnhutismen. Efter
hemkomsten upplevde han 24
maj 1738 kl. 8,45 e. m.
den evangeliska fräls-
ningsvissheten (vid en herrnhutisk
sammankomst). Tills, m. Charles predikade han
väckelse och »biblisk helighet» på ett sätt, som
ledde till den metodistiska rörelsens uppkomst
(se Metodi sm). W. fick ett oerhört
inflytande över allt talrikare åhörarskaror. Tänkare
el. teolog av betydenhet var han icke men
en kraftfull organisatör med stor
administrativ förmåga. Trots stark betoning av
tron lade han mycken vikt vid gärningarna
och blev genom sin lära om fullkomlig
helgelse genom tron banbrytareTör den moderna
»helgelserörelsen». W. utgav bl. a. »Christian
library» (50 bd, 1749—55) och jämte Charles
»Collection of psalms and hymns» (1738; flera
uppl.). J. och Ch. Wesleys »Poetical works»
utgåvos i ny uppl. av G. Osborn (13 bd, 1868
—72). J. W:s »Works» utgåvos av T. Jackson
(14 bd, 1829—31; 11 :e uppl. i 15 bd 1856—57;
däribland är W:s dagbok särskilt värdefull,
ofta utg. separat, kritisk uppl. av N. Curnock
i 8 bd 1909—16). — Litt.: Monogr. av J.
Tyer-man (3 bd, 1870—71; 5:e uppl. 1890; det
metodistiska huvudverket) och J. S. Simon (1921,
1923, 1925, 1927); Laura Petri, »J. W.» (1928);
J. W. E. Sommer, »J. W, und die soziale
Frage» (1930); M. L. Edwards, »J. W. and the
eighteenth century» (1933). E. Nwn.
Vesnic [vä’snitj], M i 1 e n k o, serbisk
diplomat och politiker (1862 el. 1863—1921). Blev
1888 jur. dr i München, 1893 professor i
folkrätt i Belgrad och 1904 serbisk minister i
Paris. Som sådan verkade V. med iver
för Serbiens expansionssträvanden, var
serbisk delegerad vid Londonkonferensen 1913
och deltog som Jugoslaviens konseljpresident
maj—dec. 1920 i förarbetena till Lilla
enten-tens bildande och fördraget med Italien i
Rapallo 1920. A. A-t.
Ve’spa, zool., se Getinga r.
Vespasiänus, T itus Flavius, romersk
kejsare (9—79 e. Kr.). Vann militära
utmärkelser, blev konsul 51 och sändes 67 att nedslå
judarnas uppror. V. hade Judéen utom
huvudstaden i sitt våld,
då missnöjet med
Vi-tellius’ upphöjelse år
69 föranledde hans
utropande till kejsare i
Orienten. Vid årets
slut hade Rom
erövrats av de pannoniska
trupperna och
Vitel-lius dödats, varpå V.
erkändes som kejsare
av senaten. Han
anlände våren 70 till
Rom. — V. sökte
bevara alla riksdelar
för imperiet. Största
svårigheten bereddes
av batavernas resning under lulius Civilis.
Urspr. ett ingripande till V :s förmån mot
Vitellius, avsåg den längre fram
upprättandet av ett imperium Galliarum. Kampen
slutade år 70 med en förlikning. S. å.
erövrades och förstördes Jerusalem av Titus. Mot
parter och germaner tryggades gränserna,
och kilen mellan Donau och Rhen (agri
decu-mates) intogs inom rikets område. Åtskilliga
vasallfurstendömen införlivades med
provinserna. — V:s inre regering blev ett energiskt
arbete för rikets ekonomiska återupprättande;
han pålade undersåtarna dryga skatter. V.
främjade medborgarrättens utbredning;
försök inom senaten att åt denna vinna ökad
makt avvisade han. Jupitertemplet på
Capi-tolium, nedbränt strax före Vitellius’ död,
återuppbyggdes. Fredens tempel och den flaviska
amfiteatern (Colosseum) uppfördes. V. avled
79 och efterlämnade minnet av en duglig
regent. E. St.
Ve’sper, lat. namn på Hesperos (se d. o.).
Ve’sper el. V e’s p e r a, lat., »afton»,
kyrklig bönestund vid sextiden på aftonen. V.
tillhör liorae canonicae (se d. o.) och
utvecklades under medeltiden till en fullständig
gudstjänst med rik liturgi. Luther bibehöll
v. men under annan form (jfr Aftonsång).
De dagliga aftonbönerna, som nu sällan
förekomma i svenska kyrkan, äro en förenklad
kvarleva av v. Emellertid strävar den
ritualis-tiska riktningen att återupptaga denna
gudstjänstform, ehuru med ringa framgång. O. Hpl.
Vesper [fä’spar], W i 11, tysk författare (f.
1882). Har skrivit diktsamlingar (»Der
blüh-ende Baum», 1916, »Briefe zweier Liebenden»,
s. å., »Mutter und Kind», 1920), romaner
(»Martin Luthers Jugendjahre», 1918, »Die
Wanderung des Herrn Ulrich von Hutten»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
