325 Vesperale—Wessel 326 1922, »Sam in Schnabelweide», 1931, »Das harte Geschlecht», s. å.) och berättelser (»Die ewige Wiederkehr», 1923, »Der Bundschuh zu Leben», 1924, »Der Heilige und der Papst», 1928), sagor, bearb. och övers, av medeltidsdikter, antologier (»Die Ernte ... deutscher Lyrik», 1906) m. m. Sedan 1920 ger V. ut Die Neue Literatur (till 1932 kallad Die Schöne Literatur). V. har i hela sin verksamhet strävat att stärka och utveckla nationella värden. R-n B. Vesperale, nlat., samling av musikstycken, liturgiskt ordnade och avsedda för vesperguds-tjänst (koraler, motetter samt framför allt antifonier o. a. liturgisk växelsång). 1914 utkom det första svenska v. i större stil, utarbetat av U. L. Ullman och J. Morén. En kungl. kommitté (N. Söderblom, O. Olsson, O. Blom och I. Widéen) utgav en reviderad och med psalterium försedd ny uppl. 1925. — Jfr C.-A. Moberg, »Kyrkomusikens historia» (1932). (Li.) Vesperbilder (av lat. ve'sper, afton) kallas framställningar av de efter Kristi död närmast följ, tilldragelserna: korsnedtagningen (se d. o.), Jesus begråtes av de sina (se P i e t ä) och Jesu gravläggning. H. W-n. Vespergudstjänst, se Vesper. Vespertllio, Vespertiliönidae, zool., se Fladdermöss, sp. 544. Ve'spidae, Vesplnae, zool., se Getinga r, sp. 619. Vespucci [vespoTJi], A m e r i g o, italiensk sjöfarande i spansk och portugisisk tjänst (1451—1512). Var f. i Florens och som ombud för handelshuset Medici bosatt i Sevilla vid tiden för Columbus’ upptäckt av Nya världen. V. deltog, enl. brev till vänner i Florens, i fyra resor, av vilka åtm. den första torde vara uppdiktad. Under denna, som han påstår sig ha företagit 1497—98, skulle han ha upptäckt Sydamerikas fastland 8 dagar innan Cabot fann Nordamerikas fastland. På sin andra resa åtföljde han 1499—1500 Ho-jeda till Surinam. Sedan han därpå övergått i portugisisk tjänst, skall han 1501—02 med Cabral samt 1503—05 under Gonzalo Coelho ha besökt Brasilien. V. blev 1508 piloto mayor i spansk tjänst. Omdömena om hans betydelse växla. Av Waldseemüller (se d. o.) gjordes han till Amerikas upptäckare; senare geografer ha med utgångspunkt från hans egna beskrivningar förnekat hans första resa och minskat värdet av hans senare. Bland den stora litt. om V. märkas arbeten av F. A. de Varnhagen (1865), H. Harrisse (1895), H. Vig-naud (1917) och A. Magnaghi (1926). O. Sjn. Vessberg, Gustaf Vilhelm, pedagog, historiker (f. 1863 13/3). Blev fil. dr 1890, adjunkt 1898 och var 1906—28 lektor vid Högre allm. läroverket å Södermalm i Stockholm. 1903—30 var V. studierektor vid Södermalms högre läroanstalt för flickor. Bland hans skrifter må nämnas »Om svenska riksdagen, dess sammansättning och verksamhetsformer 1772—1809» (1889). Sedan 1914 huvudred, för Pedagogisk Tidskrift. Fr. Sg. We'ssel, C a s p a r, dansk matematiker och geodet (1745—1818), utförde för danska Vi-denskabernes selskabs räkning mycket förtjänstfulla triangelmätningar. Framlade först vid 50-årsåldern sitt enda matematiska ar bete, »Om directionens analytiske betegning», genom vilket han synes äga prioritetsrätten till den nu brukliga geometriska tolkningen av komplexa tal, vilken systematiskt infördes i analysen av Cauchy. Avhandlingen, som 1797 trycktes i Videnskabernes selskabs publikationer, återutgavs i fr. övers. 1897 jämte en levnadsteckning över W. T. B. We'ssel (eg. dopnamn; Gansfort (familjenamn, efter en by i Westfalen), nederländsk-tysk teolog, en av reformationens förelöpare (omkr. 1419—89). W. fick sin första uppfostran hos Det gemensamma livets bröder (se Bröder) i Zwolle, studerade 1449—56 i Köln och besökte Paris (1458), där han under sexton år lär ha verkat som fri akademisk lärare. Omkr. 1474 drog han sig tillbaka till sin hembygd. W. ställde skriften och förnuftet över påvedömet, bestred dettas el. kyrkomötenas ofelbara auktoritet i trossaker, kritiserade skarpt de kyrkliga missbruken i bot, avlat m. m., förnekade skärselden och levde fri från sakrament och yttre kyrkofor-mer. Av W:s brev och skrifter utgåvos 1522 två saml., den ena med förord av Luther. Hans övriga skrifter utgåvos 1614. — Monogr. av O. Fizély (1911) och M. van Rhijn (1917). E. Nwn. We'ssel, H o r s t, tysk nationalsocialistisk folkhjälte (1907—30). Studerade juridik och skaffade sig uppehälle som grovarbetare, mu-rarhantlangare etc. W. blev nationalsocialist 1926, ledare för »gatucellen Alexanderplatz» i Berlin, underbefälhavare inom en stormavd. och 1929 ledare för stormavd. n:r 5, som han gjorde till en av de mest berömda i Tyskland. Han diktade och anses ha tonsatt (trol. efter en gammal tysk soldatvisa) den nationalsocialistiska partisången (»Horst-Wessel-Lied»), »Die Fahne hoch! Die Reihen dicht geschlossenl», numera Tysklands officiella nationalsång (jämte »Deutschland, Deutsehland über alles»). W. mördades av kommunister. Efter sin död har W. i Tyskland blivit föremål för en nästan religiös minneskult. Litt.: Biogr. av E. Reitmann (1932) och I. Wessel (1933); H. H. Ewers, »II. W.» (s. å.; i romanform; sv. övers, s. å.). Å. S-n. We'ssel, Johan Herman, dansk diktare (1742—85), son till en norsk präst, som var brorson till Tordenskjold. W. blev student i Kristiania 1761 och for till Köpenhamn, bedrev där spridda studier men tog aldrig någon examen samt gav språklektioner. W. var en av stiftarna av Det norske selskab 1772. Han debuterade s. å. som författare med sitt mästerverk, den parodiska tragedien »Kjærlighed uden strömper», vilken till en viss grad kan uppfattas som en satir över tidens franska tragedi och det italienska sångspelet och som intar en hög plats i dansk litteratur genom sin komiska kraft och elegans. W. skrev även en del humoristiska berättelser, av vilka de bästa, ss. »Smeden og bageren» och »Hun-demordet», icke stå tillbaka för »Kjærlighed.