331 Westen—Westergaard, H. L. Westen, Thomas von, norsk präst (1682 —1727). Påverkades som kyrkoherde i Veö i Romsdalen av pietismen och bildade med sex ämbetsbröder föreningen Sjustjärnan, som 1715 till missionskollegiet i Köpenhamn insände ett förslag till ordnande av missionen bland lapparna. W. blev 1716 lektor i Trondheim och vicarius missionis. Vid latinskolan i Trondheim uppstod nu ett seminarium för utbildning av missionärer bland lapparna. W. ägnade därefter sitt liv åt arbetet för lapparnas omvändelse och företog långa resor bland de norska lapparna. Genom ett sändebrev till prästerskapet i Jämtland 1723 verkade han också väckande och pådrivande på missionsarbetet bland lapparna i Sverige. — Jfr E. Haller, »Svenska kyrkans mission i Lappmarken under frihetstiden» (1896). K. B. W. West End [<ye'st e'nd], se London, sp. 161. Weste'nde, kommun i belg. prov. Västflan-■dern, vid Nordsjön, 14 km v. s. v. om Ostende; 1,579 inv. (1933). Mycket besökt badort. Westenhielm, Tobias, historiker (1649— 1718). Blev 1681 assessor i Antikvitetskollegium, adlades 1689 (hette förut Wester) samt blev lagman 1713 i Västmanlands och Stora Kopparbergs lagsaga och 1718 i Västerås läns lagsaga. Den av Karl XII 1712 befallda tryckningen av W:s krönika om Gustav I (hand-skriftsex. i Riksarkivet, Kungl. bibi, och Uppsala univ.-bibl.) inställdes 1715. W. skrev även en krönika om Erik XIV. Som forskare var han okritisk. Westenholz, Aage, dansk ingenjör (f. 1859), son till Regnar W. (1815—66), finansminister 1859—60, som särskilt ivrade för Jyllands utveckling och förseende med järnvägar. W. vistades 1885—1910 i Siarn, där han i Bangkok ledde flera industriella företag och dessutom tjänstgjorde som kapten i siamesiska flottan. Varmt nitisk för Danmarks försvar, uppsatte han 1908 en efter honom uppkallad frivillig försvarskår. E. Ebg.* Wester, svensk släkt, härstammar från Peder Andersson W. (d. 1703), bruksägare och rådman i Kristinehamn. Till släktens äldsta gren hörde A. M. T. E. W.; om honom och hans syssling K. W. se nedan. Till yngre grenar hörde Ellen S. W. och A. M. W. (se nedan). Wester, Arvid Magnus Teodor Evald, militär (1861—1910); jfr släktart. W. blev överstelöjtnant vid Dalreg:tet 1909. Han var tidningskorrespondent, militärattaché och at-tacherad officer vid grekiska härens fälttåg i Tessalien 1897, nordamerikanernas strider på Kuba 1898 och engelsmännens fälttåg under boerkriget (dec. 1899—juni 1900). Sina minnen och erfarenheter skildrade han i »Fälttågs-minnen från Thessalien» (1898), »Santiagos-fälttåget 1898» (1901) och »Krigserfarenheter från boerkriget» (1902). H. J-dt.* Wester, Arvid Mauritz, militär, Af-rikaresande (1856—1914); jfr släktart. W. var 1883—86 anställd i Kongostatens tjänst, 1884—86 som chef för stationen Stanley falls, vilken han lyckades hålla mot såväl infödingar som Tippu Tips (se d. o.) araber, och kom på god fot med Tippu Tip. I svensk tjänst avancerade han till major vid Livreg:tets gre-nadjärer 1905. Jfr G 1 e e r u p, S. E. O. Sjn. Wester, Ellen Sofia, översättarinna (1873 —1930); jfr släktart. Hon gjorde under mär ket E. W e e r en mängd skickliga översättningar, främst från polska och ryska men även från latin och grekiska m. m. A-d J.* Wester, Karl, sjömilitär (f. 1871 18/s); jfr släktart. Blev officer 1893 och konteramiral vid avskedstagandet 1931. W. har nedlagt omfattande arbete på det sjöartilleristiska området, bl. a. som chef för flottans skjutskolor och som chef för Marinförvaltningens artilleriavd. 1925—31 var han chef för örlogs-varvet i Karlskrona. För bevarandet av flottans historiska minnen har W. utfört ett förtjänstfullt arbete samt är sedan 1932 ordf, i Marinmuseums nämnd. ü-g. Vesterberg, Karl Albert, kemist och agrogeolog (1863—1927). Blev fil. dr i Uppsala 1890, lektor i kemi och geologi vid Ul-tuna lantbruksinstitut 1892 och var från 1911 prof, i allmän och oorganisk kemi vid Stockholms högskola. V. utförde grundläggande arbeten inom hartsernas kemi och framställde därvid i rent tillstånd flera hartssyror och -alkoholer samt lyckades f. ggn framställa kristalliserande triterpener. Han utförde undersökningar över salt-hydrolys, över na trium- och litiumsilikat, över kaolin samt påvisade, att dolomit (se d. o. 1) är ett självständigt dubbelsalt av kalcium- och magne-siumkarbonat. Han utförde även undersökningar inom marklära och geologi. W. utgav läroböcker och författade ett stort antal artiklar i Nordisk Familjebok. — Biogr. av C. Kjellin i Svensk Kemisk Tidskr. 1927. (H. E.) Westerdahl, Fanny Amalia, skådespelerska (1817—73). W. var 1828—36 elev och 1836—62 anställd vid Kungl. teatern. Hennes starka temperament kunde göra hennes framställning inspirerad. Hon blev senare bemärkt i komiska uppgifter. Bland hennes roller märkas Luise i »Kabal och kärlek» och Karin Månsdotter i Strindbergs »Erik XIV». Hon uppbar även lyriska partier som Papa-gena i »Trollflöjten». Hon var 1837—49 g. m. skådespelaren Carl Hjortsberg (se Hjortsberg, Lars). G. K-g. Westergaard [-går], Harald Ludvig, dansk statistiker och nationalekonom (f. 1853), son till N. L. W.; prof, vid Köpenhamns univ. 1886—1924. W., som särskilt studerat för-säkringsväsen (led. av försäkringsrådet 1904 —32) och sociala spörsmål, har som led. av olika kommittéer spelat en stor roll för dansk sociallagstiftning. Hans förnämsta arbete är »Die Lehre von der Mortalität und Morbilität» (1881 —82; ny uppl. 1901). Förutom många avh. i utländska tidskrifter har han författat