333 Westergaard, N. L.—Westermarck, E. A. 334 »Statistikens theori i grundrids» (1890), »Den ældre nationalekonomis opfattelse af det so-ciale spörgsmaal» (1896), »Nationalökonomien i hovedtræk» (1908), »Economic development in Denmark before and during the world war» (1922) och »Den ökonomiske udvikling i det 19de aarhundrede» (1926). W. hyllades 1933 med en festskrift. W. har verksamt befordrat uppförandet av nya kyrkor i Köpenhamn. Led. av sv. Vet.-akad. (1914). E. Ebg.* Westergaard [ går], Niels Ludvig, dansk orientalist (1815—78). Besökte 1841—44 Indien och Persien och blev 1845 prof, i indisk och orientalisk filologi i Köpenhamn. W., som särskilt gjort sig berömd genom sina arbeten på det iranska språkområdet — speciellt sin utmärkta Avestaupplaga (1852—54) —, var också en grundligt skolad indisk filolog. Han utgav »Radices linguæ sanscritæ» (1841), grammatik och läsebok i sanskrit (1846) samt avh. rörande Indiens historia och tolkningen av Asoka-och de fornpersiska inskrifterna. J. Ch-r. Westergren, Alf Vilhelm, läkare (f. 1891 17/12), med. dr 1924, docent vid Karol. inst. 1926, överläkare vid S:t Eriks sjukhus 1933. W :s vetenskapliga arbeten ha främst behandlat blodets suspensionsstabilitet (jfr S ä n k-nin gs reaktion) och tuberkulos. Ljd. Vestergren, Jacob Tycho Conrad, botanist (1875—1930), blev fil. lic. vid Stockholms högskola 1909 och var sedan 1912 adjunkt vid dåv. Jakobs, sedermera Vasa realskola i Stockholm. Han företog flera botaniska resor i s. och mell. Europa. V. var en skicklig specialist på svampar, särskilt Fungi imperfecti, och på fanerogamer, där han framför allt ägnade sig åt kritiska former, och utgav förutom många skrifter över dessa grupper bl. a. det viktiga arbetet »Om den olikformiga snöbetäckningens inflytande på vegetationen i Sarjekfjällen» (i Bot. Notiser 1902) samt ex-sickatverket »Micromycetes rariores selecti praecipue scandinavici» (1899—1914). K. A. Westergren, Johan Adolf, donator (1859 —1917), grosshandlare i Gävle. Genom sitt testamente donerade W. till staden Gävle över 1 mill. kr., därav omkr. 900,000 kr. till ett hem för gamla kvinnor, Johan och Lotten Westergrens stiftelse i Gävle. Westergård, Anton Hilmer, geolog och paleontolog (f. 1880 8/5), 1909 docent i geologi i Lund och 1910 fil. dr där. S. å. utnämndes W. till statsgeolog och sedan till musei-föreståndare vid Sveriges geol. undersökning. W:s arbeten behandla mestadels Sveriges kam-brosilur; särskilt märkas »Studier öfver dic-tyograptusskiffern och dess gränslager» (1909) och »Sveriges olenidskiffer» (1922). N. Zn. Westerholm, Victor Axel, finländsk målare (1860—1919). Studerade i Düsseldorf 1878—80. I Finland slog han igenom med sina Ålandsmotiv, framför allt 1885 med »Oktoberdag» (Helsingfors) och »Eckerö postbrygga» (Viborg). 1886—88 vistades han i hemlandet, därefter två år i Paris, där han tog starkt intryck av det moderna franska friluftsmåleriet. Från övervägande idylliska motiv — björkhagar, strandpartier — övergick han till vidsträckta utsikter över berg, dalar, skog och hav (»Åland», 1909, Åbo museum) och på senare tid till fors- och snömotiv. I Åbo, där han var bosatt sedan 1890, verkade han som konstlivets främja re och medelpunkt, dels som föreståndare för ritskolan, dels som intendent för konstmuseet, färdigt 1904. — Jfr A. Haartman, »Konstföreningen i Åbo 1891—1916» (1916), samt monogr. av A. Gabriels (1918). G-gN.* We'sterland [-lant], stad på ön Sylt i Schles-wig-Holstein; 3,642 inv. (1925). Mycket besökt badort; flyghamn, meteorologisk station. Westerlund, Carl Agardh, zoolog (1831 —1908), fil. dr i Lund 1862, kollega vid Ronneby läroverk 1862—93. W. studerade framför allt land- och sötvattensmollusker i de skandinaviska länderna och gjorde även en faunistisk sammanställning av dessa djurgrupper inom hela den palearktiska regionen (1884—90). Ilan bearbetade likaledes det av Vegaexpeditionen hemförda materialet av dessa djurslag (1885). W. utgav bl. a. »Skandinavisk oologi» (1867; ny uppl. 1905). Lönnb. Westerlund, Ernst Otto Teodor, läkare (1839—1924). Blev med. lic. 1867 och s. å. stadsläkare i Enköping. Till följd av sin omfattande praktik, säkerligen den största någon svensk läkare haft, lämnade W. 1886 stadsläkartjäns-ten men verkade fortfarande i staden, där många sjukhem växte upp i sammanhang med W:s praktik och dit patienter från alla delar av Sverige och även från grannländerna strömmade för att rådfråga honom. En annan plats för hans verksamhet var därjämte under många somrar Jämtland, vars sanatorieverksamhet (Storlien, Mörsil,Åre m. fl.) han i hög grad främjat. W. var framstående särskilt i fråga om neurosernas sjukdomar. Han blev med. hedersdr i Lund 1900. Nekrolog av J. Billström i Hygiea 1924. (Ljd.) Westerlund-Serlachlus [-la'kius], Nanny, finländsk skådespelerska (f. 1895). Har vid Svenska teatern i Helsingfors framträtt i in-genue-, operett- och karaktärsroller, är lärarinna vid teaterns elevskola och har utgivit romanen »Folket vid fjärden» (1933). Hon är från 1919 g. m. ingenjör J. Serlachius. H. E. P. Westermann, Anton Marius Teodor, dansk agronom (f. 1852), prof, vid Landbo-höjskolen 1896—1923. W. har övat stort inflytande på danska jordbrukets utveckling som ledande personlighet i lantbruks-föreningsliv samt för-söksväsendet inom växt- och mossodling. Han har författat bd 1 och 3 i den av honom tills, m. H. Goldschmidt utg. »Landmansbogen» (1891—95), »Undersö-gelser over typer av danske jorder» (1902) m. m. H. J. Dft. Westermarck, Edvard Alexander, finländsk sociolog och filosof (f. 1862), bror till