351 Westring—West Virginia 352 (1719—34) av »Svenska riksdagsakter. Andra serien» (1909—22). W. var 1906—13 sekr. i Sällskapet Idun och utgav 1912 »Några bidrag till Sällskapet Iduns historia i anledning af dess 50-årsjubileum». Jfr H. Brulin i Hist. Tidskr. 1928. H. B-n. Westring, Hjalmar Georg, jurist, ämbetsman (1857—1926). Blev 1881 jur. kand, och 1907 jur. hedersdr i Uppsala. W. utnämndes 1884 till v. häradshövding och 1891 till hovrättsassessor, blev efter tjänstgöring som revisionssekr. expeditionschef i Civildep. 1895, led. av Lagbyrån 1897 och av Högsta domstolen (justi-tieråd) 1898. Han var konsultativt statsråd 1901, civilminister i andra Boströmska ministären 1902 och i Ramstedtska 1905, avgick 2 aug. s. å. och återinträdde som led. av Högsta domstolen. Hösten 1909 företrädde W. Sverige vid den interskandinaviska konferens, som lade grunden till det gemensamma lagstiftningsarbetet på familjerättens område. När därpå Lagberedningen (se d. o., sp. 580) betroddes med att förbereda detta arbete, blev W. densammas ordf. På denna post ledde han 1910—48 utarbetandet av de lagförslag, som sedermera (1915, 1917 och 1920) blivit lagar om äktenskaps ingående och upplösning, om äktenskaplig börd, om barn utom äktenskap och om adoption samt ny giftermålsbalk, samtliga med följdförfatt-ningar (se Adoption, Barnlagarna, Giftermålsbalk och Äktenskaplig börd). 1918 utnämnd till president i Svea hovrätt, återgick W. 1920 till lagstiftningsarbetet, nu som ordf, i processkommissionen; 1925 avgick han ur statstjänsten. Med sällsynt energi och stort skarpsinne utförde W. det högst betydande arbete, som anförda data ange, samt medhann därjämte en aktningsbju-dande litterär produktion, utgav bl. a. konkurslagen (4 uppl.) samt stadsplanelagen och nya giftermålsbalken (1920), författade tid-skriftsuppsatser och redigerade (1910—26) Nytt Juridiskt Arkiv, avd. II. Mest känd var W. som utg. (1909—26) av årliga utmärkta uppl. av Sveriges rikes lag. C. G. Bj. Westring, Niklas, zoolog (1797—1882). Var tullförvaltare i Göteborg 1834—58, idkade entomologiska studier och studerade särskilt Sveriges spindlar om vilka han utgav ett sammanfattande arbete, »Araneæ suecicæ descriptæ» (1861). W. var synnerligen verksam som en av grundarna av Göteborgs museum och var medlem av dess styrelse 1840— 74. Led. av Vet.-akad. (1863). Lönnb. Ve'stris [fr. uttal västri's], urspr. V e s t r i, italiensk-fransk familj av dansörer och skådespelerskor. — Gaetano A p ol 1 i n o B a 1-dassare V. (1729—1808) var elev av bl. a. Dupré vid Stora operan i Paris, vilken scen han tillhörde 1749—81, som balettmästare 1770—76. V. uppträdde för sista gången 1800. Som dansör hade han en nära nog ouppnådd framgång. V:s dans var av sällsynt behag, originalitet och överlägsen lätthet. — Hans hustru Anna Friederike V., f. Heinel (1752—1808), uppträdde med stor framgång från 1768 i Paris. Hon är känd som varande den första, som på scenen utfört s. k. piruetter (Stuttgart 1766). — Marie-Auguste V e s t r i s-A 11 a r d (1760—1842) var son till G. A. B. V. och dansösen Allard. Debuterade 1772 och var förste dansör vid Parisoperan 1780—1816, prof, vid konservatoriet 1819—28. Trots att V. saknade faderns yttre företräden, var han om möjligt en ännu mer glänsande dansör än denne. Framgången svarade mer än väl mot talangen. Elever voro bl. a. A. Bournonville och Maria Taglioni. — G. A. B. V:s svägerska Frangoise Rose V., f. Gourgaud (1743—1804), var 1769—1803 societär vid Théätre frangais. Till stor del genom inflytelserikt beskydd intog hon länge ställningen som den berömda scenens främsta tragiska skådespelerska. V. Fr.;G. K-g. Vestro-bothnie'nses, se Angermanni. Westrup, Johan Wilhelm Magnus, industriman, donator (f. 1862 13/s). Blev efter studentexamen och studier i Hamburg delägare i faderns manufakturfirma i Lund; sedermera huvudsakl. verksam inom sockerindustrien (grundare av sockerfabriker i Lund och Svedala, en av stiftarna av Sv. socker-fabriks-a.-b.). F. ö. har W. varit verksam i flera industriella, kommunikations- och jordbruksföretag, initiativtagare till Sydsvenska kredit-a.-b. och Skånes skiljenämnd för handel, industri och sjöfart, led. av sockerskatte-kommittén 1902—04. W. är dansk vicekon-sul samt var stadsfullmäktig i Lund 1893— 1922, landstingsman 1906—22 och led. av Första kammaren (höger) 1919. Han har med donationer stött ett flertal vetenskapliga inrättningar i Lund. Å. W:son M. (C. G. Bj.) West Virginia [<ye'st vød^Fnje], förk. W. V a, en av Sydatlantiska staterna i U. S. A., begränsad av staterna Pennsylvania, Mary-land, Virginia, Kentucky och Ohio, mot vilken sistnämnda floden Ohio bildar gräns (se kartskiss vid Virginia); 62,598 kvkm, därav 384 kvkm vatten. Befolkningen var 1870 442,012 och 1930 1,729,205 (23 inv. per kvkm), därav 51,520 (3 %) utlandsfödda vita. Negrernas antal var 114,893. I sin v. fjärdedel fylles W. av Appalacher-nas parallellkedjor och deras dalar; den större, ö. delen intar Appalachiska platån, som sluttar från Appalacherna åt n. v. och sänker sig från 1,200 m vid platåns s. ö. brant (Alleghany front) till 250 m vid Ohio. I v. nå bergskedjans ryggar upp till 1,480 m (Spruce knob). Såväl parallellkedjorna som platån äro uppbyggda av paleo-zoiska lager av kalksten, skiffer och sandsten, som i de förra ligga veckade men inom platån täml. orubbade. Appalachiska platån innehåller mycket betydande kolflötser. Större delen av V. avvattnas av Ohio och dess bifloder. Ohiodalen, W :s lägsta och varmaste område, uppvisar i Parkersburg en medeltemp. i jan. av 0,3° C, i juli av 24,1° och en årsnederbörd av 1,001 mm, men Appalachiska platåns högsta delar och bergryggarna äro kallare och ha större nederbörd. De högsta delarna av Appalachernas parallellryggar intas av gran och tall, och där utbre