Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterhorn - Wetterling, Alexander Clemens - Vetterlund, Fredrik - Wetterlund, Johan Axel - Wetterstedt, af, släkt - Wetterstedt, Carl Gustaf af - Wetterstedt, Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Wetterling—Wetterstedt
376
3,708 m Ö. h. Se bild på pl. vid art.
Alperna.
Wetterling, Alexander Clemens,
militär, målare (1796—1858). W. deltog 1813—
14 i de tyska, danska och norska fälttågen,
blev major i armén och lärare vid
artilleriskolan på Marieberg. Han var god
karikatyrtecknare men utförde även teckningar till
F. Boyes planschverk över målningarna i
Kungl. museum 1821—23 och till dennes
Magasin för Konst, Nyheter och Moder. 1826—
31 gjorde W. en studieresa till Paris, Rom
och Neapel, började sedan måla hästar,
utsikter och folklivsbilder. För Karl XIV
Johan målade han bataljscener från bl. a.
slaget vid Dennewitz, vilka litograferades och
blevo mycket spridda. E. L-k.
Vetterlund, Fredrik, skald,
litteraturhistoriker (f. 1865 lo/io), fil. dr i Lund 1900,
docent i estetik och litteraturhistoria i Lund
1902—10 och vid Stockholms högskola 1911
—18. 1903—24 var V.
litteraturkritiker i
Aftonbladet. Han har
utgivit
diktsamlingarna »I dagens stunder»
(1896), »I
gråbergsland» (1909),
»Sommar och september»
(1911), »Skuggornas
sal» (1916), »Genom
åren» (1920),
»ödesstjärnor» (1930),
meditationer och
noveller i »Tidiga
ungdomsår» (1907), »Vayaha»
(1912), »Raderingar och novelletter» (1916)
och »Miniatyrer på prosa» (1926). Ett urval
dikter, »Thuledagrar», utkom 1922. Som
litteraturhistoriker har V. huvudsaki. ägnat sig
åt Atterbom och nyromantiken och utgivit
undersökningen »Atterboms sagospel Fågel
blå» (1900—02), »Studier och dikter» (1901),
»Från nyromantikens dagar» (1907),
»Skissblad om poeter» (1914), »Romantik» (1920),
»Ur portföljen» (1927) samt »Atterboms
sagospel Lycksalighetens ö» (1924), hans
huvudarbete. Han har utgivit A. T. Gellerstedts
»Samlade dikter» (1914). V. tillhör de
idylliska romantikerna; han har dyrkat
ungdomsminnet och meditationen och även tecknat
idylliska stads- och naturbilder, särskilt från
hemstaden Halmstad och omnejd. J. L-t.
Wetterlund, Johan Axel, skulptör (1858
—1927), Studerade vid Slöjdskolan i
Stockholm och i utlandet. W. gjorde sig känd
huvudsaki. genom dekorativa skulpturverk,
bl. a. 8 statyer på Stockholms slotts s. fasad
och 4 allegoriska grupper vid Logården (1899
—1901), altargrupperna »Korsnedtagningen»
i Katarina kyrka (1906) och »Himmelsfärden»
i Sofiakyrkan (s. å.). Han gjorde vidare
Artur Hazelius’ byst i brons vid uppfarten till
Skansen (1907), Bellmans byst vid
friluftsteatern i Haga (brons; 1918), trapplejon
utanför Göteborgs högskola (1909) m. m. G-g N.*
Wetterstedt, a f, svensk släkt, urspr. från
Västergötland. Borgmästaren i Hjo och sedan
Örebro Joachim Wetterstedt (1687—
1754) var fader till Erik Wetterstedt
(1736—1822), som 1772 adlades och 1806 blev
frih. (värdigheten åtföljer äldste sonen) med
namnet af W. Denne blev 1777 överdir. i
Lant-mäterikontoret, 1794 landshövding i Uppsala
län och fick 1817 presidents titel. Led. av
Vet.-akad. (1815). Om hans son G. af W.,
som 1819 blev greve (slöt sin gren), se nedan.
Om G. af W:s brorsons son frih. C. G. af W.
se nedan. Den sistnämndes farbror envoyén
frih. Nils Erik Wilhelm af W. (1815
—871 översatte operatexter.
Wetterstedt, Carl Gustaf af, frih.,
militär (f. 1868 2U/2); jfr släktart. Blev
underlöjtnant vid Svea art.-reg:te 1889, kapten vid
Positionsart.-reg:tet 1903, överstelöjtnant där
1916, överste i armén 1919 och var chef för
Positionsart.-reg:tet 1920—28. W. var 1902—
11 lärare vid Krigshögskolan och 1904—20
utgivare av Artilleritidskrift. Han är sedan
1928 medlem av Krigshovrätten och sedan
1927 inspektör i Stockholms luftvärnsförening.
W. har skrivit talrika art. i Nordisk
Familjeboks 2:a och 3:e uppl. M. B-dt.
Wetterstedt, Gustaf af, greve, di [»lomat,
ämbetsman (1776—1837); jfr släktart. Var
först militär men ingick 1796 på den civila
ämbetsmannabanan, blev 1801 andre sekr. i
Kabinettet för
utrikes brevväxlingen, var
1803—05 ambassad-
sekr. i Petersburg och
1805—09 kabinetts-
sekr. W. synes icke
ha visat någon större
självständighet
gentemot Gustav IV Adolfs
utrikespolitiska
system; han var i
främsta rummet lojal
ämbetsman. I sin
ungdom hade han hyst
vissa radikala
tänke
sätt och hälsade också 1809 års revolution med
glädje. Den nya regimen tog genast hans
tjänster i anspråk, och 1809—24 var W.
hovkansler. 1824 blev han utrikesstatsminister.
Hos Karl XIV Johan stod han i regel högt
i gunst. W:s undfallenhet undanröjde i allm
konflikter mellan honom och Karl Johan.
1812 följde han denne till mötet i Abo med
kejsar Alexander och främjade därefter
verksamt den nya utrikespolitiken. 1813 skötte W.
de underhandlingar, som ledde till Kielfreden,
vars traktat han undertecknade. Som
hovkansler utsattes han för häftiga angrepp på
grund av sitt sätt att utöva
indragningsmak-ten (se d. o.). Som ledare av utrikespolitiken
torde han personligen icke ha arbetat efter
något bestämt program, även om hans
ganska starka engelska sympatier måhända i
vissa fall inverkat på svensk utrikespolitik.
Han var framför allt den smidige och
kunnige utföraren av Karl Johans
utrikespolitiska intentioner och visade stor
anpassningsförmåga, då det gällde att närmare utforma
dessa och att i riksdagen föra deras talan.
Genom sin lojalitet mot konungen fick han
emellertid också del i ansvaret för dennes
utrikespolitiska förirringar. bl. a. den s. k.
skeppshandeln (se d. o.). W. var som ägare
av Finspångs bruk en av tidens ledande
bruksidkare. Han blev 1811 led. av Sv. akad.,
1806 frih. och 1819 greve. — Litt.: II.
Forssell, »Minne af statsministern grefve af W.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
