Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wetterstedt, Gustaf af - Wettersteingebirge - Wettin - Vettisfoss - Wettstein, Fritz von - Wettstein, Richard (Ritter von Westersheim) - Vetus (testamentum) - Wetzel, Johann Caspar - Wetzer, Paul Martin - Wetzlar - Weule, Carl - Veurne - Vev el. Vevsläng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Wettersteingebirge—V ev
378
(i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», d. 3,
1889’; C. F. Palmstierna, »Sverige, Ryssland
och England 1833—1855» (1932; akad. avh.);
G. Heckscher, »Konung och statsråd i 1809
års författning» (1933; akad. avh.). B. E-r.
Wettersteingebirge [vä’tørj’t:nngøbirge],
bergskedja på gränsen mellan Bayern och
Tyroien, tillhörande nordtyrolska
Kalkalperna, med Tysklands högsta bergstopp, Z u
g-s p i t z e (se d. o.).
Wettin, stad i preuss. prov. Sachsen, vid
Saale, 16 km n. v. om lialle; 2.624 inv. (1925).
Invid staden ligger huset Wettins stamborg.
Om ätten W. se Sachsen, sp. 144, och
E r n est i n sk a linjen.
Vettisfoss, vattenfall i Ärdal herred i Sogn,
v. Norge, i Morke-Koidedöla, biälv från n. v.
till Utla; älven kastar sig bär utför en lodrät
klippvägg av 260 m höjd. Inköpt av
naturskyddsföreningen och fridlyst.
Wettstein [väTjTain], Fritz von,
tyskösterrikisk botanist (f. 1895), son till R. W.;
prof, i Göttingen 1925 och i
München-Nym-phenburg 1931. W. är främst
ärftlighetsfor-skare och har bl. a. skrivit »Morphologie und
Physiologie des Formwechsels der Moose auf
genetischer Grundlage», 1—11 (i Zeitschrift für
Induktive Abstammungs- und Vererbungslehre
1924 och 1927) samt Ȇber plasmatische
Ver-erbung sowie Plasma- und Genwirkung» (1928
—30). Ilan utger sedan 1928 Berichte über
Wissenschaftliche Biologie och sedan 1932
Fortsch ritte der Botanik. K. A.
Wettstein [väTJtåin], Richard (till 1918
Ritter von Westersheim),
österrikisk botanist (1863—1931). Blev prof, vid
tyska univ. i Prag och föreståndare för
botaniska trädgården där
1892 och i Wien 1899.
W. ledde en botanisk
expedition till
Brasilien 1901. Ilan
utförde bl. a. delvis
banbrytande arbeten
inom floristik.
systematik, växtgeografi,
ekologi. paleontologi,
artbildnings- och
här-stamningslära, vilken
senare var det
centrala i hans forskning
och dess främsta mål.
Sitt system över växtriket publicerade han i
»Handbuch der systematiscben Botanik» (1902
—08; 4:e uppl., utg. av F. Wettstein, 1933—34).
Bland hans övriga skrifter märkas: »Der
Sai-son-Dimorphismus als Ausgangspunkt für die
Bildung neuer Arten im Pflanzenreiche» (1895),
»Grundzüge der geographisch-morphologischen
Methode der Pflanzensystematik» (1898). »Der
Neo-Lamarckismus und seine Beziehungen
zum Darwinismus» (1903), »Die Bedeutung
der sero-diagnostischen Methode für die
phylo-genetisch-systematische Forschung» (1925) och
»Das Problem der Evolution und die möderne
Vererbungslehre» (1927), monogr. över
La-burniim, Euphrasia, Gentiana m. fl. Biogr.
med bibliogr. av E. Jancken i österreichische
Botanische Zeitschrift 1933. K. A.
Ve’tus (t e s t a m e’n t u m), lat., Gamla
testamentet. Jfr N o v u m.
Wetzel [vä’tsøl], Johann Caspar, tysk
hymnolog (1691—1755), ärkediakon i Römhild.
W. utgav »Hymnopoeographia oder bistorische
Lebensbeschreibung der berühmtesten
Lieder-dichter» (4 bd, 1719—28; tillägg, »Analecta
hymnica», 2 bd, 1752—55), ett av den äldre
hymnologiens märkligaste verk. E. N. S-g.’
Wetzer, Paul Martin, finländsk militär
(f. 1868). Utbildade sig efter finska gardets
upplösning 1906 till jurist och blev 1927
justi-tierädman i Helsingfors. W. inkallades under
världskriget i rysk krigstjänst, deltog med
utmärkelse i ledande ställning i Finlands och
Estlands frihetskrig 1918—19 och blev 1919
divisionskommendör i Finland. Han avgick
1925 med generallöjtnants rang och
befordrades 1928 till general av infanteriet. — Hans
broder K o n n i W. (f. 1871) har varit
teaterledare i Finland och Sverige, bl. a. intendent för
Sv. teatern i Helsingfors 1904—16. H. E. P.
Wetzlar [vä’tslar|, stad i preuss. prov.
Hes-sen-Nassau (före 1932 i Rhen provinsen), vid
Lahn; 16,482 inv. (1925). Järnvägsknut;
metall- och textilindustri, tillv. av optiska
instrument (firman Leitz). Märklig domkyrka
från 1100—1400-talet; flera högre skolor. W.
var till 1803 fri riksstad och 1693—1806 säte
för rikskammarrätten.
Weule [våPlo], Carl, tysk etnolog (1864—
1926). Blev 1899 direktörsassistent vid och
1907 chef för Grassimuseet i Leipzig samt
1901 e. o. och 1920 ord. prof, i etnografi och
fornkunskap vid univ. där. 1906—07 företog
W. en forskningsresa till s. Tyska Östafrika,
och 1914 inrättade han statliga sachsiska
forskningsinstitutet för etnografi. Han
bildade skola i sin vetenskap. W. gjorde
Leipzig-museet till det näst största i Tyskland. Skr.:
»Der afrikanische Pfeil» (1899),
»Wissenschaftliche Ergebnisse meiner ethnographischen
For-schungsreise in den Südosten
Deutsch-Ostafri-kas» (1908), »Negerleben in Östafrika» (s. å.),
»Die Kultur der Kulturlosen» (1910),
»Leit-faden der Völkerkunde» (1912) och »Der Krieg
in den Tiefen der Menschheit» (1916). Om W.
jfr Jahrbuch des Museums für Völkerkunde,
Bild 3.
Vev el. V e v s 1 ä n g, en från en
maskinaxel (v e v a x e 1) utgående enkel el. dubbel
arm, s (bild 1 och 2), vid yttre ändan
försedd med en med axeln parallell tapp,
vevtappen, för överföring av mekanisk energi
el. mekaniskt arbete till el. från axeln. En
på axelns ända anbragt v. benämnes vanl.
ändvev. Alltefter antalet v. kallas axeln
en-, två- el. treslängad o. s. v. I motorer
(ångmaskiner, gas- och oljemotorer), försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
