377 Wettersteingebirge—V ev 378 (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», d. 3, 1889'; C. F. Palmstierna, »Sverige, Ryssland och England 1833—1855» (1932; akad. avh.); G. Heckscher, »Konung och statsråd i 1809 års författning» (1933; akad. avh.). B. E-r. Wettersteingebirge [vä'tørj’t:nngøbirge], bergskedja på gränsen mellan Bayern och Tyroien, tillhörande nordtyrolska Kalkalperna, med Tysklands högsta bergstopp, Z u g-s p i t z e (se d. o.). Wettin, stad i preuss. prov. Sachsen, vid Saale, 16 km n. v. om lialle; 2.624 inv. (1925). Invid staden ligger huset Wettins stamborg. Om ätten W. se Sachsen, sp. 144, och E r n est i n sk a linjen. Vettisfoss, vattenfall i Ärdal herred i Sogn, v. Norge, i Morke-Koidedöla, biälv från n. v. till Utla; älven kastar sig bär utför en lodrät klippvägg av 260 m höjd. Inköpt av naturskyddsföreningen och fridlyst. Wettstein [väTjTain], Fritz von, tyskösterrikisk botanist (f. 1895), son till R. W.; prof, i Göttingen 1925 och i München-Nym-phenburg 1931. W. är främst ärftlighetsfor-skare och har bl. a. skrivit »Morphologie und Physiologie des Formwechsels der Moose auf genetischer Grundlage», 1—11 (i Zeitschrift für Induktive Abstammungs- und Vererbungslehre 1924 och 1927) samt »Über plasmatische Ver-erbung sowie Plasma- und Genwirkung» (1928 —30). Ilan utger sedan 1928 Berichte über Wissenschaftliche Biologie och sedan 1932 Fortsch ritte der Botanik. K. A. Wettstein [väTJtåin], Richard (till 1918 Ritter von Westersheim), österrikisk botanist (1863—1931). Blev prof, vid tyska univ. i Prag och föreståndare för botaniska trädgården där 1892 och i Wien 1899. W. ledde en botanisk expedition till Brasilien 1901. Ilan utförde bl. a. delvis banbrytande arbeten inom floristik. systematik, växtgeografi, ekologi. paleontologi, artbildnings- och här-stamningslära, vilken senare var det centrala i hans forskning och dess främsta mål. Sitt system över växtriket publicerade han i »Handbuch der systematiscben Botanik» (1902 —08; 4:e uppl., utg. av F. Wettstein, 1933—34). Bland hans övriga skrifter märkas: »Der Sai-son-Dimorphismus als Ausgangspunkt für die Bildung neuer Arten im Pflanzenreiche» (1895), »Grundzüge der geographisch-morphologischen Methode der Pflanzensystematik» (1898). »Der Neo-Lamarckismus und seine Beziehungen zum Darwinismus» (1903), »Die Bedeutung der sero-diagnostischen Methode für die phylo-genetisch-systematische Forschung» (1925) och »Das Problem der Evolution und die möderne Vererbungslehre» (1927), monogr. över La-burniim, Euphrasia, Gentiana m. fl. Biogr. med bibliogr. av E. Jancken i österreichische Botanische Zeitschrift 1933. K. A. Ve'tus (t e s t a m e'n t u m), lat., Gamla testamentet. Jfr N o v u m. Wetzel [vä'tsøl], Johann Caspar, tysk hymnolog (1691—1755), ärkediakon i Römhild. W. utgav »Hymnopoeographia oder bistorische Lebensbeschreibung der berühmtesten Lieder-dichter» (4 bd, 1719—28; tillägg, »Analecta hymnica», 2 bd, 1752—55), ett av den äldre hymnologiens märkligaste verk. E. N. S-g.’ Wetzer, Paul Martin, finländsk militär (f. 1868). Utbildade sig efter finska gardets upplösning 1906 till jurist och blev 1927 justi-tierädman i Helsingfors. W. inkallades under världskriget i rysk krigstjänst, deltog med utmärkelse i ledande ställning i Finlands och Estlands frihetskrig 1918—19 och blev 1919 divisionskommendör i Finland. Han avgick 1925 med generallöjtnants rang och befordrades 1928 till general av infanteriet. — Hans broder K o n n i W. (f. 1871) har varit teaterledare i Finland och Sverige, bl. a. intendent för Sv. teatern i Helsingfors 1904—16. H. E. P. Wetzlar [vä'tslar|, stad i preuss. prov. Hes-sen-Nassau (före 1932 i Rhen provinsen), vid Lahn; 16,482 inv. (1925). Järnvägsknut; metall- och textilindustri, tillv. av optiska instrument (firman Leitz). Märklig domkyrka från 1100—1400-talet; flera högre skolor. W. var till 1803 fri riksstad och 1693—1806 säte för rikskammarrätten. Weule [våPlo], Carl, tysk etnolog (1864— 1926). Blev 1899 direktörsassistent vid och 1907 chef för Grassimuseet i Leipzig samt 1901 e. o. och 1920 ord. prof, i etnografi och fornkunskap vid univ. där. 1906—07 företog W. en forskningsresa till s. Tyska Östafrika, och 1914 inrättade han statliga sachsiska forskningsinstitutet för etnografi. Han bildade skola i sin vetenskap. W. gjorde Leipzig-museet till det näst största i Tyskland. Skr.: »Der afrikanische Pfeil» (1899), »Wissenschaftliche Ergebnisse meiner ethnographischen For-schungsreise in den Südosten Deutsch-Ostafri-kas» (1908), »Negerleben in Östafrika» (s. å.), »Die Kultur der Kulturlosen» (1910), »Leit-faden der Völkerkunde» (1912) och »Der Krieg in den Tiefen der Menschheit» (1916). Om W. jfr Jahrbuch des Museums für Völkerkunde, Bild 3. Vev el. V e v s 1 ä n g, en från en maskinaxel (v e v a x e 1) utgående enkel el. dubbel arm, s (bild 1 och 2), vid yttre ändan försedd med en med axeln parallell tapp, vevtappen, för överföring av mekanisk energi el. mekaniskt arbete till el. från axeln. En på axelns ända anbragt v. benämnes vanl. ändvev. Alltefter antalet v. kallas axeln en-, två- el. treslängad o. s. v. I motorer (ångmaskiner, gas- och oljemotorer), försedda