379 Vevey—Weygand 380 »Korsnedtagningen.» Målning av Rogier van der Weyden. med cylinder, kolv, kolvstång, vevstake och vev, överföres arbetet med dessa maskindelar till vevtappen och från denna genom v. till axeln. 1 motordrivna pumpar, kompressorer och med dem jämförliga arbets-förbrukande maskiner, försedda med nämnda maskindelar, överföres däremot arbetet från axeln genom v., vevtappen, vevstaken och kolvstången till verktyget, kolven, vid vilken det kommer till avsedd användning för transport, vanl. uppfordring, av vatten o. a. vätskor el. för komprimering av luft o. a. gaser. I mindre vindspel och inom hantverket, lantbruket och hushållet begagnade små maskiner, ss. slipstenar, vissa slag av tröskverk, vridmaskiner och manglar, kommer hand veven till användning. Jfr Punkt 3. O. E. W.* Vevey [vevä'], stad i schweiz. kantonen Vaud, vid Genèvesjöns ö. del; 13,036 inv. (1930). V. är en av de mest besökta luftkurorterna i v. Schweiz. Betydande tillv. av cigarrer, choklad och kondenserad mjölk. Wexels, Wilhelm Andreas, norsk präst (1797—1866), kaplan vid Vor Frelsers kirke i Oslo 1846. W. medverkade bl. a. vid omarbetningen av Pontoppidans »Förklaring over Luthers katekismus» och i utredningar rörande konventikelplakatet och religionsfriheten. På 1830- och 1840-talet var han den ledande kraften inom norskt kyrkoliv. Med sin lära om omvändelse efter döden, sin tolerans av dissenters och sitt motstånd mot helt frigiven lekmannapredikan blev han föremål för hätska angrepp från den strängt ortodoxa och pietistiska riktning, som på 1850-talet växte fram i den haugianska lekmannaväc-kelsens spår. Bland W :s många skrifter märkas »Andagtsbog for menigmand» (1826; 13 uppl.), en biblisk historia (1830; 20 uppl.), »Förklaring over det Nye Testamentes skrifter» (4 bd, 1837—54) och »Föredrag over pastoraltheologien» (1853). Två av W:s psalmer ingå i sv. psalmboken (667 och 672). — Litt.: Biogr. av E. Mau (1867) och D. Thrap (1905) samt A. Seierstad, »Kyrkjelegt reform-arbeid i Norig», I (1923). E. Nwn. Wexford [<ve'ksfed], irl. Loch Gar man, grevskap i Irländska fristaten, vid S:t Georgs-kanalen och floderna Barrow och Slaney, bildar sydöstligaste delen av prov. Leinster; 2,351 kvkm, 95,848 inv. (1926). Boskapssköt sel och jordbruk. Huvudstaden W. (11,879 inv.) vid W. harbour, Slaneys estuarium, driver fiske, handel och industri. Dess uthamn, Rossiare harbour, har daglig förbindelse med Fishguard i Wales, en av huvudtrafiklederna mellan London och Irland. Vexfllum, lat., se Fälttecken. Wexiönius, se Gyldenstolpe, släktövers. Weyden [veFden], Rogier (Roger) van der, flamländsk målare (f. 1397—1400, d. 1464), var 1427—32 elev hos Robert Campin (jfr d. o. och Flémallemästaren) i Tournai; han kallade sig Rogelet de la P a s t u r e efter sin fader, bildhuggarea Henry de la Pasture. Omkr. 1440 utförde W. stora, figurrika målningar för rådhuset i Bryssel (ej bevarade; kompositionen känd genom en vävd tapet i Bern). 1450 besökte han Rom, där han fick flera uppdrag, bl. a. av Lionello d’Este (porträtt av denne i London). »Korsnedtagningen» i Escorial. en för en kyrka i Louvain beställd altartavla, är ett betydande ungdomsverk av W. På stilkritiska grunder har man tillskrivit W. flera märkliga altarmålningar, bl. a. »Yttersta domen» i sjukhuset i Beaune, det s. k. Johan-nesaltaret i Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin, »Kristus på korset» i målningsgalleriet i Wien och i Filadelfia (se F 1 a m 1 ä n d s k konst, bild på pl. 1) samt »Den helige Lukas målar madonnan» i Bostons museum, vilken senare tydligen tillkommit under påverkan av Jan van Eycks målning »Madonnan med kansler Rollin som stiftare». W. är dock i allm. icke realist i lika hög grad som van Eyck, och hans stil är ofta mera ålderdomligt gotisk. Jämte sin lärare Campin var W. den syd-nederländska konstens huvudinästare under denna rika period. — Litt. (med litt.-anv.): M. J. Friedländer, »Von Eyck bis Bruegel» (1916) och »Die altniederländische Malerei», 2 (1924); P. Lafond, »Roger van der W.» (1911); F. Winkler, »Der Meister von Flémalle und R. van der W.» (1913); W. Burger, »Roger van der W.» (1923); A. Schmarsow, »Robert van der Kampine und Roger van der W.» (1928); uppsatser av P. Hendy och Friedländer i Burlington Magazine 1933, av Friedländer och A. Niederstein i Pantheon s. å. E. L-k. Weygand [väga'], M a x i m e, fransk general (f. 1867). Blev 1912 chef för ett husar-regzte och i aug. 1914 stabschef hos general Foch (9:e armén). W. blev 1917 (som divisionsgeneral) medlem av det interallierade krigsrådet i Versailles och mars 1918 åter chef för Fochs generalstab. I aug. 1920, då ryska sov jetarmén närmat sig Warszawa, anlände W. till Polen som militär rådgivare åt Pilsudski. Då resultatet av polackernas motoffensiv blev Warszawas räddning och ryssarnas fullständiga nederlag, ansågs detta i hög grad ha berott på W:s snabba och kraftiga ingripande. W. var april 1923—nov. 1924 överkommissarie i Syrien, blev därefter ledare