381 Weyler—Wheaton 382 av krigsakad. i Paris, 1931 vicepresident i högsta krigsrådet och generalinspektör för armén. Led. av Franska akad. (1931). Han har skrivit »Turenne» (1929), »Mangin» (s. å.) och »Le 11 novembre» (1932). M. B-dt. Weyler [coäjlä'r] y Nicolau, Valeriano, markis av Tenerife, hertig av Rubi, spansk krigare och politiker (1838—1930). Utmärkte sig under det s. k. tioårskriget på Kuba och blev 1875 brigadgeneral. Även i karlist-krigen 1875—76 visade W. prov på stort personligt mod och utmärkt organisationsförmåga. 1876 blev han divisionsgeneral och markis, var 1878 —96 generalkapten, dels i kolonierna, dels hemma i Spanien och 1896 på Kuba (se d. o., sp. 239), där han brutalt bekämpade upp roret. På grund av kritiken mot honom avlägsnades han 1897. 1895 blev W. senator på livstid och uppträdde som militärpartiets ledare. 1901—02, 1905 och 1907 var han krigsminister samt 1916—21 chef för generalstaben. 1910 blev W. fältmarskalk och 1920 hertig av Rubi och grand av Spanien. 1926 var han inblandad i en sammansvärjning mot Primo de Riveras diktatur, åt vilken han tidigare givit sitt stöd. B. E-r. Weymouth [coeFmop], off. W. and M e 1-c o m b e Regis, hamnstad i Dorsetshire, på Englands sydkust, vid. W. bay, innanför Portland isle; 21,982 inv. (1931). överfartsort till Normandiska öarna, exporthamn för Portlandkalksten; mycket besökt badort. Weymuthtall [<uéi'map], White pine, bot., se Amerikansk skogshushållning, sp. 749, och Tall. Weyprecht [vaPprätøt], Carl, österrikisk arktisk forskningsresande, sjöofficer (1838— 81). Ledde tills, m. Payer den andra österrikisk-ungerska polarexpeditionen (1872—74), genom vilken Frans Josefs land 1873 upptäcktes (se Polarexpeditioner, sp. 1132). W. var även initiativtagare till polaråret (se d. o.) och utgav bl. a. »Die Me-tamorphosen des Po-lareises» (1879) samt »Praktische Anleitung zur Beobachtung der Polarliehter und der magnetischen Er-scheinungen in hohen Breiten» (1881). — Litt.: H. von Littrow, »C. W., der österreichische Nordpolfahrer. Erin-nerungen und Briefe, gesammelt und zusam-mengestellt» (1881). A. Å. Weyse [väi'sa], Christoph E r n s t F r e-d e r i k, dansk tonsättare (1774—1842). Studerade musik i Köpenhamn och blev 1805 organist vid Vor Frue kirke. Av W :s sångspel har »Et eventyr i Rosenborg have» (1827; text av J. L. Heiberg) längst hållit sig kvar på repertoaren. W :s huvudverk är hans mer än 100 »Romancer og sange», där han i en efter de klassiska mästarna utbildad stil tonsatt dikter av Oeh-lenschläger, Ingemann, Grundtvig, Heiberg, Chr. Winther m. fl. Han skrev även pianokompositioner, kyrkligt vokala verk m. m. och bearbetade käm- pavisor. — Biogr. av A. P. Berggreen (1876) och C. Thrane (1916). H. G-t. Weyssenhoff [vä'jsänhåf], Jözef, polsk författare, godsägare (1860—1932). Skrev bl. a. den av Anatole Frances fina ironi påverkade romanen »2ywot i mysli Zygmunta Podfilip-skiego» (Sigismund Podfilipskis liv och tankar; 1898; ty. övers. 1902), i vilken W. skapade en klassisk typ, den tomme, egoistiske aristokraten, politiska tendensromaner samt natur- och jaktskildringar (»Sobol i panna», Sobeln och fröken, 1911, m. fl.). — Po. monogr. av M. Piszczkowski (1930). A. A-t. VeziT, dets. som vesir (se d. o.). Wharton [<uätn], Edith N e w b o 1 d Jones, amerikansk författarinna (f. 1862). Lärjunge till Henry James, skildrar bon gärna motsättningen mellan amerikanskt och europeiskt själsliv med realism, fin psykologi och livfull, impressionistisk stil. Av hennes många romaner och noveller må nämnas »The sanctuary» (1903), »The descent of man» (1904), »The house of mirth» (1905), »Mme de Treymes» (1907), »Ethan Frome» (1911), »The custom of the country» (1913), »The Marne» (1918), »Old New York» (fyra noveller om 1800-talets New York; 1924), »Twilight sleep» (1927). Ilon har även skrivit reseberättelser o. dyl. Ett tiotal av hennes verk finns i sv. övers. — Monogr. av R. M. Lovett (1925). S. B. L. Whately [méFtli], Richard, engelsk teolog (1787—1863). Blev 1821 episkopalkyrko-pastor i Halesworth, 1830 prof, i nationalekonomi i Oxford och 1831 ärkebiskop i Dublin. W. var liberal och ivrig motståndare till den högkyrkliga rörelsen. Han var en glänsande, logiskt skarp begåvning. Skr. bl. a.: »The elements of logic» (1826), »Errors of romanism» (1830; 5:e uppl. 1856), »Essays on some of the peculiarities of the Christian religion» (1825; 8:e uppl. 1880), »The parish pastor» (1860) och »Introductory lectures on political economy» (1831). — Monogr. av W:s dotter Elizabeth Jane Whately (2 bd, 1866). Hg Pl. Wheaton [coitn], Henry, amerikansk jurist och diplomat (1785—1848). W. var 1816—27 föredragande i unionens högsta domstol, 1827 —35 chargé d’affaires i Köpenhamn, 1835—45 minister i Berlin och blev 1847 prof, i folkrätt vid Harvard-univ. Skr.: »Elements of