383 Wheatstone—Whistler 384 International law» (1836; 8:e uppl., med noter av R. H. Dana, 1866) och »Ilistoire du progrès du droit des gens» (1841; eng. uppl. 1842), även utg. av W. B. Lawrence med kommentar (4 bd, 1868—80; med biogr. över W.). Rid.* Wheatstone [æiTstan], sir Charles, engelsk fysiker (1802—75). Blev prof, i experi-mentalfysik vid King’s college (London) 1834, medlem av Royal society 1837, adlades 1847; led. av sv. Vet.-akad. (1859). — W :s första arbeten behandla akustiken. Bland hans uppfinningar inom optiken må nämnas ste-reoskopet (se d. o.). W. fann, att den elektriska urladdningens [-fortplantningshastig-het-] {+fortplantningshastig- het+} i en ledare är av samma storhetsordning som ljusets. 1837 uttog W. tills, m. W. F. Cooke patent på en elektrisk telegraf, nåltelegrafen, som dock först var täml. invecklad, bl. a. med flera ledningstrådar; W. och Cooke an-lade 1838 en järn vägstelegraf. Redan 1840 förbättrade han systemet genom att använda en elektromagnet för signalernas mottagning. W. uppfann även en automatisk avsändare, bestående av en i dubbla rader med hål genomborrad pappersremsa, som insattes i den automatiskt verkande avsändningsapparaten (jfr Telegraf, sp. 77), samt W:s brygga för mätning av elektriska motstånd. T. E. A.* Wheatstones brygga [wFtstans-], se Elektriska mätinstrument, sp. 606. Wheeling [ælTirj], stad i West Virginia, U. S. A., vid Ohio, i statens nordligaste del (»the panhandle»); 61,659 inv. (1930). Mångsidig järnindustri, tillv. av porslin, glas, papper m. m. 1 omgivningarna stora kolfält. Whigs [wigz], eng. 1. Se T o r i e s. — 2. Se Demokrater. Whip [coip] (av eng. whipper-in), I n p i s-k a r e, person, som har till uppgift att övervaka, att medlemmarna av ett parti inom ett parlament (urspr. i det engelska underhuset) äro närvarande och rösta rätt vid husets, resp, kammarens sessioner, samt att hålla vederbörande partiledare underrättad om ställningen inom partiet. En w. är alltid själv led. av representationen. Regeringspartiets fyra w. i det engelska underhuset äro avlönade av kronan och inneha särskild äm-betsställning (medl. av ministären); chefwhi-pen är parliamentary secretary to the trea-sury (el. patronage secretary of the treasury), de tre övriga äro junior lords of the treasury. Vid betydelsefulla omröstningar tjänstgöra alltid w. som räknare i underhuset. G. H-n. Whippet [æi'pit], zool., se Hundraser, sp. 136, bild 25. Whip-poor-will [aWp-poa-coFlJj^ooZ^se Nattskärror. Whips [coips], eng., se Jaktridning. Whisky [wi'ski, sv. uttal även vi'-] el. Whiskey, eng., ett slags brännvin, tillverkat i Skottland, Irland och Nordamerika mest på korn (skotsk w.) el. på korn och råg (i Irland och Kanada). W. har säregen röksmak, som bibringas genom maltens torkning i rök, samt en karakteristisk gul färg, som urspr. erhölls genom långvarig lagring på ekfat men numera ofta torde frambringas med tillhjälp av oxidationsmedel (ozonbehandling). G. H-r. Whist [mist], eng., i sv. stavning även Vist, det gamla, fordomdags populära kortspel, som utgör grundformen för den moderna bridgen och för de med denna mer el. mindre besläktade spelen. W. har under 300 år gällt som »det ädla spelet» par excellence och om-nämnes i sin nuv. form f. ggn 1621 i »Poems» av John Taylor under benämningen whislc och 1663 av Samuel Butler i »Hudibras». Spelet är säkerligen av engelskt ursprung, och namnet förklaras i allm. såsom identiskt med den engelska interjektionen whist, tyst. Namnet innebär enl. somligas mening, att spelet kräver tystnad. Andra ha nöjt sig med förklaringen, att w. i sin gamla form är ett »tyst spel», d. v. s. att spelarna icke bjuda på sina kort. Trumffärgen bestämmes näml, av givarens sista kort el. genom kupering av den vilande leken (liksom i vira). Alltifrån E. Hoy-les »Short treatise» av 1743 ha w. och dess varianter »remisswhisten» och »torrwhisten» (utan trumf) flitigt behandlats i spellitteraturen. Se t. ex. J. S. Ebersberg, »Das edle Whist» (1843), C. Cavendish, »Principles of whist» (24 :e uppl. 1902; sv. övers. 1909), och T. Wilson, »Illustrerad spelbok» (1888). Denna sistnämnda svenska utförliga behandling av w. utgavs i separattryck, sammanställd av H. L. Victorin, 1889. 1 serien Wahlström & Widstrands »Små spelböcker» utkom 1920 »Whist» i en andra uppl. O. L-n. Whistler [coi'sle], James Abbot Mac N e i 1 1, nordamerikansk målare (1834—1903). Började 1855 studera målning och etsning i Paris. W:s oljemålning »Vid pianot» antogs ej till salongen 1859, men tavlan väckte uppseende bland franska konstnärer, och W. slöt sig till den krets av oppositionella, som betecknas av namnen Fantin-Latour, Legros och Manet. 1863 anordnades vid sidan av den officiella utställningen en »de refuserades salong», och där blev W :s »Ung dam i vitt» uppmärksammad och berömd. S. å. flyttade W. till London. Han utställde där bl. a. damporträtt med stark dragning åt ja-panism. Vid övergången till 1870-talet följde hans båda mest ryktbara verk, porträtten av W:s moder (Luxembourgmuseet i Paris) och av Carlyle (museet i Glasgow). Till detta skede hör även en följd stämningar från Thames, dels i etsning, dels i akvarell och olja. Dessa kallades i utställningskatalogerna »symfoni i blått och rosa», »variation i blått och grönt», »harmoni i grått och opal», »noc-turne i blått och guld». Kritiken var avvisande. Mycket väsen väckte W:s strid med Ruskin 1878, då han stämde denne inför rätta för ett skarpt tidningsuttalande. Ruskin dömdes att plikta den minsta möjliga summa, en