Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Whistler, James Abbot Mac Neill - Whitaker, Joseph - Whitby - White, Andrew Dickson - White, E. G. - White, sir George Stuart - White, Gilbert - White, Henry - White, sir William Arthur - White, sir William Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Whitaker—-White
386
farthing (2 öre). W. skrev då en ljungande
broschyr, »W. and Ruskin. Art and the art
critic», där han förnekade kritikens självtagna
rätt att stifta lagar för konsten. 1879 begav
han sig till Venezia. Under de följ, åren
till-kommo nya porträtt. Fortfarande omtalades
han som en löjlig sensationssökare och
charlatan av den engelska kritiken. Alltid stridbar,
svarade W. med mördande epigram och
pamfletter, vilka han utgav samlade 1890 under
titeln »The gentle art of making ennemies»
(3:e uppl. 1903). Vid denna tid hade vinden
emellertid vänt sig. Han hade åter börjat
skicka tavlor till salongen i Paris, hans
moders porträtt hade där vunnit en lysande seger
1883, och 1884 triumferade han med porträttet
av Carlyle. Nu blev W. erkänd och uppskattad
även av den engelska konstpubliken, och sina
sista år tillbragte han i London.
I sin tids måleri intar W. en plats för sig
Han söker en melodisk färgharmoni, ett
smältande ackord, ett konstnärligt subjektivt
extrakt av ett intryck. De personer han
avbildat äro omgivna av en viss obestämbar
mystik. W. är en av de självständigaste bland
tidens genombrottsmän inom konsten. Som
etsare har han med någon överdrift blivit
kallad den främste efter Rembrandt; även
hans litografier tillhöra konstartens
mästerverk. —-Jfr monogr. av R. Way och G. R.
Dennis (2 bd, 1903), E. R. och J. Pennell
(1908) m. fl. samt F. Wedmore, »W:s
etch-ings» (2:a uppl. 1899), R. Way, »Memories of
James Mc Neill W.» (1912), och A. E. Gallatin,
»Portraits of W.» (1918). G-gN.*
Whitaker [coi’tikø], J o s e p h, engelsk
bokförläggare (1820—95). W. började 1858 utge
den stora bokhandelstidskriften The
Book-seller och 1869 den berömda årligen
utkommande referensboken Whitaker’s Almanack.
Även firmans engelska adels- och
ordenska-lender W :s Peerage, Baronetage, Knightage
and Companionage har fått stor spridning.
Firmans ledare efter Joseph W. var till 1932
hans son George Herbert W. (1862—
1933). R. Sv-m.
Whitby [<öi’tbi], hamnstad i Yorkshire
(North Riding), n. ö. England, vid Esks
mynning i Nordsjön; 11,441 inv. (1931).
Skepps-byggeri, betydande fiske; livligt besökt
badort. Av benediktinklostret, W. abbey, urspr.
gr. 657, kvarstå ruiner av kyrkan.
White [coåit], Andrew Dickson,
nordamerikansk historiker och diplomat
(1832—-1918). Var 1857—63 prof, i historia och
engelsk litteratur vid Michiganuniv. i Ann Arbor,
därefter till 1867 led. av staten New Yorks
senat och blev sistnämnda år rektor för det
på hans initiativ tillkomna Cornelluniv. i
Ithaca (se d. o.), New York. 1879—81 var W.
amerikansk minister i Berlin, 1892—94 i
Petersburg och 1897—1903 ambassadör i Berlin.
1899 var han chef för den amerikanska
delegationen på Haagkonferensen. Bland W:s
skrifter märkas »The warfare of science»
(1876; sv. övers. 1877) och »Autobiography»
(2 bd, 1905). R. Sv-m.
White [coait], E. G., se S j u n d e d a g
s-adventister.
White [caäit], sir George Stuart,
brittisk krigare (1835—1912), deltog i olika brit-
»Ung dam i vitt.» Målning av Whistler.
tiska fälttåg från seapoysupproret i Indien
1857 till boerkriget 1899. Han var högste
befälhavare i Indien 1893—98 och vann under
boerkriget stort rykte som Ladysmiths
uthållige försvarare 1899—1900. Han var
guvernör i Gibraltar 1900—05 och blev 1903
fältmarskalk. L-ts.
White [coåit], G i 1 b e r t, engelsk
naturskildrare (1720—93), bekant för sin »Natural
history and antiquities of Selborne» (1789;
flera ggr omtryckt), som utmärker sig för
sorgfällig och kärleksfull naturskildring i
frisk och omedelbar stil. — Monogr. av R.
Holt-White (2 bd, 1901). S. B. L.
White [mait], Henry, nordamerikansk
diplomat (1850—1927), ambassadör i Rom 1905
—07 och i Paris 1907—09. Var delegerad vid
Algeciraskonferensen 1906 och valdes av
Wil-son, som icke ville ha någon mera
framträdande representant för det republikanska
mot-partiet med sig, att ingå i den amerikanska
fredsdelegationen vid Pariskonferensen 1919,
där han i likhet med Lansing i stor
utsträckning hölls utanför de verkliga
avgörandena. L-ts.
White [caäit], sir William Arthur,
brittisk diplomat (1824—91), inträdde först på
konsulatsbanan, kom som generalkonsul i
Serbien att biträda lord Salisbury under
Balkan-krisen 1876, blev 1879 brittisk representant
i Bukarest och 1885 sändebud i
Konstantin-opel (följ, år med ambassadörs rang). W.
spelade en betydande roll till Bulgariens förmån
vid tiden för östrumeliska frågans lösning
(jfr Bulgarien, sp. 219), motarbetade
skickligt det ryska inflytandet på
Balkan-politiken och bidrog väsentligt att återställa
en god del av Englands på 1870-talet där
förlorade prestige. L-ts.
White [(oäit], sir William Henry, engelsk
fartygskonstruktör (1845—1913). Var 1867—
83 biträdande konstruktör och 1885—1902
XX. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
