385 Whitaker—-White 386 farthing (2 öre). W. skrev då en ljungande broschyr, »W. and Ruskin. Art and the art critic», där han förnekade kritikens självtagna rätt att stifta lagar för konsten. 1879 begav han sig till Venezia. Under de följ, åren till-kommo nya porträtt. Fortfarande omtalades han som en löjlig sensationssökare och charlatan av den engelska kritiken. Alltid stridbar, svarade W. med mördande epigram och pamfletter, vilka han utgav samlade 1890 under titeln »The gentle art of making ennemies» (3:e uppl. 1903). Vid denna tid hade vinden emellertid vänt sig. Han hade åter börjat skicka tavlor till salongen i Paris, hans moders porträtt hade där vunnit en lysande seger 1883, och 1884 triumferade han med porträttet av Carlyle. Nu blev W. erkänd och uppskattad även av den engelska konstpubliken, och sina sista år tillbragte han i London. I sin tids måleri intar W. en plats för sig Han söker en melodisk färgharmoni, ett smältande ackord, ett konstnärligt subjektivt extrakt av ett intryck. De personer han avbildat äro omgivna av en viss obestämbar mystik. W. är en av de självständigaste bland tidens genombrottsmän inom konsten. Som etsare har han med någon överdrift blivit kallad den främste efter Rembrandt; även hans litografier tillhöra konstartens mästerverk. —-Jfr monogr. av R. Way och G. R. Dennis (2 bd, 1903), E. R. och J. Pennell (1908) m. fl. samt F. Wedmore, »W:s etch-ings» (2:a uppl. 1899), R. Way, »Memories of James Mc Neill W.» (1912), och A. E. Gallatin, »Portraits of W.» (1918). G-gN.* Whitaker [coi'tikø], J o s e p h, engelsk bokförläggare (1820—95). W. började 1858 utge den stora bokhandelstidskriften The Book-seller och 1869 den berömda årligen utkommande referensboken Whitaker’s Almanack. Även firmans engelska adels- och ordenska-lender W :s Peerage, Baronetage, Knightage and Companionage har fått stor spridning. Firmans ledare efter Joseph W. var till 1932 hans son George Herbert W. (1862— 1933). R. Sv-m. Whitby [<öi'tbi], hamnstad i Yorkshire (North Riding), n. ö. England, vid Esks mynning i Nordsjön; 11,441 inv. (1931). Skepps-byggeri, betydande fiske; livligt besökt badort. Av benediktinklostret, W. abbey, urspr. gr. 657, kvarstå ruiner av kyrkan. White [coåit], Andrew Dickson, nordamerikansk historiker och diplomat (1832—-1918). Var 1857—63 prof, i historia och engelsk litteratur vid Michiganuniv. i Ann Arbor, därefter till 1867 led. av staten New Yorks senat och blev sistnämnda år rektor för det på hans initiativ tillkomna Cornelluniv. i Ithaca (se d. o.), New York. 1879—81 var W. amerikansk minister i Berlin, 1892—94 i Petersburg och 1897—1903 ambassadör i Berlin. 1899 var han chef för den amerikanska delegationen på Haagkonferensen. Bland W:s skrifter märkas »The warfare of science» (1876; sv. övers. 1877) och »Autobiography» (2 bd, 1905). R. Sv-m. White [coait], E. G., se S j u n d e d a g s-adventister. White [caäit], sir George Stuart, brittisk krigare (1835—1912), deltog i olika brit- »Ung dam i vitt.» Målning av Whistler. tiska fälttåg från seapoysupproret i Indien 1857 till boerkriget 1899. Han var högste befälhavare i Indien 1893—98 och vann under boerkriget stort rykte som Ladysmiths uthållige försvarare 1899—1900. Han var guvernör i Gibraltar 1900—05 och blev 1903 fältmarskalk. L-ts. White [coåit], G i 1 b e r t, engelsk naturskildrare (1720—93), bekant för sin »Natural history and antiquities of Selborne» (1789; flera ggr omtryckt), som utmärker sig för sorgfällig och kärleksfull naturskildring i frisk och omedelbar stil. — Monogr. av R. Holt-White (2 bd, 1901). S. B. L. White [mait], Henry, nordamerikansk diplomat (1850—1927), ambassadör i Rom 1905 —07 och i Paris 1907—09. Var delegerad vid Algeciraskonferensen 1906 och valdes av Wil-son, som icke ville ha någon mera framträdande representant för det republikanska mot-partiet med sig, att ingå i den amerikanska fredsdelegationen vid Pariskonferensen 1919, där han i likhet med Lansing i stor utsträckning hölls utanför de verkliga avgörandena. L-ts. White [caäit], sir William Arthur, brittisk diplomat (1824—91), inträdde först på konsulatsbanan, kom som generalkonsul i Serbien att biträda lord Salisbury under Balkan-krisen 1876, blev 1879 brittisk representant i Bukarest och 1885 sändebud i Konstantin-opel (följ, år med ambassadörs rang). W. spelade en betydande roll till Bulgariens förmån vid tiden för östrumeliska frågans lösning (jfr Bulgarien, sp. 219), motarbetade skickligt det ryska inflytandet på Balkan-politiken och bidrog väsentligt att återställa en god del av Englands på 1870-talet där förlorade prestige. L-ts. White [(oäit], sir William Henry, engelsk fartygskonstruktör (1845—1913). Var 1867— 83 biträdande konstruktör och 1885—1902 XX. 13