387 Whitechapel—White star line 388 chefkonstruktör vid brittiska amiralitetet. 1883—85 var W. chef för Armstrongs skeppsvarv vid Elswick. Han publicerade bl. a. »Manual of naval architecture» (1877), antagen som lärobok i flera mariner. W. adlades 1895; han var led. av Royal society (1888) och sv. Vet.-akad. (1900). ö-g. Whitechapel [ft)äi'tj*äpl], se London, sp. 160 och kartor. Whitefield [<oal'tfild], George, engelsk predikant, en av metodismens grundläggare (1714—70). Blev student i Oxford 1732 och slöt sig där till den av Charles Wesley (se d. o.) stiftade »heliga klubben». W. vann före kamraterna evangelisk trosfrimodighet och började, efter 1736 mottagen ordination, under stor anslutning predika rättfärdiggö-relsen genom tron. Han var den förste av de från episkopal-kyrkans predikstolar utestängda metodistpredikanterna, som tog det för den ti den djärva steget att predika på öppna fältet (f. ggn 17 febr. 1739). W. blev metodismens störste väckelsepredikant, och hans predikningar åhördes ofta av 20,000—30,000 pers. Genom hans förbindelse med grevinnan Hun-tingdon (se d. o.) fick metodismen insteg även vid hovet och inom de aristokratiska kretsarna. Under ständiga missionsresor i England, Skottland, Irland och Amerika slet han ut sig i förtid. Personliga erfarenheter bundo honom vid den calvinska predestinationsläran på ett sätt, som var främmande för bröderna Wesley (se M e t o d i s m, sp. 1257). Vänskapsförhållandet till dessa blev dock bevarat. W. begagnade aldrig koncept. Av hans 18,000 predikningar ha endast 75 blivit bevarade genom andras, ofta bristfälliga, anteckningar. En samlad uppl. av W:s predikningar, brev m. m. utgavs i 7 bd 1771—72. — Biogr. av L. Tyerman (2 bd. 1876—77). E. Nwn. Whitehall [coal'thä'1], se London, sp. 161. Whitehaven [mäTthélvn], hamnstad i Cum-berland, n. v. England, vid Solway firth; 21,142 inv. (1931). Stor export av stenkol och järnmalm från omgivande gruvdistrikt. Järnindustri och skeppsvarv. Whitehead [maUthed], Robert, engelsk ingenjör (1823—1905), uppfinnare av torpeden (se d. o.). Efter verksamhet i England och Milano flyttade W. först till Trieste och 1856 till Fiume, där han grundade torpedfabrik, 1904 övertagen av hans son. Denna liksom den 1890 nära Weymouth grundade filialfabriken har försett flera mariner, däribland den svenska, med torpeder. ö-g. Whitelocke [coäFtlåk el. <wi't-], B u 1 s t r o-d e, engelsk statsman (1605—75), urspr. advokat, led. av parlamentet 1626 och invald i »långa parlamentet» 1640. W. vann snart stort inflytande där och blev efter monarkiens fall led. av statsrådet och av den kommission, som förvaltade lordkanslerns ämbete. Han åtnjöt i hög grad Cromwells förtroende i utrikespolitiska frågor. 1653 ställdes hari i spetsen för en beskickning till Sverige; han ankom 15 nov. s. å. till Göteborg, i dec. till Stockholm och vistades sedermera ett halvt år vid svenska hovet. En engelsk-svensk vän-skapstraktat avslöts april 1654, och därmed hade W. med Sverige inlett den förbindelse, som sedermera under Karl X Gustav blev av ganska stor betydelse. Personligen visade han sig allt framgent mycket svenskvänlig, över sin ambassad förde W. en kulturhistoriskt intressant dagbok, som 1772 utgavs av Ch. Morton under titeln »A journal of the swe-dish embassy in the years 1653 and 1654» etc. (ny uppl. 1855; sv. övers. 1777). Efter en konflikt med Cromwell 1655 avgick W. från sitt ämbete men ledde 1656 förhandlingarna med Sverige om en handelstraktat. Under R. Cromwell återfick W. 1659 sitt ämbete, och i maj s. å. blev han medlem av det återupprättade statsrådet. Efter restaurationen (1660) drog han sig tillbaka till privatlivet. — Litt.: R. H. Whitelocke, »Memoirs biographical and historical of B. W.» (1860); Ellen Fries, »Svenska kulturbilder» (1901). V. S-g.* Whiteman [caaPtmen], Paul, amerikansk dirigent (f. 1891), berömd som ledare av jazzband och därför kallad »jazzkungen», gav 1924—26 i Förenta staterna s. k. symfoniska jazzkonserter med stor orkester, bereste sedan Europa och väckte särskild uppmärksamhet i Berlin, Paris och London. W. har arrangerat musik för jazz och därvid även sökt bearbeta klassiska tonsättares verk, men hans försök att förbinda jazzmusiken med den symfoniska har ej hälsats med odelad glädje. Även för ljudfilm har han arbetat samt utgivit »Jazz» (1926). T. N. White mountains [coai't mau'ntinz], se A p-p a 1 a c h e r n a, sp. 1176. White paper [toäFt péPpa], eng., »vitt papper», officiellt aktstycke, som förelägges engelska parlamentet. White pine [<oäl't päi'n], bot., se Amerikansk skogshushållning, sp. 749, och Tall. White river [waiT ri'vø], floder i U. S. A. 1. Högerbiflod till Mississippi i staterna Ar-kansas och Missouri, avvattnar en stor del av Ozarkplatån; 1,290 km lång, segelbar 610 km. — 2. Högerbiflod till Missouri i Nebraska och Syd-Dakota; 525 km lång. White star line [coäPt stä' lal'n], Vita stjärn-linjen, engelskt rederi, grundat 1869. W. hade 1933 16 fartyg om tillsammans 350,872 bruttoton. Till W. hörde bl. a. »Titanic» (se d. o.).