Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - White, sir William Henry - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Whitechapel—White star line
388
chefkonstruktör vid brittiska amiralitetet.
1883—85 var W. chef för Armstrongs
skeppsvarv vid Elswick. Han publicerade bl. a.
»Manual of naval architecture» (1877),
antagen som lärobok i flera mariner. W.
adlades 1895; han var led. av Royal society
(1888) och sv. Vet.-akad. (1900). ö-g.
Whitechapel [ft)äi’tj*äpl], se London, sp.
160 och kartor.
Whitefield [<oal’tfild], George, engelsk
predikant, en av metodismens grundläggare
(1714—70). Blev student i Oxford 1732 och
slöt sig där till den av Charles Wesley (se
d. o.) stiftade »heliga
klubben». W. vann
före kamraterna
evangelisk trosfrimodighet
och började, efter 1736
mottagen ordination,
under stor anslutning
predika
rättfärdiggö-relsen genom tron.
Han var den förste
av de från
episkopal-kyrkans predikstolar
utestängda
metodistpredikanterna, som
tog det för den
ti
den djärva steget att predika på öppna
fältet (f. ggn 17 febr. 1739). W. blev
metodismens störste väckelsepredikant, och hans
predikningar åhördes ofta av 20,000—30,000 pers.
Genom hans förbindelse med grevinnan
Hun-tingdon (se d. o.) fick metodismen insteg även
vid hovet och inom de aristokratiska
kretsarna. Under ständiga missionsresor i
England, Skottland, Irland och Amerika slet han
ut sig i förtid. Personliga erfarenheter bundo
honom vid den calvinska predestinationsläran
på ett sätt, som var främmande för bröderna
Wesley (se M e t o d i s m, sp. 1257).
Vänskapsförhållandet till dessa blev dock bevarat. W.
begagnade aldrig koncept. Av hans 18,000
predikningar ha endast 75 blivit bevarade
genom andras, ofta bristfälliga, anteckningar.
En samlad uppl. av W:s predikningar, brev
m. m. utgavs i 7 bd 1771—72. — Biogr. av
L. Tyerman (2 bd. 1876—77). E. Nwn.
Whitehall [coal’thä’1], se London, sp. 161.
Whitehaven [mäTthélvn], hamnstad i
Cum-berland, n. v. England, vid Solway firth;
21,142 inv. (1931). Stor export av stenkol och
järnmalm från omgivande gruvdistrikt.
Järnindustri och skeppsvarv.
Whitehead [maUthed], Robert, engelsk
ingenjör (1823—1905), uppfinnare av torpeden
(se d. o.). Efter verksamhet i England och
Milano flyttade W. först till Trieste och 1856
till Fiume, där han grundade torpedfabrik,
1904 övertagen av hans son. Denna liksom
den 1890 nära Weymouth grundade
filialfabriken har försett flera mariner, däribland
den svenska, med torpeder. ö-g.
Whitelocke [coäFtlåk el. <wi’t-], B u 1 s t r
o-d e, engelsk statsman (1605—75), urspr.
advokat, led. av parlamentet 1626 och invald
i »långa parlamentet» 1640. W. vann snart
stort inflytande där och blev efter
monarkiens fall led. av statsrådet och av den
kommission, som förvaltade lordkanslerns ämbete.
Han åtnjöt i hög grad Cromwells förtroende i
utrikespolitiska frågor. 1653 ställdes hari i
spetsen för en beskickning till Sverige; han
ankom 15 nov. s. å. till Göteborg, i dec. till
Stockholm och vistades sedermera ett halvt
år vid svenska hovet. En engelsk-svensk
vän-skapstraktat avslöts
april 1654, och
därmed hade W. med
Sverige inlett den
förbindelse, som sedermera
under Karl X Gustav
blev av ganska stor
betydelse. Personligen
visade han sig allt
framgent mycket
svenskvänlig, över sin
ambassad förde W.
en kulturhistoriskt
intressant dagbok, som
1772 utgavs av Ch.
Morton under titeln »A journal of the
swe-dish embassy in the years 1653 and 1654»
etc. (ny uppl. 1855; sv. övers. 1777). Efter en
konflikt med Cromwell 1655 avgick W. från
sitt ämbete men ledde 1656 förhandlingarna
med Sverige om en handelstraktat. Under R.
Cromwell återfick W. 1659 sitt ämbete, och
i maj s. å. blev han medlem av det
återupprättade statsrådet. Efter restaurationen (1660)
drog han sig tillbaka till privatlivet. — Litt.:
R. H. Whitelocke, »Memoirs biographical and
historical of B. W.» (1860); Ellen Fries,
»Svenska kulturbilder» (1901). V. S-g.*
Whiteman [caaPtmen], Paul, amerikansk
dirigent (f. 1891), berömd som ledare av
jazzband och därför kallad »jazzkungen», gav
1924—26 i Förenta staterna s. k.
symfoniska jazzkonserter med
stor orkester, bereste
sedan Europa och
väckte särskild
uppmärksamhet i Berlin,
Paris och London. W.
har arrangerat musik
för jazz och därvid
även sökt bearbeta
klassiska tonsättares
verk, men hans försök
att förbinda
jazzmusiken med den
symfoniska har ej hälsats
med odelad glädje.
Även för ljudfilm har han arbetat samt
utgivit »Jazz» (1926). T. N.
White mountains [coai’t mau’ntinz], se A
p-p a 1 a c h e r n a, sp. 1176.
White paper [toäFt péPpa], eng., »vitt
papper», officiellt aktstycke, som förelägges
engelska parlamentet.
White pine [<oäl’t päi’n], bot., se
Amerikansk skogshushållning, sp. 749,
och Tall.
White river [waiT ri’vø], floder i U. S. A.
1. Högerbiflod till Mississippi i staterna
Ar-kansas och Missouri, avvattnar en stor del
av Ozarkplatån; 1,290 km lång, segelbar 610
km. — 2. Högerbiflod till Missouri i Nebraska
och Syd-Dakota; 525 km lång.
White star line [coäPt stä’ lal’n], Vita
stjärn-linjen, engelskt rederi, grundat 1869. W.
hade 1933 16 fartyg om tillsammans 350,872
bruttoton. Till W. hörde bl. a. »Titanic» (se
d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
