389 Whitgift—Whitney 390 Whitgift [o>i'tgift], John, engelsk teolog (omkr. 1530—1604). Blev 1563 teol. prof, i Cambridge, 1571 domprost i Lincoln, 1577 biskop av Worcester samt 1583 ärkebiskop av Canterbury. På en gång calvinistiskt och episkopalt sinnad, gav W. den anglikanska kyrkan dess särprägel samt visade stor intolerans mot både puritaner och katoliker. W :s »Collected works» (jämte biogr.) utgåvos av J. Ayre i 3 bd 1851—54. Jfr H. J. Clay-ton, »W. and his times» (1911). Hg Pl. Whitlock [vi't-], Anna, pedagog (1852— 1930). Genomgick Högre lärarinneseminariet i Stockholm och grundade 1878 en skola, sedermera Whitlockska samskolan (se d. o.), där hon kunde praktiskt tillämpa tidens pedagogiska reformidéer. I flera avseenden blev hon en banbrytare inom undervisningen. Hon intog en ledande ställning även inom rörelsen för kvinnans politiska rösträtt, grundade andelsföreningen Svenska hem och medverkade vid tillkomsten av de första skollovskolonierna i Sverige. Sin skolas ledning lämnade hon 1918. Hon skrev bl. a. »Skolans ställning till religionsundervisningen i Sverige» (1888; 2:a, omarb. uppl. utg. genom M. Björkquist 1906) och »Skolreformen och ungdomen» (1922). — Biogr. av Sigrid Björklund (1931). Fr. Sg. Whitlockska samskolan i Stockholm [vi't-] leder sitt ursprung från en 1878 av Anna Whitlock (se d. o.) grundad och ledd flickskola, som 1893 ombildades till samskola under namnet Stockholms nya samskola, högre läroverk för allmän medborgerlig bildning. Skolan utvidgades 1900 med real- och 1909 med latingymnasium och bär sedan 1905 sitt nuv. namn. Den omfattar nu, utom fyraårig småskola, en femårig mellanskola, på vilken bygger dels en tvåårig flickskolavd., dels ett fyraårigt gymnasium, inom vars latinlinje bildats en nyspråklig-humanistisk linje. W. har studentexamensrätt sedan 1903, normal-skolekompetensrätt sedan 1909. Höstterminen 1933 var lärjungeantalet 540, därav 126 på gymnasiet. Alltifrån början har skolan sökt i stor utsträckning tillämpa aktuella pedagogiska reformprinciper och har i flera avseenden befrämjat utvecklingen på undervisningens område i Sverige. Fr. Sg. Whitman [coi'tmen], Walt, nordamerikansk skald (1819—92). Fick knapphändig skolundervisning och hade sedan en skiftesrik ungdom i olika praktiska och litterära yrken. Under inbördeskriget verkade W. som frivillig sjukvårdare och tröstare, tills hans hälsa bröts av ansträngningarna. 1865 fick han anställning i ett dep. i Washington men avskedades »såsom författare till en osedlig bok», hans berömda diktsamling »Leaves of grass» (1855). Från en senare anställning fick han taga avsked på grund av sjukdom, och han levde sedan för sina litterära arbeten i New Jersey, där vänner rett honom ett hem vid Delawarefloden. Sitt egentliga intresse ägna- de han från början sina dikter, som han ständigt skrev om, oavlåtligt strävande att fullkomligt frigöra sig från de konventionella poetiska formerna. Bland dem må särskilt nämnas »Song of my-self» och »Carol of occupations». Ehuru diktsamlingen ej rönte framgång, utgav W. ständigt nya, tillökade uppl., 1856 med tjugu nya dikter (bl. a. »Song of the open road» och »Crossing B. Ferry»), 1860 med ytterligare 132 dikter, 1867 (bl. a. »The city dead house»), 1871 (midnattsfantasien »On the beach at night», vårhymnen »Warble for lilac-time», de mäktiga »Passage to India» och »Prayer of Columbus», sången om Amerikas storhet och söndring), 1872, 1873 (»Dirge», klagosången över den älskade modern), 1876 o. s. v. (uppl. med varianter utg. av D. Mac Kay 1900). — Av hans övriga författarskap må nämnas »Democratic vistas» (1870), en politisk bekännelseskrift, dagboksanteckningar under kriget jämte andra smärre notiser och skisser, förenade under titeln »Spe-cimen days» (1882). Dikter och prosastycken samlades i »November boughs» (1888). Efter W:s död utgåvos »The wound dresser» (1897), innehållande hans brev till modern under kriget, och 1902 ännu en samling brev och uppsatser. Hans samlade arbeten utkommo 1902 i 10 bd, »An american primer» 1904 och »Diary in Canada» s. å. — W:s diktning och betydelse ha varit och äro omstridda, medan den vid-hjärtade, karaktärsstarka, ädla personligheten, som framträder ännu klarare i breven än i dikterna, allmänt erkännes. W. ville medvetet utmana den gamla världens litteratur och mot dess konstnärliga ideal sätta upp den nya världens, en h. o. h. ny, »demokratisk» konstprincip, som för både form och innehåll sökte och vandrade förut okända vägar. I både Europa och Amerika har en mängd poeter tagit intryck av W. men vanl. endast lyckats följa honom i fel. — Biogr. av J. Bailey (1926), E. Holloway (s. å.), F. Schyberg (1933) m. fl. R-n B.* Whitney [coi'tni], M o u n t, se S i e r r a N e-v a d a, i Nordamerika. Whitney [mi'tni], Eli, amerikansk uppfinnare (1765—1825). Konstruerade de första maskinerna för mekanisk rensning av bomull (se E g r e n e r m a s k i n) och skapade därigenom förutsättningar för bomullsodlingens starka uppsving på den nordamerikanska kontinenten under början av 1800-talet. G. H-r. Whitney [coftni], William D w i g h t, amerikansk sanskritist (1827—94), från 1854 prof, i sanskrit vid Yale-univ. W. sysslade särskilt med Atharvaveda, vars text han utgav 1856 och till vilken han anknutit viktiga undersökningar; hans arbeten på detta område funno sin avslutning genom den efter hans död av Ch. R. Lanman utgivna övers (1905). Viktiga äro W:s studier rörande den indiska astronomien, i Journal of the American Oriental Society (1860 ff.), och framför