397 Viborg 398 torftigt. Vid stora nordiska krigets utbrott voro befästningsverken i dåligt skick, varför arbeten på dem åter igångsattes 1704. Fästningen, som så ofta (senast 1555 ocb 1556 samt 1706) trotsat ryska angrepp, nödgades 13 juni 1710 kapitulera trots Magnus Stiernstråles tappra ocb uthålliga försvar. Staden, som under 1500-talets första årtionde genom rysk transitohandel upplevat en kort ekonomisk blomstring, gick efter Stolbovaf reden 1617 åter starkt framåt. Dess handel överflyglade på 1640-talet vida Åbos, och befolkningssiffran var uppe i 3,500. Senare började en tillbakagång för V., särskilt efter ryska ockupationen. Den i staden sedan medeltiden förekommande tyska befolkningen tillväxte nu i styrka, och tyskan var bildningsspråk ända till föreningen med Finland. På 1780-talet uppstod en betydande trävaruexport. Till de gamla österut riktade försvarsverken kommo nya, Kron S:tæ Annæ (1730—40), med tanke på en angripare västerifrån. Gamla Finlands förening med storfurstendömet (1811) innebar en uppryckning. Inrättandet av V:s hovrätt 1839 band staden närmare vid det övriga Finland. Saima kanal (1856) och järnvägar till Petersburg (1870) och Joensuu öppnade nya handelsmöjligheter för staden, som tillväxte i invånarantal och omfång. De gamla fästningsverken slopades på 1860-talet, och icke minst med anledning av ett engelskt land-stigningsförsök 1856 uppfördes verk, särskilt mot sjösidan, t. ex. vid Trångsund (1864). Under världskriget skapades vidlyftiga försvarsverk, som bildade en sjöfront och en landfront, av vilka den förra ännu delvis består. Under frihetskriget råkade V. i de rödas händer men togs av de vita under general Löf-ström efter sex dagars belägring 29 april 1918. — Jfr J. V. Ruuth, »Viborgs stads historia» (2 bd, 1906) och »Wiipurin kau-pungin historia», I (1931). E-c A-i. Viborg, residensstad i Viborg amt, Danmark, mitt inne i Jylland, på en höjdslutt-ning mot V. sö; 16,635 inv. (1930). Stadens hamn är Hjarbæk, vid Limfjorden. V. är säte för biskopen och stiftamtmannen (tilllika amtman i amtet) i V. stift, vidare för Vestre landsret (jfr Landsretter), landsarkivet för Jylland, Det danske hedeselskab, Jydske division av danska armén m. m. Det är en av de viktigaste knutpunkterna för Jyllands järnvägs- och landsvägsnät (se kartan vid Danmark). Betydande industri. Störst är tobaksfabriken. Staden är mycket oregelbundet och vidlyftigt bebyggd. Trots dess höga ålder finnas endast få äldre byggnader. Förnämst är domkyrkan (Vor Frue kirke), gr. 1130. Efter eldsvådor 1567 och 1726 restaurerades den illa, varför den 1864—76 återställdes i den ursprungliga romanska basilike-stilen, och nu är domkyrkan (se bild) en av de vackraste i Danmark. Materialet är granit och tegel. Formen är en korskyrka med Salutorget i Viborg (Finland) med Runda tornet. huvudskepp och två sidoskepp samt avrundat kor med spira. J. F. Skovgaard (se d. o.) har 1901—13 prytt kyrkan med freskomålningar, framställande hela den bibliska historien. Den gamla kryptan under koret är från 1100-talet. I kyrkan äro konungarna Sven Grathe och Erik Klipping begravna. Även stadens andra kyrka, Sönderssogns (från 1200-talets slut), urspr. svartbrödernas, är av intresse och har en praktfull altartavla i förgyllt skulpturarbete från tiden omkr. 1500. I forntiden var V. (urspr. V i b e r g) trol. förnämsta offerstället och viktigaste tingsplatsen i Jylland. Sedan var staden länge platsen för kungaval och kungahyllning. Adeln i Nörrejylland höll sina årsmöten i V. ända till envåldstiden, och landstinget samlades där till 1805. V. blev en av härdarna för reformationen genom Hans Tausens pre- Det inre av domkyrkan i Viborg (Danmark).