Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Viborg amt—Viborgs län
400
dikoverksamhet (1525—29). Före 1660 var
V. Jyllands största stad men hade 1769
blott 2,000 inv. Efter 1860 har V. åter gått
framåt. E. Ebg.*
Viborg amt, Danmark, omfattar inre delen
av Nörrejylland och halvön Salling i
Limfjorden; 3,05 7,66 kvkm, 145,967 inv. (1930).
Jordbruksdistrikt med i regel mager men på
Salling bördig jordmån samt särskilt västerut
betydande hedmarker, bl. a. Alheden (sed. o.).
Stor nötboskaps- och svinavel. Städer: Skive
och Viborg (säte för amtmannen).
Wiborgh, Johan Gustaf, metallurg,
teknisk kemist (1839—1903). W. var 1875
—91 lärare vid Filipstads bergsskola, 1884
—92 lektor vid Tekniska högskolan och blev
1892 prof, där i
metallurgi och hyttkonst
med undervisning i
järnets metallurgi.
Från 1892 var han
föreståndare för
bergshögskolan ; en tid
disponent och förvaltare
vid Åvike bruk, 1877
—83 t. f. bergsvärdie
vid Sala silververk
och ledde utvinnandet
av silver ur
blyglansen. Bland W:s
analysmetoder och
uppfin
ningar märkas kolorimetriskt svavelprov (i
Jernkontorets Annaler 1886), volumetrisk
kolbestämning (1887), luftpyrometer (1888),
ter-mofon (metod för temperaturbestämning, 1896),
bestämning av malmers reducerbarhet (1887),
varmbläster vid bessemer (1898) och
användning av malmslig (1899). 1877 utkom W :s
»Handbok i svenska tackjernstillverkningen»
(ny uppl., »Järnets metallurgi», utg. av E.
G:son Odelstierna, 1904). — W. utarbetade
en metod för framställning av fosfatgödsel
genom upphettning av (norrländsk) apatit
med soda (Wiborghfosfat, patenterat av G. E.
Broms, se d. o., och W. 1896). I Luleå anlagt
verk nedlades 1903 (ej konkurrenskraftigt).
Tills, m. K. W. Palmær (se d. o.) patenterade
W. 1900 elektrolytisk fosfatmetod. Vid en
ytterligare av W. 1903 patenterad
fosfatmetod användes masugnsslagg vid fosfatets
framställning. Led. av Vet.-akad. (1899). — Se
biogr. i dess Årsbok 1904. C. B.
Wiborghfosfat, se Wiborgh, J. G.
Viborgs hovrätt, se Hovrätt, sp. 67, och
G. Schauman i Hist. Tidskr. för Finland 1921.
Viborgska gatloppet kallas svenska
flottornas utbrytning ur Viborgska viken 3 juli 1790.
Gustav III hade med skärgårdsflottan
framryckt till vattnen utanför Viborg, och även
örlogsflottan under hertig Karl — 21
linjeskepp och 13 fregatter — seglade på
konungens order in i viken. Flottorna, som lågo
mellan Björkösund och Krysserort (fi.
Rist-niemi), instängdes 7 juni av ryska
örlogsflottan, som ankrade utanför.
Svenskarnas uppträdande så långt ö. om
dåv. riksgräns hade väckt oro i Petersburg
och återverkat på ryska krigföringen. Men
deras ställning blev snart ogynnsam.
Stränderna besattes av trupper, ryska
skärgårdsflottan anlände, innersta delen av viken var
spärrad av fästningsverk. Huvuddelen av
Sveriges krigsmakt, några hundra fartyg med
30,000 man och konungen själv ombord, var
blockerad, och förråden började tryta. En
utbrytning var omöjlig, då vinden envist stod
på sydväst. Endast skärgårdsflottans
pommerska eskader, som låg vid Svensksund, hade
undgått notvarpet.
Natten till 2 juli dog sydvästen ut. Följ,
afton inträngde ryska skärgårdsflottan under
strid i Björkösund. Men på svenska flottorna
förbereddes utbrytningen. 3 juli strax efter
6 f. m. gick örlogsflottan vid lätt ö. bris
plötsligt till segels och styrde i linje ned rnot de
sex skepp, som lågo ankrade tvärsöver
leden s. v. om Krysserort; de skötos redlösa.
Skärgårdsflottan seglade ut längre mot n.
Företaget var nära att genomföras glansfullt,
då en svensk brännare genom felmanöver
tände två svenska skepp. Röken vållade flera
grundstötningar. Den ryska huvudstyrkan
ingrep omsider och förföljde till närheten av
Helsingfors. Några efterblivna fartyg togos.
Förlusten uppgick, frånsett transportskutor,
till 7 linjeskepp, 3 fregatter och ett tjugutal
stridsfartyg av skärgårdsflottan, mestadels
små, samt omkr. 6,000 man, mest fångar.
Ryssarnas är icke känd men var vida mindre.
— Svenska örlogsflottan låg under resten av
kampanjen vid Sveaborg; skärgårdsflottan
stannade vid Svensksund (se d. o., sp. 961),
där den segrade 9 juli. — Se A. Munthe,
»Svenska sjöhjältar», VII, 6 (1923). E. Hbg.
Viborgska smällen, se P o s s e, Knut, sp.
9, och V i b o r g, sp. 396.
Viborgs län, i s. ö. Finland, omfattar s.
Karelen, östligaste delen av Nyland samt
delar av Savolaks och Tavastland; 43,115 kvkm
(11 % av Finlands areal), därav 11,850 kvkm
(27,5 %) vatten, 634,250 inv. (1933),
övervägande finsktalande; 5 % ha svenska, 5 %
andra språk (ryska, även något tyska) till
modersmål. Residensstad: Viborg.
Landareal (1929) : Odlad jord 307,530 har (9,g %),
ängar och hagmarker 132,692 har (4,2 %), skog och
impediment 2,676,875 har (85,9%).
Brukningsdelar (1929): 48,029 st.
Skörd (medeltal ton 1930—32) : Råg 54,966, vete
5,665, havre 90,824, korn 16,544, potatis 157,718,
andra rotfrukter 65,875, hö 520,634.
Husdjur (1932) : 55,374 hästar, 240,528
nötkreatur, 157,908 får, 878 getter, 75,285 svin.
Mejerihantering (1932) : 58 mejerier, därav 51
andels-; tillv. smör 1,314 ton, ost 543 ton.
Skog: Beräknad virkesmassa 212 mill. khm (13,i %
av Finlands virkesmassa).
Indelning: Städer: Vihorg, Fredrikshamn, Kotka,
Villmanstrand, Keksholm, Sordavala. 4 köpingar
(Kou-vola, Lauritsala, Koivisto och Lahdenpohja) samt 68
landskommuner, fördelade på 9 härader. 11 domsagor
med 43 tingslag, lydande under Viborgs hovrätt.
V. består i huvudsak av det s. k. Gamla
Finland (se d. o.). Karelska näset hör
geologiskt till Ryssland; den fasta
berggrunden går ingenstädes i dagen, och kusterna
bestå av långgrunda sandstränder. Trakten
mellan Viborgska viken och Kymmene älv
hör till det s. k. rapakiviområdet, har en
betydande, klippig skärgård och talrika vikar.
N. v. delen av länet hör till den stora
sjöplatån och omfattar bl. a. en del av Saima.
I Ladogakarelen, kustbygden vid Ladoga, är
landskapet kuperat och har fjordliknande
vikar. Gränskarelen är ännu till stor del de
orörda skogarnas land, vars isolering bröts
först under 1920-talet genom järnvägen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
