401 Viborgsmanifestet—Vicente Suojärvi; befolkningen är till största delen grekisk-katolsk, V. är industriellt ett av landets främsta län. Vid Kymmene älv, som utgör gräns i v., och i Vuoksendalen finnas talrika industrianläggningar; även vid Läskelä å ligga flera fabriker. Talrika forsar i floderna äro utbyggda, och skogarna i n. Karelen leverera råvara för träförädlingsindustrien. En viktig trafikåder utgör Karelska banan från Viborg till Sordavala och Joensuu med bibana till Suojärvi; om Saima kanal se S a i m a. Jordbruket är högtstående, särskilt i s. delen av länet och vid Ladogas v. kust. I socknarna vid Finska viken och på utöarna idkas betydande fiske. O. Brn. Viborgsmanifestet, se Kadettpartiet. Viborgs stift (till 1923 Nyslotts stift), bildat 1897, omfattar Viborgs och S:t Mickels län (utom Heinola kontrakt) samt den karelska andelen av Kuopio län (Ilomants, Libe-lits och Pielisjärvi härader). O. Brn. Viborg stift, Danmark, omfattar Aars, Gis-lum och Slet herreder av Aalborg amt, Viborg amt utom Hovlbjerg, Lysgaard och Hids herreder samt Hammerum, Iljerm, Ginding, Skodborg och Vandfuld herreder av Ringkö-bing amt; 247,734 inv. (1930). Vi'bo Valentia [-bå valä'ntsia], före 1928 Monteleone di Calabria, stad i it. prov. Catanzaro, Kalabrien, på en bergplatå s. om Golfo di Santa Eufemia; 13,482 inv. (1921). Betydande lämningar från grek, och rom. tid. Vibra'nter, språkv., dets. som tremulanter, se Konsonanter. Vibration, svängning, dallring, oscillation. Vibra'to [-tå], it., mus., darrande, bävande ton. Se T r e m o 1 o. Vibrera, darra, dallra, svänga; sjunga med darrande stämma. Vibriöner, se B a k t e r i e r, sp. 731 och 743. Vibrfsser (lat. vibri'ssae). a) De vanligen styva hår, som hos människan finnas vid näshålornas mynning; även borsten i fåglarnas munöppning kallas v. b) Känselförmedlande hår hos många däggdjur, vanl. på överläppen men även på andra delar av huvudet samt på främre extremiteterna (halvapor). Jfr Känsel o r g a n. L-e.* Vibu'rnum, bot., se O 1 v o n. Viby. 1. Socken i Örebro län, Grimstens härad, på sydvästligaste delen av Närkes-slätten och angränsande bergland i s.; 151.77 kvkm, 3.842 inv. (1934). 4,825 har åker, 7.016 har skogsmark. Egendomar: Körtingsberg (se d. o.) m. fl. Vid V. stambanan Vretstorp (omkr. 600 inv. 1933) och östansjö (omkr. 500 inv.). Ingår i V. och Tångeråsa pastorat i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt. 2. Socken i Östergötlands län, Vifolka härad, n. ö. om Mjölby, i s. utkanten av öst-götaslätten; 24,25 kvkm, 1,088 inv. (1934). 1,613 har åker, 451 har skogsmark. Egendom: Uljeberg (se d. o.). Ingår i Veta och V. pastorat i Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt. 3. Cistercienskloster, se J u 1 i t a. 4. Villasamhälle, se Norrviken. Vibyggerå, kustsocken i Väste rnorrlands län, Ångermanlands s. domsagas tingslag, på nordsidan av Ullångersf järden; 215,80 kvkm, 1,891 inv. (1934). Kyrkbygden ligger vid en 402 vik (Dockstafjärden) av Ullångersfjärden; f. ö. höglänt skogs- och bergsbygd (intill 417 m ö. h.). 1,041 har åker, 11,913 har skogsmark. V :s gamla medeltida kyrka restaurerades 1916. N. om nya kyrkan ligger Skuleberget (293 m), känt för den marina gränsens höga läge (284 m ö. h.) och den rika växtligheten (sydberg). Pastorat i Härnösands stift, Ådalens kontrakt. Vibyholm, fideikommissegendom i Ärdala socken, mell. Södermanland; 2,203 har, därav 673 har åker; tax.-värde 825,100 kr. (1933). Det på en ö i Båven belägna slottet uppfördes på 1620-talet i holländsk högrenässans; restaur. 1853—54. Godset bildades av Karl IX för hans gemål Kristina, återgick 1625 till kronan, donerades 1637 till Gustaf af Vasaborg, blev 1646 friherreskap, reducerades av Karl XI och bortbyttes 1684 till J. J. Ilastfer. Genom köp kom V. 1705 till fri-herrliga ätten Ribbing och 1730 till G. Bonde till Sävstaholm, vars måg riksmarskalken C. Bonde 1783 gjorde V. till fideikommiss. Av greve G. Trolle-Bonde (1806—84) samman-bragtes på V. en av Sveriges rikhaltigaste porträttsamlingar. V. innehas numera av greve Carl Bonde på Hörningsholm. Wica'nder, August, fabriksidkare (1836 —91). Grundläde 1868 en korkfabrik i Stockholm, som 1889 övertogs av a.-b. W:s korkfabriker. W. efterträddes i ledningen av äldste sonen, August Hjalmar W. (f. 1860 28/io), konstsamlare, som 1928 skänkte sin miniatyrsamling, den största i Sverige, till Nationalmuseum (se K. Asplund, »Hjalmar Wi-canders miniatyrsamling», 1920) och 1929 donerade 300,000 kr. till Konstakad. för monumentala el. dekorativa verk vid offentliga, staten ej tillhöriga byggnader el. anläggningar. W. har även skänkt en stor samling vapenporslin till riddarhuset. Han lämnade 1919 fabrikernas ledning åt sin son Carl August W. (f. 1885 13/8). Wicanders korkfabriker, a.-b., gr. 1889, ak-tiekap. 8,650,000 kr. Bolaget äger fabriker i Stockholm (177 arb.) och Göteborg (57 arb.) samt på ett 20-tal platser i Danmark, Finland, Lettland, Polen, Portugal, U. S. A., Ryssland (Vladivostok), Spanien och Tyskland. Vicärius, lat., »ställföreträdare». I den diocletiansk-konstantinska riksförfattningen namn på ståthållare i en dieces, ställföreträdare för någon av de fyra stora riksståthål-larna el. pretorianprefekterna. — V. a p o-stölicus, apostolisk vikarie (se d. o.). — V. D e'i (»Guds ställföreträdare»), beteckning på påven i Rom. — V. genera-lis, generalvikarie, se Official. Vi'ce, lat., i någons ställe; ställföreträdande, vikarierande; betecknar stundom lägre grad el. rang (vicekorpral, vicekonsul). Viceamiral, näst högsta graden inom flottans officerskår. Jfr Befälstecken (med plansch) och Flaggman. Vicekonung, en monarks omedelbara ställföreträdare i ett biland. Titeln användes alltjämt för Englands högste representant i Indien (eng. vice-roy); i den norska grundlagen infördes 1814 v. (se S v e r i g e-N o r g e, sp. 1034) men avskaffades 30 juni 1891 genom ett formligt beslut i norska statsrådet. Vicente [visè'nto], Gil, se Gil Vicente.