405 Vichy vatten—Vicker 40G salter m. m. V. är framför allt känt som badort för mag- och leversjukdomar, men även njursten, gikt, vissa former av reumatism och fetma behandlas med framgång. Kring källorna har en helt ny stadsdel uppväxt. Källvatten och salt exporteras. Gamla staden bevarar ännu rester av stadsmuren och flera äldre byggnader, bl. a. ett klocktorn från 1300-talet. V:s hälsokällor voro kända av romarna (Aquae calidae), började anlitas i större utsträckning i slutet av 1700-talet och nådde internationell ryktbarhet under Napoleon III :s regering. S. F.; G. Kr. Vichyvatten [vfji- el. -Jy-], eg. vatten från Vichys hälsokällor, som försändes från badorten, tappat på buteljer, och i Frankrike mycket nyttjas som hälsovatten och måltidsdryck. Det i Sverige vanliga »vichyvattnet» är en artificiellt framställd läskedryck. Det är ett starkt kolsyrat vatten, försatt med natriumbikarbonat samt ytterst ringa mängd koksalt. G. Kr. Vi'cia, Vickersläktet (jfr Vicker). Fröna av två hithörande arter, V. cracca och den som ogräs i rågåkrar växande V. villosa, kallas tranärter. Om V. amphicarpa se Amfikarp. G. M-e. Vicinälyta, kristallyta, som med en obetydlig vinkel avviker från sitt teoretiska, av lagen om axelavskärningarnas rationalitet (se Kristall, sp. 72) betingade läge. V. kunna utbildas av helt olika orsaker. G. A-ff. Wick [coik] (av nord, vik), huvudstad i grevsk. Caithness, nordligaste Skottland, vid Nordsjön; 7,548 inv. (1931). W. är medelpunkten för Skottlands sillfiske. Wickenberg, Petter Gabriel, målare (1812—46). W. blev 1831 elev vid Konstakad. Ilan målade till en början motiv ur mytologien och historien, ss. »Eva vid Abels lik» (1835; Nationalmuseum), genrer, t. ex. »Dalkarlar vid ett lass» (1836; Uppsala museum), landskap och porträtt (självporträtt, 1832, Linköpings museum, J. M. Stäck, 1833, Norrköpings museum). Umbäranden under lärotiden hade emellertid börjat undergräva lians hälsa; han ådrog sig en hotande ögonsjukdom, sökte och vann bot vid baden i Tep-litz 1836, stannade ett år i Berlin och studerade där gammalt holländskt måleri, som gjorde starkt intryck på honom. Från 1837 äro bl. a. »Landskap med vallgosse och får» (Stockholms högskola) och »Fiske i månsken» (Malmö museum). S. å. for han till Paris, där han utförde bl. a. ett porträtt av författaren K. A. Adlersparre (Nationalmuseum) och genren »Fransk familjescen» (Stockholms slott). De närmaste åren tillkommo »Moder vid sitt barns bädd» (1839) och »Fiskarfamilj» (kvinnor vid sitt arbete framför spiseln; 1840; båda i Leipzigs museum) samt »Vinterlandskap» (holländskt motiv; 1840) och »Holländskt kustparti» (1841; båda dessa målningar nu i Nationalmuseum). I Paris inköptes »Effet d’hiver» 1841 för Luxembourggalleriet. 1842 målade han sin yppersta figurtavla, »Fransk interiör» (Nationalmuseum), senare »Barn med skottkärra» (1843; Stockholms högskola) och »Vila» (1845; Göteborgs museum). Av hälsoskäl sökte sig W. till ett mildare klimat, Pau i Pyrenéerna, där han dog. — Litt.: J. Kruses monogr. »P. G. W.» (1901) och upp- »Holländskt kustparti.» Målning av P. G. Wickenberg 1841. I Nationalmuseum. sats »W :s hjärtesorg» (i Ord och Bild 1905); E. Wrangel, »W. och Wickenbergsbilder i Skåne» (i »Malmö fornminnesförenings minnesskrift 1909—19», tr. 1920). G-g N.* Vicker, Vi'cia, artrikt baljväxtsläkte med 10 ståndare, parbladiga blad utan uddblad, vanl. med klänge, och många småblad; små stipler. Blommorna sitta i klasar el. parvis, stundom ensamma i bladvecken. Baljorna äro sammantryckta, flerfröiga, fröna klotrunda, ärtliknande. I Sverige finnas 13 arter. Den viktigaste är fodervickern, V. sativa, en näringsrik enårig foderväxt, som odlas allmänt, vanl. tills, m. havre och mest till grönfoder. Den har fem—sjupariga blad, röda och violetta blommor och grå el. bruna frön. Kråkvickern, V. cracca, flerårig, har mångblom-miga, långskaftade klasar, är allmän i ängar; den mjukludna luddvickern, V. villosa, Häckvicker, Vicia sepium.