417 Widegren—Videnskabernes selskab 418 ponerat en mängd verkningsfulla manskvartetter, t. ex. »Sommarfrid i Solelid» (1897), »Dalmarsch» (1899), »Tallarnas barr» (1906), »Spel-mansvisa», Smålands-sången: »Röd lyser stugan bland hembygdens tallar», av vilka flera blivit mycket populära. Han har även skrivit blandade körer, solosånger och två kantater för solo, blandad kör och piano. T. N. Widegren, Hjalmar Abraham Te o f i 1, ichthyolog, fiskeritjänsteman (1838—78). Blev 1863 fil. dr i Uppsala och docent i zoologi. 1859—63 undersökte W. fiskfaunan i Norrbottens lappmarker, Jämtland, mell. Sverige och Östersjön. Han ägnade därvid särskild uppmärksamhet åt lax- och sikarterna. 1864 blev W. intendent för fiske-rierna i rikets sötvatten och Östersjön. Han verkade nitiskt för fiskerilagstiftning-en och fiskeriadmi- nistrationens ordnande. W. var en flitig författare inom sitt fack. (K. A. A-n.) Widegren, Maria Matilda Aurora, lärarinna (f. 1863 7/8). Var 1904—23 ämnes-lärarinna vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och biträdande föreståndarinna för Normalskolan för flickor. Hon har varit livligt intresserad för fredsrörelsen och särskilt verkat för dess utbredning bland ungdomen. Hon har utgivit bl. a. »Svenska språkets allmänna satslära» (1897; 15:e uppl. 1928) och »Svenska språkets formlära» (1902; 10:e uppl. 1928; tills, m. Dagmar Lauritzen). Fr. Sg. Widekindi, Johan, historieskrivare (omkr. 1620—78). Efter studier i Uppsala och en utrikes resa blev W. 1655 lektor vid Stockholms gymnasium; erhöll 1665 fullmakt och lön som historiograf. Hans uppdrag innebar författandet av Vasakonungarnas historia fram till 1630 men kom att inskränkas till behandlingen av Gustav II Adolfs tid. Själv hann W. endast utge »Thet svenska i Ryssland tijo åhrs krijgzhistorie» (1671; kortare uppl. på latin 1672), huvudsakligen skildrande händelserna 1607—17. Ett verk av större anläggning, »Gustaff Adolphs den andres och stores lefvernes beskrifning», var under tryckning vid författarens död och utkom 1691 i en första del, framförd till 1617. Då denna befanns innehålla dels politiskt oförsiktiga uttryck och dels onöjaktigheter, indrogs 1692 nästan hela uppl. Arbetet har alltjämt värde som källsamling. N. A. Widell, Jakob Ludvig, ämbetsman, statistiker, politiker (1870—1934). Blev fil. dr och docent i Lund 1900 samt var 1905— 26 överdir. och chef för Statistiska central byrån. Såsom sådan utövade W. ett betydande inflytande på den administrativa statistiken. Tillkomsten av bl. a. Statistisk Årsbok (1914) och Årsbok för Sveriges Kommuner (1918) är främst hans förtjänst. Från 1914 var han högerledamot av Första kammaren och från 1918 av statsutskottet samt var 1926 och 1928 ombud i Nationernas förbunds församling. 1926 blev W. generalkrigskommissarie och s. å. riksbanksfullmäktig. Han medarbetade i tidskrifter och Nordisk Familjeboks 2:a uppl. H. G-n. Widén, J o h a n, politiker, ämbetsman (1856 —1933). Blev 1883 v. häradshövding, 1885 länsnotarie och 1896 landssekr. i Södermanlands län (var 1885—96 även rådman i Nyköping). W. tillhörde 1900—17 Andra kammaren och var bl. a. ledamot av olika särskilda utskott 1901— 05, konstitutionsutskottet 1905, lagutskottet 1906—13 (ordf. 1912—13) samt slutligen kammarens talman 1914—17. Urspr. mera konservativt betonad, betraktades W. under sin senare riksdagstid som moderat liberal och var 1909—13 led. av Liberala samlingspartiet. Han var aug.—nov. 1905 civilminister i Lundebergska koalitionsministären. Okt. 1917 sökte W. på konungens uppdrag förgäves bilda koalitionsministär. W. var 1906 —23 landshövding i Jämtlands län och arbetade energiskt för norrländska intressen. I riksdagen verkade W. för bl. a. Inlandsbanans påbörjande 1907 och senare för dess fortsättande, vidare för det norrländska vägväsen-dets förbättring, för den norrländska förbudslagen 1906 och dess fullständigande 1909 genom arrende- och vanhävdslagar. 1902—07 motverkade W. ivrigt införandet av proportionella val. Han gjorde stora insatser för fattievårdsväsendets reformering, var 1907— 21 ordf, i fattigvårds- och lösdrivarlagstift-ningskommittén och från 1906 i Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. W. var vidare led. av el. ordf, i flera kommittéer. Gl. Videnskabernes selskäb [vi'öen-], Det kong-elige danske, stiftades i Köpenhamn 1742 av Hans Gram och J. L. Holstein. Sällskapet verkar genom föredrag och förhandlingar samt utger skrifter, företrädesvis av medlemmar och fördelade på flera serier, samt översikter över förhandlingarna. Vidare har V. bl. a. utgivit en atlas över Danmark (1760— 1805), en ordbok över danska språket i 8 bd (1793—1907) och »Regesta diplomatica histo-riæ Daniæ» (7 bd, 1847—1907). Från 1876 har det överinseendet över Carlsbergfonden (se d. o.). Sällskapet uppställer prisuppgifter, vilkas besvarande kan belönas med dess guldmedalj ; vidare kan det vart femte år utdela den Madvigska hedersmedaljen för ett framstående verk inom J. N. Madvigs studieområden. Såsom medl. upptagas danska, svenska och norska vetenskapsmän till obegränsat antal, av andra nationer till ett visst fastställt XX. 14