419 Videnskapers selskap—Widniann 420 antal. Sällskapet äger omkr. 1/2 mill. kr. och har lokaler i Carlsbergfondens byggnad på Dan tes plads i Köpenhamn. P. E-t. Videnskapers selskap, Det kongelige norske, se Norske videnskapers selskap. Videnskaps-akademi i Oslo [vl'ten ]. Det norske, sedan 1924 namn på Videnskaps-selskapet i Kristiania, stiftat 3 maj 1857. V. har både norska och utländska medl. och är delad i två klasser, en matematisk-naturvetenskaplig och en historisk-filosofisk, utom hedersled. I regel hållas 18 sammanträden om året. V. utger två serier Skrifter och två serier Avhandlinger och har flera fonder, av vilka Oslo kommunes fond til norsk viden-skaps fremme, stiftad 1922—25, är störst. Till V. är Nansenfonden knuten. J. Schr. Videnskapsselskapet i Kristiania [vFton ], se Videnskaps-akademi i Oslo, Det norske. Widerberg, Andreas, skådespelare och teaterledare (1766—1810). Ledde 1785—89 teatern i Göteborg och var där 1787 den förste svenske Hamlet. Från 1789 till sin död var W. anställd vid de kungl. teatrarna. Han var en betydande och sällsynt mångsidig skådespelare med levande temperament och naturlighet i uttrycket. Bland hans talroller märkas, utom Hamlet, Tankred (Voltaire), Tell-heim i »Minna von Barnhelm», Almaviva i »Figaros bröllop», Helmfelt (Gustav III) och Pompé i »Oden» (Leopold), bland hans sångroller Sören Norby i »Gustav Vasa» och Mikeli i »Vattendragaren». W. var en talangfull översättare för teatern (Holberg, Lessing, Beaumarchais, Iffland m. fl.). G. K-g. Widerberg, Henriette Sofi, operasångerska (1796—1872), dotter till A. W. Var 1817—37 engagerad vid Kungl. teatern, där hon i större sopranpartier, trots ojämna prestationer, beundrades för sin skönhet och väl-Ijudsrika sång. Efter tidig avgång från scenen levde hon i stort armod. Litt.: Självbiogr., »En skådespelerskas minnen» (1850—-51; ny uppl., utg. av E. v. Wendt, 1924). H. G-t. Viderbobalk (fsv. viperbo balker), i Upplandslagen och Hälsingelagen den avd., som motsvarar byggningabalken (se d. o. och Balk 3) i andra svenska lagar. C. G. Bj. Viderboende, se N a b o. Widerström, Karolina Olivia, läkare (f. 1856 10/i2)- Genomgick Gymnastiska centralinstitutet 1873—-85, blev med. lic. 1889 vid Karol. inst. och Sveriges första kvinnliga läkare. Med. he-dersdr i Stockholm 1933. Till 1924 utövade hon praktik i kvinnosjukdomar i Stockholm. Hon har hållit föreläsningar om och undervisat i kvinnohygien, varit en flitig populärmedi-cinsk författare samt skrivit artiklar i med. facktidskrifter. Hon var led. av Stockholms folkskoledirektion 1909—22, har tillhört skolråd m. m. (Bvn.) Viderup, H v i d e r u p, gods i Gårdstånga, Skeglinge och Igelösa socknar, Malmöhus län, s. om Eslöv; 330 har, därav 295 har åker; tax.-värde 609,900 kr. (1933). Det vid Käv-lingeån 1623 fullbordade slottet omsluter en borggård och omges av vattengravar. V :s säteri grundades på 1560-talet av Werner Parsberg, såldes 1604 av Holger Ulfstand till Sten Sehested, vars änka uppförde slottet. Det tillföll sedan hennes systerson H. Ramel, vars släkt ännu äger V. Videsparv, zool., se Gulsparvsläktet. Videsvärmaren, zool., se Svärmarefjä-r i 1 a r. Videört, bot., se L y s i m a c h i a. Vidi, lat., jag har sett, genomsett, granskat. Vidimera, bestyrka avskrifts riktighet. — Subst.: Vidimatiön el. V i d i m è r i n g. Vi'din, stad i nordvästligaste hörnet av Bulgarien, vid Donau; 18,507 inv. (1926); säte för metropolit. V. har ett strategiskt viktigt läge på en kulle mellan Donau och sumpmarkerna kring dess biflod Topolovica. Ståtligt citadell, ett av Bulgariens bäst bibehållna medeltida fästningsverk. V. är numera en modern stad och viktig flodhamn (export av spannmål och frukt); överfartsort till Calafat i Rumänien; järnvägsförbindelse med Sofia. — V. var under medeltiden tidtals bulgarisk huvudstad, sedan ett bålverk för turkarna, befästes starkt av den i folkdiktningen berömde turkiske rebellen paschan Pasvän Oglu, som 1798 här trotsade Selim III:s stora övermakt. Vidi'sse, lat. (perf. inf. av vidcre, se), eg. ha sett; dets. som vidimatiön (se Vidimera). Widman, Karl Oskar, kemist och universitetslärare (1852-—1930). Blev 1877 fil. dr och docent i kemi vid Uppsala univ., 1885 e. o. prof, och var 1905—17 ord. prof, i organisk kemi där. W. utförde talrika orga-nisk-kemiska undersökningar, särskilt gällande cykliska föreningar, ss. naftalinderivat, cymol, derivat av triazol, tetra-zol och triazin (kvävehaltiga, cykliska föreningar), samt av lavsyror. Han utgav (tills, m. P. T. Cleve) »Handledning vid kemiska laborationsöf- ningar» (2 bd, 1885; 6:e uppl. 1917—32) och »Elementär lärobok i organisk kemi» (1895; 8:e uppl. 1931). Led. av Vet.-akad. (1892). — Biogr. av L. Ramberg i Vet.-akad:s Årsbok 1931. G. S-ck. Widman, Wilhelm Leonard, tandläkare (f. 187 1 23/u), kusin till K. O. W. Avlade tandläkarexamen 1895 och blev med. lic. i Stockholm 1908. W. är känd som föregångsman för den operativa behandlingen av s. k. alveolarpyorré (se d. o.). Widniann [vi't-], Joseph Viktor, tyskschweizisk skald (1842—1911), 1868—80 rektor i Bern, redigerade sedan den litterära bilagan till Bund, skrev klassicerande dramer, formsköna dikter, reseskildringar, epos och romaner; högst stå hans själfulla, panteistiska dialoger »Maikäferkomödie» (1897) och »Der Heilige und die Tiere» (1905). — Monogr. av M. och E. Widmann (2 bd, 1922—24). R-n B.