423 Widsid—Wiedemann, E. E. G. 424 Widsid, »den vittfarne», fornengelskt poem, intressant genom sin uppräkning av forntida furstar och folk, vilka varit den engelska diktningen bekanta under 500—600-taJet. Enl. detta epos bodde goterna »vid Weichselsko-gen» (ymb Wistlawudu; deras huvudmassa utvandrade därifrån redan i 2:a årh.). Jfr K. F. Sundén, »Den fornengelska dikten W.» (1929). S. B. L. Vidskepelse, Vantro, utan stöd av erfarenheten uppkommen tro på översinnliga orsaker till händelserna i vår värld eller på ett obegripligt samband mellan enskilda företeelser. V. har vitt skilda rötter och är ofta svår att skilja från vanlig tro men består i stort sett av trosföreställningar och handlingar, som stamma från en äldre, redan övervunnen uppfattning. Sålunda äro de flesta vidskepliga bruk gamla magiska riter och handlingar, som en gång ansetts fullt tillförlitliga och riktiga men sedermera fått vika på grund av ett annat uppfattningssätt. Något slag av v. kommer alltid att finnas, då de gamla föreställningarna med seghet vilja leva kvar. — Se A. Lehmann, »Övertro og trolddom» (2:a uppl., 2 bd, 1920), och B. Ga-delius, »Tro och öfvertro i gångna tider» (2 bd, 1912—13). E. B-m. Widstrand, W., se Wahlström & W i d-strand. Vidulder, zool., se Vävarfinkar. Widukind [vFdokint], sachsisk hertig (d. före 812). Ledde motståndet mot Karl den store och slog 782 en frankisk här men besegrades 783 och underkastade sig Karl 785 samt lät döpa sig. Widukind [vFdokint], forntysk hävdatecknare (d. omkr. 1004). Var munk i Korvey. Hans »Res gestæ Saxonicæ» (utg. av bl. a. K. A. Kehr 1904 och i da. övers. 1909—10) skildrar Sachsens historia före och under Henrik I och Otto I. Vidünas [vidö'-], W. St., se Litauiska språket och litteraturen, sp. 19. Vidyäsagar, I s w a r Chandra, bengalisk författare (1820—91). Blev 1850 s. k. head pandit vid Fort William college. V. var en av skaparna av den bengaliska prosastilen och utövade betydande inflytande som social reformator genom sitt arbete för bildningens höjande bland kvinnorna och för änkornas förbättrade ställning och rätt till omgifte. J. Ch-r. Vi'dzeine, se L i v 1 a n d. Vidöstern, av Lagan genomfluten långsträckt insjö i v. Småland; 49 kvkm, 144 m Ö. h., 35 m djup. Sjön skäres av gränsen mellan Jönköpings och Kronobergs län. Viebig [fI'bil$], C 1 a r a, tysk författarinna (f. 1860), g. m. förläggaren F. C o h n. Har skrivit ett stort antal romaner (flera i sv. övers.): »Kinder der Eifel» (1897), »Rhein-landstöchter» (s. å.), »Das Weiberdorf» (1900), »Das tägliche Brot» (s. å.), »Die Wacht am Rhein» (1902), »Das schlafende Heer» (1904), »Ahsolvo te» (1907), »Die vor den Toren» (1910), »Töchter der Hekuba» (1917), »Das rote Meer» (1920), »Insel der Hoffnung» (1933) m. fl. — V. representerar en utpräglat social och psykologisk realism, hon framställer människorna och det landskap de tillhöra så, att deras ömsesidiga beroende av varandra framgår ur skildringen. Hon tecknar utmärkt massans psykologi. Mindre betydande äro hennes storstadsromaner; hon har lyckats bäst med primitivare naturer. R-n B. Viebäck, ett av diakonissanstalten upprättat vårdhem i Almesåkra socken, Jönköpings län, för dels vanartade flickor (på ansökan av barnavårdsnämnd el. av enskilda), dels ock minderåriga kvinnliga förbrytare, som fått straffet utbytt mot s. k. tvångsup p-fostran (se d. o. och Förbättring s-anstalter). V. A-t. Wiechert [vF^ort], Emil, tysk geofysiker (1861—1928), efter 1897 direktor för det geo-fysiska institutet i Göttingen och sedan 1904 prof, vid univ. W :s mest betydande arbeten falla inom seismologien, som han till avsevärd del kan anses ha grundlagt och inom vilket forskningsområde den av honom konstruerade seismografen på sin tid bildade epok. — Jfr Seismograf, med bild. A. Å. Wieck [vik], F., se S c h u m a n n, Klara. Wied [vit], till 1806 riksomedelbart tyskt grevskap i nederrhensk-westfaliska kretsen. Wied [vit], tysk furstesläkt, till 1806 regerande i grevskapet W. (se ovan), känd från 1200-talets början. Linjen W. - N e u w i e d blev riksfurstlig 1784. Om drottning Elisabet av Rumänien, född prinsessa av W., se Elisabet, sp. 703. Hennes brorson prins Vilhelm av W. (f. 1876) var 1914 furste av Albanien (se d. o., sp. 398). Den sistnämndes bror prins Viktor av W. (f. 1877) är från 1933 tysk minister i Stockholm. (B. H-d.) Wied [vid], Gustav Johannes, dansk författare (1858—1914). Försökte sig i olika yrken, vart tidningsman och uppmärksammades som humoristisk berättare på 1890-talet. Av W :s många verk (samlade 1915—16 i 8 bd) må nämnas berättelserna »Menneskenes börn» (2 bd, 1894), »Lystige historier» (1896), romanerna »Slægten» (1898), »Liv-sens ondskab» (1899), »Knagsted» (1902), »Pastor Sörensen & Co.» (1913), »Fædrene æde druer» (1908), de s. k. satyrspelen »Erotik» (1900; uppf. i Sthlm s. å.), »Adel, gejstlighed, borger og bonde» (1897), »Det svage kön» (1900), »Dansemus» (1905) och »Ranke viljer» (1906; uppf. i Sthlm s. å.). — W. var en komiker, som drev med tillgjordhet och högtidlighet, en humorist, som framställde människorna såsom groteskt löjliga genom sitt beroende av animaliska drifter och begär. Under hans grova naturalism, som ständigt gick över till karikatyr, låg tragik. R-n B. Wiedemann [vFda-], Eilhard Ernst Gustav, tysk fysiker (1852—1928), son till G. H. W. Blev e. o. prof, i Heidelberg 1878, ord. prof, i Erlangen 1886, allt i fysik. W. skrev om gasers specifika värme, gasers optiska och termiska förhållande vid elektriska urladdningar, ljusets inflytande på elektriska företeelser, luminescens, kanal- och katodstrå-lar. Tills, m. H. Ebert utgav W. »Physika-lisches Practicum» (1890; 6:e uppl. 1924). W.