Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Widsid—Wiedemann, E. E. G.
424
Widsid, »den vittfarne», fornengelskt poem,
intressant genom sin uppräkning av forntida
furstar och folk, vilka varit den engelska
diktningen bekanta under 500—600-taJet. Enl.
detta epos bodde goterna »vid
Weichselsko-gen» (ymb Wistlawudu; deras huvudmassa
utvandrade därifrån redan i 2:a årh.). Jfr K.
F. Sundén, »Den fornengelska dikten W.»
(1929). S. B. L.
Vidskepelse, Vantro, utan stöd av
erfarenheten uppkommen tro på översinnliga
orsaker till händelserna i vår värld eller på ett
obegripligt samband mellan enskilda
företeelser. V. har vitt skilda rötter och är ofta
svår att skilja från vanlig tro men består i
stort sett av trosföreställningar och
handlingar, som stamma från en äldre, redan
övervunnen uppfattning. Sålunda äro de flesta
vidskepliga bruk gamla magiska riter och
handlingar, som en gång ansetts fullt
tillförlitliga och riktiga men sedermera fått vika
på grund av ett annat uppfattningssätt.
Något slag av v. kommer alltid att finnas, då
de gamla föreställningarna med seghet vilja
leva kvar. — Se A. Lehmann, »Övertro og
trolddom» (2:a uppl., 2 bd, 1920), och B.
Ga-delius, »Tro och öfvertro i gångna tider» (2
bd, 1912—13). E. B-m.
Widstrand, W., se Wahlström & W i
d-strand.
Vidulder, zool., se Vävarfinkar.
Widukind [vFdokint], sachsisk hertig (d.
före 812). Ledde motståndet mot Karl den
store och slog 782 en frankisk här men
besegrades 783 och underkastade sig Karl 785
samt lät döpa sig.
Widukind [vFdokint], forntysk
hävdatecknare (d. omkr. 1004). Var munk i Korvey.
Hans »Res gestæ Saxonicæ» (utg. av bl. a.
K. A. Kehr 1904 och i da. övers. 1909—10)
skildrar Sachsens historia före och under
Henrik I och Otto I.
Vidünas [vidö’-], W. St., se Litauiska
språket och litteraturen, sp. 19.
Vidyäsagar, I s w a r Chandra, bengalisk
författare (1820—91). Blev 1850 s. k. head
pandit vid Fort William college. V. var en av
skaparna av den bengaliska prosastilen och
utövade betydande inflytande som social
reformator genom sitt arbete för bildningens
höjande bland kvinnorna och för änkornas
förbättrade ställning och rätt till omgifte. J. Ch-r.
Vi’dzeine, se L i v 1 a n d.
Vidöstern, av Lagan genomfluten
långsträckt insjö i v. Småland; 49 kvkm, 144 m
Ö. h., 35 m djup. Sjön skäres av gränsen
mellan Jönköpings och Kronobergs län.
Viebig [fI’bil$], C 1 a r a, tysk författarinna
(f. 1860), g. m. förläggaren F. C o h n. Har
skrivit ett stort antal romaner (flera i sv.
övers.): »Kinder der Eifel» (1897),
»Rhein-landstöchter» (s. å.), »Das Weiberdorf» (1900),
»Das tägliche Brot» (s. å.), »Die Wacht am
Rhein» (1902), »Das schlafende Heer» (1904),
»Ahsolvo te» (1907), »Die vor den Toren»
(1910), »Töchter der Hekuba» (1917), »Das
rote Meer» (1920), »Insel der Hoffnung» (1933)
m. fl. — V. representerar en utpräglat
social och psykologisk realism, hon
framställer människorna och det landskap de tillhöra
så, att deras ömsesidiga beroende av varandra
framgår ur skildringen. Hon tecknar utmärkt
massans psykologi. Mindre betydande äro
hennes storstadsromaner; hon har lyckats
bäst med primitivare naturer. R-n B.
Viebäck, ett av diakonissanstalten
upprättat vårdhem i Almesåkra socken, Jönköpings
län, för dels vanartade flickor (på ansökan
av barnavårdsnämnd el. av enskilda), dels
ock minderåriga kvinnliga förbrytare, som
fått straffet utbytt mot s. k. tvångsup
p-fostran (se d. o. och Förbättring
s-anstalter). V. A-t.
Wiechert [vF^ort], Emil, tysk geofysiker
(1861—1928), efter 1897 direktor för det
geo-fysiska institutet i Göttingen och sedan 1904
prof, vid univ. W :s mest betydande arbeten
falla inom seismologien, som han till avsevärd
del kan anses ha grundlagt och inom vilket
forskningsområde den av honom
konstruerade seismografen på sin tid bildade epok. —
Jfr Seismograf, med bild. A. Å.
Wieck [vik], F., se S c h u m a n n, Klara.
Wied [vit], till 1806 riksomedelbart tyskt
grevskap i nederrhensk-westfaliska kretsen.
Wied [vit], tysk furstesläkt, till 1806
regerande i grevskapet W. (se ovan), känd från
1200-talets början. Linjen W. - N e u w i e d
blev riksfurstlig 1784. Om drottning Elisabet
av Rumänien, född prinsessa av W., se
Elisabet, sp. 703. Hennes brorson prins
Vilhelm av W. (f. 1876) var 1914 furste av
Albanien (se d. o., sp. 398). Den sistnämndes
bror prins Viktor av W. (f. 1877) är från
1933 tysk minister i Stockholm. (B. H-d.)
Wied [vid], Gustav Johannes, dansk
författare (1858—1914). Försökte sig i olika
yrken, vart tidningsman och
uppmärksammades som humoristisk berättare på 1890-talet.
Av W :s många verk
(samlade 1915—16 i 8
bd) må nämnas
berättelserna »Menneskenes
börn» (2 bd, 1894),
»Lystige historier»
(1896), romanerna
»Slægten» (1898),
»Liv-sens ondskab» (1899),
»Knagsted» (1902),
»Pastor Sörensen &
Co.» (1913), »Fædrene
æde druer» (1908),
de s. k. satyrspelen
»Erotik» (1900; uppf.
i Sthlm s. å.), »Adel, gejstlighed, borger
og bonde» (1897), »Det svage kön» (1900),
»Dansemus» (1905) och »Ranke viljer» (1906;
uppf. i Sthlm s. å.). — W. var en
komiker, som drev med tillgjordhet och
högtidlighet, en humorist, som framställde
människorna såsom groteskt löjliga genom sitt
beroende av animaliska drifter och begär.
Under hans grova naturalism, som ständigt
gick över till karikatyr, låg tragik. R-n B.
Wiedemann [vFda-], Eilhard Ernst
Gustav, tysk fysiker (1852—1928), son till
G. H. W. Blev e. o. prof, i Heidelberg 1878,
ord. prof, i Erlangen 1886, allt i fysik. W.
skrev om gasers specifika värme, gasers
optiska och termiska förhållande vid elektriska
urladdningar, ljusets inflytande på elektriska
företeelser, luminescens, kanal- och
katodstrå-lar. Tills, m. H. Ebert utgav W.
»Physika-lisches Practicum» (1890; 6:e uppl. 1924). W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
