441 Viénot—Wiesbaden 442 primas (stiftet upphävdes 1790). Flera kyrkomöten ha hållits i V., bl. a. 1311 (jfr T e m-pelherreorden). — 5. Fransk namnform för Wien. Viénot [vienå'], John, fransk protestantisk teolog (f. 1859). Blev 1900 prof, i kyrkohistoria vid fria fakulteten för protestantisk teologi i Paris, 1907 tillika kyrkoherde vid Oratoire du Louvre och var 1903 ff. red. för Revue Chrétienne. V. skrev bl. a. »Histoire de la réforme frangaise des origines ä 1’Édit de Nantes» (1926), »Auguste Sabatier», I (1927), och »Gustave Adolphe et son ’ami frangais’ Jean de Gassiou» (1931). E. Nwn. Wiens förskjutningslag [vins-], se Strålning, sp. 687; jfr Wien, W. Wienska alliansen [vin ], se W i e n al-l i a n s e n. Wienslutakten [vin-], se W i e nk on gr e s-s e n, sp. 439. Wieprecht [vPprä^t], Wilhelm Friedrich, tysk musiker (1802—72). Verkade från 1824 som violinist i Berlin och blev 1838 dir. för de preussiska gardesmusikkårerna. W. gav talrika friluftskonserter, komponerade marscher och populär musik, verkade nitiskt för förbättrade instrument och uppfann 1835 (tills, m. Moritz) bastuban. T. N. Vieques [sp. uttal caiä'käs, eng. vjéi'kels], Crab island, öi Västindien, ö. om Porto-rico (se kartskiss vid d. o.); 135 kvkm, 10.582 inv. (1930). Sockerodling och boskapsskötsel. V. tillhör politiskt Portorico. Wieringen [vPrirjen], förr ö i yttre Zuider-zee, numera genom torrläggningsarbetena landfast med Nordholland; se vidare Z u i-d e r z e e (med kartskiss). Wierland [vi'rlant], off. V i r u, krets i ö. Estland, vid Finska viken, Narova och Pei-pus; 7,387 kvkm, 149,273 inv. (1922); huvudstad: Wesenberg (Rakvere). Vierlande [flrla'nde], landskap i n. v. Tyskland, s. ö. om Hamburg, mellan Elbe och dess biflod Bille; tillhör fristaten Hamburg. Bördigt marskland med boskapsskötsel och trädgårdsodling i stor skala. Befolkningen, av nederländskt och frisiskt ursprung, bevarar sina folkdräkter samt gamla seder och bruk. Vierordt [fFrårt], Karl von, tysk fysiolog (1818—84), 1855—84 ord. prof, i fysiologi i Tübingen. V. var den förste, som grafiskt registrerade pulsen; han utförde dessutom viktiga undersökningar över blodets ström-ningshastighet. R. T-dt.* Viersen [fPrzan], stad i preuss. Rhenprovin-sen, 15 km v. s. v. om Krefeld-Uerdingen; 33,594 inv. (1933). Järnvägsknut, betydande textilindustricentrum, främst med tillv. av plysch, sammet och bomullsfabrikat. Wiers-Jensen, Hans, norsk författare (1866 —1925), instruktör vid Bergens nationale sce-ne 1901 och vid Nationaltheatret 1906—09. W. utgav bl. a. romanen »Presten paa Kors-havn og hans hustru» (1907), den historiska tragedien »Anne Pedersdatter», lätta pjäser och berättelser från det gamla Bergen. J. L-t. Wiertz [viä'rs], Antoine Joseph, belgisk målare (1806—65). Studerade vid akad. i Antwerpen, vann romerska priset 1832 och väckte i Rom uppseende med en stor målning, »Striden om Patroklos’ lik» (fullb. 1836). W. fullbordade 1840 sin största tavla, »Titaner- Kurhaus i Wiesbaden. nas störtande». 1848 flyttade W. till Bryssel, där han målade »Kristi triumf». 1850 fick han egen ateljé, som byggdes på statens bekostnad mot villkor, att hans alster skulle stanna där. W. målade svaga porträtt för brödfödan och storslagna fantasier för äran. Till det senare slaget hör »Golgatas fyrbåk» (1859). F. ö. målade W. sensationssökande motiv, ss. »Ett avhugget huvuds syner», »Självmördaren» och »Den skendödes uppvaknande». W:s konst visar himlastormande ansatser och gränslös självkänsla. W. dog sinnessjuk. 1 hans ateljé, numera kallad Musée Wiertz, äro hans målningar m. m. samlade. — Jfr monogr. av L. Labarre (1866) och H. Claes-sens (1883). G-g N.’ Vierwaldstättersjön [flrva'ltj*täter-], ty. Vier-waldstättersee, insjö i mell. Schweiz, omgiven av de »fyra skogskantonerna» (ty. vier Wald-stätte) Luzern, Schwyz, Uri och Unterwalden, 437 m ö. h.; genomflytes av Reuss. V. har en mycket oregelbunden form och omfattar sex genom i regel smala sund förbundna sjöbäcken (Urner, Gersauer, Weggiser, Küssnach-ter, Luzerner och Alpnacher See), urholkade av istidens glaciärer. Areal 113 kvkm, största djup 214 m (i Urner See). V. är en av Schweiz’ vackraste alpsjöar, berömd genom sitt klara vatten och de omgivande alptopparna (bl. a. de kända utsiktsbergen Rigi och Pilatus). Medelpunkter för turisttrafiken äro främst Luzern, utgångspunkten för ångbåtstrafiken på V., samt Weggis, Vitznau, Gersau och Brunnen. På ö. stranden av Urner See gå S:t Gotthardsbanan och den 1863—65 byggda Axenstrasse. — Se bild 10—11 vid Schweiz. Vierzehnheiligen [firtsènhaPligen], vallfartsort i n. Bayern, 27 km n. n. ö. om Bamberg. Berömd vallfartskyrka, urspr. gr. 1447, ny-uppförd 1743—49 av J. B. Naumann. Wiesbaden [vl's ], stad i preuss. prov. Hes-sen-Nassau, mellan Rhen och Taunus; 159,732 inv. (1933), inberäknat ett stort antal förorter (bl. a. Rhenhamnen Biebrich), som införlivats under senaste åren; huvudstad i reg.-omr. W. (5,958 kvkm, 1,415,105 inv.). W. är en av Tysklands förnämsta och mest besökta bad- och kurorter. Dess äldsta delar ligga i en dalsänka på Taunus’ s. ö. sluttning, varifrån moderna kvarter uppväxt i alla riktningar. Staden är regelbundet anlagd med breda gator och alléer, stora parker och monumentala offentliga byggnader. I W:s centrum märkas slottet (uppfört 1837—40), fordom residens för hertigarna av Nassau, och rådhuset (1884—87). I ö. utbreder sig Kurpark med Staatstheater (1892—94), Kurhaus