Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Viénot—Wiesbaden
442
primas (stiftet upphävdes 1790). Flera
kyrkomöten ha hållits i V., bl. a. 1311 (jfr T e
m-pelherreorden). — 5. Fransk namnform
för Wien.
Viénot [vienå’], John, fransk
protestantisk teolog (f. 1859). Blev 1900 prof, i
kyrkohistoria vid fria fakulteten för protestantisk
teologi i Paris, 1907 tillika kyrkoherde vid
Oratoire du Louvre och var 1903 ff. red. för
Revue Chrétienne. V. skrev bl. a. »Histoire
de la réforme frangaise des origines ä 1’Édit
de Nantes» (1926), »Auguste Sabatier», I
(1927), och »Gustave Adolphe et son ’ami
frangais’ Jean de Gassiou» (1931). E. Nwn.
Wiens förskjutningslag [vins-], se
Strålning, sp. 687; jfr Wien, W.
Wienska alliansen [vin ], se W i e n
al-l i a n s e n.
Wienslutakten [vin-], se W i e nk on gr e
s-s e n, sp. 439.
Wieprecht [vPprä^t], Wilhelm
Friedrich, tysk musiker (1802—72). Verkade från
1824 som violinist i Berlin och blev 1838 dir.
för de preussiska gardesmusikkårerna. W.
gav talrika friluftskonserter, komponerade
marscher och populär musik, verkade nitiskt
för förbättrade instrument och uppfann 1835
(tills, m. Moritz) bastuban. T. N.
Vieques [sp. uttal caiä’käs, eng. vjéi’kels],
Crab island, öi Västindien, ö. om
Porto-rico (se kartskiss vid d. o.); 135 kvkm, 10.582
inv. (1930). Sockerodling och boskapsskötsel.
V. tillhör politiskt Portorico.
Wieringen [vPrirjen], förr ö i yttre
Zuider-zee, numera genom torrläggningsarbetena
landfast med Nordholland; se vidare Z u
i-d e r z e e (med kartskiss).
Wierland [vi’rlant], off. V i r u, krets i ö.
Estland, vid Finska viken, Narova och
Pei-pus; 7,387 kvkm, 149,273 inv. (1922);
huvudstad: Wesenberg (Rakvere).
Vierlande [flrla’nde], landskap i n. v.
Tyskland, s. ö. om Hamburg, mellan Elbe och dess
biflod Bille; tillhör fristaten Hamburg.
Bördigt marskland med boskapsskötsel och
trädgårdsodling i stor skala. Befolkningen, av
nederländskt och frisiskt ursprung, bevarar
sina folkdräkter samt gamla seder och bruk.
Vierordt [fFrårt], Karl von, tysk fysiolog
(1818—84), 1855—84 ord. prof, i fysiologi i
Tübingen. V. var den förste, som grafiskt
registrerade pulsen; han utförde dessutom
viktiga undersökningar över blodets
ström-ningshastighet. R. T-dt.*
Viersen [fPrzan], stad i preuss.
Rhenprovin-sen, 15 km v. s. v. om Krefeld-Uerdingen;
33,594 inv. (1933). Järnvägsknut, betydande
textilindustricentrum, främst med tillv. av
plysch, sammet och bomullsfabrikat.
Wiers-Jensen, Hans, norsk författare (1866
—1925), instruktör vid Bergens nationale
sce-ne 1901 och vid Nationaltheatret 1906—09.
W. utgav bl. a. romanen »Presten paa
Kors-havn og hans hustru» (1907), den historiska
tragedien »Anne Pedersdatter», lätta pjäser
och berättelser från det gamla Bergen. J. L-t.
Wiertz [viä’rs], Antoine Joseph,
belgisk målare (1806—65). Studerade vid akad.
i Antwerpen, vann romerska priset 1832 och
väckte i Rom uppseende med en stor målning,
»Striden om Patroklos’ lik» (fullb. 1836). W.
fullbordade 1840 sin största tavla, »Titaner-
Kurhaus i Wiesbaden.
nas störtande». 1848 flyttade W. till
Bryssel, där han målade »Kristi triumf». 1850
fick han egen ateljé, som byggdes på statens
bekostnad mot villkor, att hans alster skulle
stanna där. W. målade svaga porträtt för
brödfödan och storslagna fantasier för äran.
Till det senare slaget hör »Golgatas fyrbåk»
(1859). F. ö. målade W. sensationssökande
motiv, ss. »Ett avhugget huvuds syner»,
»Självmördaren» och »Den skendödes uppvaknande».
W:s konst visar himlastormande ansatser och
gränslös självkänsla. W. dog sinnessjuk. 1
hans ateljé, numera kallad Musée Wiertz,
äro hans målningar m. m. samlade. — Jfr
monogr. av L. Labarre (1866) och H.
Claes-sens (1883). G-g N.’
Vierwaldstättersjön [flrva’ltj*täter-], ty.
Vier-waldstättersee, insjö i mell. Schweiz, omgiven
av de »fyra skogskantonerna» (ty. vier
Wald-stätte) Luzern, Schwyz, Uri och Unterwalden,
437 m ö. h.; genomflytes av Reuss. V. har
en mycket oregelbunden form och omfattar
sex genom i regel smala sund förbundna
sjöbäcken (Urner, Gersauer, Weggiser,
Küssnach-ter, Luzerner och Alpnacher See), urholkade
av istidens glaciärer. Areal 113 kvkm, största
djup 214 m (i Urner See). V. är en av Schweiz’
vackraste alpsjöar, berömd genom sitt klara
vatten och de omgivande alptopparna (bl. a.
de kända utsiktsbergen Rigi och Pilatus).
Medelpunkter för turisttrafiken äro främst
Luzern, utgångspunkten för ångbåtstrafiken på
V., samt Weggis, Vitznau, Gersau och
Brunnen. På ö. stranden av Urner See gå S:t
Gotthardsbanan och den 1863—65 byggda
Axenstrasse. — Se bild 10—11 vid Schweiz.
Vierzehnheiligen [firtsènhaPligen],
vallfartsort i n. Bayern, 27 km n. n. ö. om Bamberg.
Berömd vallfartskyrka, urspr. gr. 1447,
ny-uppförd 1743—49 av J. B. Naumann.
Wiesbaden [vl’s ], stad i preuss. prov.
Hes-sen-Nassau, mellan Rhen och Taunus; 159,732
inv. (1933), inberäknat ett stort antal
förorter (bl. a. Rhenhamnen Biebrich), som
införlivats under senaste åren; huvudstad i
reg.-omr. W. (5,958 kvkm, 1,415,105 inv.). W. är
en av Tysklands förnämsta och mest besökta
bad- och kurorter. Dess äldsta delar ligga i
en dalsänka på Taunus’ s. ö. sluttning,
varifrån moderna kvarter uppväxt i alla
riktningar. Staden är regelbundet anlagd med
breda gator och alléer, stora parker och
monumentala offentliga byggnader. I W:s
centrum märkas slottet (uppfört 1837—40),
fordom residens för hertigarna av Nassau, och
rådhuset (1884—87). I ö. utbreder sig
Kurpark med Staatstheater (1892—94), Kurhaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
