445 Wieser—Wiesner 446 1823 och vistades 1823—28 i Stockholm som informator, forskare och skriftställare. W. kallades till docent i litteraturhistoria vid Lunds univ. 1824, utnämndes s. å. till oavlönad adjunkt i estetik, blev 1828 e. o. vice bibliotekarie och 1830 vice bibliotekarie vid univ.-bibi. Prästvigd 1833, mottog han då kallelse till Västerstads pastorat i mell. Skåne, tillträdde 1834 och blev s. å. prost. Här, i en genom brännvinsmissbruk moraliskt förfallen församling, utvecklade W. den febrila pastorala verksamhet, som blev upptakten till en över hela landet utbredd nykterhetsrörelse på absolutistisk grund (i dåtida mening). Under vidsträckta föredragsresor somrarna 1838—46 och hösten 1855 blev han den ledande kraften i kampen för husbehovs-bränningens avskaffande (se Nykterhetsrörelsen, sp. 12—13). Men W. var också en religiös folkväckare i stor stil, som mäktigt bidragit till folkfromhetens förnyelse och stärkandet av intresset för yttre och inre mission. Han strävade efter att med det kristliga omspänna och genomsyra hela kulturlivet. Romantikens sinne för det nationella och provinsiella satte hos honom spår efter sig i en rad arbeten inom arkeologi, hembygdsforskning, personhistoria och litteraturhistoria, vilka rymma fantastiska hugskott och många oriktiga detaljuppgifter, vittnande om alltför snabb arbetstakt och brister både i de litterära hjälpmedlen och det kritiska omdömet, men som det oaktat spelat betydande roll som eggelser till fortsatt forskning. Nämnas må blott »Sveriges sköna litteratur» (d. 1—3 1833—35, d. 4—5 1847—49; 3:e uppl. av d. 1, om svenska kyrkans sköna litteratur, 1866). W. utövade ett mycket omfattande medarbetarskap i »Bio-graphiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män» (23 bd, 1835—57) och »Svenskt biografiskt lexikon» (10 bd, 1857—1907). Bland hans nykterhetsskrifter märkas »Hvad skall man säga om detta nykterhetsväsen ?» (1837) och »Historik öfver svenska bränvinslagstift-ningen under 200 år» (1840). Hans »Samlade skrifter i nykterhetsfrågan» utgåvos 1900—04 (2 bd). Teol. doktorstitel fick W. 1845. Han blev 1847 kyrkoherde i Hälsingborg och 1857 domprost i Göteborg. — Litt.: Biogr. av S. Wieselgren (1900 samt kortare i serien »Svenskar», 1907), V. Rudin (1910), O. Mannström (s. å.) och J. Bergman (5:e uppl. 1912); E. Newman, »P. W. som romantiker och religiös folkväckare» (1928); inledning och anmärkningar i P. Wieselgren, »Lunds akademi på 1820-talet», utg. av E. Newman (1929). E.Nwn. Wieser [vi'zor], Friedrich von, frih., österrikisk nationalekonom (1851—1926). Blev prof, i Prag 1884 och i Wien 1903 efter Karl Menger (se d. o.), till vars lärjungar han hörde. 1917 blev han led. för livstiden av herrehuset och var s. å. handelsminister. W :s »Der na-türlicbe Wert» (1889) betraktas alltjämt som ett standardverk inom läran om gränsnytta (se d. o.), vilken han med tankedjup och vidsynthet gav en utformning, som han förnyade i »Theorie der gesellschaftlichen Wirtschaft» (1914; i »Grundriss der Sozialökonomik»). Biogr. med bibliogr. i »Neue österreichische Biographie», 6 (1929). E. F. K. S-n. Wiesner [vi'znor], Julius von, österrikisk Peter Wieselgren. botanist (1838—1916), blev 1868 e. o. prof, vid polytekniska institutet i Wien, 1870 prof, vid forstliga anstalten i Mariabrunn och var 1873 —1909 prof, vid univ. i Wien. Han företog resor i såväl tropiska (Java) som arktiska (Spetsbergen) trakter. Han var en synnerligen mångsidig och framstående forskare och gjorde särskilt inom växtfysiologien och den tekniska råvaruläran betydande och bestående insatser. Som fysiolog arbetade han inom vitt skilda områden men studerade främst ljusets inverkan på växterna och utarbetade bl. a. noggranna och mycket använda Ijusmätnings-metoder. Den botaniska råvaruläran har i honom en av sina grundare. Ilan under sökte även äldre papperssorter, bl. a. i hand-skriftsfynd från Centralasien, och lämnade viktiga bidrag till papperets historia. Bland hans skrifter märkas »Technische Mikroskopie» (1867), »Die technisch verwendeten Gummi und Harze» (1869), »Die Rohstoffe des Pflan-zenreiches» (1873; 4:e uppl., utg. av P. Krais och W. v. Brehmer, 1928), »Die Enstehung des Chlorophylls in der Pflanze» (1877), »Die heliotropischen Erscheinungen im Pflanzen-reiche» (2 dir, 1878—80), »Bewegungsvermö-gen der Pflanzen» (1881). »Die mikroskopische Untersuchung des Fapiers mit besonderer Be-rücksichtigung der ältesten orientalischen und europäischen Papiere» (1887), »Die Ele-mentarstruktur und das Wachstum der le-benden Substanz» (1902), »Photometrische Un-tersuchungen auf pflanzenphysiologischem Ge-