Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieselgren, Peter (Per) Jonasson - Wieser, Friedrich von - Wiesner, Julius von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Wieser—Wiesner
446
1823 och vistades 1823—28 i Stockholm som
informator, forskare och skriftställare. W.
kallades till docent i litteraturhistoria vid
Lunds univ. 1824, utnämndes s. å. till
oavlönad adjunkt i estetik, blev 1828 e. o. vice
bibliotekarie och 1830 vice bibliotekarie vid
univ.-bibi. Prästvigd 1833, mottog han då
kallelse till Västerstads pastorat i mell.
Skåne, tillträdde 1834 och blev s. å. prost. Här,
i en genom brännvinsmissbruk moraliskt
förfallen församling, utvecklade W. den
febrila pastorala verksamhet, som blev
upptakten till en över hela landet utbredd
nykterhetsrörelse på absolutistisk grund (i dåtida
mening). Under vidsträckta föredragsresor
somrarna 1838—46 och hösten 1855 blev han
den ledande kraften i kampen för
husbehovs-bränningens avskaffande (se
Nykterhetsrörelsen, sp. 12—13). Men W. var också
en religiös folkväckare i stor stil, som
mäktigt bidragit till folkfromhetens förnyelse och
stärkandet av intresset för yttre och inre
mission. Han strävade efter att med det
kristliga omspänna och genomsyra hela
kulturlivet. Romantikens sinne för det
nationella och provinsiella satte hos honom spår
efter sig i en rad arbeten inom arkeologi,
hembygdsforskning, personhistoria och
litteraturhistoria, vilka rymma fantastiska
hugskott och många oriktiga detaljuppgifter,
vittnande om alltför snabb arbetstakt och
brister både i de litterära hjälpmedlen och
det kritiska omdömet, men som det oaktat
spelat betydande roll som eggelser till
fortsatt forskning. Nämnas må blott »Sveriges
sköna litteratur» (d. 1—3 1833—35, d. 4—5
1847—49; 3:e uppl. av d. 1, om svenska
kyrkans sköna litteratur, 1866). W. utövade ett
mycket omfattande medarbetarskap i
»Bio-graphiskt lexicon öfver namnkunnige svenska
män» (23 bd, 1835—57) och »Svenskt
biografiskt lexikon» (10 bd, 1857—1907). Bland
hans nykterhetsskrifter märkas »Hvad skall
man säga om detta nykterhetsväsen ?» (1837)
och »Historik öfver svenska
bränvinslagstift-ningen under 200 år» (1840). Hans »Samlade
skrifter i nykterhetsfrågan» utgåvos 1900—04
(2 bd). Teol. doktorstitel fick W. 1845. Han
blev 1847 kyrkoherde i Hälsingborg och 1857
domprost i Göteborg. — Litt.: Biogr. av S.
Wieselgren (1900 samt kortare i serien
»Svenskar», 1907), V. Rudin (1910), O. Mannström
(s. å.) och J. Bergman (5:e uppl. 1912); E.
Newman, »P. W. som romantiker och religiös
folkväckare» (1928); inledning och
anmärkningar i P. Wieselgren, »Lunds akademi på
1820-talet», utg. av E. Newman (1929). E.Nwn.
Wieser [vi’zor], Friedrich von, frih.,
österrikisk nationalekonom (1851—1926). Blev
prof, i Prag 1884 och i Wien 1903 efter Karl
Menger (se d. o.), till vars lärjungar han hörde.
1917 blev han led. för livstiden av herrehuset
och var s. å. handelsminister. W :s »Der
na-türlicbe Wert» (1889) betraktas alltjämt som
ett standardverk inom läran om gränsnytta
(se d. o.), vilken han med tankedjup och
vidsynthet gav en utformning, som han förnyade
i »Theorie der gesellschaftlichen Wirtschaft»
(1914; i »Grundriss der Sozialökonomik»).
Biogr. med bibliogr. i »Neue österreichische
Biographie», 6 (1929). E. F. K. S-n.
Wiesner [vi’znor], Julius von, österrikisk
Peter Wieselgren.
botanist (1838—1916), blev 1868 e. o. prof, vid
polytekniska institutet i Wien, 1870 prof, vid
forstliga anstalten i Mariabrunn och var 1873
—1909 prof, vid univ. i Wien. Han företog
resor i såväl tropiska (Java) som arktiska
(Spetsbergen) trakter. Han var en
synnerligen mångsidig och framstående forskare och
gjorde särskilt inom växtfysiologien och den
tekniska råvaruläran
betydande och
bestående insatser. Som
fysiolog arbetade han
inom vitt skilda
områden men studerade
främst ljusets
inverkan på växterna och
utarbetade bl. a.
noggranna och mycket
använda Ijusmätnings-metoder. Den
botaniska råvaruläran har i
honom en av sina
grundare. Ilan
under
sökte även äldre papperssorter, bl. a. i
hand-skriftsfynd från Centralasien, och lämnade
viktiga bidrag till papperets historia. Bland
hans skrifter märkas »Technische Mikroskopie»
(1867), »Die technisch verwendeten Gummi
und Harze» (1869), »Die Rohstoffe des
Pflan-zenreiches» (1873; 4:e uppl., utg. av P. Krais
och W. v. Brehmer, 1928), »Die Enstehung
des Chlorophylls in der Pflanze» (1877), »Die
heliotropischen Erscheinungen im
Pflanzen-reiche» (2 dir, 1878—80),
»Bewegungsvermö-gen der Pflanzen» (1881). »Die mikroskopische
Untersuchung des Fapiers mit besonderer
Be-rücksichtigung der ältesten orientalischen
und europäischen Papiere» (1887), »Die
Ele-mentarstruktur und das Wachstum der
le-benden Substanz» (1902), »Photometrische
Un-tersuchungen auf pflanzenphysiologischem Ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
