Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Viète—Wifstrand
448
biete» (5 dir, 1893—1905), »Der Lichtgenuss
der Pflanzen» (1907). Han skrev utmärkta
läroböcker, »Elemente der wissenschaftlichen
Botanik» (3 bd, 1881—89; flera uppl.). K. A.
Viète [viä’t], F r an gois, fransk
matematiker (1540—1603), advokat i Paris samt led.
av parlamentet. V. räknas bland grundarna
av ekvationsteorien, bl. a. genom att han
systematiskt använde bokstavssymboler. Han
angav metoder för ekvationers transformation
och lyckades i vissa fall uttrycka en ekvations
koefficienter som symmetriska funktioner av
dess rötter. 3:e och 4:e gradsekvationen löste
han genom införandet av enkla substitutioner
och sysslade även med approximativa
lösningar av numeriska ekvationer. Genom vissa
algebraiska tillämpningar på geometrien kom
han att bli en föregångare till den analytiska
geometrien. Man har honom att tacka även
för vissa trigonometriska formler samt ett
sätt att bestämma % genom ett oändligt
antal kvadratutdragningar. T. B.
Wieth-Knudsen [vi’t-kno’søn], K n u d A
s-biörn, dansk nationalekonom (f. 1878), blev
polit. dr 1908 på en bemärkt avh. om
»For-merelse og fremskridt». W. var 1909—13
anställd i Internationella lantbruksinstitutet i
Rom. 1911 och 1930 sökte han förgäves en
professur i Köpenhamn och utgav 1930 »Mit
videnskabelige livs drama». Sedan 1921 är
W. prof, i socialekonomi, finansvetenskap och
rättslära vid Norges tekniske höiskole i
Trondheim och sedan 1924 dansk konsul. Till sv.
översattes »Feminismen» (1924), ett våldsamt
angrepp på den moderna kvinnorörelsen. W.
har författat talrika skrifter i sociologi och
även verkat som kompositör. E. F. K. S-n.
Vietor [fPetår], Wilhelm, tysk fonetiker
(1850—1918), prof, i engelsk filologi vid univ.
i Marburg. Framlade ett reformprogram för
språkundervisningen i »Der Sprachunterricht
muss umkehren!» (1882; 3:e uppl. 1905). Bland
V :s övriga arbeten må nämnas »Elemente der
Phonetik» (1884; 7 :e uppl. 1923), »Die
Aus-sprache des Schriftdeutschen» (1885; 11 :e uppl.
1925), »Deutsches Aussprachewörterbuch»
(1908—11; 5:e uppl. 1925) och »Shakespeare’s
pronunciation» (1906). Han redigerade 1880
—85 Zeitschrift für Ortographie och 1888-—
93 Phonetische Studien, sedan 1894 fortsatta
under titeln Die Neueren Sprachen. Ad. N-n.*
Vieussens [viösä’], Raymond de, fransk
anatom (1641—1716), läkare i Montpellier. V.
ägnade sig åt anatomiska studier över
nervsystemet; den av vit substans bestående
huvudmassan av hjärnhemisfärerna bär ännu
efter honom namnet centrum semiovale
Vieus-senii. Han publicerade viktiga anatomiska
och patologisk-anatomiska undersökningar
över hjärtat och blodkärlen. R. T-dt.*
Vieux-Colombier [viö-kålåbie’], T h é ä t r e
du, se Fransk teater, sp. 1063.
Vieux-laque [viö-la’k], fr., »gammal
lackering», i konsthandeln namn på äldre
kinesiska och japanska lackerade arbeten.
Vieux saxe [viö sa’ks], fr., »gammalt
sachsiskt», i konsthandeln brukad benämning på
Meissenporslin från 1700-talet.
Vieux sèvres [viö sä’vr], fr., »gammalt
sèvresporslin», kallas porslin (se d. o., sp. 1265)
från fabriken i Sèvres på 1700-talet.
Vieuxtemps [viötä’], Henri, belgisk vio-
linist (1820—81), elev av Bériot. V.
utvecklade vidare den belgiska violinskolans
spelsätt med nobelt,
elegant spel, pärlande
passageverk och
bländande teknik. Han
komponerade själv i
denna stil violinverk
(sex konserter,
variationer, fantasier,
etyder m. m.). Som
virtuos framträdde V.
1833 men vann sin
stora berömmelse först
1840 i Paris, bereste
sedan Europa och blev
1871 violinprof. vid
konservatoriet i Bryssel. — Biogr. av M.
Kufferath (1882) och J. T. Radoux (1893). T. N.
Vifgage [vifgä’^1, fr., jur., se Mortgage.
Vifolka, härad i s. delen av Östergötlands
län; 294,18 kvkm, 7,040 inv. (1933). Socknar:
V. Harg, ö.
Toll-stad, Sya, Veta,
Viby, Herrberga,
Normlösa och
Västerlösa. Från V.
avskildes 1920
Mjölby till stad.
Sträcker sig från
öst-götaslätten i n.
upp i s.
Östergötlands skogiga
bergland, som i
häradets s. del når 197
m ö. h. In. v.
genomflyter Svartån
med flera
utbyggda fall häradet och
bildar därefter dess
nordgräns. 11,892
har åker, 13,485
har skogsmark.
Förutom jordbruk
och söderut
skogsbruk bl. a.
metall-och träindustri.
Kommunikationer:
se kartan vid
Östergötland. Till-
hör Mjölby fögderi och domsaga.
Vifolka och Valkebo kontrakt, i Linköpings
stift, omfattar fr. o. m. 1 maj 1934 8 pastorat:
V. Harg; ö. Tollstad och Sya; Veta och Viby;
Mjölby; Nykil; Gammalkil; Vikingstad,
Rap-pestad och Sjögestad; Ulrika.
Viforsen, se Viiforsen.
Wifstavarfs a.-b., se Vivstavarv.
Wifstrand [vl’v], Siri Naima Matilda,
operettsångerska (f. 1890 4/0). W. var 1906—08
och 1913—18 anställd vid Oscarsteatern och
1908—13 vid A. Ranfts operetturné. Hon har
gästspelat bl. a. i Köpenhamn och från 1924
gjort ett par mindre lyckade försök på
talscenen. W:s blaserade yttre döljer ett
lidelsefullt temperament och ett vaket intellekt.
Hon behandlar sin mörka stämma med smak;
framställningen är plastisk, raffinerad och
elegant. Bland W:s roller märkas prins Orloffsky
i »Läderlappen», Boccaccio, Lille hertigen,
Lilla helgonet, Dollarprinsessan och
Czardas-furstinnan. G. K-g.
VIFOLKA HD
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
