447 Viète—Wifstrand 448 biete» (5 dir, 1893—1905), »Der Lichtgenuss der Pflanzen» (1907). Han skrev utmärkta läroböcker, »Elemente der wissenschaftlichen Botanik» (3 bd, 1881—89; flera uppl.). K. A. Viète [viä't], F r an gois, fransk matematiker (1540—1603), advokat i Paris samt led. av parlamentet. V. räknas bland grundarna av ekvationsteorien, bl. a. genom att han systematiskt använde bokstavssymboler. Han angav metoder för ekvationers transformation och lyckades i vissa fall uttrycka en ekvations koefficienter som symmetriska funktioner av dess rötter. 3:e och 4:e gradsekvationen löste han genom införandet av enkla substitutioner och sysslade även med approximativa lösningar av numeriska ekvationer. Genom vissa algebraiska tillämpningar på geometrien kom han att bli en föregångare till den analytiska geometrien. Man har honom att tacka även för vissa trigonometriska formler samt ett sätt att bestämma % genom ett oändligt antal kvadratutdragningar. T. B. Wieth-Knudsen [vi't-kno'søn], K n u d A s-biörn, dansk nationalekonom (f. 1878), blev polit. dr 1908 på en bemärkt avh. om »For-merelse og fremskridt». W. var 1909—13 anställd i Internationella lantbruksinstitutet i Rom. 1911 och 1930 sökte han förgäves en professur i Köpenhamn och utgav 1930 »Mit videnskabelige livs drama». Sedan 1921 är W. prof, i socialekonomi, finansvetenskap och rättslära vid Norges tekniske höiskole i Trondheim och sedan 1924 dansk konsul. Till sv. översattes »Feminismen» (1924), ett våldsamt angrepp på den moderna kvinnorörelsen. W. har författat talrika skrifter i sociologi och även verkat som kompositör. E. F. K. S-n. Vietor [fPetår], Wilhelm, tysk fonetiker (1850—1918), prof, i engelsk filologi vid univ. i Marburg. Framlade ett reformprogram för språkundervisningen i »Der Sprachunterricht muss umkehren!» (1882; 3:e uppl. 1905). Bland V :s övriga arbeten må nämnas »Elemente der Phonetik» (1884; 7 :e uppl. 1923), »Die Aus-sprache des Schriftdeutschen» (1885; 11 :e uppl. 1925), »Deutsches Aussprachewörterbuch» (1908—11; 5:e uppl. 1925) och »Shakespeare’s pronunciation» (1906). Han redigerade 1880 —85 Zeitschrift für Ortographie och 1888-— 93 Phonetische Studien, sedan 1894 fortsatta under titeln Die Neueren Sprachen. Ad. N-n.* Vieussens [viösä'], Raymond de, fransk anatom (1641—1716), läkare i Montpellier. V. ägnade sig åt anatomiska studier över nervsystemet; den av vit substans bestående huvudmassan av hjärnhemisfärerna bär ännu efter honom namnet centrum semiovale Vieus-senii. Han publicerade viktiga anatomiska och patologisk-anatomiska undersökningar över hjärtat och blodkärlen. R. T-dt.* Vieux-Colombier [viö-kålåbie'], T h é ä t r e du, se Fransk teater, sp. 1063. Vieux-laque [viö-la'k], fr., »gammal lackering», i konsthandeln namn på äldre kinesiska och japanska lackerade arbeten. Vieux saxe [viö sa'ks], fr., »gammalt sachsiskt», i konsthandeln brukad benämning på Meissenporslin från 1700-talet. Vieux sèvres [viö sä'vr], fr., »gammalt sèvresporslin», kallas porslin (se d. o., sp. 1265) från fabriken i Sèvres på 1700-talet. Vieuxtemps [viötä'], Henri, belgisk vio- linist (1820—81), elev av Bériot. V. utvecklade vidare den belgiska violinskolans spelsätt med nobelt, elegant spel, pärlande passageverk och bländande teknik. Han komponerade själv i denna stil violinverk (sex konserter, variationer, fantasier, etyder m. m.). Som virtuos framträdde V. 1833 men vann sin stora berömmelse först 1840 i Paris, bereste sedan Europa och blev 1871 violinprof. vid konservatoriet i Bryssel. — Biogr. av M. Kufferath (1882) och J. T. Radoux (1893). T. N. Vifgage [vifgä'^1, fr., jur., se Mortgage. Vifolka, härad i s. delen av Östergötlands län; 294,18 kvkm, 7,040 inv. (1933). Socknar: V. Harg, ö. Toll-stad, Sya, Veta, Viby, Herrberga, Normlösa och Västerlösa. Från V. avskildes 1920 Mjölby till stad. Sträcker sig från öst-götaslätten i n. upp i s. Östergötlands skogiga bergland, som i häradets s. del når 197 m ö. h. In. v. genomflyter Svartån med flera utbyggda fall häradet och bildar därefter dess nordgräns. 11,892 har åker, 13,485 har skogsmark. Förutom jordbruk och söderut skogsbruk bl. a. metall-och träindustri. Kommunikationer: se kartan vid Östergötland. Till- hör Mjölby fögderi och domsaga. Vifolka och Valkebo kontrakt, i Linköpings stift, omfattar fr. o. m. 1 maj 1934 8 pastorat: V. Harg; ö. Tollstad och Sya; Veta och Viby; Mjölby; Nykil; Gammalkil; Vikingstad, Rap-pestad och Sjögestad; Ulrika. Viforsen, se Viiforsen. Wifstavarfs a.-b., se Vivstavarv. Wifstrand [vl'v], Siri Naima Matilda, operettsångerska (f. 1890 4/0). W. var 1906—08 och 1913—18 anställd vid Oscarsteatern och 1908—13 vid A. Ranfts operetturné. Hon har gästspelat bl. a. i Köpenhamn och från 1924 gjort ett par mindre lyckade försök på talscenen. W:s blaserade yttre döljer ett lidelsefullt temperament och ett vaket intellekt. Hon behandlar sin mörka stämma med smak; framställningen är plastisk, raffinerad och elegant. Bland W:s roller märkas prins Orloffsky i »Läderlappen», Boccaccio, Lille hertigen, Lilla helgonet, Dollarprinsessan och Czardas-furstinnan. G. K-g. VIFOLKA HD Skala 1:500000