449 Vig—Vigeland, A. G. 450 Vig, O 1 e, norsk författare (1824—57). Blev 1851 red. för Folkevennen och utövade där en inflytelserik verksamhet. V. utgav »Liv i Norge» (1851), diktsamlingen »Norske bondeblomster» (s. å.) och »Norges historie indtil Harald Haarfager» (1857). — Biogr. av L. Eskeland (1915). J. L-t. Wigan [coi'gen], stad och county borough i Lancashire, n. v. England, mellan Liverpool och Manchester; 85,357 inv. (1931). Viktig järnvägsknut; betydande textilindustri, dessutom stenkolsgruvor, valsverk, kemisk industri, tillv. av järnvägsvagnar m. m. Wigand [vfgant], Albert, tysk botanist (1821—86), prof, i Marburg 1850. Han utgav bl. a. »Grundlegung der Pflanzenteratologie» (1850). Djupt religiös, var W. motståndare till darwinismen (se D e s c e n d e n s 1 ä r a, sp. 766), och sina åsikter framlade han i det stora verket »Der Darwinismus und die Na-turforschung Newtons und Cuviers» (3 bd, 1873—77). C.Lmn.’ Vigantol [-tä'l], kem., se Kolesterin. Vigarv, term i den fornsvenska llälsinge-lagen, utmärkande den skyldighet att hämnas ett dråp och rätt att uppbära dråpsböterna, vilken i viss ordning tillkom den dräptes manliga släktingar. Ad. N-n.* Vigée-Lebrun [vi$e'-lebrö'], Elisabeth Louise, f. V i g é e, fransk målarinna (1755 —1842), dotter till porträttmålaren Louis Vigée (d. 1767). Gifte sig 1776 med konsthandlaren Le Brun. 1779 fick hon porträttera Marie Antoinette och målade sedan ett 20-tal porträtt av henne, det sista en stor grupp, där drottningen omges av sina tre barn (1788; i Versailles). Hon målade även allegorier i tidens smak, bl. a. »Freden, som återför överflödet» (1780; Louvre). Hennes målningssätt var lätt, förfinat och elegant. På två olika självporträtt (i Louvre) med bild av dottern visar hon sig som öm och lycklig moder. Vid revolutionens utbrott 1789 begav hon sig till Italien, där hon i Rom bl. a. målade ett nytt självporträtt, där hon framställer sig vid staffliet (Uffizigalleriet i Florens), och i Neapel grevinnan Potocka, lady Ilamil-ton som backant m. m. Sedan levde hon bl. a. i Wien, Petersburg och i England, överallt mottogs hon vid hoven, målade kejserliga och kungliga högheter. Enl. egen uppgift hade hon målat mer än 650 porträtt samt 200 andra figurtavlor och även landskap. 1835—37 utgav hon sina levnadsminnen (»Souvenirs»; sv. övers. 1906). Nationalmuseum i Stockholm äger två damporträtt av henne. — Jfr mo-nogr. av P. de Nolhac (1912) och W. H. Helm (1915; på eng.). G-gN.* Vigeland [vfgelan], Adolf Gustav, norsk skulptör (f. 1869 bror till E. V. Var en tid på sjön, kom till Oslo 1887, där han undervisades i skulptur av B. Bergslien och M. Skeibrok, fortsatte studierna i Köpenhamn (V. Bissen) samt i Frankrike, Italien och England. V:s första märkligare arbete är gruppen »Förbannad» (1891—92; utförd under Köpenhamnstiden). 1893 tillkom bronsreliefen »Gud skapar djuren», och året efter en relief, »Helvetet», som omarbetades 1897 (dessa tre verk i Nasjonalgalleriet i Oslo), det sistnämnda arbetet en egenartad, figurrik komposition. I friskulptur behandlade V. förhållandet mannen-kvinnan, ett ämne, som sedan ofta sysselsatt honom: »Eros och Psyke», »Omfamning», »Mannen med kvinnan på sina knän» m. fl. Omkring sekelskiftet utförde han flera porträttbyster i brons eller marmor, bl. a. av E. Vigeland (1896), H. Ibsen (1901), Björn-stjerne Björnson (s. å.), S. Bugge (1902; Nationalmuseum i Stockholm), Oskar II, K. Hamsun, A. Garborg (alla tre 1903) och G. Heiberg (1905). I porträttsviten kan man följa V:s stilutveckling från realism och impressionism till florentinsk renässansskulptur (Donatello). »Kvinnotorso» (1912; Nasjonalgalleriet) har en tydligt antikpåverkad form. I dekorativa o. a. arbeten för Trondheims domkyrka (1897 ff.), konsolfigurer, vattenkastare etc. samt större bilder, ss. Olav, Moses, Maria och Kristus på korset, finns ett gotiskt drag. Monumentet över matematikern N. H. Abel (avtäckt 1908 i Oslo; skiss i brons, signerad 1902, i Nationalmuseum i Stockholm; se Norsk konst, bild 39) är en sällsynt fri och storslagen skapelse. Andra statyer av V. äro de över II. Wergeland (1908; Kristiansand), R. Nordraak och Camilla Collett (båda 1911; Oslo), B. Björnson (1916; Bergen) och Egill Skallagrfmsson (1923). V:s i olika avseenden mest betydande verk är den i arbete varande kolossala fontänanläggningen på Törtberget vid Oslo. Första förslaget till en fontän, en skål, buren av E. L. Vigée-Lebrun med sin dotter. Självporträtt. XX. 15