- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
449-450

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449

Vig—Vigeland, A. G.

450

Vig, O 1 e, norsk författare (1824—57). Blev
1851 red. för Folkevennen och utövade där
en inflytelserik verksamhet. V. utgav »Liv i
Norge» (1851), diktsamlingen »Norske
bondeblomster» (s. å.) och »Norges historie indtil
Harald Haarfager» (1857). — Biogr. av L.
Eskeland (1915). J. L-t.

Wigan [coi’gen], stad och county borough i
Lancashire, n. v. England, mellan Liverpool
och Manchester; 85,357 inv. (1931). Viktig
järnvägsknut; betydande textilindustri,
dessutom stenkolsgruvor, valsverk, kemisk
industri, tillv. av järnvägsvagnar m. m.

Wigand [vfgant], Albert, tysk botanist
(1821—86), prof, i Marburg 1850. Han utgav
bl. a. »Grundlegung der Pflanzenteratologie»
(1850). Djupt religiös, var W. motståndare
till darwinismen (se D e s c e n d e n s 1 ä r a,
sp. 766), och sina åsikter framlade han i det
stora verket »Der Darwinismus und die
Na-turforschung Newtons und Cuviers» (3 bd,
1873—77). C.Lmn.’

Vigantol [-tä’l], kem., se Kolesterin.

Vigarv, term i den fornsvenska
llälsinge-lagen, utmärkande den skyldighet att
hämnas ett dråp och rätt att uppbära
dråpsböterna, vilken i viss ordning tillkom den
dräptes manliga släktingar. Ad. N-n.*

Vigée-Lebrun [vi$e’-lebrö’], Elisabeth
Louise, f. V i g é e, fransk målarinna (1755
—1842), dotter till porträttmålaren Louis
Vigée (d. 1767). Gifte sig 1776 med
konsthandlaren Le Brun. 1779 fick hon
porträttera Marie Antoinette och målade sedan ett
20-tal porträtt av henne, det sista en stor
grupp, där drottningen omges av sina tre
barn (1788; i Versailles). Hon målade även
allegorier i tidens smak, bl. a. »Freden, som
återför överflödet» (1780; Louvre). Hennes
målningssätt var lätt, förfinat och elegant.
På två olika självporträtt (i Louvre) med bild
av dottern visar hon sig som öm och lycklig
moder. Vid revolutionens utbrott 1789 begav
hon sig till Italien, där hon i Rom bl. a.
målade ett nytt självporträtt, där hon
framställer sig vid staffliet (Uffizigalleriet i Florens),
och i Neapel grevinnan Potocka, lady
Ilamil-ton som backant m. m. Sedan levde hon bl. a.
i Wien, Petersburg och i England, överallt
mottogs hon vid hoven, målade kejserliga och
kungliga högheter. Enl. egen uppgift hade
hon målat mer än 650 porträtt samt 200
andra figurtavlor och även landskap. 1835—37
utgav hon sina levnadsminnen (»Souvenirs»;
sv. övers. 1906). Nationalmuseum i Stockholm
äger två damporträtt av henne. — Jfr
mo-nogr. av P. de Nolhac (1912) och W. H. Helm
(1915; på eng.). G-gN.*

Vigeland [vfgelan], Adolf Gustav, norsk
skulptör (f. 1869 bror till E. V. Var en
tid på sjön, kom till Oslo 1887, där han
undervisades i skulptur av B. Bergslien och M.
Skeibrok, fortsatte studierna i Köpenhamn
(V. Bissen) samt i Frankrike, Italien och
England. V:s första märkligare arbete är
gruppen »Förbannad» (1891—92; utförd
under Köpenhamnstiden). 1893 tillkom
bronsreliefen »Gud skapar djuren», och året efter
en relief, »Helvetet», som omarbetades 1897
(dessa tre verk i Nasjonalgalleriet i Oslo), det
sistnämnda arbetet en egenartad, figurrik

komposition. I friskulptur behandlade V.
förhållandet mannen-kvinnan, ett ämne, som
sedan ofta sysselsatt honom: »Eros och Psyke»,
»Omfamning»,
»Mannen med kvinnan på
sina knän» m. fl.
Omkring sekelskiftet
utförde han flera
porträttbyster i brons
eller marmor, bl. a. av
E. Vigeland (1896), H.
Ibsen (1901),
Björn-stjerne Björnson (s. å.),
S. Bugge (1902;
Nationalmuseum i
Stockholm), Oskar II, K.
Hamsun, A. Garborg
(alla tre 1903) och G.

Heiberg (1905). I porträttsviten kan man
följa V:s stilutveckling från realism och
impressionism till florentinsk renässansskulptur
(Donatello). »Kvinnotorso» (1912;
Nasjonalgalleriet) har en tydligt antikpåverkad form.
I dekorativa o. a. arbeten för Trondheims
domkyrka (1897 ff.), konsolfigurer,
vattenkastare etc. samt större bilder, ss. Olav, Moses,
Maria och Kristus på korset, finns ett gotiskt
drag. Monumentet över matematikern N. H.
Abel (avtäckt 1908 i Oslo; skiss i brons,
signerad 1902, i Nationalmuseum i Stockholm;
se Norsk konst, bild 39) är en sällsynt
fri och storslagen skapelse. Andra statyer av
V. äro de över II. Wergeland (1908;
Kristiansand), R. Nordraak och Camilla Collett (båda
1911; Oslo), B. Björnson (1916; Bergen) och
Egill Skallagrfmsson (1923).

V:s i olika avseenden mest betydande verk
är den i arbete varande kolossala
fontänanläggningen på Törtberget vid Oslo. Första
förslaget till en fontän, en skål, buren av

E. L. Vigée-Lebrun med sin dotter. Självporträtt.

XX. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 15 11:01:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free