451 Vigeland, E.—Wigforss, E. J. 452 Trädgrupp och relief från A. G. Vigelands fontän. nakna manliga figurer, utställde V. 1899. Sedan har V. ilera gänger ändrat och förstorat det ursprungliga projektet, och enl. senaste kända pian (1930) skall anläggningen på Tört-berget (tidigare ha andra platser vaiit bestämda) bli 500X750 m. I den av kommunen iör V. uppförda ateljé- och museibyggnaaen på Frogner äro de färdiga skulpturerna och gipsmodeller uppställda. Runt en reliefsmyc-kad stenpelare, 17 m hög (»Monoliten», som är upprest; jfr kartan till Oslo, Bl. 57), skola 36 grupper av granit placeras. Själva fontänen skall ligga i en labyrint, omgiven av i brons gjutna träd med figurer m. m. Terrasser och trappor skola tillhöra den fantastiska brons- och stenparken, till vilken en bro med 60 bronsfigurer skall leda över Frog-nerdammarna. Fontänanläggningens figurer äro tillkomna under omkr. 30 år och visa således V :s skiftande stil men även hans rika fantasi och enastående skulpturbegåvning. E. L-k. Vigeland [vTgolan], Emanuel, norsk målare (f. 1875 ®/i2)> bror till A. G. V. Efter studier vid konst- och hantverksskolan i Oslo, i Köpenhamn (1898) och i Paris (1899—1901) har V. rest i Italien, Spanien och Palestina. Förutom stafflitavlor, ss. »Adam och Eva» (1897), »Ett människopar» (1898) och porträttet av stiftsprosten G. Jensen, har V. utfört freskomålningar i Vålerengens kyrka i Oslo (1904; ett 80-tal stora figurer), fresker i Köpenhamns rådhus och i krematoriet i Oslo. Sin största konstnärliga insats har dock V. gjort inom glasmåleriet. V :s glasmålningar i Oskarskyrkan i Stockholm (se Glasmålning, bild sp. 746) höra till det märkligaste i sin art i nyare tid. E. L-k. Vigelen, norskt gränsfjäll mot Sverige (Härjedalen;, mellan Röros och Fjällnäs; 1,582 m. Vigelsbo järnmalmsfält är beläget i Valö socken, Stockholms län. Av fältets gruvor är en bruten till omkr. 350 m djup. Malmen håller omkr. 60 % järn och O,oos % fosfor. Brytningen nedlades 1922. Viger spa, d. v. s. »Viger den vise», enl. förordet till den 1296 stadfästa Upplandslagen en forntida »lagförfattare» i Uppland. »Vigers flockar» är här en beteckning för den gamla lagen, i motsats såväl till Upplandslagens nya bestämmelser som till »kristen rätt och kyrkolag». F. ö. är intet bekant om V. genom andra källor. V. har trol. samlat och ordnat de gällande rättsreglerna, och lagen blev därför knuten till hans namn. E. W-én. Wigert, Carl Severin, matematiker (f. 1871 15/io)> lärjunge till Mittag-Leffler i Stockholm och Hilbert i Göttingen, fil. hedersdr i Uppsala 1927, docent vid Stockholms högskola 1928. Hans avh., bland vilka flera publicerats i Acta Mathematica, innehålla åtskilliga intressanta och livligt uppmärksammade resultat, företrä desvis inom funktionsteorien och den analytiska talteorien. T. B. Wigert, Viktor Hjalmar Hugo, läkare, universitetslärare (f. 1880 30/10). Blev med. dr och docent i psykiatri vid Karol. inst. 1918, överläkare vid Lunds hospital och prof, i psykiatri i Lund 1923 samt prof, i psykiatri vid Karol. inst. och överläkare vid Stockholms hospital (nu Psykiatriska sjukhuset) 1929. W. var föreståndare förHjälp-byrån för psykiskt sjuka i Stockholm 1917 —23 och jämte J. Billström stiftare av den förening, som ledde denna verksamhet. Tills, m. dr Ernst Gö ranson stiftade han Föreningen för psykisk hälsovård 1931 samt har framgångsrikt utvecklat denna. W. har författat flera vetenskapliga arbeten i psykiatri, en monogr. om Erik XIV (1920) och många populära uppsatser rörande sinnessjukvård, de sinnessjukas rätt och skydd samt förebyggande psykisk hälsovård. Han har deltagit i det internationella arbetet för psykisk hygien. J. B-m. Wigert-Lundström, II a k o n, tidningsman (f. 1875 13/b), fil. lic. Var 1909—11 huvudred, för Nya Wermlands-Tidningen, utgav 1912— 13 skämttidningen Puck, var 1913—32 huvudred. för Göteborgs Morgon post och har sedan i Göteborg utgivit veckotidningen A. B. C. Vigesimälsystem, se Räkneord. Wigforss, Ernst Johannes, skolman, socialdemokratisk politiker (f. 1881 24/i), kusin till J. A. W. Blev 1913 fil. dr och docent i nordiska språk i Lund, var adjunkt vid Lunds högre allm. läroverk 1911—14 och är sedan 1918 lektor vid Göteborgs högre latinläroverk. W. var led. av Första kammaren 1919 (urtiman)—28 och är sedan 1929 led. av Andra kammaren. Han har tillhört banko-, bevill-nings- och statsutskotten samt utrikesnämn-