Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Wigforss, J. A.—Wight
454
den. Han har även varit medl. bl. a. av 1919
års försvarsrevision, kommittén ang. den
industriella demokratiens problem, 1927 års
arbetslöshetsutredning och 1928 års
tullkommitté. — W. blev
konsultativt statsråd i
Brantings ministär
1924, var
finansminister 8 maj 1925—7 juni
1926 och övertog
finansministerposten i
ministären Hansson
24 sept. 1932.
Socialdemokratiska partiets
styrelse har han
tillhört sedan 1920 och
är från 1928 led. av
styrelsens verkst.
utskott. Sedan 1920 är
han därjämte led. av socialdemokratiska
gruppens förtroenderåd. W. har bl. a. utgivit
»Materialistisk historieuppfattning» ( 1908),
»Södra Hallands folkmål» (I 1913, II 1918),
»Två radikaler, G. K. Chesterton och II. G.
Wells» (1914), »Världskriget och världsfreden»
(2 bd, 1915), »De korta rotstavelserna i
Skå-nemålen» (1918), »Industrins
demokratisering» (1922), »Hur en svensk riksbudget
kommer till» (1927) och »Den ekonomiska krisen»
(1931). S. H.
Wigforss, John Adolf, tidningsman,
författare (1872—1909), kusin till E. J. W.
Studerade i Lund, blev sedan tidningsman och
slutligen red. för Nya Wermlands-Tidningen.
W. skrev bl. a. farsen »Sten Stensson Sten»
(1902), som blivit oerhört populär, och »Då
vi lågo i Uppsala och Lund» (1906; tills, m.
K. Barr).
Vigfüsson [ve’Vosån], G u ö b r a n d u r,
isländsk filolog (1827—89). V. publicerade 1856
en stor avh. om tideräkningen i de
fornisländ-ska sagorna (i »Safn til sögu Islands», I),
vilken fortfarande är av
vikt. Efter en mycket
betydande verksamhet
i Köpenhamn som
utgivare av isländska
sagor (»Biskupa
sö-gur», I och en del av II,
1856—62,
»Flateyjar-bök», I—III, tills, m.
C. R. Unger, 1860—
68, m. m.) flyttade V.
1864 till England för
att fullborda R.
Cleas-bys isländsk-engelska
ordbok, avslutad 1874.
Han fortsatte i England sitt utgivande av
isländska litteraturalster. Med grundlig
kännedom om den gamla litteraturen och
utomordentligt minne förenade V. i sina bästa år
en sällsynt färdighet att läsa gamla
handskrifter. I de mycket utförliga inledningarna
till de olika editionerna visar han en ovanlig
idérikedom, men många av hans hypoteser äro
alltför djärva och textbehandlingen i hans
senare arbeten mycket godtycklig. Genom att
skriva på engelska spred V. i hög grad
kännedom om den fornisländska
litteraturen. J. H-n.
Vigg, zool., se Viggsläktet.
Viggbyholm, villasamhälle i Täby socken,
Vigg, Fuligula fuligula.
Stockholms län, vid Stora Värtan. V.är
avsöndrat från V:s egendom, vilken omtalas omkr.
1300 och från 1600-talet (med ett kortare
avbrott) till 1817 ägdes av släkten Lagerfelt. Den
började styckas 1912. — Till V. är sedan 1928
förlagd en internatskola för gossar och flickor.
Den ledes av Per Sundberg enl. den moderna
pedagogiska reformrörelsens (»den nya
skolans») principer och omfattar en grundskola
med 4 klasser och en sjuårig
»medborgar-linje» för meddelande av allmän medborgerlig
utbildning. Efter denna linjes genomgående
skall lärjunge kunna vid examensberättigad
skola avlägga studentexamen efter ytterligare
2 års studier. G. R-ll; Fr. Sg.
Viggsläktet, Fuligula (Nyröca), tillhör
un-derfam. dykänder (se d. o.) bland andfåglarna
och utmärkes av att näbbnageln upptar
mindre än halva spetsen av den täml. långa
och breda näbben.
Viggen, F.
fuligula, har hos hanen
lång, nedhängande
nacktofs, hos
honan kort. Hanen är
i vårdräkt svart
på huvudet, halsen
och i krävtrakten,
på ryggen
brunsvart, under vit.
Vingspegeln är vit,
omgiven av
svart-grönt. I
sommardräkt är hanen lik
honan, som har huvud, hals och ryggsida
svartbruna, undersidan gråvit med brun
inblandning och svartgrå vingar med vit
spegel. Längden är omkr. 39 cm. Viggen häckar
vid sjöarna i n. Sverige, vid östersjökusten
och i några insjöar i s. Sverige. Brunanden,
F. ferina, är brunaktig med grå vingar
(hanen i praktdräkt har klarbrunt huvud,
varjämte rygg, skuldror och sidor äro vattrade
i vitt och gråsvart) och 45—47 cm lång.
Den häckar i grunda sjöar med rik
växtlighet i s. och mellersta Sverige.
Berganden, F. marila, häckar dels vid fjällsjöarna,
dels utmed ö. kusten från Stockholms
skärgård och norrut. Hanen i vårdräkt har huvud,
hals, kräva, framrygg, över- och undergump
svarta, undersidan vit. Huvudet har grön
glans, ryggen och skuldrorna äro vita och
lätt vattrade med svarta linjer. I
sommardräkt liknar den honan, som är övervägande
brun med ett vitt band kring näbbroten.
Längden är 44—51 cm. T. P.
Wight [<oait], I s 1 e o f, ö vid Englands s.
kust, skild därifrån av sunden Spithead (i
n. ö.) och The Solent (i n. v.); är urspr. en
del av Hampshire men bildar eget
administrativt grevskap; 381 kvkm, 88,400 inv. (1931);
huvudstad: Newport. W. genomdrages i ö.—v.
riktning av branta krithöjder (downs), av
vilka de sydligaste i Saint Boniface down nå
240 m ö. h. Den branta sydkusten följes av
en markerad terrass (the undercliff) och
ge-nombrytes av pittoreska, djupa raviner;
utanför W :s västligaste udde höja sig ur havet
The Needles, tre isolerade kalkklippor. På n.
kusten bilda de korta floderna (Medina, Yar
o. a.) stora estuarier. W. är på grund av sitt
milda klimat mycket besökt som sommarvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
