453 Wigforss, J. A.—Wight 454 den. Han har även varit medl. bl. a. av 1919 års försvarsrevision, kommittén ang. den industriella demokratiens problem, 1927 års arbetslöshetsutredning och 1928 års tullkommitté. — W. blev konsultativt statsråd i Brantings ministär 1924, var finansminister 8 maj 1925—7 juni 1926 och övertog finansministerposten i ministären Hansson 24 sept. 1932. Socialdemokratiska partiets styrelse har han tillhört sedan 1920 och är från 1928 led. av styrelsens verkst. utskott. Sedan 1920 är han därjämte led. av socialdemokratiska gruppens förtroenderåd. W. har bl. a. utgivit »Materialistisk historieuppfattning» ( 1908), »Södra Hallands folkmål» (I 1913, II 1918), »Två radikaler, G. K. Chesterton och II. G. Wells» (1914), »Världskriget och världsfreden» (2 bd, 1915), »De korta rotstavelserna i Skå-nemålen» (1918), »Industrins demokratisering» (1922), »Hur en svensk riksbudget kommer till» (1927) och »Den ekonomiska krisen» (1931). S. H. Wigforss, John Adolf, tidningsman, författare (1872—1909), kusin till E. J. W. Studerade i Lund, blev sedan tidningsman och slutligen red. för Nya Wermlands-Tidningen. W. skrev bl. a. farsen »Sten Stensson Sten» (1902), som blivit oerhört populär, och »Då vi lågo i Uppsala och Lund» (1906; tills, m. K. Barr). Vigfüsson [ve'Vosån], G u ö b r a n d u r, isländsk filolog (1827—89). V. publicerade 1856 en stor avh. om tideräkningen i de fornisländ-ska sagorna (i »Safn til sögu Islands», I), vilken fortfarande är av vikt. Efter en mycket betydande verksamhet i Köpenhamn som utgivare av isländska sagor (»Biskupa sö-gur», I och en del av II, 1856—62, »Flateyjar-bök», I—III, tills, m. C. R. Unger, 1860— 68, m. m.) flyttade V. 1864 till England för att fullborda R. Cleas-bys isländsk-engelska ordbok, avslutad 1874. Han fortsatte i England sitt utgivande av isländska litteraturalster. Med grundlig kännedom om den gamla litteraturen och utomordentligt minne förenade V. i sina bästa år en sällsynt färdighet att läsa gamla handskrifter. I de mycket utförliga inledningarna till de olika editionerna visar han en ovanlig idérikedom, men många av hans hypoteser äro alltför djärva och textbehandlingen i hans senare arbeten mycket godtycklig. Genom att skriva på engelska spred V. i hög grad kännedom om den fornisländska litteraturen. J. H-n. Vigg, zool., se Viggsläktet. Viggbyholm, villasamhälle i Täby socken, Vigg, Fuligula fuligula. Stockholms län, vid Stora Värtan. V.är avsöndrat från V:s egendom, vilken omtalas omkr. 1300 och från 1600-talet (med ett kortare avbrott) till 1817 ägdes av släkten Lagerfelt. Den började styckas 1912. — Till V. är sedan 1928 förlagd en internatskola för gossar och flickor. Den ledes av Per Sundberg enl. den moderna pedagogiska reformrörelsens (»den nya skolans») principer och omfattar en grundskola med 4 klasser och en sjuårig »medborgar-linje» för meddelande av allmän medborgerlig utbildning. Efter denna linjes genomgående skall lärjunge kunna vid examensberättigad skola avlägga studentexamen efter ytterligare 2 års studier. G. R-ll; Fr. Sg. Viggsläktet, Fuligula (Nyröca), tillhör un-derfam. dykänder (se d. o.) bland andfåglarna och utmärkes av att näbbnageln upptar mindre än halva spetsen av den täml. långa och breda näbben. Viggen, F. fuligula, har hos hanen lång, nedhängande nacktofs, hos honan kort. Hanen är i vårdräkt svart på huvudet, halsen och i krävtrakten, på ryggen brunsvart, under vit. Vingspegeln är vit, omgiven av svart-grönt. I sommardräkt är hanen lik honan, som har huvud, hals och ryggsida svartbruna, undersidan gråvit med brun inblandning och svartgrå vingar med vit spegel. Längden är omkr. 39 cm. Viggen häckar vid sjöarna i n. Sverige, vid östersjökusten och i några insjöar i s. Sverige. Brunanden, F. ferina, är brunaktig med grå vingar (hanen i praktdräkt har klarbrunt huvud, varjämte rygg, skuldror och sidor äro vattrade i vitt och gråsvart) och 45—47 cm lång. Den häckar i grunda sjöar med rik växtlighet i s. och mellersta Sverige. Berganden, F. marila, häckar dels vid fjällsjöarna, dels utmed ö. kusten från Stockholms skärgård och norrut. Hanen i vårdräkt har huvud, hals, kräva, framrygg, över- och undergump svarta, undersidan vit. Huvudet har grön glans, ryggen och skuldrorna äro vita och lätt vattrade med svarta linjer. I sommardräkt liknar den honan, som är övervägande brun med ett vitt band kring näbbroten. Längden är 44—51 cm. T. P. Wight [<oait], I s 1 e o f, ö vid Englands s. kust, skild därifrån av sunden Spithead (i n. ö.) och The Solent (i n. v.); är urspr. en del av Hampshire men bildar eget administrativt grevskap; 381 kvkm, 88,400 inv. (1931); huvudstad: Newport. W. genomdrages i ö.—v. riktning av branta krithöjder (downs), av vilka de sydligaste i Saint Boniface down nå 240 m ö. h. Den branta sydkusten följes av en markerad terrass (the undercliff) och ge-nombrytes av pittoreska, djupa raviner; utanför W :s västligaste udde höja sig ur havet The Needles, tre isolerade kalkklippor. På n. kusten bilda de korta floderna (Medina, Yar o. a.) stora estuarier. W. är på grund av sitt milda klimat mycket besökt som sommarvis-