473 Vikornes norra kontrakt—Vikt 474 ligheten av en relation mellan Gud och världen, söker tänka Gud och det eviga livet under tidens form. Genom sitt skarpsinne, sin självständighet och sin sällsynt nobla karaktär utövade W. stort inflytande, ej minst på ungdomen. — W:s skönlitterära skrifter utmärka sig för rikt idéinnehåll och språklig formfulländning. Bland W:s övriga skrifter märkas »Filosofens morgondrömmar» (i »Sånger och berättelser af Nio Signaturer», 1863), »Naturens förbannelse» (1866), »Religiösa meditationer och föredrag» (3 bd, 1873—74), »Mantegnas ängel» (1877), »Några drag af kulturens offerväsen» (1880) och »Narkissos-sagan och platonismen» (s. å.). W :s vittra skrifter i urval utg. av K. Warburg (1888; flera uppl.); »I mensklighetens lifsfrågor» (2 dir, 1889); »Samlade predikningar» (s. å.); saml. skr. utg. av A. Ahlberg och T. Hjelmqvist (12 dir, 1920 —25). — Litt.: L. II. Åberg, »C. P. W.» (1889; med fullständig bibliogr.); T. Bohlin, »P. W. och Sören Kierkegaard» (1919); C. Hellström i Nord. Tidskr. 1931. M. F-s. Vikornes norra kontrakt el. Vikornas norra kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar 5 pastorat: Tanum och Lur; Skee och Tjärnö; Strömstad; Näsinge, Högdal och Lom-meland; Naverstad och Mo. Kallas stundom Norrvikens kontrakt. Vikornes södra kontrakt el. V i k o r n a s södra kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar 9 pastorat: Foss och Ilåby; Svarteborg; Bro och Brastad; Lyse; Lysekil; Tos-sene, Bärfendal och Hunnebostrand; Kungshamn, Smögen, Askum och Malmön; Kville, Bottna, Svenneby och Fjällbacka; Krokstad, Hede och Sanna. Kallas stundom S u n n e r-vikens kontrakt. Vikramäditya, se M ä 1 w ä. Viksala, socken, se T o r s ö. Viksberg, egendom i Salems socken, Stockholms län, vid Mälaren, n. om Södertälje; 310 har, därav 51 har åker; tax.-värde 156,300 kr. (1933). Ilar ägts av släkterna Ehrenfelt, Piper, Cronstedt m. fl. och tillhör nu prof. W. Fellenius. En 1683 upptäckt hälsobrunn på V:s ägor var på 1700-talet mycket besökt. Av brunnsintendenten, livmedikus J. Linder, adlad Lindestolpe (1678—1724), utgavs 1716 »Flora Wiksbergensis». Viksjö, socken i Västernorrlands län, Ångermanlands s. domsagas tingslag, vid Medel-padsgränsen; 246,40 kvkm, 1,216 inv. (1934). Storkuperad skogs- och bergsbygd, bebyggd och odlad främst i Mjällåns n.—s., djupa dalgång med Västanå höga vattenfall. 587 har åker, 19,377 har skogsmark. Ingår i Stigsjö och V. pastorat, Härnösands stift, Domprosteriet. Viksta, socken i Uppsala län, Norunda härad, n. om Uppsala; 68,91 kvkm, 1,031 inv. (1933). Består av kyrkbygden, kring Fyrisåns biå Vendelsån, och Vikstahedens skogs-och mossmarker i n. v. uppåt sjön Tämnaren. 2,237 har åker, 3,116 har skogsmark. Ingår i Tensta, Lena och V. pastorat i Ärkestiftet, Ulleråkers och Norunda kontrakt. Viksten, 1886 anlagd blixtfyr i Stockholms s. skärgård, vid Landsortsleden. Wikström, Anna, blindfilantrop (1854— 1919). Blind sedan barndomen, inrättade hon 1878 i sitt hem i Stockholm ett tryckeri för C. P. Wikner. Målning av Georg von Rosen. blindskrift och 1884 en hantverksskola i Uppsala med kostnadsfritt internat för blinda kvinnor. Enl. hennes testamente skola skolans fastighet samt ett kapital på 400,000 kr. förvaltas av Svenska diakonissällskapet och skolan äga bestånd, tills staten åtar sig de blinda kvinnornas utbildning, då fastigheten jämte fonden går till ett hem för äldre, sjukliga blinda kvinnor. G. Ek. Vikström, Emil Erik, finländsk skulptör (f. 1864), studerade bl. a. i Wien och Paris. 1893 erhöll han första priset för gavelgrupp till ständerhusets fasad, framställande Alexander I, omgiven av Finlands ständer vid lantdagen i Borgå 1809; gruppen avtäcktes 1903. Hans nästa monumentalverk blev Elias Lönnrots monument (avtäckt 1902 i Helsingfors). Bland V:s övriga alster märkas »När oskulden sover» (barnhuvud, 1891; Åbo museum), »Moder och barn» (halvfigurer i marmor, 1900), »Fattiga barn» (grupp i brons, 1903; båda i galleriet i Helsingfors). Till hans senare verk hör Snellmans monument (Helsingfors). Flera av sina arbeten har han själv gjutit i brons i eget gjuteri. G-g N.* Wikström, Johan Emanuel, botanist (1789—1856), avlade först hovrättsexamen, studerade sedan medicin, blev med. dr i Uppsala 1817, intendent vid Riksmuseums botaniska avd. och lärare vid Bergianska trädgården 1818, medlem av Vet.-akad. 1821 och fick professors titel 1823. Ilan var lärare vid Stockholms gymnasium 1821—42 (största delen av tiden utan lön). W. utgav på Vet.-akad:s uppdrag »öfversikt af Botaniska arbeten och upptäckter» för åren 1820 —51 (32 bd, 1822—55) samt skrev vidare bl. a. »Conspectus litteratu-ræ botanicæ in Suecia ab antiquissimis tem-poribus usque ad finem anni 1831, notis biblio-graphicis et biographiis auctorum adjectis» (1831) och »Stockholms flora» (1840). K. A. Vikt har i det gängse språkbruket skiftande betydelser, vilka närmare bestämmas av sammanhanget. 1. (Fys.) V. i betydelsen vikt-