487 Wildeboer—Vildkatt 488 »The real O. W.» (1915); lord A. Douglas, »O. W. and myself» (1914); monogr. av F. Harris (2 bd, 1918). Om processen se E. Marjori-banks, »The life of lord Carson», I (1932). Se även E. Schirmann, »Literarische Strömungen im Werke O. W:s» (1933). R-n B.* Wildeboer [viTdabör], G e r r i t, holländsk protestantisk teolog (1855—1911), prof, i G. T:s exegetik i Groningen och Leiden. W. slöt sig till Kuenens och Wellhausens uppfattning av Moseböckernas uppkomst men fasthöll därvid tron på en gudomlig uppenbarelse i Israels heliga böcker. Han skrev om uppkomsten av G. T:s kanon (1891; 4:e uppl. 1907) och om de gammaltestamentliga skrifternas uppkomst (1893; 3:e uppl. 1903), kommentarer till Ordspråksboken, Predikaren och Ester i Martis bibelverk m. m. E. S-e.* Wildeman, Arvid Tönnesson till Tjuster-by i Pernå, krigare (d. 1617). Bekämpade 1599 förgäves som amiral i Finland hertig Karl men slöt sig 1600 till denne och blev 1602 ståthållare på Viborgs slott samt 1608 lagman i Karelen och därjämte i Keksholms län 1611. — Jfr K. Antell i Skrifter utg. av Sv. Litt.-sällsk. i Finland, 105, 1912 och i Hist. Tidskr. för Finland 1932. H. E. P. WiTdenbruch [brolj], Ernst von, tysk författare (1845—1909), sonson till prins Louis Ferdinand (se d. o.). Var officer, deltog i krigen 1866 och 1870—71, tjänstgjorde i utrikesdep. 1877— 1900. W:s krigsdikter »Vionville» (1874) och »Sedan» (1875) samt de lidelsefulla och patetiska »Lieder und Gesänge» (1877) trängde småningom igenom, men han vart mest känd som dramatiker. Ilan besjälades av en brinnande fosterlandskärlek, och hans skådespel ägnas ofta åt att förhärliga Tysk land, mana till enighet och stordåd. Brist på karakteriseringsgåva, ett nästan oavbrutet stormande patos och förkärlek för det teatraliska känneteckna hans dramatik, som likväl genom sin tendens och effektfulla teknik fick åtskillig framgång (»Die Karo-linger», 1882, »Die Quitzow’s», 1888, »Die Rabensteinerin», 1907; uppf. i Sthlm 1909). I modern realistisk stil försökte han sig med bl. a. »Die Haubenlerche» (1891 ; uppf. i Sthlm 1892). W. skrev även berättelser (bl. a. »Der Meister von Tanagra», 1880; sv. övers. 1912) och älskvärda barnskildringar. Sami, verk i 16 bd 1911—24. — Monogr. av B. Litzmann (2 bd, 1913—16). ' R-n B. WiTdenvey [-väl], Herman, norsk författare (f. 1886 20/?). Vistades 1904—06 i Förenta staterna och blev 1905 bachelor of arts vid Minneapolis univ. W. har utgivit diktsamlingarna »Nyinger» (1907), »Galgenfugl» (1908), »Prismer» (1911), »Aarets eventyr» (1913), »Kjærtegn» (1916), »Hemmeligheter» (1919), »Trold i ord» (1920), »Nedfaldfrugt» (1921), >»Ildorkestret» (1923), »Streiftog i hjembyg-den» (1924), »Fiken av tistler» (1925), »Der jfalder stjærner» (1926), »Et Herrens år» (1928) och »Höstens lyre» (1931). »Nye digte i utvalg» utkommo 1922 och »Samlede digte» i 3 bd 1927. W. har även skrivit versdramat »Ringsgang» (1910), skådespelet »Lys over land» (1913), novellsamlingarna »Bræn-dende hjerter» (1915) och »Flygtninger» (1917) samt memoarerna »På ville ve-jer» (1932). Han har drivit det poetiska kåseriet till en i norsk lyrik hittills okänd formfulländning; lätthet, omedelbarhet och behag utmärka hans diktning. Den stannade tidvis i maner men har senare också visat sig kunna ge uttryck åt mer allvarsamma erfarenheter än ungdomens sorglösa livsglädje. Den kvicka reflexionsdikten tillhör också denne begåvade poets alstring. J. L-t. Wildeshausen [vildøshau'z9n], stad i ty. fristaten Oldenburg, vid Hunte; 3,032 inv. (1925). Amtet W. tillföll i westfaliska freden Sverige men förpantades i freden i Nijmegen till furstbiskopen av Mönster. Wildgans [viTt-], Anton, österrikisk författare (1881—1932), först jurist, chef för Burgteatern i Wien 1921—22, 1930—32. W. utgav diktsamlingarna »Herbstfrühling» (1909), »Und hättet der Liebe nicht» (1911), »Die So-nette an Ead» (1913), »Mittag» (1917), »Aus-gewählte Gedichte» (1922), »Gedichte um Pan» (1928), »Buch der Gedichte» (1929). Efter debuten med enaktaren »In Ewigkeit Amen» (1913) utgav han ett antal bemärkta dramer: »Armut» (1914), »Liebe» (1916), »Dies iræ» (1918) och »Kain» (1920). Barndomsminnen från Wien berättade han i »Musik der Kindheit, ein Heimatbuch» (1928). W:s dramer förena under inflytande från Strindberg realism och symbolism, i det att den sista akten stiger till en patetisk versifierad dialog, förtätande styckets stämning. Vek medkänsla kännetecknar hans tidigare diktning; senare eftersträvade han med Goethe som förebild objektivitet och manligt lugn. — Jfr J. Landquist i Vår Tid 1920. J. L-t. Wildgraf [viTtgraf], se Rhengreve. Vildgås, dets. som sädgås, se Gåsfåglar, sp. 126 f. och bild. Vildhäst, zool., se H ä s t d j u r e n, sp. 323. Vild indigo, bot., se Baptisia tinctoria. Vildjuver, se Mjölkkörtel 2. Vildjäst, bot., se J ä s t s v a m p a r, sp. 77. Vildkaprifol, bot., se L o n i c e r a. Vildkatt, Félis silve'stris (ca'tus), tillhör kattdjurens (se d. o.) fam., är större och har något större tänder än tamkatten (se Kat t) och en totallängd av omkr. 1 m, därav svansen 1/3. V. är grå med svarta längsstrimmor