499 Vilhelm—Vilhelmina 500 Målningar av Carl Wilhelmson: »Juniafton» (i Göteborgs museum) och »Kyrkfolk i båt» (i Nationalmuseum). mot Ryssland 1812 befälet över den württem-bergska hjälpkåren och 1814 i kampanjen mot Frankrike över 7:e armékåren. Han besteg tronen 1816 och gav 1819 landet en författning. Ehuru liberalt och tyskt sinnad, slöt han sig efter 1850 politiskt till Österrike. 2. V. 1 1 (1848—1921) kämpade 1866 mot Preussen, inträdde 1869 i den preussiska hären, blev konung 6 okt. 1891 men avsade sig 29 nov. 1918 kronan. — Jfr biogr. av K. Hoffmann (1923). (Å. S-n.) Vilhelm, fransk-dansk abbot (omkr. 1127— 1203). V. var diakon och augustinmunk i sitt hemland, Frankrike, då han 1165 av Absalon inkallades till Danmark för att förestå klostret på Eskilsö. Omkr. 1175 flyttades klostret till Æbelholt vid Arresö, där det snart uppblomstrade. V. övade stort inflytande på Absalon och skapade en betydelsefull kulturförbindelse mellan Danmark och Frankrike. Han kanoniserades 1224. — Jfr W. Norvin i Scandia 1933. P. E-t. Wilhelm, Heinrich, tysk skulptör (d. 1654), verksam i Sverige, anlitades mycket av Axel Oxenstierna och utförde flera kyrkliga skulpturverk, bl. a. monument över riksdrot-sen Gabriel Oxenstierna i Tyresö kyrka (1641), epitafium över Axel Oxenstiernas i unga år avlidna barn i Stockholms Storkyrka (1654), fyra i Jäders kyrka över rikskanslern själv, hans hustru, föräldrar, syskon och barn (omkr. 1650) och två i Uppsala domkyrka över de av Erik XIV mördade Sturarna samt över Ebba Leijonhufvud och hennes dotter och mågar. De sistnämnda hann mästaren ej själv avsluta, ej heller monumentet över Adler Salvius i Storkyrkan i Stockholm. Från 1643 till sin död ledde han bygget av riddarhuset. G-g N.* Vilhelm av Malmesbury [ mä'mzbori], eng-elsk-normandisk historieskrivare (d. omkr. 1143). Var bibliotekarie i benediktinklostret Malmesbury (i Wiltshire, s. England). Han skrev »Gesta regum anglorum», fortsatt i »Historia novella» (båda utg. av W. Stubbs i Rolls Series 1887—89) samt »Gesta ponti-ficum anglorum» (utg. i Rolls Series 1870). Vilhelm av Sabi'na, kardinalbiskop, påvlig legat (d. 1251), var urspr. kartusianmunk och blev biskop i Modena 1222. På 1220- och 1230-talet besökte V. Estland, Livland och Gotland för att befästa kristendomen där. I Preus sen inrättade han fyra biskopsdömen under Rigas överhöghet. 1244 blev V. kardinalbiskop av Sabina (landet mellan Anio och Tiber). På uppdrag av Innocentius IV begav han sig 1247 som legat över England till Norge och Sverige och ledde Skänninge möte (se d. o.) 1248. — Litt.: G. A. Donner, »Kardinal Wilhelm von Sabina» (1929; jfr recension av C.-F. Corin i Hist. Tidskr. 1931). Hg Pl. Vilhelm av Ty'rus (fr. Guillaume de Tyr), medeltida historieskrivare (d. trol. mellan 1184 och 1190). V. var född i konungariket Jerusalem av frankiska föräldrar, studerade i Europa och blev 1167 ärkediakon i Tyrus. Hans historia på latin i 23 böcker om korstågen är en viktig källskrift. Vilhelm Erövraren, se Vilhelm, engelska konungar, 1. Vilhelm från Poitiers [ pcoatie'], fransk krö-nikeskrivare (omkr. 1020—omkr. 1090). Blev kaplan hos Vilhelm Erövraren och skrev en latinsk biogr. över denne, behandlande åren 1047—68. V. blev slutligen ärkediakon i Li-sieux. — Jfr A. Molinier, »Les sources de 1’histoire de France», III (1903). WilheTmi, Johan Tobias Jakob, violinist (f. 1885). Erhöll sin första musikutbildning i födelsestaden, Amsterdam, var sedan elev av B. Eldering, förste konsertmästare i Bonn, Leipzig och Riga 1907—14, kom sedan till Stockholm, där han blev violinist i Kousertföreningen; konsertmästare i hovkapellet sedan 1921. W. har ofta framträtt som solist och vunnit stora sympatier för sitt nobla spel och varma föredrag. Han grundade 1915 Wilhelmitrion och är sedan 1927 musikledare i Par Bricole. Han har lett Na tionalmuseums promenadkonserter, vilka tillvunnit sig stor popularitet. Som kompositör har W. vid skilda tillfällen framträtt med idérika, i klassisk anda hållna verk: två symfonier, varav en gavs 1925, en violinkonsert (uppf. 1926), ballad för en röst med orkester, »Das Lied vom Leide» (uppf. 1919), »Himlens blå» för manskör och orkester, en stråkkvartett, en pianotrio, en violinsonat, en svit för oboe och piano, en vida känd »Berceuse» för violin och piano m. m. T. N. Vilhelmina. 1. Tingslag i Västerbottens läns lappmarksdel (se kartan vid Lappland, s. bladet); 11,686,90 kvkm, 15,639 inv. (1933).