Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Vilhelm—Vilhelmina
500
Målningar av Carl Wilhelmson: »Juniafton» (i Göteborgs museum) och »Kyrkfolk i båt» (i Nationalmuseum).
mot Ryssland 1812 befälet över den
württem-bergska hjälpkåren och 1814 i kampanjen mot
Frankrike över 7:e armékåren. Han besteg
tronen 1816 och gav 1819 landet en
författning. Ehuru liberalt och tyskt sinnad, slöt
han sig efter 1850 politiskt till Österrike.
2. V. 1 1 (1848—1921) kämpade 1866 mot
Preussen, inträdde 1869 i den preussiska
hären, blev konung 6 okt. 1891 men avsade sig
29 nov. 1918 kronan. — Jfr biogr. av K.
Hoffmann (1923). (Å. S-n.)
Vilhelm, fransk-dansk abbot (omkr. 1127—
1203). V. var diakon och augustinmunk i sitt
hemland, Frankrike, då han 1165 av Absalon
inkallades till Danmark för att förestå
klostret på Eskilsö. Omkr. 1175 flyttades klostret
till Æbelholt vid Arresö, där det snart
uppblomstrade. V. övade stort inflytande på
Absalon och skapade en betydelsefull
kulturförbindelse mellan Danmark och Frankrike.
Han kanoniserades 1224. — Jfr W. Norvin
i Scandia 1933. P. E-t.
Wilhelm, Heinrich, tysk skulptör (d.
1654), verksam i Sverige, anlitades mycket av
Axel Oxenstierna och utförde flera kyrkliga
skulpturverk, bl. a. monument över
riksdrot-sen Gabriel Oxenstierna i Tyresö kyrka (1641),
epitafium över Axel Oxenstiernas i unga år
avlidna barn i Stockholms Storkyrka (1654),
fyra i Jäders kyrka över rikskanslern själv,
hans hustru, föräldrar, syskon och barn (omkr.
1650) och två i Uppsala domkyrka över de av
Erik XIV mördade Sturarna samt över Ebba
Leijonhufvud och hennes dotter och mågar.
De sistnämnda hann mästaren ej själv avsluta,
ej heller monumentet över Adler Salvius i
Storkyrkan i Stockholm. Från 1643 till sin död
ledde han bygget av riddarhuset. G-g N.*
Vilhelm av Malmesbury [ mä’mzbori],
eng-elsk-normandisk historieskrivare (d. omkr.
1143). Var bibliotekarie i benediktinklostret
Malmesbury (i Wiltshire, s. England). Han
skrev »Gesta regum anglorum», fortsatt i
»Historia novella» (båda utg. av W. Stubbs
i Rolls Series 1887—89) samt »Gesta
ponti-ficum anglorum» (utg. i Rolls Series 1870).
Vilhelm av Sabi’na, kardinalbiskop, påvlig
legat (d. 1251), var urspr. kartusianmunk och
blev biskop i Modena 1222. På 1220- och
1230-talet besökte V. Estland, Livland och Gotland
för att befästa kristendomen där. I
Preus
sen inrättade han fyra biskopsdömen under
Rigas överhöghet. 1244 blev V.
kardinalbiskop av Sabina (landet mellan Anio och
Tiber). På uppdrag av Innocentius IV begav
han sig 1247 som legat över England till
Norge och Sverige och ledde Skänninge möte
(se d. o.) 1248. — Litt.: G. A. Donner,
»Kardinal Wilhelm von Sabina» (1929; jfr
recension av C.-F. Corin i Hist. Tidskr. 1931). Hg Pl.
Vilhelm av Ty’rus (fr. Guillaume de Tyr),
medeltida historieskrivare (d. trol. mellan
1184 och 1190). V. var född i konungariket
Jerusalem av frankiska föräldrar, studerade i
Europa och blev 1167 ärkediakon i Tyrus.
Hans historia på latin i 23 böcker om
korstågen är en viktig källskrift.
Vilhelm Erövraren, se Vilhelm, engelska
konungar, 1.
Vilhelm från Poitiers [ pcoatie’], fransk
krö-nikeskrivare (omkr. 1020—omkr. 1090). Blev
kaplan hos Vilhelm Erövraren och skrev en
latinsk biogr. över denne, behandlande åren
1047—68. V. blev slutligen ärkediakon i
Li-sieux. — Jfr A. Molinier, »Les sources de
1’histoire de France», III (1903).
WilheTmi, Johan Tobias Jakob,
violinist (f. 1885). Erhöll sin första
musikutbildning i födelsestaden, Amsterdam, var
sedan elev av B. Eldering, förste
konsertmästare i Bonn, Leipzig och Riga 1907—14, kom
sedan till Stockholm, där han blev violinist i
Kousertföreningen; konsertmästare i
hovkapellet sedan 1921. W. har ofta framträtt som
solist och vunnit stora sympatier för sitt
nobla spel och varma föredrag. Han
grundade 1915 Wilhelmitrion och är sedan 1927
musikledare i Par Bricole. Han har lett Na
tionalmuseums promenadkonserter, vilka
tillvunnit sig stor popularitet. Som kompositör
har W. vid skilda tillfällen framträtt med
idérika, i klassisk anda hållna verk: två
symfonier, varav en gavs 1925, en violinkonsert
(uppf. 1926), ballad för en röst med orkester,
»Das Lied vom Leide» (uppf. 1919), »Himlens
blå» för manskör och orkester, en
stråkkvartett, en pianotrio, en violinsonat, en svit för
oboe och piano, en vida känd »Berceuse»
för violin och piano m. m. T. N.
Vilhelmina. 1. Tingslag i Västerbottens
läns lappmarksdel (se kartan vid Lappland,
s. bladet); 11,686,90 kvkm, 15,639 inv. (1933).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
