Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelmsro—Vilja
503
»Sommar» (1911; Göteborgs museum). Det
mosaikartade fläckmaner, som han även
tidigare använt, genomföres med mycken
virtuositet i uteslutande ljusa, tunna, skimrande
färger, bleka och liksom urtvättade,
uppslukade av solljuset (»Sommarflickor», »Afton»
m. fl. frän 1915, »Vid brunnen», folktyper
från Fiskebäckskil, 1917, »Utsegling», 1918,
»Bögevigsvägen», 1919, »Badgäster», 1921).
Senare tillkommo förutom bohuslänska motiv
nakna figurer, barn, landskap, stämningar -—■
studier från Norge (Lofoten, Nordland),
Lappland, Uppsala och nya spanska studier. Bland
av W. målade porträtt märkas dr Hj.
Lund-bohm (1906), prof. K. Kjellberg (1916;
Göteborgs nation, Uppsala) m. fl. — W. var
framför allt Bohusläns målare, allvarlig och
kärnfull i uppfattning och behandling. Miljön är
noggrant utarbetad, vare sig han skildrar en
interiör eller låter fisklägets brokiga stugor
i solsken bilda en färgglad bakgrund för de
mörka, allvarliga figurerna. G-g N. (E. L-k.)
Vilhelmsro, Sveriges äldsta
epileptikeran-stalt, belägen på Jönköpings stads område
vid v. stranden av Vättern. Där inrättades
1874 av fru Ebba Ramsay, f. Karström, ett
hem för vanföra barn, som 1889 ombildades
till anstalt för fallandesjuka barn. V.
övertogs 1909 av en förening och har sedermera
utvidgats till att omfatta även vuxna
patienter. 161 vårdplatser.
WiThelmstrasse [-.fträso], gata i Berlin (se
d. o., sp. 48 och karta), ofta beteckning på
det vid W. belägna tyska utrikesdep.
ViTija, lit. Neris, po, Wilja, biflod till
Nje-men (se d. o.).
Vilja ansågs av den äldre psykologien vara
en särskild själsförmåga — jämte känsla och
förnimmande —- av aktiv karaktär och orsak
till verkligheten av det i en föreställning
uppfattade. Riktigare är dock att från
bestämningen av v. utesluta orsakstanken. V.
föreligger icke alltid, då en föreställning är orsak.
Ej heller är föreställningen ensam orsak. Det
fysiologiska korrelatet är väsentligt för
orsakssammanhanget, vilket föranlett t. ex.
Ri-bot att anse det psykiska viljandet blott som
uttryck för en mer väsentlig fysiologisk
vilje-process. Behaviorismen (se Uppförande
psykologi) fattar t. o. m.
reflexmekanismen som det enda verkliga. Men termen
viljande i vanligt språkbruk avser dock ej endast
en fysiologisk process, och denna kan f. ö. ej
fattas som viljande utan det psykiska
»uttrycket». Viljandet är närmast detta
psykiska. Är det en psykisk aktivitet? I
»aktivitetens» begrepp ingår dels tanken på en
process med utgångspunkt i »själen» själv,
dels också vissa egendomliga känslor av
»kraft», »energi» o. s. v., som höra intimt
samman med »jaget» och just därför
före-spegla oss viljandet som ett ur jaget
framspringande orsaksförhållande, en
»jagkausalitet». Men tanken på framgående ur jaget är
ohållbar, varför aktivitetens begrepp ej kan
användas för beskrivning av det, som faktiskt
föreligger, då vi säga oss vilja. Vi kunna
visserligen i viljandet föreställa oss en
»aktivitet», och känslorna vid viljandet göra
också, att vi lätt tillskriva oss en sådan, men
den finns i realiteten ej. Viljandet behöver
ej heller fattas som process, relation,
»rikt
504
ning» i själslivet (Höffding), affektförlopp
(Wundt) etc. Det kan enhetligt bestämmas
genom psykologisk beskrivning av ett visst
tvärsnitt i den själsliga processen utan
hänsyn till orsaksmomentet. Man har tagit ut
olika sidor som väsentliga för detta psykiska
»läge» och så fått dels intellektualistiska, dels
emotionella viljeteorier. Man har också
antagit viljandet som ett unikt psykiskt
element, en »strävan» el. dyl. Vid analys av
dylika teorier visar sig dock, att man ej kan
fasthålla vid ett enda element. I viljandet
måste alltid både föreställning och
känslo-element finnas. Det kan beskrivas som en
»helhet» av 1) en föreställning om ett
framtida objekt el. skeende (mål, medel el.
handling), »syftemålsförnimmelsen»,
»handlingsfö-reställningen», och 2) vissa känslor:
»aktivitet», »spänning», »kraft», »strävan», »begär»,
»drift», »tendens» etc., gemensamt kallade
viljekänslor. Allteftersom dessa
föreställningar, vilje- o. a. känslor variera,
dominera och kombineras, erhålles hela
mångfalden av olika slags viljanden. Beslutet
t. ex. utmärkes av en egendomlig
energibetoning, en karaktär av »bestämdhet» och
uteslutande av andra möjligheter (Ach), och dess
objekt är något, som den beslutande »kan»
utföra. Objektet är tänkt som en jagets
kausalitet, en »handling» ingår däri. Och själva
denna föreställda handling får
energibetoningen, vilket betyder, att känslan för den
viljande liksom flyter över på själva objektet
för beslutet. — Beslutets motpol äro
önskningarna, vilkas objekt jag icke »kan»
realisera. En föresats är ett beslut, som
icke genast utföres men i framtiden kan
utöva inverkan på handlingssättet. Denna
»de-terminerande tendens» (Ach) står dock ej i
direkt proportion till beslutets energibetoning.
Det är ett tecken på svaghet att behöva fatta
alltför talrika och energiska (»fasta») beslut.
— Då ett viljande kan finnas utan utförande,
bör blott föreställningen om handlingen, ej
denna själv, räknas till viljandet. En
vilje-handling är en av viljande betingad
handling. Genom upprepade likartade
viljeyttringar kan en vana uppstå, en mekanisering av
vilje- och handlingsförloppet, som onödiggör
särskilda viljeakter. — Liksom handlingen är
en följd av viljandet, så framkallas viljandet
av föreställningar, känslor, önskningar och
värderingar, vilka därför äro dess
psykologiska m o t i v. Om flera sinsemellan
stridande motiv uppträda, kan en överläggning
uppstå, som antingen ej avgöres el. slutar
med ett val, där en av de föreställda
möjligheterna föredrages och viljes. Inom
viljandets eget föremål kan också skiljas mellan
motiv och handling, där motiv betyder det
sista ändamål, som genom handlingen jämte
en räcka av andra medel »skall» realiseras. I
det psykiska livet uppträda många av
erfarenhet, miljö och situation betingade
psykologiska motiv: fasta värderingar,
temperament, tillfällig stämning, behärskande
affekter, hela konstellationen av förnimmelser och
föreställningar i viljandets ögonblick. Vissa
äro tillfälliga, andra mer »konstanta». De
konstanta motiven bilda karaktären, och
valfriheten består i att de konstanta
motiven få tid att utöva sitt inflytande gent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
