505 Viljandi—Wilkie 506 emot de momentana (Windelband). Handlingens frihet består i att man ej av tvång av något slag, inre eller yttre, är hindrad att utföra vad man vill. Egentlig vil-jefrihet i betydelsen av förmåga att av sig själv börja en ny orsaksräcka och alltså vara obunden av föreg. orsaker kan ej antas. Lika litet kan ren slump eller godtycke (liberum arbitrium) — att »vad som helst» kan inträffa — antagas. De förhållanden, som av moderna fysiker anföras som stöd för ett liknande betraktelsesätt (radioaktiva processer, »elektronsprång» inom atomerna), äro ej bevisande. Från vår oförmåga att förutsäga och beräkna naturskeendet kan ej slutas till en obestämdhet i skeendet självt, även om det är möjligt att metodiskt ange en gräns för våra beräkningar (Heisenbergs »osäkerhetsprin-cip»). — Mot den fria och medvetna v. brukar sättas den ofria, blinda och omedvetna n a-tu r d r i f t en. Därmed avses eg. en fysiskt el. fysiologiskt bestämd inriktning av den organiska livsprocessens yttringar; utan medveten v. synas dessa riktade mot bestämda mål. I analysen och beskrivningen av dylika yttringars uppkomst och utveckling har man mycket att lära av den moderna behavioris-men och reflexpsykologien. Litt.: Th. Ribot, »Les maladies de la vo-lonté» (1883; sv. övers. 1890); E. Meumann, »Intelligenz und Wille» (1908); N. Ach, »Ue-ber den Willensakt und das Temperament» (1910); E. Tegen, »Möderne Willenstheorien» (I 1924, II 1928) och »Viljandet i dess förhållande till jaget och aktiviteten» (1928; systematiskt arbete); W. Windelband, »Über Wil-lensfreiheit» (1904). E. T-n. Vi'ljandi, se F e 11 i n. Viljeförklaring, jur., mer el. mindre uttrycklig delgivning av visst viljeinnehåll, medelst muntligt uttalande, skriftligt meddelande, bekräftande el. avvisande åtbörd (nick, huvudskakning) el. dyl. I viss mån kan varje medveten handling kallas v. V. har stor betydelse för rättsordningen; se bl. a. A v t a 1, Konkludent, Ratjhabition, Testamente och Underskrift. C. G. Bj. Viljuj [-jo'j], biflod till Lena (se d. o.). WFlkama (urspr. Wilkman), Karl Fredrik, finländsk militär (f. 1876). Genomgick kadettkåren i Fredrikshamn och ryska gene-ralstabsakad. och deltog i världskriget som rysk överste. W. förde befäl i Finlands frihetskrig, blev generalmajor 1918, var arméchef 1918—26 och blev general 1928. II. E. P. Wilken, GeorgeAlexander, holländsk etnolog (1847—91). Efter anställning i regeringens tjänst i Nederländska Indien blev W. 1885 prof, i Leiden i indiska arkipelagens geografi och etnografi. Bland hans talrika arbeten, om särskilt n. Indiens folk, må nämnas »Verspreide geschriften» (4 bd, 1912; utg. av F. v. Ossenbruggen). K. G. L. Wilkes [cailks], Charles, nordamerikansk sjöofficer och upptäcktsresande (1798—1877). Sändes 1838 som chef för en eskader till Stilla havet och antarktiska farvattnen. 16 jan. 1840 siktades land nära polcirkeln vid 158° ö. Igd, och W. lyckades följa landet åt v. 2,300 km (Wilkesland; se Polarexpeditioner, sp. 1140, och W:s »Narrative of the exploring expedition ... 1838—1842», 1845; 2:a uppl. 1850). Om de naturvetenskapliga samlingarna från Oceanien utgavs ett särskilt verk. Under inbördeskriget stod W. i nordstaternas tjänst och blev konteramiral. C. S-g. Wilkes [cuilks], John, engelsk politiker och publicist (1727-—97). Led. av underhuset 1757, riktade i sin 1762 uppsatta tidning The North Briton giftiga angrepp mot Georg III:s autokratiska regeringssystem, vilka 1763 föranledde hans fängslande. Ilan frigavs men utstöttes ur underhuset efter publiceringen av en pas-tiche, än mer skandalös än hans tidigare produktion, och måste några år leva i landsflykt. I Paris firades han som en upplysningens martyr, liksom han efter sitt återvändande till England, då en ytterligt häftig kamp om hans underhusmandat utspann sig, hyllades som förkämpe för folkets rättigheter. Han hade triumfen att 1774 väljas till lord mayor och intog 1774—90 en mycket framskjuten plats i underhuset. — Biogr. av H. Bleackley (1917). R. Sv-m. Wilkes-Barre [coi'lksbäri], stad i n. ö. Pennsylvania, U. S. A., vid Susquehanna; 86,626 inv. (1930). Järnvägsknut, centrum för Pennsylvanias största antracitfält. Betydande järn-och stålindustri (bl. a. tillv. av järnvägs- och elektroteknisk materiel); textilfabriker. Wilkesland [o>i'lkslend], se Polarexpeditioner, sp. 1140. »Byfesten.» Målning av sir David Wilkie 1811. Wilkie [<wi'lki], sir David, skotsk målare (1785—1841). 1805 blev han elev i Royal aca-demy i London samt väckte uppseende med »Bypolitikern» (1806), »Den blinde violinspelaren» (1807), »Byfesten» (1811; de två sista i National gallery) m. fl. Andra kända arbeten äro »Testamentet öppnas» (1820; Nya pinakoteket i München), »Avslaget» (Victoria and Albert museum) och »Råttfångaren» (Burlington house). 1825—28 besökte han Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien. Under denna resa förändrade han stil och ämnen; i st. f. det noggranna utförandet valde han ett målningssätt med bred pensel, av mera lätt,