507 Wilkins—Willaert 508 antydande karaktär. Dithörande bilder äro t. ex. »Spansk posada» och »Flickan från Zaragoza». Berömd är »Knox utdelar sakramentet» (ofullb.; i National gallery i Edinburgh). Bland hans porträtt märkas konung Georg, drottning Viktoria, Wellington m. fl. Efter Lawrence blev han 1830 »painter to His Majesty» och 1836 knight. 1840 reste han till Konstantinopel, där han målade ett porträtt av sultan Abdul Medjid. På väg från Gibraltar till England dog han ombord på fregatten. G-gN.* Wilkins [coFlkinz], sir Charles, engelsk indolog (1750—1836). Kom som ung till Indien i Ostindiska kompaniets tjänst och studerade där sanskrit. W. lämnade 1786 Indien och blev bibliotekarie vid India house library. Bland hans arbeten märkas särskilt »The Bhägvät-Geeta» etc. (1785), »The Hèètöpadés of Vèèshnöo-Särmä» (1787), två av de allra tidigaste övers, från sanskrit till ett europeiskt språk, samt en utförlig sanskritgrammatik (1808). W. är en av grundarna av vetenskapligt sanskritstudium i Europa. J. Ch-r. Wilkins [wFlkinz], sir George Hubert, brittisk upptäcktsresande (f. 1888 i Australien). Var krigskorrespondent på Balkan 1912 —13, följde 1913—16 V. Stefansson (se d. o.), deltog i världskriget och i Shackletons (se d. o.) sista färd, ledde en zoologisk insamlings-resa för British museum till Australien och Oceanien 1923—25 och började 1926 flygningar i polartrakterna från Point Barrow i Alaska, varifrån han 1928 flög till Spetsbergen. 1928—29 (se [-Polarexpeditioner,-] {+Polarexpeditio- ner,+} sp. 1142) och 1929—30 ledde han de av W. Hearst (se d. o.) bekostade flygningarna i Västantarktis, varunder bl. a. Hearstland upptäcktes och områdets geografi i stora drag klarlades. Om W :s färd med undervattensbåt i Ishavet se Polarexpeditioner, sp. 1139. W. skrev bl. a. »Undiscovered Australia» (1928), »Flying the Arctic» (s. å.) och »Under the North pole» (1931). — Se även II. U. Sverdrup, »Hvorledes og hvorfor med 'Nautilus’» (1931). C. S-g. Vilkitskij [viljki'-], B. A., rysk sjömilitär och polarforskare, se Polarexpeditioner, sp. 1134. Wilkuna [viTkona], K y ö s t i, finsk novellist (1879—1922), student 1903, ägnade sig åt journalistiken. W. debuterade med »No-velleja» (Noveller; 1907), realistiska berättelser ur nutids- och allmogelivet. W:s egentliga fält är den historiska novellistiken. Under den gemensamma titeln »Historiallisia kertomuksia» (Historiska berättelser) offentliggjorde han 1910—18 en serie berättelser, rätt kulturhistoriskt betonade, kännetecknade av vederhäftighet i sak och varm fosterländsk känsla. W. deltog verksamt i den finländska jägar- och självständighetsrörelsen, blev 1916 häktad och förd till Petersburg men befriades vid ryska marsrevolutionen 1917. Sina erfa renheter från fängelsetiden skildrade han i »Kahdeksan kuukautta Shpalernajassa» (Ätta månader i Spalernaja; 1917), och i arbetet »Kun kansa nousee» (Då folket reser sig; 1918) ger han en samling minnen och erfarenheter från frihetskriget i Finland, vari han deltog. H. N-m.* Villa betydde i lat. (vi'lla) lanthus, lantgård och fick senare även betydelsen by, stad (fr. ville). Romarna skilde mellan villa urbana el. suburbana, den i stadens närhet belägna och för tillfällig vistelse avsedda byggnaden, och villa rustica, den ständiga lantliga bostaden (bondgården, avelsgården). Kejsar Hadrianus’ villaanläggning i närheten av Tivoli (se d o., med bilder) omfattade en mängd byggnader för olika ändamål, prydda med konstverk. Enklare v. finnas avbildade på antika väggmålningar och visa en ofta fantastisk gruppering av de olika byggnadsdelarna. I motsats till det slutna stadshuset öppnar sig lantvillan ofta utåt med kolonngångar eller altaner. Under den italienska renässansen byggdes en mängd v. i närheten av de större städerna. V :s närmaste omgivning terrasserades och ordnades med planteringar och vattenkonster (jfr Trädgårdskonst). Under en senare tid närmar sig den ståtligare italienska v. alltmera palatstypen (jfr Palats), t. ex. Villa Farnesina (se Farnesina), Villa Rotonda vid Vicenza (se P a 1 1 a d i o) och Villa d’Este vid Tivoli (se d. o.). Typiska ex. på 1700-talets nyklassiska villaanläggningar äro Sanssouci i Potsdam (se d. o.) och Grand Trianon (se T r i a n o n) vid Versailles. Ett bland de svenska ex. är Gustav III:s Haga (se d. o.). I nyare tid ha i utkanterna av de större moderna städerna uppstått villakvarter, t. ex. Villastaden n. om Humlegården i Stockholm, och i storstäders närhet villastäder, t. ex. Djursholm, Saltsjöbaden, Lidingö villastad. Ordet v. har fått betydelsen av ett fristående, för en familj avsett boningshus; stadsdelar och samhällen med dylika v. kallas vanl. trädgårdsstäder (se Trädgårdsstad). (E. L-k.) Villa [ft>i'lja], Francisco, mexikansk partigängare (omkr. 1870—1923). Vann under anarkien efter Diaz’ avgång 1911 anhang i n. Mexiko, samverkade senare med Car-ranza el. Zapata (se Mexiko, sp. 1287) men trängdes 1915 mot Förenta staternas gräns. Ett av V:s band överskred 1916 gränsen och plundrade i Texas, varefter general Pershing företog en skäligen resultatlös straffexpedition i Mexiko mot V. Denne huserade sedan tämligen ostraffat, tills Obrégon 1920 grep makten. Biogr. av E. Pinchon (1933). A. A-t. Vi'lla Aiba'ni, se A 1 b a n i, rom. släkt. Villach [fi'la^], sloven. Belak, stad i v. Kärnten, Österrike, vid övre Drau (Drava), nära gränsen mot Jugoslavien och Italien; 22,099 inv. (1923). Viktig järnvägsknut (linjerna Wien—Venezia och München—Trieste) med trävaruhandel och mångsidig industri. S. om staden den besökta badorten Warmbad V. Vi'lla d’Este [-dä'ste], se T i v o 1 i 1. Wi'llaert [-lärt], A d r i e n, belgisk tonsättare (omkr. 1480—1562). Efter studier under J. Mouton kom han 1516 till Rom, blev 1527 kapellmästare vid San Marcokyrkan i Venezia