Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilkie, sir David - Wilkins, sir Charles - Wilkins, sir George Hubert - Vilkitskij, B. A. - Wilkuna, Kyösti - Villa - Villa, Francisco - Villa Albani - Villach - Villa d’Este - Willaert, Adrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Wilkins—Willaert
508
antydande karaktär. Dithörande bilder äro
t. ex. »Spansk posada» och »Flickan från
Zaragoza». Berömd är »Knox utdelar
sakramentet» (ofullb.; i National gallery i
Edinburgh). Bland hans porträtt märkas konung
Georg, drottning Viktoria, Wellington m. fl.
Efter Lawrence blev han 1830 »painter to
His Majesty» och 1836 knight. 1840 reste han
till Konstantinopel, där han målade ett
porträtt av sultan Abdul Medjid. På väg från
Gibraltar till England dog han ombord på
fregatten. G-gN.*
Wilkins [coFlkinz], sir Charles, engelsk
indolog (1750—1836). Kom som ung till
Indien i Ostindiska kompaniets tjänst och
studerade där sanskrit. W. lämnade 1786 Indien
och blev bibliotekarie vid India house library.
Bland hans arbeten märkas särskilt »The
Bhägvät-Geeta» etc. (1785), »The Hèètöpadés
of Vèèshnöo-Särmä» (1787), två av de allra
tidigaste övers, från sanskrit till ett
europeiskt språk, samt en utförlig
sanskritgrammatik (1808). W. är en av grundarna av
vetenskapligt sanskritstudium i Europa. J. Ch-r.
Wilkins [wFlkinz], sir George Hubert,
brittisk upptäcktsresande (f. 1888 i
Australien). Var krigskorrespondent på Balkan 1912
—13, följde 1913—16 V. Stefansson (se d. o.),
deltog i världskriget
och i Shackletons (se d.
o.) sista färd, ledde en
zoologisk
insamlings-resa för British
museum till Australien och
Oceanien 1923—25 och
började 1926
flygningar i
polartrakterna från Point Barrow
i Alaska, varifrån han
1928 flög till
Spetsbergen. 1928—29 (se [-Polarexpeditioner,-]
{+Polarexpeditio-
ner,+} sp. 1142) och
1929—30 ledde han de av W. Hearst (se
d. o.) bekostade flygningarna i Västantarktis,
varunder bl. a. Hearstland upptäcktes och
områdets geografi i stora drag klarlades. Om
W :s färd med undervattensbåt i Ishavet se
Polarexpeditioner, sp. 1139. W. skrev
bl. a. »Undiscovered Australia» (1928), »Flying
the Arctic» (s. å.) och »Under the North pole»
(1931). — Se även II. U. Sverdrup, »Hvorledes
og hvorfor med ’Nautilus’» (1931). C. S-g.
Vilkitskij [viljki’-], B. A., rysk sjömilitär
och polarforskare, se
Polarexpeditioner, sp. 1134.
Wilkuna [viTkona], K y ö s t i, finsk
novellist (1879—1922), student 1903, ägnade sig
åt journalistiken. W. debuterade med
»No-velleja» (Noveller; 1907), realistiska
berättelser ur nutids- och allmogelivet. W:s
egentliga fält är den historiska novellistiken.
Under den gemensamma titeln »Historiallisia
kertomuksia» (Historiska berättelser)
offentliggjorde han 1910—18 en serie berättelser,
rätt kulturhistoriskt betonade, kännetecknade
av vederhäftighet i sak och varm fosterländsk
känsla. W. deltog verksamt i den finländska
jägar- och självständighetsrörelsen, blev 1916
häktad och förd till Petersburg men befriades
vid ryska marsrevolutionen 1917. Sina
erfa
renheter från fängelsetiden skildrade han i
»Kahdeksan kuukautta Shpalernajassa» (Ätta
månader i Spalernaja; 1917), och i arbetet
»Kun kansa nousee» (Då folket reser sig;
1918) ger han en samling minnen och
erfarenheter från frihetskriget i Finland, vari
han deltog. H. N-m.*
Villa betydde i lat. (vi’lla) lanthus, lantgård
och fick senare även betydelsen by, stad (fr.
ville). Romarna skilde mellan villa urbana el.
suburbana, den i stadens närhet belägna och
för tillfällig vistelse avsedda byggnaden, och
villa rustica, den ständiga lantliga bostaden
(bondgården, avelsgården). Kejsar Hadrianus’
villaanläggning i närheten av Tivoli (se d o.,
med bilder) omfattade en mängd byggnader
för olika ändamål, prydda med konstverk.
Enklare v. finnas avbildade på antika
väggmålningar och visa en ofta fantastisk
gruppering av de olika byggnadsdelarna. I
motsats till det slutna stadshuset öppnar sig
lantvillan ofta utåt med kolonngångar eller
altaner. Under den italienska renässansen
byggdes en mängd v. i närheten av de större
städerna. V :s närmaste omgivning terrasserades
och ordnades med planteringar och
vattenkonster (jfr Trädgårdskonst). Under
en senare tid närmar sig den ståtligare
italienska v. alltmera palatstypen (jfr Palats),
t. ex. Villa Farnesina (se Farnesina),
Villa Rotonda vid Vicenza (se P a 1 1 a d i o)
och Villa d’Este vid Tivoli (se d. o.). Typiska
ex. på 1700-talets nyklassiska
villaanläggningar äro Sanssouci i Potsdam (se d. o.) och
Grand Trianon (se T r i a n o n) vid Versailles.
Ett bland de svenska ex. är Gustav III:s
Haga (se d. o.). I nyare tid ha i utkanterna
av de större moderna städerna uppstått
villakvarter, t. ex. Villastaden n. om
Humlegården i Stockholm, och i storstäders
närhet villastäder, t. ex. Djursholm,
Saltsjöbaden, Lidingö villastad. Ordet v. har fått
betydelsen av ett fristående, för en familj
avsett boningshus; stadsdelar och samhällen
med dylika v. kallas vanl. trädgårdsstäder (se
Trädgårdsstad). (E. L-k.)
Villa [ft>i’lja], Francisco, mexikansk
partigängare (omkr. 1870—1923). Vann
under anarkien efter Diaz’ avgång 1911 anhang
i n. Mexiko, samverkade senare med
Car-ranza el. Zapata (se Mexiko, sp. 1287) men
trängdes 1915 mot Förenta staternas gräns.
Ett av V:s band överskred 1916 gränsen och
plundrade i Texas, varefter general Pershing
företog en skäligen resultatlös
straffexpedition i Mexiko mot V. Denne huserade sedan
tämligen ostraffat, tills Obrégon 1920 grep
makten. Biogr. av E. Pinchon (1933). A. A-t.
Vi’lla Aiba’ni, se A 1 b a n i, rom. släkt.
Villach [fi’la^], sloven. Belak, stad i v.
Kärnten, Österrike, vid övre Drau (Drava),
nära gränsen mot Jugoslavien och Italien;
22,099 inv. (1923). Viktig järnvägsknut
(linjerna Wien—Venezia och München—Trieste)
med trävaruhandel och mångsidig industri. S.
om staden den besökta badorten Warmbad V.
Vi’lla d’Este [-dä’ste], se T i v o 1 i 1.
Wi’llaert [-lärt], A d r i e n, belgisk
tonsättare (omkr. 1480—1562). Efter studier under
J. Mouton kom han 1516 till Rom, blev 1527
kapellmästare vid San Marcokyrkan i Venezia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
