509 V illaespesa—V il 1 ani 510 VILLANDS H9 Skala 1:500000 och vann stort anseende som ledare av stadens musik. Han grundade den s. k. vene-zianska skolan, vilken gav körmusiken nya impulser genom införandet av flerkörigheten. Skolan visade friare drag än den gamla nederländska, lade mera vikt vid den instrumentala musiken och utvecklade även kro-matiken. W. utgav motetter, chansoner, mässor, madrigaler och verk för orgel. Bland hans många lärjungar märkas Cypria-no de Rore, Andrea Gabrieli och N. V. Zar-lino. — Biogr. av E. Gregoir (1869); se även E. Van der Straeten, »La musique aux Pays-Bas» (8 bd, 1867—88). T. N. Villaespesa [coiljaäspä'sa], Francisco, spansk författare (f. 1879). Debuterade såsom skald 1898 och blev populär genom sin dikt »La hermana». V. har utgivit en mängd diktsamlingar, prosaverk och dramer, av vilka många mottagits med stort bifall; nämnas kan »La copa del rey de Thule» (1912). Han utmärker sig för formtalang och välljud, tillhör den nyromantiska riktning, för vilken J. Zorrilla var mästare, och väljer med förkärlek moriska motiv. V:s »Obras completas» i 12 bd började utgivas 1916. K. A. H. ViTla FarnesFna, se F a r n e s i n a, V i 11 a. Villafranca [ fra'ijka], stad i ital. prov. Verona, Venezien, 16 km s. v. om staden Verona; 12,174 inv. (1921). Om preliminärfreden i V. 1859 se Italien, sp. 844. Villafranca del Panadés [coiljafra'nka öäl panaöä's], stad i sp. prov. Barcelona, Katalo-nien, 36 km v. s. v. om staden Barcelona; 8,439 inv. (1921). Vinodling och vinhandel (Villafrancaviner). Vi'lla Medici [-mäMitJi], en av kardinal Ricci da Montepulciano av Annibale Lippi 1574—80 på Monte Pincio i Rom uppförd villa, omedelbart ombyggd för kardinal Fer-dinando de’ Medici. Silhuetten har fått en karakteristisk form genom sidopartiernas båda tornlika uppbyggnader. Fasaden mot staden är enkel. Trädgårdsfasaden, som är rikt utsmyckad med ornament och figurskulptur, öppnar sig i bottenvåningen med en loggia. I V. är sedan 1803 franska akad. i Rom inrymd. H. C-l. Villand, härad i Kristianstads län, mellan Blekingegränsen och Hanöbukten i ö. samt Helgeån och Kristianstad i v.; 758,1 kvkm, 25,632 inv. (1933). Omfattar landskommunerna Åhus, Rinkaby, Gustav Adolf, Nosaby, Fjälkinge, Nymö, Trolle-Ljungby, Gualöv, Kiaby, Ivö, Ivetofta, Näsum, Vånga, Opp-manna, österslöv och Fjälkestad samt Åhus köping. Häradets sydligaste och tätast bebyggda hälft ligger på Kristianstadsslätten, vars sandiga jordarter på kritberggrund gynnat uppkomsten av en betydande potatis-och tobaksodling. Utmed Hanöbukten finnas skogplanterade flygsandsdyner. Norrut vidta kring Ivösjön m. fl. sjöar Sydsvenska höglandets starkt kuperade sluttningar med bl. a. gränsbergen Ryssberget och Boafallsbacke (180 m ö. h.) samt sjön Immeln. 26,313 har åker, 22,613 har skogsmark. Jämte jordbruk jord- och stenindustri (Ivöver-ken, se d. o.), förädling av jordbruksprodukter (brännerier, stärkelsefabriker, mejerier m. m.) samt fiske (Åhus). Kommunikationer: se kartan vid Skåne. Tillhör Kristianstads fögderi och Villands domsaga. Villands domsaga, i Kristianstads län, under Hovrätten över Skåne och Blekinge, omfattar Villands härad, som utgör ett tingslag (tingsställe: Fjälkinge). Villands kontrakt, i Lunds stift, består av 12 pastorat: Kristianstad; Ivetofta; Trolle-Ljungby och Gualöv; Åhus; Gustav Adolf och Rinkaby; Nosaby; Oppmanna och Vånga; Fjälkinge och Nymö; Fjälkestad; österslöv; Ivö och Kiaby; Näsum. Villane'11 (V i 1 a n e'l 1). 1. (Metr.) Urspr. fransk versform från 1500-talet, består av fem treversiga strofer och en fyrversig slutstrof med rimflätningen aba, aba ... abaa. Åtta verser, däribland de två sista, innehålla omkväden från första och tredje versen. R-n B. 2. (Mus.) En under 1500-talet vanlig italiensk gatvisa, som ej sällan upptogs till konstnärlig behandling av dåtidens kompositörer. Den var homofont hållen och hade melodien alltid i överstämman. V. fick stor betydelse för utbildandet av den homofona korsatsen. T. N. Villa'ni, Giovanni, italiensk krönike-skrivare (omkr. 1275—1348). Var florentinare av köpmanssläkt, reste mycket, bodde från omkr. 1312 ständigt i Florens, fick förtroendeposter där och diplomatiska uppdrag. Han