- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
511-512

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villani, Giovanni - Willanów, Wilanów - Villanovakultur - Villard de Honnecourt - Villa Rica - Villars, Claude Louis Hector - Villaservitut - Villastad - Villaviciosa, José de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

511

Willanö w—V illaviciosa

512

Plan av korpartierna till två gotiska kyrkor. — Figurstudie (den förkunnande Kristus). — Kompositionsstudier.
Tre blad ur Villard de Honnecourts album. •

skrev om sin fädernestad »Istorie fiorentine»
(it. uppl. bl. a. 1879). — Monogr. av E. Mehl
(1927).

Willanöw [-a’nof], W i 1 a n ö w, slott i
Polen, s. om Warszawa; jfr bild 5 vid art.
Polsk konst.

Villanovakultur [nå’va-], kulturgrupp i
Norditalien under äldsta järnåldern, något
före 1000 f. Kr. Den har fått sitt namn efter
godset Villanova, 8 km ö. om Bologna, som
har ett gravfält med 179 brandgravar under
flat mark och 14 skelettgravar. V. är även
representerad av ett stort gravfält omedelbart
v. om Bologna. V. uppdelas i flera smärre
perioder omkr. 1100—550 f. Kr. Även
hundratals bostadslämningar ha undersökts. V. är
en fortsättning på bronsålderns kultur men
med kännedom om järnet. Den föregår
etruskernas kultur. V:s bärare äro stamfäder
till romare och latiner (jfr Rom, sp. 979).
Denna äldsta järnålderskultur spred sig även
till mell. Italien och norrut över Alperna.
Dess inflytande nådde Skandinavien.
Brand-gravfälten i s. Sverige äro sena avläggare av
V. liksom den meanderornamentik, som finnes
i Norden på lerkärl från tiden omkr. Kr. f.
— T.itt,: D. Randall-Mac Iver, »Villanovans
and early etruscans» (1924); K. Friis
Johan-sen i »De förhistoriska tiderna i Europa»
(1926). T. J. A.*

Villard de Honnecourt [vila’r do ånko’r],
fransk arkitekt, levde på 1200-talet. V. är
uteslutande känd genom en efterlämnad bok
med teckningar, det s. k. V :s album, ett
ofullständigt manuskript i Bibliothèque
na-tionale i Paris, utg. i faksimile av J. B.
Lassus (1858). Detta album är det enda
någorlunda omfattande manuskript av denna
art, som bevarats. Det innehåller planer
och teckningar av kyrkor, ornamentsdetaljer,
vaxter och djur, teckningar av skulpturer,
anvisningar på geometriska hjälpmedel för
människokroppens avbildning och för annan
teckning etc., dessutom även text, som ger
sparsamma upplysningar om V:s person. Han
ägde vidsträckt kännedom om den samtida
konsten, förvärvad under resor i Frankrike,
Tyskland och Ungern. Om hans verksamhet

som arkitekt vet man med säkerhet endast
att han uppfört cistercienskyrkan i Vaucelles,
invigd 1235, samt koret och västtornet i
Saint-Quentin, invigd 1257. H. C-l.

Villa Rica [coi’lja ri’ka], stad i Paraguay,
130 km ö. s. ö. om Asuncién; 30,400 inv. (1928).
V. är landets näst största stad; betydande
handel med matte och tobak; sockerbruk m. m.

Villars [vilä’r], Claude Louis Ilecto r,
hertig av V., marskalk och pär av Frankrike
(1653—1734). Förde 1702—08 befäl i
Tyskland, vann där 1702 segern vid Friedlingen och
belönades med
marskalksstaven, opererade 1708 i Italien, 1709
i Nederländerna, blev
där sårad och slagen
vid Malplaquet. 1712
återupprättade V.
genom den lysande
segern vid Denain (24
juli) Frankrikes
ställning. Efter freden i
Utrecht (1713) förde
han ånyo befäl i
Tyskland. Han var
medlem av konseljen
un

der Ludvig XV:s minderårighet. Vid
polska tronföljdskrigets utbrott (1733) utsågs V.
till överbefälhavare men dog följ, år i Turin.
— Litt.: V:s memoarer, utg. av M. de Vogüé
(6 bd, 1884—1904), biogr. av de Vogüé (2 bd,
1888) och A. Babeau (1891). Wdt.

Villaservitüt, bestämmelse, att viss
fastighet ej får bebyggas annat än med
boningshus i villastil, med el. utan uthus. Sådana v.
bruka inryckas bland köpevillkoren vid
försäljning av byggnadstomter inom områden,
avsedda till villakvarter. Genom anknytning
till de andra tomterna, till vilkas förmån v.
stadgas, möjliggöres inteckning enl. reglerna
för s e r v i t u t (se d. o.). C. G. Bj.

Villastad, se V i 11 a.

Villaviciosa [ouljacoipiå’sa], José de, spansk
författare, inkvisitor (1589—1658). Det enda
av V :s verk, som kommit till eftervärlden, är
den roliga parodiska hjältedikten »La
mos-chea» (1615; flera ggr utg.) efter homeriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 5 17:18:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free