Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Villberga—Villehardouin
514
mönster, skildrande en strid mellan myror
oeh flugor. K. A. H.
Villberga, socken i Uppsala län, Trögds
härad, på Mälarslätten, ö. om Enköping; 27,21
kvkm, 1,076 inv. (1934). 1,966 har åker, 463
har skogsmark. Egendom: Högby. Vid
Väs-teråsbanan Grillby (se d. o.)
municipalsam-hälle. Ingår i V., Hacksta och Löts pastorat
i Ärkestiftet, Trögds kontrakt.
Willcocks [coiTkåks], sir William,
eng-elsk-indisk ingenjör (1852—1932). W. var
1872—83 anställd i Indiens
bevattningsde-partement samt 1883—1911 i Egypten, där
han bl. a. planerade och utförde
Assuandam-men. 1911 anställdes han i turkisk tjänst,
planerade ett återupprättande av
Mesopotamiens bevattningssystem oeh påbörjade
anläggningen av Hindiadammen (jfr E u f r a t).
1926 återvände W. till Indien, där han
framlade planen på modernisering av Bengalens
irrigationssystem. Bland hans skrifter
märkas »The irrigation of Mesopotamia» (1905;
ny uppl. 1917) oeh »From the garden of Eden
to the Crossing of the Jordan» (1918). O. Sjn.
Willdenow [viTdonå], Karl Ludwig,
tysk botanist (1765—1812). Blev 1798 prof, i
Berlin. W. var en av
sin tids ledande
flo-rister och
systematiker och banade väg
för växtgeografien.
Han skrev bl. a.
»Pro-dromus florae
Beroli-nensis» (1787),
»Grund-riss der
Kräuterkun-de» (1792) och
»Hortus Berolinensis» (1803
—15). W. utgav 1797
—1810 5 bd av 4:e
uppl. av Linnés
»Species plantarum». Led.
av sv. Vet.-akad. (1801). C. S-g.
Wille, Bruno, tysk författare (1860—•
1928). W. tillhörde på 1880 talet G.
llaupt-manns krets och grundade Freie Volksbühne
(se d. o.). Från en
socialistisk-materialis-tisk åskådning övergick han småningom till
en individualistisk-anarkisk. lians alsterrika
författarskap omfattar dikter (»Einsiedler und
Genosse», 1891). romaner (»Offenbarungen des
Wachholderbaums», 1901, »Der Glasberg», 1920,
m. fl.), »Romantische Märchen» (1902),
teologiska och filosofiska, litteraturhistoriska och
naturvetenskapliga skrifter som »Das
leben-dige All» (1905; sv. övers. 1907). Postumt
utkom »Der Maschinenmensch und seine
Erlösung» (1930) m. m. R-n B.
Wille, Johan
Nordal F i sch er, norsk
botanist, algolog(1858
—1924), prof, i botanik
vid Oslo univ.,
framgångsrik forskare på
den fysiologiska
alganatomiens område
och framstående
kännare av grönalgerna.
W. hade delvis
förvärvat sin botaniska
utbildning i Sverige som
lärjunge till V. B.
Wittrock. Han var under flera år anställd vid
Riksmuseet i Stockholm och 1886—89 t. f. prof,
i botanik vid Stockholms högskola. N. S-s.
Willebrand, von, svensk-finländska ätter,
härstammande från kaptenen Ernst
Fredrik Willebrand t, adlad 1676; ätten
introducerades 1731 på svenska riddarhuset med
namnet von W. Hans sonsons son
landshövdingen i Åbo och Björneborgs län Ernst
Gustaf von W. (1751—1809), stor
jord-och industriägare, blev 1806 svensk frih., och
av hans söner introducerades den ene på
Finlands, den andre på Sveriges riddarhus (bägge
ätterna utdöda). E. G. v. W:s kusin
ledamoten av senaten och presidenten i Åbo
hovrätt Adolf Fredrik von W. (1766—
1845) blev 1830 finländsk frih. (ätten utdöd
på manssidan). Den sistnämndes brorson
Knut Felix von W. (1814—93) var 1856
—74 prof, i allmän patologi och praktisk
medicin vid Helsingfors univ. och 1863—90
ge-neraldir. för medicinalverket samt blev 1889
finländsk frih. Son till honom är frih.
Reinhold Felix von W. (f. 1858), som 1896—
1907 var medred. för Finsk Tidskrift (se d. o.)
och därefter till 1932 dess red. Han har
intagit ledande poster även inom Finlands
idrotts-liv oeh var bl. a. representant i internationella
olympiska kommittén 1908—20. H. E. P.
Willebrand-Fahlbeckska stiftelsen, von, se
Fa h 1 b e c k, P. E.
Villebråd, se Jakt.
Villefranche [vilfrä’/], städer i Frankrike.
1. V. - sur-Mer [-syr-mä’r], it. Villafranca,
hamnstad i dep. Alpes-Maritimes, vid
Medelhavet, ö. om Nizza; 5,323 inv. (1926). Befäst
örlogshamn; badort. — 2. V.-en-Rouergue
[-ä-rwäTg], stad i dep. Aveyron, vid floden
Aveyron; 7,825 inv. (1926). Medeltidsstad med
flera märkliga byggnader. — 3. V. - s u
r-S a ö n e [ syr-så’n], stad i dep. Rhöne, vid
Saöne; 17,339 inv. (1926). Betydande
textilindustri samt handel med vin och trävaror.
Villegas [<oiljä’gas], F. G. de Q., se Q u
e-vedo y Villegas.
WiTIehad, missionär (730—789). Var
angel-saxare från Northumberland och
missionerade från 770 bland friserna i Dokkum, från
777 i Ostfriesland och fick 780 av Karl den
store biskopsfullmakt att leda det sachsiska
området Wigmodia mellan Weser och Elbe.
Genom Widukinds resning 782 inträdde en
tids avbrott i verksamheten. 787 vigdes W.
till biskop i Bremen. Hg Pl.
Villehardouin [vilardcoä’], Geoffroi de.
fransk krönikeskrivare (omkr. 1165—före
1213), under Thibaut III marskalk av
Champagne. V. deltog i fjärde korståget,
huvudsaki. som rådgivare och diplomat. Sannolikt
har han för sin kaplan dikterat sina
memoarer, »Ilistoire de la conqueste de
Constanti-nople par les barons frangais associez aux
vé-nitiens» (bästa uppl. 1872, av N. de Wailly; da.
övers. 1931). Utan att fälla några omdömen
förtäljer han livligt och troget, på ett poetiskt
men okonstlat språk, som i allm. bär en
omisskännlig sanningsprägel. Som skildring av
fjärde korståget har arbetet stort värde, och
V:s betydelse ligger däri, att han är den
förste i Frankrike, som ersatt rimkrönika och
övers, från latinet med självständig skildring
XX. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
