513 Villberga—Villehardouin 514 mönster, skildrande en strid mellan myror oeh flugor. K. A. H. Villberga, socken i Uppsala län, Trögds härad, på Mälarslätten, ö. om Enköping; 27,21 kvkm, 1,076 inv. (1934). 1,966 har åker, 463 har skogsmark. Egendom: Högby. Vid Väs-teråsbanan Grillby (se d. o.) municipalsam-hälle. Ingår i V., Hacksta och Löts pastorat i Ärkestiftet, Trögds kontrakt. Willcocks [coiTkåks], sir William, eng-elsk-indisk ingenjör (1852—1932). W. var 1872—83 anställd i Indiens bevattningsde-partement samt 1883—1911 i Egypten, där han bl. a. planerade och utförde Assuandam-men. 1911 anställdes han i turkisk tjänst, planerade ett återupprättande av Mesopotamiens bevattningssystem oeh påbörjade anläggningen av Hindiadammen (jfr E u f r a t). 1926 återvände W. till Indien, där han framlade planen på modernisering av Bengalens irrigationssystem. Bland hans skrifter märkas »The irrigation of Mesopotamia» (1905; ny uppl. 1917) oeh »From the garden of Eden to the Crossing of the Jordan» (1918). O. Sjn. Willdenow [viTdonå], Karl Ludwig, tysk botanist (1765—1812). Blev 1798 prof, i Berlin. W. var en av sin tids ledande flo-rister och systematiker och banade väg för växtgeografien. Han skrev bl. a. »Pro-dromus florae Beroli-nensis» (1787), »Grund-riss der Kräuterkun-de» (1792) och »Hortus Berolinensis» (1803 —15). W. utgav 1797 —1810 5 bd av 4:e uppl. av Linnés »Species plantarum». Led. av sv. Vet.-akad. (1801). C. S-g. Wille, Bruno, tysk författare (1860—• 1928). W. tillhörde på 1880 talet G. llaupt-manns krets och grundade Freie Volksbühne (se d. o.). Från en socialistisk-materialis-tisk åskådning övergick han småningom till en individualistisk-anarkisk. lians alsterrika författarskap omfattar dikter (»Einsiedler und Genosse», 1891). romaner (»Offenbarungen des Wachholderbaums», 1901, »Der Glasberg», 1920, m. fl.), »Romantische Märchen» (1902), teologiska och filosofiska, litteraturhistoriska och naturvetenskapliga skrifter som »Das leben-dige All» (1905; sv. övers. 1907). Postumt utkom »Der Maschinenmensch und seine Erlösung» (1930) m. m. R-n B. Wille, Johan Nordal F i sch er, norsk botanist, algolog(1858 —1924), prof, i botanik vid Oslo univ., framgångsrik forskare på den fysiologiska alganatomiens område och framstående kännare av grönalgerna. W. hade delvis förvärvat sin botaniska utbildning i Sverige som lärjunge till V. B. Wittrock. Han var under flera år anställd vid Riksmuseet i Stockholm och 1886—89 t. f. prof, i botanik vid Stockholms högskola. N. S-s. Willebrand, von, svensk-finländska ätter, härstammande från kaptenen Ernst Fredrik Willebrand t, adlad 1676; ätten introducerades 1731 på svenska riddarhuset med namnet von W. Hans sonsons son landshövdingen i Åbo och Björneborgs län Ernst Gustaf von W. (1751—1809), stor jord-och industriägare, blev 1806 svensk frih., och av hans söner introducerades den ene på Finlands, den andre på Sveriges riddarhus (bägge ätterna utdöda). E. G. v. W:s kusin ledamoten av senaten och presidenten i Åbo hovrätt Adolf Fredrik von W. (1766— 1845) blev 1830 finländsk frih. (ätten utdöd på manssidan). Den sistnämndes brorson Knut Felix von W. (1814—93) var 1856 —74 prof, i allmän patologi och praktisk medicin vid Helsingfors univ. och 1863—90 ge-neraldir. för medicinalverket samt blev 1889 finländsk frih. Son till honom är frih. Reinhold Felix von W. (f. 1858), som 1896— 1907 var medred. för Finsk Tidskrift (se d. o.) och därefter till 1932 dess red. Han har intagit ledande poster även inom Finlands idrotts-liv oeh var bl. a. representant i internationella olympiska kommittén 1908—20. H. E. P. Willebrand-Fahlbeckska stiftelsen, von, se Fa h 1 b e c k, P. E. Villebråd, se Jakt. Villefranche [vilfrä'/], städer i Frankrike. 1. V. - sur-Mer [-syr-mä'r], it. Villafranca, hamnstad i dep. Alpes-Maritimes, vid Medelhavet, ö. om Nizza; 5,323 inv. (1926). Befäst örlogshamn; badort. — 2. V.-en-Rouergue [-ä-rwäTg], stad i dep. Aveyron, vid floden Aveyron; 7,825 inv. (1926). Medeltidsstad med flera märkliga byggnader. — 3. V. - s u r-S a ö n e [ syr-så'n], stad i dep. Rhöne, vid Saöne; 17,339 inv. (1926). Betydande textilindustri samt handel med vin och trävaror. Villegas [<oiljä'gas], F. G. de Q., se Q u e-vedo y Villegas. WiTIehad, missionär (730—789). Var angel-saxare från Northumberland och missionerade från 770 bland friserna i Dokkum, från 777 i Ostfriesland och fick 780 av Karl den store biskopsfullmakt att leda det sachsiska området Wigmodia mellan Weser och Elbe. Genom Widukinds resning 782 inträdde en tids avbrott i verksamheten. 787 vigdes W. till biskop i Bremen. Hg Pl. Villehardouin [vilardcoä'], Geoffroi de. fransk krönikeskrivare (omkr. 1165—före 1213), under Thibaut III marskalk av Champagne. V. deltog i fjärde korståget, huvudsaki. som rådgivare och diplomat. Sannolikt har han för sin kaplan dikterat sina memoarer, »Ilistoire de la conqueste de Constanti-nople par les barons frangais associez aux vé-nitiens» (bästa uppl. 1872, av N. de Wailly; da. övers. 1931). Utan att fälla några omdömen förtäljer han livligt och troget, på ett poetiskt men okonstlat språk, som i allm. bär en omisskännlig sanningsprägel. Som skildring av fjärde korståget har arbetet stort värde, och V:s betydelse ligger däri, att han är den förste i Frankrike, som ersatt rimkrönika och övers, från latinet med självständig skildring XX. 17