- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
515-516

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515

Villèle—Villeroi

516

av upplevda historiska tilldragelser. Se G.
Paris och A. Jeanroy, »Extraits des
chro-niqueurs frangais» (1892). E. S-f.

Villèle [vilä’l], J o s e p h, greve, fransk
statsman (1773—1854), först sjömilitär, sedan
jordbrukare. V. anslöt sig 1814 med iver till
Bourbonerna. Deputerad fr. o. m. 1815 och
minister 1820, blev han 1822 konseljpresident
och finansminister. Genom kriget i Spanien
1823 återtog Frankrike sin plats bland
stormakterna. De forna franska emigranternas
anspråk tillfredsställdes genom att de erhöllo
ett skadestånd på 1 milliard frcs för sina
godsförluster. V :s ställning undergrävdes
dock småningom dels genom den katoliserande
riktning, som befrämjades av konung Karl X,
dels genom den allt hänsynslösare
presspropaganda, som endast skärptes genom V:s
försök att bekämpa den medelst censur, och
genom det impopulära avskaffandet av
nationalgardet. Efter att förgäves genom nya val ha
sökt stöd för en lag om fideikommiss, varmed
V. ville befästa jordbrukaradelns ställning,
avgick han i jan. 1828. — Jfr »Mémoires et
correspondence du comte de V.» (5 bd, 1887—
90). N. F-ll.

Willem, holländsk form för Vilhelm.

Villemain [vilmä’], Abel F r a n g o is,
fransk litterär kritiker (1790—1870). Blev
1814 prof, i fransk litteratur vid Sorbonne,
1821 led. av Franska akad. och dess ständige
sekr. 1834, var undervisningsminister 1840—
44. En lysande akademisk föreläsare,
representerade V. den franska bildningstraditionen
från 1700-talet med dess stilistiska pregnans,
logiska klarhet och översiktlighet men också
något av dess okritiska ytlighet. Mest känt
av hans arbeten är kanske »Cours de
litte-rature frangaise» (6 bd, 1828—29). V:s
samlade arbeten utgåvos 1854—58 i 15 bd. —
Monogr. av G. Vauthier (1913). N. F-ll.

Wi’llemer, Marianne von, f. Jun g,
tysk författarinna (1784—1860), g. m.
bankiren J. J. von W. (1760—1838). Goethe var
gäst i W :s hem i Frankfurt 1814 och 1815. I
hans »West-östlicher Diwan» ingå dikter av
och till henne (Suleika). — Monogr. av
K. Bahn (1928). R-n B.

Villemessant [vilmäsä’], Jean Hippolyte
Cartier de, fransk tidningsman (1812—79).
V. grundade 1854 tidningen Le Figaro, vars
red. han förblev till 1875. Under V. blev
Figaro ett av bulevardpressens populäraste
organ, föga nogräknat med medlen, då det gällde
att skapa sensation, och V. blev invecklad i
otaliga mutskandaler och dueller. Han
förstod framför allt att samla omkring sig en
stab av kvicka krönikörer. Hans »Mémoires
d’un journaliste» (6 bd, 1867—78) äro delvis
skrivna av Ph. Gille. (Kj. S-g.)

Villemin [vilmä’], Jean Antoine, fransk
läkare (1827—92). V. tillkommer i främsta
rummet förtjänsten av att ha bevisat
tuberkulosens smittsamhet. Genom ympning av
tuberkulos vävnad ådagalade han, att
sjukdomen kan överföras från människan på
kaninen. Denna upptäckt gjordes nära 20 år
innan R. Koch funnit tuberkelbacillen. V.
framlade sina resultat bl. a. i ȃtudes sur
la tuberculose» etc. (1868). A. Wstgn.

Willemit, ett med phenakit (se d. o.)
iso-morft, svagt fettglänsande, hexagonalt (se

Kristgllsy stem) kristalliserande
mineral av zinksilikatet 2 ZnO . SiO2 med
hårdheten 5,5 (se H å r d h e t s s k a 1 a) och spec.
v. 3,9—4,2. Färgen är vit, gul, brun el. röd,
ibland grön. På ett par ställen i New Jersey
är w. ett viktigt zinkmalmsmineral. N. Zn.

Willems [vi’loms], Jan Frans, belgisk
språkforskare, historiker och skald (1793—
1846). I odet »Aan de Belgen» (1818) besjöng
W. den belgiska nationalitetens
återvaknan-de under holländsk
spira, framträdde
därmed som förkämpe för
flamländska
national-medvetandet i dess
strid mot det franska
överväldet och blev
den erkände ledaren
för alla, som ivrade
för språklig enhet
mellan Belgien och
Holland. Av
konungen belönades han 1821
med att bli
registra-tor i Antwerpen.
Ef

ter julirevolutionen och Belgiens
lösslitande från Holland 1830 förflyttades W. på
grund av sina holländska sympatier till
en småstad men fick 1835 en syssla som
registrator i Gent. W. utgav flamländska
medeltidshandskrifter och historiska
dokument, främst »Reinaert de vos» (1836; 2:a
uppl. 1850). En modern bearbetning därav
verkställde W. 1834. Dessa arbeten gåvo
signalen till den mäktiga kulturella och
politiska rörelse, som kallas de vlaamsche
be-weging (flamländska rörelsen). W. utgav 1837
—46 den flamländska tidskr. Belgisch
Museum. Hans samling av flamländska
folkvisor och melodier utgavs (»Oude vlaamsche
liederen») av F. A. Snellaert 1848. — Jfr P.
Frédéricq, »Schets eener geschiedenis der
vlaamsche beweging» (3 bd, 1906—09). (E. Rth.)

Willemstad [vi’lomstat], huvudstad i nederl.
kolonien Curagao, på ön Curagao; 23,628 inv.
(1933). God hamn, skyddad av fort, med
betydande transitohandel på Venezuela;
radiostation m. m. Har stor betydelse som
omlastningshamn för petroleum från
Maracaibo-distriktet (stort oljeraffinaderi i W.) samt
bunkringsstation för oljeeldade fartyg.

Wi’llenberg [-bärk], se Tannenberg.

Villeneuve [vilno’v], M. de, se S e r v e t.

Villeneuve [vilnö’v], S i 1 v e s t r e, fransk
amiral (1763—1806). V. deltog som
eskaderchef i slaget vid Abukir (se d. o.) 1798 och
var en av befälhavarna för den
fransk-spanska flottan vid nederlaget vid Trafalgar 1805,
där V. tillfångatogs.

Villeneuve-lès-Avignon [vilnö’v-läz-avinjä’]>
stad i fr. dep. Gard, vid Rhöne, mittemot
Avignon; 2,501 inv. (1921). Var under
påvarnas vistelse i Avignon en betydande stad och
bevarar från medeltiden borgen Saint-André,
kloster m. m.

Villeroi [vilrrøa’], F rango i s de N e u
f-ville, hertig av V., marskalk av Frankrike
(1644—1730). Uppfostrades tills, m. Ludvig
XIV, erhöll 1693 marskalksstaven för sin
insats i slaget vid Neerwinden och blev s. å.
överbefälhavare. Sedan V. förlorat Namur
1695, blivit slagen vid Chiari 1701 och
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free