517 Willesden—Williamson 518 fångatagen vid Cremona 1702 samt i grund slagen vid Ramillies 1706, fråntogs honom överbefälet. Wdt. Willesden [mi'Izdon], stad i eng. grevsk. Middlesex, n. v. förstad till London; 184,410 inv. (1931). Betydande järnvägsverkstäder; stor idrottsplats (National athletic grounds). Willette [vilä't], A d o 1 p h e, fransk målare (f. 1857). W. var en av de främsta representanterna för sekelslutets Montmartreskola. I hans målningar och teckningar uppträda ofta Pierrot och Pierrette som representanter för en naiv, stundom svärmisk, alltid lika obekymrad livsglädje, ej sällan med inslag av ironi och sensualism. W. (»Montmartres Watteau») utgav 1919 sina memoarer (»Feu Pierrot»). — Jfr P. Beuve, »Iconographie de Willette» (1910). H. W-n. Villette [vilä't], M. M. de, se C a y 1 u s. Villeurbanne [vilörba'n], stad i fr. dep. Rhöne, ö. industriförort till Lyon; 82,038 inv. (1931). Tillv. av siden- och yllevaror, skodon, färgämnen m. m. Willgren, Karl Salomon, finländsk jurist (f. 1865). Blev jur. utr. dr 1892, var 1901 —22 adjunkt i nationalekonomi och 1922—32 prof, i förvaltningsrätt vid Helsingfors univ. W. har bl. a. utgivit »Das Staatsbudget» (1899), »Finlands finansrätt» (1906; ny. uppl. 1932), »Förvaltningsrättens allmänna läror» (1924—25) och »Finlands ekonomiska rätt» (1932; på fi. 1930). H. E. P. Vi'lli, lat., anat., se Moderkaka. — V i 11 i intestinäles, se Tarmkana-I e n, sp. 1330 f., bild 2—4. William [miTjom], eng. form för Vilhelm. Williams [coi'ljamz], sir George, se Kristliga föreningen av unge män. Williams [coPljomz], John, engelsk missionär (1796—1839). Utsändes 1816 av London-missionssällskapet till Söderhavsöarna, verkade där på Sällskapsöarna, Cooköarna och Sa-moaöarna och led martyrdöden på Erromango (Nya Hebriderna). W., kallad »Söderhavets apostel», var framför allt missionspioniär, har betydande andel i Polynesiens snabba kristnande samt gjorde första övers, av N. T. till Rarotongaspråket (Cooköarna; 1836). G. Lbrg. Williams [<oi'ljomz], sir Monier Monier-, engelsk indolog (1819—99). Var från 1860 prof, i sanskrit i Oxford. Bland hans arbeten märkas »Sanskrit-english dictionary» (1872) och »Indian wisdom» (1875; 4:e uppl. 1893) samt hans reseminnen, »Modern India and the indians» (1878; 3:e uppl. 1879). J. Ch-r. Williams [coiTjomz], Roger, engelsk teolog (omkr. 1604—83). Utvandrade på grund av intoleransen i anglikanska kyrkan till Nordamerika 1630, tillhörde först baptismen, slöt sig sedan till »seekers» och grundade 1636 nybygget Providence, som jämte Rhode island blev hemvist för fullständig religionsfrihet. 1644 utgav han ett vältaligt och kraftigt försvar för en fullständig religiös tolerans i sitt huvudarbete, »The bloody tenent of persecution for cause of conscience». 1654 —58 var W. kolonien Rhode islands president. W :s betydelse ligger i hans oförtrutna och segerrika kamp för religionsfriheten. — Litt.: Emily Easton, »R. W.» (1930); M. Freund, »Die Idee der Toleranz im England der grossen Revolution» (1927). Hg Pl. »Bad i fontänen.» Teckning av A. Willette. Williams [mPljemz], R. V., se V a u g h a n Williams. Williamsburg [coiTjomzbög], stad i Virginia, U. S. A., s. ö. om Richmond; 3,778 inv. (1930). W. grundades 1632 och var till 1779 Virginias huvudstad. Det 1693 grundade William and Mary college (1,600 stud. 1932) är näst Harvard college U. S. A:s äldsta. Vid W. besegrade unionstrupperna de konfedererade 5 maj 1862. Williamson [mkljomsn], Alexander William, engelsk kemist (1824—1904), prof, vid University college i London 1849—87. Genom berömda experimentalundersökningar över bildningen av organiska etrar och ketoner kunde W. dels fastställa dessas och besläktade ämnens molekylarvikter, dels ge en betydelsefull utvidgning av den teori för de organiska föreningarnas konstitution, som benämnes typteorien (se L a u r e n t, A.), i det att han framhöll, att ett stort antal förenings-klasser kunna återföras till vattnets »typ», d. v. s. formellt erhållas därav genom väteatomernas utbytande mot organiska och oorganiska radikaler. Han bidrog därigenom väsentligt till utvecklingen av läran om de kemiska föreningarnas konstitution. G. S-ck. Williamson [coiTjomsn], William C r a w-f o r d, engelsk botanist, paleontolog (1816— 95), prof, vid dåv. Owens college, sedermera Victoria university i Manchester. W:s tidigare arbeten behandla bl. a. juralagren på kusten av Yorkshire och deras försteningar samt fossila fiskar från stenkolssystemet. Snart ägnade han sig företrädesvis åt mikroskopiska studier av botanisk och zoologisk art; särskilt böra framhållas hans