Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Williamson, William Crawford - Williamsonia - Williamsport - Willibald - Willibrord el. Wilbrord - Villie (Södra Villie) - Villiers - Villiers de l’Isle-Adam, Auguste de - Willingdon, Freeman Freeman-Thomas - Villingen - Villingsberg - Villinska skolan (Willinska fattigfriskolan i Göteborg) - Willis, Bailey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
Willlamsonia—Willis, B.
520
monogr. »The british Foraminifera» (1858) samt
arbeten över lägre alger, fiskarnas fjäll och
tänder etc. Viktigast äro dock hans
paleobota-niska arbeten. Bl. a. beskrev han de
egendomliga reproduktionsorganen av det efter honom
uppkallade släktet Williamsonia av
liennetti-tales (se d. o.). Framför allt behandlade han
dock den inre byggnaden av stenkoistidens
växter, bl. a. i 19 monogr. under titeln »On
the organization of the fossil plants of the
coal-measures» (1871—93). Främst på grund
av dessa arbeten, som ofta voro polemiskt
hållna mot den franska skolan av
paleobo-tanister, har han kommit att räknas som
en av de främsta grundläggarna av den
moderna paleobotaniken. På sin ålderdom kom
han att samarbeta med D. H. Scott (se d. o.).
1896 utgåvos W :s »Reminiscenses of a
York-shire naturalist». Th. H-e.
Williamsonia, se Bennettitales, sp.
1281. och W i 11 i a m s o n, W. C.
Williamsport [cai’ljemzpät], stad i
Pennsylvania, U. S. A., vid Susquehannas v. källarm;
45,729 inv. (1930). Turistcentrum; betydande
järn- och stålindustri.
Wi’llibald, missionär (700—omkr. 787). Var
bördig från Wessex, blev munk och begav sig
jämte brodern Wynbald 721 på
pilgrimsfärd till Palestina, varunder han länge
vistades i Rom och i Mindre Asien, samt
stannade på hemvägen tio år i klostret Monte
Cassino. 739 erhöll han påvlig fullmakt att
missionera i Tyskland, blev förste biskop
i Eichstätt och grundläde i trakten flera
kloster. »Vitae Willibaldi et Wynnebaldi»
utgavs av O. Holder-Eggen 1887. Hg Pl.
Wi’Ilibrord el. W i 1 b r o r d, frisernas
apostel (657 el. 658—739). Var son till en saxare
i Northumberland och uppfostrades i klostret
Ripon. W. sändes till Friesland 690, trädde
i förbindelse med Pippin, reste två gånger till
Rom och fick där 695 ärkebiskopsvigning
samt erhöll av Pippin Utrecht till
biskops-döme. Hans egentliga missionsområde blev
det frankiska Friesland, varifrån han företog
missionsresor till Danmark och Thiiringen. I
Friesland, där han samarbetade med
Bonifa-tius, gjorde han kristendomen rotfast med
klostret Echternach som stödjepunkt för
missionen. »Vita Willibrordi» utgavs 1920 av W.
Levison i »Monumenta Germaniæ historica».
— Litt.: F. Flaskamp, »Die Anfänge friesischen
und sächsischen Christentums» (1929). Hg Pl.
Villie, förr även Södra V i 11 i e, socken
i Malmöhus län, Ljunits härad, på
Romele-åsens sydsluttning och slätten därinvid; 28,91
kvkm, 1,354 inv. (1933). 2,416 har åker, 174
har skogsmark. Egendom: Rydsgård (se d. o.).
Ingår i V. och Örsjö pastorat i Lunds stift,
Ljunits och Herrestads kontrakt.
Villiers [vi’loz el. viTjez], engelsk adelssläkt,
bland vars medl. märkas två hertigar av
Buckingham (se d. o.) och sex earler av
Cla-rendon (jfr d. o.). Jfr även Cleveland, B. V.
Villiers de I’lsle-Adam [vilie’ de liT-adä’],
Auguste de, greve, fransk författare (1840
—89). V. har framför allt lärt av Poe och
Baudelaire; en icke obetydlig dosis satanism
ingår i hans »Contes cruels» (1883; »Fåvitska
jungfrur», 1922). Kring kärleken och döden
kretsar hans makabra fantasi i »Histoires
in-solites» (1888), medan han i »L’Éve future»
(1886) och »Tnbulat Bonhomet» (1887) givit
fritt lopp åt sitt världsförakt och sin
vantrevnad i positivismens tidsålder. Postumt utkom
V:s förnämsta verk, »Axel» (1890), ett
fantastiskt idédrama, vars hjälte har drag av både
Faust ocb Parcival. Genom honom, bland
andra, befrukta Wagner-Schopenhauersk mystik
och filosofi den symbolistiska diktningen. —
Sami. skr. i 11 bd 1922—31. — Jfr monogr.
av H. Chapoutot (1908) och E. de Rougemont
(1910). Kj.S-g.
Willingdon [<oi’liqden], Freeman F r e
e-man-Thomas, 1 :e earl o f W., brittisk
ämbetsman (f. 1866),
tjänstgjorde i den
indiska förvaltningen,
bl. a. som guvernör
i Bombay 1913—19
och Madras 1919—24,
och representerade
Indien vid Nationernas
förbunds församling
1924, blev 1926
generalguvernör i Kanada
och är sedan 1931
vicekonung i Indien.
Han var 1900—06
liberal led. av underhuset.
Villingen [fi’linen], stad i ty. fristaten
Baden, på Schwarzwalds ö. sluttning, vid
Donaus källflod Brigach; 14,565 inv. (1933).
Centrum för urtillverkningen i Schwarzwald.
Villingsberg, f. d. bruksegendom i Hidinge
socken, v. Närke, på Kilsbergen. Vid V.
an-lades 1646 av H. Meinich ett järnbruk,
Vil-lingshammaren. Det köptes jämte
Norhamma-ren av A. Funk från Stockholm, som
sammanslog bruken under namnet V. 1702 kom V.
till greve C. G. Rehnsköld, vars änka sålde det
till B. von Hofsten. Det såldes 1856 till C. J.
Yngström, köptes jämte Valåsen, ölsboda
m. fl. gårdar 1906 av Bofors-Gullspångs a.-b.,
1915 av Wargöns a.-b. och 1924 av staten samt
ombildades till V :s revir, som 1934 utökats.
Villlnska skolan (W illinska
fattig-f riskol an i Göteborg) grundades 1767
av predikanten vid Göteborgs fattighus
Johan Willin (1732—72). V. har från
början uppehållits med frivilliga gåvor och
donationer. Redan 1837 infördes
slöjdundervisning i skolan. V. var länge
Göteborgs enda folkskola och hade även efter
folkskoleväsendets ordnande i staden i
Kri-stine församlings ö. del en läsavd., som 1885
övertogs av staden, varefter V. återgått till
sin ursprungliga uppgift. Den är således nu
en internatskola för omkr. 30 medellösa och
välartade gossar, som där under 3 år få
undervisning i skolämnen, motsv. kurserna i
folkskolans 6:e klass och högre avd., samt
yrkesundervisning i möbelsnickeri
(företrädesvis) och trädgårdsskötsel. 1925 inköpte V.
herrgården Ellesbo på Hisingen, där den nu
är förlagd. — Litt.: J. Ambrosius, »Villinska
skolan i Göteborg 1767—1917» (1917). Fr. Sg.
Willis [coi’lis], B a i 1 e y, amerikansk geolog
och geograf (f. 1857). Tjänstgjorde 1884—
1916 i olika befattningar vid Förenta staternas
geol. undersökning, blev 1909 prof, vid univ.
i Chicago och var 1915—22 prof, vid Leland
Stanford junior univ. i Kalifornien. W. är en
av de ledande männen i Amerikas geologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
