Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Willman—Villmanstrand
524
engelsk rätt en normal avslutning av det
enl. progressivsystemet (jfr
Fängelsesys-t e m, sp. 129) anordnade frihetsstraffet (så
även »villkorlig utskrivning» enl. 1923 års
sv. strafflagsförslag), medan v. enl. andra
lagar har en mera extraordinär karaktär.
I Sverige lagfästes v. först genom lagen 22
juni 1906, som ännu gäller (ändrad senast
1927). Om den, som undergår straffarbete på
viss tid el. fängelse, har utstått två
tredjedelar av straffet och om den tid, under
vilken straffet verkställts, utgör minst ett år,
kan fången (med sitt eget begivande)
villkorligt frigivas, därest omständigheterna göra
sannolikt, att han på fri fot skall förhålla
sig väl. K. m:t besluter om v. (icke i den
ordning, som gäller för nådemål). Efter v.
inträder en prövotid, lika lång som den
återstående delen av straffet och aldrig kortare
än ett år, då den frigivne skall föra ett
ordentligt och ostraffligt leverne samt iakttaga
de särskilda föreskrifter, vilka meddelas bl. a.
av en tillsyningsman (se d. o.). Friheten kan
återkallas av länsstyrelsen, om den frigivne
åsidosätter sina nyssnämnda skyldigheter, och
skall av domstol förklaras förverkad, om han
på grund av nytt brott dömes till
frihetsstraff. Har prövotiden gått till ända, utan
att dylikt förhållande inträffat, skall så
anses, som hade straffet vid frigivningen till
fullo avtjänats. — Under 1931 skedde v. av
132 pers. S. å. gick prövotiden till ända för
111 villkorligt frigivna; av dessa hade tre
under året förverkat den villkorliga friheten,
medan flertalet hade uppfört sig utan svårare
anmärkning, många hedrande. Från det v.
började tillämpas 1907 t. o. m. 1931, har v.
ägt rum i 1,537 fall, vanligast beträffande
dem, som varit dömda för förfalskning,
misshandel, otuktsbrott el. tillgrepp och
förskingring i tjänsten. Under samma tid ha blott
31 (2 %) förverkat den villkorliga friheten.
— Lagen om v. gäller ej för livstidsfångar;
beträffande dessa förekommer emellertid
benådning på liknande villkor. Vid vissa
skyddsåtgärder (seøl. o.), som innebära
fri-hetsförlust, förekommer utskrivning på prov
enl. särskilda regler. R. B-l.
Willman, Olof Eriksson,
Ostindienfa-rare, reseskildrare (1600-talet). W. begav sig
1647 till Holland och tog tjänst i Ostindiska
kompaniet. I juli 1651 medföljde han som
»hovmästare» en holländsk beskickning från
Batavia till Japan och var en av de tre
européer, som beskickningschefen fick medtaga till
shogunens residens i Jedo. I dec. 1652
återkom han från Japan, tog i jan. 1653 avsked
ur kompaniets tjänst och anlände 1654 till
Stockholm, där han blev officer i flottan.
Hans anteckningar från resorna, »Reesa till
Ostindien, China och Japan» och »Een kort
berättelse om Kongarijket Japan, thess
Key-sare och Regimente» etc. (1667; 2:a uppl. 1673
—74), äro av intresse bl. a. därigenom, att
Japan på denna tid var slutet för européer, med
undantag för de holländska ambassaderna,
varför Japanskildringar saknas. — Litt.: H.
Hjär-ne, »Två svenska japanfarare» (1923). K. G. L.
Willman, Per Anders Johan,
operasångare, teaterchef (1834—98). Debuterade på
Kungl. teatern i Stockholm 1854, studerade
därefter sång i Paris och fick 1859 livstids-
engagemang vid Kungl. teatern. Med sin
präktiga bas, sitt manliga yttre och sin
dramatiska begåvning var W. under nära trettio
år en av operans mest uppskattade krafter.
Bland hans glansroller räknades främst
Me-fistofeles i »Faust»
samt Sarastro i
»Trollflöjten», Leporello i
»Don Juan» och
Mar-cel i »Hugenotterna».
Även i talpjäser
framträdde han på den
kungl. scenen. Vid
oratoriekonserter
uppbar han de förnämsta
baspartierna. W. var
jämte sin hustru (från
1871), Hedvig
Charlotta Constantina
W., f. Harling (1841
—87), 1877—81 föreståndare för Kungl.
teaterns elevskola. 1881 blev han intendent
(scenisk ledare) och 1883 dir. för kungl. teatrarna.
Han var den siste gemensamme chefen för de
båda kungliga scenerna, som under hans
administrativt mindre lyckosamma ledning fingo
allt sämre affärer. 1888 drog sig W. tillbaka.
Hans hustru väckte uppmärksamhet genom sin
vackra apparition. Hon utbytte 1865 de
dramatiska partierna mot de lyriska och användes
särskilt i opéra-comiqueuppgifter. H. G-t.
Villmanstrand, fi. La’ppeenranta, stad i
Viborgs län, Finland, vid s. stranden av Saima;
9 kvkm, 11,469 inv. (1933), finsktalande. Av
fabriker märkes främst statens
svavelsyre-fabrik; ö. om V. ligga Kaukas (se d. o.) a.-b:s
betydande industrianläggningar. Bibana till
Simola station på järnvägen
Helsingfors—Viborg; dess fortsättning från V. till
Vuoksen-niska och Elisenvaara (vid Karelska banan)
är under byggnad. I V. är finska arméns
kavalleri förlagt. O. Brn.
Där V. nu ligger, fanns en gammal
marknadsplats för Saimavattnen, Lappstrand,
av Per Brahe 1649 utrustad med
stadsprivi-legier, vilka 1652 bekräftades av Kristina
men upphävdes 1683. Efter stora nordiska
kriget återupprättades staden, 1727 förklarad för
uppstad under Fredrikshamn. Befäst under
1730-talet och landshövdingeresidens i
Kym-menegårds län, uppnådde V., såsom staden nu
kallades, en kort blomstring, tills den under
kriget 1741—43 intogs och uppbrändes av
ryssarna 23 aug. 1741. Därefter i rysk
besittning, återförenades V. först 1811 jämte »Gamla
Finland» med det övriga Finland.
»Fästningen» utgjordes av vallar, uppförda av faskiner
och jord. Under inbördeskriget 1918 var V.
i de rödas händer men togs av de vita 26
april. — Litt.: K. J. Jalkanen,
»Lappeenran-nan historia 1649—1741» (1913). E-c A-i.
Slaget vid V. Efter krigsutbrottet 1741
samlades de svenska trupperna mellan
Fredrikshamn och V. i en sydlig grupp under
Bud-denbrock och en nordlig under C. H.
Wrang-el. Då överbefälhavaren Lewenhaupt ieke
anlänt, uppsköts offensiven. Ryske
fältmarskalken de Lacy framgick då med minst
10,000 man mot V. Påverkad av gängse skryt,
erbjöd Wrangel med 4,000 man batalj
framför fästningens vallar utan att invänta
Bud-denbrock. Slaget utkämpades 23 aug. på e. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
