- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 20. Wallmark - Öändan /
525-526

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

525

Villnäs—Willstätter

526

och avgjordes snart till Lacys förmån. En del
av den slagna hären flydde till V., som
samma afton togs med storm. Wrangel föll sårad
i fångenskap jämte en stor del av sin kår;
dess totalförlust översteg betydligt halva
styrkan. Ryssarna förlorade 2,360 man. Lacy
drog sig tillbaka över gränsen, men slagets
moraliska följder voro betydande. E. Ilbg.

Villnäs, fi. A’skainen, kustsocken i Åbo och
Björneborgs län, Finland; 57 kvkm, 1,189 inv.
(T933), finsktalande. O. Brn.

Villon [vijä’], F r a n g o i s, fransk skald
(1431—63?). V. hette eg. Montcorbier
(des Loges) men adopterades av sin
morbror mäster Guillaume V., kaplan och
prof, vid Parisuniv., där V. själv fick ett
magisterdiplom 1452. Men i stället för att
fortsätta med teologiska studier kastade sig V.
in i det lössläppta nöjesliv, som satte sin
prägel på Paris efter hundraårskriget och
pestens härjningar; bland landsknektar och
gycklare, tjuvar och skökor sökte han som många
andra urspårade studenter sitt umgänge. Ett
dråp på en präst för en glädjeflickas skull
åsamkade V. några månaders fängelse (1455),
och en lyckad plundring av teologiska
fakultetens kassa tvang honom att lämna Paris.
Han gjorde upp sin räkning i ett satiriskt
testamente på vers, »Lays» (1456; V :s »lilla
testamente»). Åren 1456—61 tillbragte han
på strövtåg i Loirelandskapen som medlem av
ett beryktat tjuvband, »les Coquillards», på
vars speciella »jargon» han skrev ett flertal
nu delvis obegripliga ballader. Han var
tidtals snyltgäst — eller fånge — hos höga
herrar, bl. a. skalden Charles d’Orléans. Från
1461 stammar hans stora »Testament» (sv.
övers, av A. Randel 1920; en handskrift i
Kungl. bibi, i Stockholm). S. å. delaktig av
Ludvig XI :s allmänna amnesti, återvände V.
till Paris, där han fortsatte sitt vilda liv och
efter en ny blodig träta dömdes till hängning.
Han benådades emellertid av
Parisparlamentet 1463, och dödsstraffet utbyttes mot tio års
förvisning. Därmed försvinna hans spår i
arkiven. Då hans dikter trycktes f. ggn under
titeln »Le grand testament de V. et le petit»
1489, var han säkerligen död.

V. har kallats »Frankrikes förste möderne
skald», men hans diktning, till omfånget föga
betydande, bär i hög grad prägeln av
medeltidens upprörda avslutningsskede.
Huvudverket är hans »stora testamente» (vartill det
»lilla» närmast utgör en skiss): till formen
en balladsvit på självsvåldiga vers, till
innehållet en patetisk-ironisk självrannsakan med
satirisk samtidsrevy liksom bildkonstens
dödsdansmålningar. V. skiljer sig från äldre
me-deltidsdiktare genom den hänsynslösa
subjektivism, varmed han bär till torgs hela skalan
av känslostämningar från yr livsglädje till
ångestfylld ruelse. Själv kallar han sig en
»kärlekens martyr», men i den undre värld,
som denne geniale galgfågel, »lång och svart
som en ugnsraka», odödliggjort med frisk och
obarmhärtig realism, är det — utom moderns
fromma bild — skökor, tjuvar o. a. löst folk,
som främst komma till orda. De flesta av
hans modeller ha kunnat identifieras genom
samtida handlingar, och han har skarp blick
för den pittoreska stadsmiljön. För naturen
har denne parisiske rännstensunge intet
sin

ne; endast tanken på döden förmår honom att
avkasta den gäckande cynismen. V:s skrifter
utkommo i ett trettiotal uppl. under
1500-talets förra hälft. Bortglömd och föraktad
under klassicitetens tid, fick han av
romantikens första målsmän full återupprättelse.
Hugo och Musset, Baudelaire och Verlaine ha
direkt lärt av V. De bästa moderna uppl.
äro utg. av A. Longnon (1892; revid. uppl. av
L. Foulet 1919), tillika hans förste
vetenskaplige biograf, och L. Thuasne (2 bd,
1923). — Monogr. av G. Paris (1891; ny uppl.
1901) och P. Champion (2 dir, 1913); om V.
på sv. se O. Levertin, »Essayer», II (1907), A.
Ehrensvärd, »Fransk medeltid och renässans»
(1922; med övers, i urval), K. Asplund, »Fransk
vers» (1927; övers.), och F. G. Bengtsson,
»Litteratörer och militärer» (1929). Kj. S-g.

Villor, mek., se Lås, sp. 467.

Willoughby [mPlobi], sir H u g h, engelsk
polarresande, adlad 1544. Se
Polarexpeditioner, sp. 1131.

Villstad, socken i Jönköpings län, Västbo
härad, kring Nissan; 163,97 kvkm, 2,882 inv.
(1934). Småkuperad skogs- och mossmark
med spridd bebyggelse. 1,460 har åker, 7,494
har skogsmark. Vid Nissan Smålandsstenar
(se d. o.) samt Skeppshults tråddrageri.
Egendom: Isberga. Pastorat i Växjö stift, Västbo
kontrakt.

WiTlstätter [-Jtätor], Richard Martin,
tysk kemist, Nobelpristagare (f. 1872). Blev
prof, vid tekniska högskolan i Zürich 1905,
vid Kaiser-Wilhelm-Institut i Berlin-Dahlem
1912 och var prof, vid
univ. i München 1916
—25. Genom
grundläggande undersökningar har W. utrett
viktiga
alkaloidgrup-per, bl. a.
kokain-gruppen 1894—1900

samt kinoner och
kino-idfärgämnen (anilin-svart m. m.) 1903—10.

En omfattande
undersökning om klorofyll
(se d. o.) började W. i
Zürich och utgav tills.

m. A. Stoll »Untersuchungen über Chlorophyll»
(1913). Dessa undersökningar om blad- och
blodfärgämnet och om de däri ingående
por-fyrinerna (se d. o.) bildade utgångspunkten
för Hans Fischers (se d. o.) utredningar och
synteser i hemoglobin- och klorofyllserien. I
anslutning till W:s klorofyllarbeten stå hans
undersökningar om kolsyrans assimilation
(jfr d. o., sp. 340), som han utgav tills, m. A.
Stoll 1918. W. fastställde den empiriska
formeln för karotin (se d. o.) 1907 och utredde
blomfärgämnenas, antocyanernas,
konstitution. Sedan 1917 har W. ägnat sig nästan
uteslutande åt studiet av enzymer (se d. o.)
och lämnat synnerligen viktiga kemiska
bidrag till deras kännedom; genom
adsorp-tionsmetoder har han lyckats bringa vissa
enzymer till hög renhetsgrad. W. anses som en
av vår tids främsta organiska kemister; han
erhöll 1915 års Nobelpris i kemi för sina
undersökningar av färgämnen i växtriket,
särskilt klorofyll. Han har vidare utgivit bl. a.
ett arbete om reaktionsmekanismen hos orga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:23:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdt/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free