Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Willughby—Villåttinge
528
»Efter stormen.» Målning av J. F. Willumsen i
Nasjo-nalgalleriet i Oslo.
niska och enzymatiska processer (1931; tills,
m. F. Haber). Sin befattning som sekr. i
bayerska vet.-akad. lämnade W. (av judisk
börd) efter den nazistiska rörelsens
genombrott 1933. Led. av sv. Vet.-akad. (1932). II. E.
Willughby [coiTobi], Francis, engelsk
zoolog (1635—72). W. samarbetade med sin
lärare och vän John Ray (se d. o.), som utgav
W:s båda verk »Ornithologia» (1676; eng.
övers. 1678) och »De historia piscium» (1686).
Ray och W. kunna sägas vara de främsta
för-linnéanska naturforskarna. De grundade
spe-ciesbegreppet och använde både anatomiska
och yttre morfologiska karaktärer i
beskrivningarna. Lönnb.
WFllumsen, Jens Ferdinand, dansk
konstnär (f. 1863 7/9), var 1881—84 elev vid
konstakad. i Köpenhamn och studerade för
Kröyer 1883. Vistades från 1888 några år
i Paris, där han tog
starka intryck av
Paul Gauguin, och
började liksom denne
även skulptera. Om
Raffaellis konst
påminner den figurrika
interiören »En fransk
tvättinrättning» (1889;
Göteborgs museum).
Mera utpräglad
impressionism visade
»Pont Saint Michel»
(1890). W. deltog i
independenternas
ut
ställning 1891 på vänsterns yttersta flygel.
Han utställde dels färglagda skulpturer i trä,
dels excentriska målningar i ett sökt
primitivt och naivt uttryckssätt, »Montagnes
russes», »Två bretagneska kvinnor grälande»,
»La fécondité» m. fl. Med dessa o. a.
utmanande prov på tidens upproriska konst väckte
han i Köpenhamn under de närmast följ, åren
en lättförklarlig häpnad och mycken
förargelse. Han utställde även på Den fri
udstil-ling, som han 1891 varit med om att stifta.
1894 slog han sig ned i hemlandet och ägnade
sig vid sidan av måleriet åt skulptur,
keramik, arkitektur och möbelkonst. 1897—1900
var han konstnärlig ledare för Bing &
Grön-dahls porslinsfabrik, som under bans tid vann
stora framgångar, bl. a. på
världsutställningen i Paris 1900. Han vistades sedan ett par
år i Amerika, därefter åter i Paris, sedan i
Hellerup och långa tider i Södern (Spanien,
Bretagne, Italien). — I sitt måleri har W.
varit en outtröttlig sökare på olika
motivområden; i stort sett har likväl hans konst
varit inriktad på dekorativ förenkling. Detta
visa framför allt hans fjällmotiv från Norge
(»Jotunheimen», 1892) och från Alperna.
Uppslag till monumental konst har han givit t. ex.
i »Bergbestigerskan» (1904; Kunstmuseum i
Köpenhamn, i akvarell i Hirschsprungs
museum och Nationalmuseum i Stockholm), »Efter
stormen», »Soluppgång» (1905), »Berg under
söderns sol» och »Sol och ungdom» (barn på
stranden i bländande solsken, 1910; Göteborgs
museum). F. ö. har han målat spansk och
norditaliensk natur, kustbilder från Bretagne
och från Skagen, studier av badande gossar,
soleffekter över hav och berg samt
fantasikompositioner (»Två svävande gossar, en
moders syn», 1910; Kunstmuseum i Köpenhamn),
även porträtt och grupper (»Konstnären och
bans familj», 1912), »Aftonmåltiden» (1918).
W:s senare måleri karakteriseras av starka
färgkontraster och enastående bildfantasi.
Otvivelaktigt ligger W :s bästa period före
omkr. 1920. På skulpturens område har W.
utfört gravmonument över sina föräldrar på
Vestre kirkegaard i Köpenhamn (föräldrarnas
arkaistiskt strängt hållna byster och mellan
dem en liten genius, det hela av monumental
enkelhet och storhet; modellen i gips, 1899,
finns i Göteborgs museum), vidare gravvård
över en ung flicka, bronsfigur på fotstycke
av granit (1910; Kunstmuseum), minnestavla
över Pietro Krohn (Kunstindustrimuseum) samt
V. Hörups staty i Rosenborg have (grotesk
i sin klumpighet, 1908), den mångfiguriga
kolossala reliefen i Kunstmuseum i flera sorters
marmor samt brons (första skiss 1893,
färdig 1928). Inom keramiken märkas gruppen
»Fader, moder och barn», statyetten »Ung
flicka i byxor» (stengods, 1898; i
Kunstindustrimuseum, som äger en betydande samling av
W:s alster på detta område). W. har utfört
raderingar och litografier, arbeten i vax,
smideskonst, trä, möbler, tennkannor m. m.
W. är en internationell natur och en orolig
ande. Han har haft svårt att slå rot och att
koncentrera sin kraft, har varit mångfrestaren,
som ständigt söker nya uppgifter, nya
problem, nya svårigheter. Oberäknelig och ojämn
är han allt fortfarande. — W:s hustru, Edith
W., f. Wessel (f. 1875), är skulptris. — Litt.:
Hj. öhman, »J. F. W.» (1921); J. Thiis,
»Nordisk kunst idag» (1923); E. Moltesen, »J. F.
W.» (s. å.); A. L. Romdahl, »Det moderna
måleriet» (1926). G-g N. (E. L-k.)
Villåttinge, härad i mell. Södermanlands län;
671,38 kvkm, 14.649 inv. (1933). Omfattar
landskommunerna Dunker, Lilla Malma, Hyltinge,
Helgesta, Årdala, Fors(s)a, Flen och (Lilla)
Mellösa samt Malmköpings köping.
Municipal-samhällen: Flen och Sparreholm. V. utgör
n. v. delen av den sörmländska sjöplatån ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
