527 Willughby—Villåttinge 528 »Efter stormen.» Målning av J. F. Willumsen i Nasjo-nalgalleriet i Oslo. niska och enzymatiska processer (1931; tills, m. F. Haber). Sin befattning som sekr. i bayerska vet.-akad. lämnade W. (av judisk börd) efter den nazistiska rörelsens genombrott 1933. Led. av sv. Vet.-akad. (1932). II. E. Willughby [coiTobi], Francis, engelsk zoolog (1635—72). W. samarbetade med sin lärare och vän John Ray (se d. o.), som utgav W:s båda verk »Ornithologia» (1676; eng. övers. 1678) och »De historia piscium» (1686). Ray och W. kunna sägas vara de främsta för-linnéanska naturforskarna. De grundade spe-ciesbegreppet och använde både anatomiska och yttre morfologiska karaktärer i beskrivningarna. Lönnb. WFllumsen, Jens Ferdinand, dansk konstnär (f. 1863 7/9), var 1881—84 elev vid konstakad. i Köpenhamn och studerade för Kröyer 1883. Vistades från 1888 några år i Paris, där han tog starka intryck av Paul Gauguin, och började liksom denne även skulptera. Om Raffaellis konst påminner den figurrika interiören »En fransk tvättinrättning» (1889; Göteborgs museum). Mera utpräglad impressionism visade »Pont Saint Michel» (1890). W. deltog i independenternas ut ställning 1891 på vänsterns yttersta flygel. Han utställde dels färglagda skulpturer i trä, dels excentriska målningar i ett sökt primitivt och naivt uttryckssätt, »Montagnes russes», »Två bretagneska kvinnor grälande», »La fécondité» m. fl. Med dessa o. a. utmanande prov på tidens upproriska konst väckte han i Köpenhamn under de närmast följ, åren en lättförklarlig häpnad och mycken förargelse. Han utställde även på Den fri udstil-ling, som han 1891 varit med om att stifta. 1894 slog han sig ned i hemlandet och ägnade sig vid sidan av måleriet åt skulptur, keramik, arkitektur och möbelkonst. 1897—1900 var han konstnärlig ledare för Bing & Grön-dahls porslinsfabrik, som under bans tid vann stora framgångar, bl. a. på världsutställningen i Paris 1900. Han vistades sedan ett par år i Amerika, därefter åter i Paris, sedan i Hellerup och långa tider i Södern (Spanien, Bretagne, Italien). — I sitt måleri har W. varit en outtröttlig sökare på olika motivområden; i stort sett har likväl hans konst varit inriktad på dekorativ förenkling. Detta visa framför allt hans fjällmotiv från Norge (»Jotunheimen», 1892) och från Alperna. Uppslag till monumental konst har han givit t. ex. i »Bergbestigerskan» (1904; Kunstmuseum i Köpenhamn, i akvarell i Hirschsprungs museum och Nationalmuseum i Stockholm), »Efter stormen», »Soluppgång» (1905), »Berg under söderns sol» och »Sol och ungdom» (barn på stranden i bländande solsken, 1910; Göteborgs museum). F. ö. har han målat spansk och norditaliensk natur, kustbilder från Bretagne och från Skagen, studier av badande gossar, soleffekter över hav och berg samt fantasikompositioner (»Två svävande gossar, en moders syn», 1910; Kunstmuseum i Köpenhamn), även porträtt och grupper (»Konstnären och bans familj», 1912), »Aftonmåltiden» (1918). W:s senare måleri karakteriseras av starka färgkontraster och enastående bildfantasi. Otvivelaktigt ligger W :s bästa period före omkr. 1920. På skulpturens område har W. utfört gravmonument över sina föräldrar på Vestre kirkegaard i Köpenhamn (föräldrarnas arkaistiskt strängt hållna byster och mellan dem en liten genius, det hela av monumental enkelhet och storhet; modellen i gips, 1899, finns i Göteborgs museum), vidare gravvård över en ung flicka, bronsfigur på fotstycke av granit (1910; Kunstmuseum), minnestavla över Pietro Krohn (Kunstindustrimuseum) samt V. Hörups staty i Rosenborg have (grotesk i sin klumpighet, 1908), den mångfiguriga kolossala reliefen i Kunstmuseum i flera sorters marmor samt brons (första skiss 1893, färdig 1928). Inom keramiken märkas gruppen »Fader, moder och barn», statyetten »Ung flicka i byxor» (stengods, 1898; i Kunstindustrimuseum, som äger en betydande samling av W:s alster på detta område). W. har utfört raderingar och litografier, arbeten i vax, smideskonst, trä, möbler, tennkannor m. m. W. är en internationell natur och en orolig ande. Han har haft svårt att slå rot och att koncentrera sin kraft, har varit mångfrestaren, som ständigt söker nya uppgifter, nya problem, nya svårigheter. Oberäknelig och ojämn är han allt fortfarande. — W:s hustru, Edith W., f. Wessel (f. 1875), är skulptris. — Litt.: Hj. öhman, »J. F. W.» (1921); J. Thiis, »Nordisk kunst idag» (1923); E. Moltesen, »J. F. W.» (s. å.); A. L. Romdahl, »Det moderna måleriet» (1926). G-g N. (E. L-k.) Villåttinge, härad i mell. Södermanlands län; 671,38 kvkm, 14.649 inv. (1933). Omfattar landskommunerna Dunker, Lilla Malma, Hyltinge, Helgesta, Årdala, Fors(s)a, Flen och (Lilla) Mellösa samt Malmköpings köping. Municipal-samhällen: Flen och Sparreholm. V. utgör n. v. delen av den sörmländska sjöplatån ocb