Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilna - Vilnafrågan - Wilno - Vilostånd - Vilperiod - Vilppula - Vilske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
V ilnaf rågan—V ilske
532
stadsmuren kvarstår porttornet Ostra Brama
med ett kapell; till dess undergörande
Maria-bild vallfärda tusentals pilgrimer, som
förrätta sin andakt på öppna gatan. V. är
berömt för sina många kyrkor, av vilka de
flesta i sitt nuv. skick äro från 1700-talet.
Märkligast äro S:t Stanislauskatedralen (i
klassisk stil) samt de i barockstil uppförda
S:t Mikaels-, S:t Johannes-, S:ta Katarina-,
dominikan- och S:t Peter-Pauluskyrkorna;
dessutom märkas de gotiska S:ta Anna- och
bernhardinkyrkorna (1500-talet). V. har univ.
(urspr. jesuitakad. 1578—1773; univ. 1803—
32; nygrundat 1919; 3,881 stud. 1931—32)
med stort bibi., astron. observatorium o. s. v.
samt andra högre skolor och är säte för en
rom.-kat. och en ortodox ärkebiskop. Staden
är en betydande handelsplats för spannmål
och trävaror samt har åtskillig industri;
flyghamn, rundradiostation. V. gjordes 1323
till Litauens huvudstad av Gedimin, delade
det polsk-litauiska rikets öden och tillföll
Ryssland 1795. Se vidare Vilnafrågan.
Vilnafrågan. Under världskriget intogo
tyskarna Vilna 1915 (se Polsk-ryska
fronten, sp. 1212) och behöllo det till nyåret
1919. Staden innehades därpå några månader
av bolsjevikerna och sedan av polackerna,
vilka sommaren 1919 fingo vika för litauerna,
som önskade återfå sin forna huvudstad.
Därmed uppkom en elakartad tvist. Nationernas
förbund sökte medla, och Polen och Litauen
slöto 1920 ett stillestånd i Suwalki, varigenom
en neutral zon upprättades, inneslutande även
Vilna. Några dagar senare besatte polska
frivilliga under general Zeligowski området,
som förklarades för en självständig stat
under namn av Centrallitauen. Nationernas
förbund sökte ånyo bilägga tvisten, bl. a. genom
folkomröstning under neutral kontroll,
varvid även svenska trupper skulle medverka
(»Vilnakompaniet»), men planen gick om
intet, delvis på grund av ryskt motstånd. I
freden mellan Ryssland och Polen 1921 drogs
emellertid gränsen mellan dessa stater ö. om
Vilna, och därmed var Ryssland ur
konflikten, men Litauen vidhöll sina krav, medan å
andra sidan Centrallitauen 1922 anslöt sig till
Polen. De allierades huvudmakter beslöto då
att använda sin rätt enl. Versaillesfördraget
1919 att närmare bestämma Polens ö.
gränser, och ambassadörkonferensen erkände 15
mars 1923 Vilna som polskt. Nya
förhandlingar följde inför folkförbundet, som 1927
förmådde Litauen att antaga en förklaring,
att krigstillståndet mellan de tvistande
upphört. Någon definitiv uppgörelse har dock
ännu icke kommit till stånd. F. K. J.
Wilno [vi’lnå], po. namnet på Vilna.
Vilostånd, gruvv. Då vid ett gruvföretag
väsentliga hinder föreligga för driftens
fullföljande el. andra giltiga anledningar
uppgivas, kan av bergmästaren beviljas befrielse
från i gruvstadgan bestämd arbetsskyldighet,
varje gång för högst fyra arbetsår, dock
endast under villkor, att arbetsskyldigheten
fullgjorts för minst tre år och utmål
tilldelats malmförekomsten. Förlängt v. under
ytterligare högst fyra år kan beviljas av
Kommerskollegium, om särskilda omständigheter
föreligga och jordägaren lämnar bifall till
ansökningen (jfr Försvarsarbete). E. S. B.
Vilperiod, bot., tidvis inträdande, mer el.
mindre fullständigt stillestånd i en växts el.
dess organs normala livsfunktioner, ss.
tillväxt och ämnesomsättning. Sporer och frön
ingå i allm. efter mognaden i ett v i 1 s t
a-d i u m, varvid livet förblir latent under längre
eller kortare tid. I en del fall (sälg, popplar)
förloras groningsförmågan efter några få
veckor, i andra kan den bibehållas i åratal
(hård-skaliga leguminoser, konvolvulacéer m. fl.).
Stundom fordras en viss v., innan fröna över
huvud bli grobara. Vilstadiet avbrytes och
groningen börjar i allm. vid ökning av
vattenhalten. För svårgrodda frön kan
processen påskyndas genom avlägsnande el. slipning
av fröskalen samt genom behandling med
olika kemikalier.
I periodiska klimat genomleva växterna en
v. under den ogynnsamma årstiden (vinter,
torrtid). De knoppar, som då finnas, äro i
motsats till frön och sporer vattenrika,
varför kemiska omsättningar, framför allt
andning, i dem fortgå även under vilan, om ock
med svag intensitet. V. avbrytes och
knopparna spricka, då de klimatiska betingelserna
(temp., fuktighet) bli därför gynnsamma.
Dock är dess längd även beroende av inre
orsaker och olika för olika arter. Knopparna
kunna »väckas» genom placering i varmt rum,
behandling med varmt vatten el. genom en
mängd stimulerande ämnen och ingrepp.
Dansken W. Johannsen lyckades först härmed
genom att använda eter (se Eterisering).
Alla slag av sådana ingrepp påverka trol.
ämnesomsättningen i en bestämd riktning,
ledande till ett tillstånd, som av sig självt
uppstår vid den normala knoppsprickningen. Ju
längre v. framskridit, desto lättare är det att
väcka knopparna. Dock förefinnas härvidlag
betydande skillnader mellan olika arter, ett
från praktiken vid drivning i växthus
välbekant förhållande. Jfr D r i v n i n g. N. Jn.
ViTppula, socken i Tavastehus län, Finland;
347 kvkm, 4,507 inv. (1933), finsktalande.
Under frihetskriget 1918 gick fronten mellan de
vita och de röda vid V. järnvägsstation, där
heta strider stodo i sex veckor. O. Brn.
Vilske, härad i Skaraborgs län, mellan
Lidan i v. samt Mösseberg och Falköping i ö.;
VILSKE H5
Skala 1:500000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
