533 Vilske-KIeva—Wilson, H. H. 534 274,93 kvkm, 5,626 inv. (1933). Socknar: Ulle-ne, Vilske-KIeva, Marka, Gökhem, Sörby, Trä-vattna, Floby, Göteve, Grolanda och Jäla. Municipalsamhälle: Floby. V. omfattar ett slättlandsområde med omväxlande skogsmark och åkerjord samt betydande mossmarker, till stor del uppodlade. V. delen av Mössebergs kalkplatå når inom V. 324 m ö. h. 9,703 har åker, 7,266 har skogsmark. Utpräglad jordbruksbygd med föga industri. Kommunikationer: se kartan vid Västergötland. Tillhör Skara fögderi samt Skånings, V. och Valle domsaga. Vilske-KIeva, socken i Skaraborgs län, Vil-ske härad, n. v. om Falköping; 42,78 kvkm, 696 inv. (1934). Omfattar n. v. delen av Mössebergs platåberg, de odlade sluttningarna nedanför dess brant samt den jämna skogsbygden vid dess fot. 1,608 har åker, 1,664 har skogsmark. Egendom: Sjögerås. Ingår i V., Ullene och Bjurums pastorat i Skara stift, Vånga kontrakt. Wilskman, A 11 e, finländsk genealog (1883 —1921), son till I. E. W. Var registrator vid Helsingfors univ. 1907—19, assistent vid dess bibliotek 1919—20 och sedan biträdande bibliotekarie vid Helsingfors stadsbibliotek. W:s huvudarbete är hans förtjänstfulla »Släktbok» (2 bd, 1912—33; bd 2, h. 3, utg. av T. Carpelan). B. H-d. Wilskman, Ivar Edvard, finländsk gymnastik- och idrottsledare (1854—1932). Blev 1873 student och 1875 gymnastiklärare vid Helsingfors elementarläroverk, avlade gymnastiklärarexamen 1886, var gymnastiklärare vid Finska normallyceet och vid univ. samt 1918—26 inspektor för gymnastikundervisningen i skolstyrelsen. V. valdes 1906 till förste ordf, i det s. å. stiftade Finlands gymnastik- och idrottsförbund (jfr d. o.). Han startade 1898 idrottstidningen Suomen Urhei-lulehti (red. till 1908) och skrev flera arbeten på gymnastikens och idrottens område, bl. a. »Idrotten i Finland» (3 bd, 1904— 06). W. erhöll 1905 lektors- och 1920 profes-sorstitel. Hans verksamhet var betydelsefull för idrottens snabba genombrott i Finland, och han har kallats »den finska idrottens fader». Å. S-n. Wilskman, Sven, präst, historisk-juridisk författare (1716—97). Blev fil. mag. i Uppsala 1743, rektor i Skara 1760, kyrkoherde i Fredsberg 1763, teol. dr 1772 och kontraktsprost 1774. W. blev tjänstfri 1787. Han utgav det grundliga författningsarbetet »Swea rikes ecclesihstique wärk» (1760; 2:a uppl., 2 bd, 1781—82). (B. H-d.) WiJsnack, stad i n. v. delen av preuss. prov. Brandenburg, vid järnvägen Berlin—Hamburg; 2,213 inv. (1925). W. var berömd medeltida vallfartsort från 1383 på grund av »det heliga blodet i W.» (en undergörande hostia). Jfr I. Collijn i Nord. Tidskr. för Bok-och Biblioteksväsen 1925. Wilson [coilsn], M o u n t, bergstopp i s. Kalifornien, U. S. A., jfr M o u n t W i 1 s o n-observatoriet. Wilson [coilsn], Alexander, skotsk-amerikansk ornitolog (1766—1813). W. utvandrade 1794 till Nordamerika och blev skollärare i Pennsylvania. Samtidigt idkade han ivriga naturstudier, och vid nära 40 års ålder bör- jade han avmåla fåglar efter naturen och skildra deras levnadssätt. 1808—13 utkommo 7 bd av hans för sin tid förträffliga »American ornithology», forts, av G. Ord (2 bd, 1814) och av Lucien Bonaparte (3 bd, 1825—32). W:s dikter m. m. utgåvos 1844. Lönnb. Wilson [coilsn], Charles Thomson R e e s, skotsk fysiker och meteorolog, Nobelpristagare (f. 1869), blev 1900 docent i fysik vid univ. i Cambridge, 1925 Jacksonian professor in natural phi-losophy. Viktigast äro W:s redan 1895 påbörjade arbeten över gasioners egenskaper att kunna tjänstgöra som kondensationskär-nor vid hastig utvidgning av fuktighets-mättad luft. På grundval härav har han utarbetat en ytterst sinnrik metod att syn-liggöra och fotografera elektriskt ladda de partiklars banor genom dimbildning på de av dem uppväckta ionerna. Dessa strål-fotografier ha varit av den mest vittgående betydelse för klarläggande av resp, strålars egenskaper, atomernas byggnad och olika atomära processer, bl. a. Comptoneffekten (jfr Atom, sp. 447, Comptoneffekt, I o n i s a t i o n, sp. 701, Radioaktivitet, sp. 400—401). 1927 års Nobelpris i fysik delades mellan W. och A. H. Compton. W:s arbeten äro mest publicerade i Proceedings of the Roy al Society och Proceedings of the Cambridge Philosophical Society. E. R-dt. Wilson [vilså'n], Daniel, fransk politiker (1840—1902). Medlem av representationen sedan 1869, stödde W. efter 1871 Thiers’ politik. 1881 gifte sig W. med franske presidenten Grévys enda dotter, Alice. I den ställning W. sålunda vunnit, medverkade han i den korruption, som florerade i form av handel med ordnar (1’affaire des décorations) vilket föranledde en häftig opinionskampanj och medförde Grévys avgång från presidentskapet 1887. I den process, som följde, blev W. trots allt frikänd och bibehöll även sitt mandat som deputerad till sin död. N. F-ll. Wilson [coilsn], Edmund Beecher, nordamerikansk zoolog (f. 1856), professor vid Co-lumbiauniv. i New York 1891. W. har förtjänstfullt ägnat sig åt ärftlighetslära, cellära m. fl. grenar av den allmänna zoologien. Bland hans arbeten må nämnas »The cell in develop-ment and inheritance» (1896; 3:e uppl. 1925). Wilson [coilsn], sir H en ry Hughe s, brittisk fältmarskalk (1864—1922). Tjänstgjorde i Burma 1880—88 och med stor utmärkelse i Sydafrika 1899—1901, var chef för krigshögskolan 1907—10 och för generalstabens opera-tionsavd. 1910—14. W. blev generalmajor 1913. Under världskriget var han först närmaste man till generalstabschefen vid expedi-tionsarmén och blev 1915 förbindelseofficer mellan de brittiska och franska högkvarteren på västfronten. Dec. 1915—nov. 1916 var han chef för 4:e armékåren och blev febr. 1917 led. av de allierades militärmission till Ryssland strax före revolutionen där. Hösten s. å.