535 Wilson, H. H.—Wilson, W. 536 medverkade han vid tillkomsten av högsta krigsrådet i Versailles, vari han blev brittisk representant. Febr. 1918—febr. 1922 var W. chef för brittiska generalstaben. 1922 led. av parlamentet, anslöt han sig till de konservativa opponenterna mot Lloyd Georges koalitionsregering, men Ulsterman som han var, blev han i juni mördad av två sinnfeinfanatiker. — W. gjorde sin måhända främsta insats under åren närmast före världskriget, då han i övertygelsen, att ett krig mot Tyskland var i antågande, energiskt arbetade på att sätta den engelska »expeditionskåren» i stånd att hastigt och effektivt rycka upp vid franska arméns sida. Hans av C. E. Callwell utgivna dagbok (2 vol., 1927) är genom sin oförbehållsamma ton, sina samtidigt med händelserna nedkastade notiser och sina spontana reflexioner av stort värde för världskrigets historia. L-ts. Wilson [milsn], Horace Hayman, engelsk indolog (1784—1860). Tjänstgjorde 1808 —33 i Indien och erhöll sedan den första professuren i sanskrit i Oxford. W. var en utomordentlig kännare av så gott som hela sanskritlitteraturen. Han utgav en mängd betydande arbeten, bl. a. följ.: en uppl. med eng. övers, av Meghadüta (1813); ett sanskrit-engelskt lexikon (1819; 2:a uppl. 1856—70), det första arbetet i sitt slag; »Select specimens of the theatre of the hindus» (1827; 2:a uppl. 1835), i vilket han dels översätter, dels analyserar ett 40-tal indiska dramer; »A sketch of the religious sects of the hindus» (i Asiatic Review 1828—32, separat 1846; nyutgiven i hans samk arb., I, 1862), ett verk, som ända in till senaste tiden utgjort det viktigaste inom sitt område; »The Vishnu Puräna, a system of hindu mythology and tradition» (1840); »The Dasa Kumära Charita or ad ventu res of ten princes» (1846) samt arbeten om myntfynd och fornlämningar i Afga-nistan och om Asokainskrifterna. Hans sista stora arbete var en övers, av Rigveda (1850— 88), som helt återger den inhemska indiska exegesen. J.Ch-r. Wilson [<oilsnl, John, skotsk skald och essäförfattare (1785—1854). Stod den äldre kretsen av engelska romantiker nära men verkade själv huvudsaki. genom artiklar i Black-wood’s Magazine (under pseud. Christopher North). Av intresse äro särskilt W:s prosauppsatser »Noctes ambrosianæ» (4 bd, 1843; bästa uppl. i 5 bd 1863), ett slags bordssamtal, vari politik, litterär kritik och skämt omväxla, och »Miscellaneous essays» (utg. i 4 bd 1866). »Memoir» utg. i 2 bd 1862 av hans dotter mrs Gordon. W:s »Poetical works» utgåvos 1874. S. B. L. Wilson [wilsn], sir Robert Thomas, engelsk general, skriftställare (1777—1849). Efter att som officer ha tjänat på olika krigsskådeplatser inom och utom Europa deltog W. på ryska sidan i kriget mot Napoleon 1807. Under 1813 års fälttåg uppehöll han sig tidvis vid Karl Johans högkvarter. Sedermera fronderade W. mot den engelska politiken dels 1816 i Frankrike, dels i samband med processen mot drottning Karolina, dels genom att 1823 medverka i den spanska frihetsrörelsen. Han avskedades därför ur engelska armén. W., som tidvis även var medlem av underhuset, trädde slutligen åter in i armén (general 1841, guvernör på Gibraltar 1842). W:s dagböcker utgåvos i 5 bd 1860—62, en biogr. i 2 bd 1863, båda av H. Randolph. N. F-ll. Wilson [coilsn], W o o d r o w, president i Nordamerikas förenta stater 1913—21, historiker och pedagog (1856 2H/i2—1924 3/2), av irländsk-skotsk härstamning, son till en presbyteriansk präst. Blev 1882 praktiserande advokat i Atlanta, Georgia. Då emellertid klienterna uteblevo, beslöt han sig för den vetenskapliga banan, vann 1886 fil. doktorsgrad och blev 1890 prof, i juridik och nationalekonomi vid univ. i Princeton. Hans professur ändrades till en lärostol i juridik 1895 och i juridik och politik 1897. W. innehade den till okt. 1910 och var dessutom från 1902 univ:s president (rektor). W. började sitt statsvetenskapliga författarskap med en kritik av oansvarigheten i det amerikanska styrelsesystemet, varemot han sökte ett botemedel i ett inför kongressen verkligen ansvarigt kabinett vid presidentens sida. Grundtankarna utfördes närmast i doktorsavh. »Congressional government, a study in american politics» (1885), vilken fick stor spridning som handbok, liksom också »The state, elements of historical and prac-tical politics» (1889; båda i en mängd senare uppl.). Värdefullt för kännedomen om hans politiska idéprogram är »Constitutional government in the United states» (1908). Bland hans historiska arbeten märkas främst den banbrytande monogr. »George Washington» (1896; ny uppl. 1900) och »A history of the american people» (5 bd, 1902). Som Prince-tonuniv:s rektor genomförde W. en betydelsefull omläggning av studiemetoderna (jfr Princeton). Vissa av hans reformidéer stötte emellertid på motstånd från univ:s inflytelserika donatorer, och detta motstånd bidrog till att han beslöt att helt ägna sig åt politiken. I sin författningskritik sökte han nu ej längre botemedlet i en kabinettstyrelse efter engelskt mönster utan i ett starkare personligt framträdande av den direkt på allmänna meningen stödde presidenten. Hans idéer vunno anklang, och som demokraternas kandidat blev han nov. 1910 med stor majoritet vald till guvernör i New Jersey. Han bedrev här en betydelsefull reformverksamhet (åtgärder mot valkorruption, skärpt trustkontroll m. m.), framfördes 1912 som presidentkandidat och segrade vid valet 4 nov. s. å. till följd av splittringen bland republikanerna (6,286,987 röster mot 4,125,804 för Roosevelt och 3,475,813 för Taft; 895,892 för socialisten E. V. Debs). Om W:s presidentskap se Amerikas förenta stater, sp. 832 f. Vid världskrigets början avgav W. omedelbart en neu-tralitetsförklaring (4 aug.), dagen därpå följd av anbud om Förenta staternas bona officia.